Etikett: invalidmoppe

Oduglig, klen och värdelös/påhittig, värdefull och duglig

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag undrar varför vissa saker är så motbjudande, ta detta med kaffesump. Fy tusan för att få bottensatsen i munnen, det lägger sig på tungan och man kan inte svälja ner det, ut med kornen och skölj munnen, typ.

Men det är ju bara kaffebönor som är malda. Varför inte samma känsla om man tar strössel på glassen? Det borde ju rimligtvis vara samma känsla…förutom att man vet att det är något som smälter.

Lika illa då man tar en tablett som ska sköljas ner med vatten, och vattnet nu råkade vara varmt, usch och tvi, då blev det äckligt igen och man rynkar på näsan, men varmt kaffe eller te… det går fint det. Konstigt!!!

Eller så har den en alldeles naturlig förklaring men jag måste hitta på nåt att skriva om, hahaa…illa! 😀

Nu till något som verkligen är illa, min gode vän Ulla, var på en föreläsning och där fick hon bland mycket annat, veta att invalid betyder värdelös, inte frisk, oduglig till arbete,  skröplig, svag, och klen. Det visste jag inte, men det engelska ordet invalid, ja då fattar jag…otäckt, att ens säga då, att någon är invalid, dom flesta kan säkert mer än många av oss, oinvaliserade, eller vad man nu ska kalla det…

Och varför fortsätter man att använda just det ordet? På försäkringsbesked står det uppräknat olika invaliditetsgrader, skulle man kalla det för ogiltiga grader eller oduglighetsgrader, nej, jag tror inte det, men det är ju precis vad dom gör.

Min morfar hade en invalidmoppe, ja, man kallade ju mopeden med tre hjul, för det, lika knäppt där, om man tänker efter, en klenmoped med andra ord.

Dessutom är det så, att bara för att man har funktionshinder, så innebär ju inte det att man är oduglig eller värdelös, oftast är det kanske tvärtom, dom lär sig att göra saker på sitt sätt, och man förundras över att dom fixar det, och man tänker att man själv, aldrig skulle klara av det. Då kan man knappast vara oduglig och klen, nej, hitta på ett annat ord istället, om det är nödvändigt, som inte är nedlåtande.

Nu ska jag avsluta med ett klipp från youtube, såg att min ”gammboss” delat det på FB och jag fick då skratta, nu på morgonen.

Önskar er alla en trevlig fredag!

Han är förvarnad

Av , , 2 kommentarer 6

 

Theresé, Anders, Nicco och Pyret, åkte ju upp till Malå igår, för att träffa vår släkt däruppe. Innan avresan så förberedde vi Anders litegrann på hur livet lunkar på där och vilka typer av människor som finns. Sam, med sin mycket breda dialekt, för att ta ett exempel. Han kan bli svår att förstå om man kommer från Uppsala trakten, om han nu riktigt drar på.
 
Vi kom in på en händelse som utspelades däruppe på uddvägen för över 12 år sedan. En ingift släkting till morsan (på sådär lagomt avstånd) hade sin svärfar (en kusin till min morfar) på Udden i en stuga. Han och hans fru, brukade tillbringa sin semester där, boendes i en husvagn.
 
Den aktuella dagen kom han körandes med en invalidmoppe, av äldre årsmodell. Han parkerade lite snyggt däruppe vid lon och stod och pratade med alla oss som var därute. Bland annat Sam. På bilden skymtar lon där bakom lekstugan och vägen ligger till vänster om den:
 
Det givna samtalsämnet blev just om mopeder och han hade lite problem med att få igång den. Nu provade han igen, inte sittandes på moppen utan ståendes bredvid den på vägen, och naturligtvis startar den. Det hade nog inte varit mer med det om nu inte gasen hakade upp sig och den drog iväg, upp på bakhjulen, gubben försökte hålla fast den och sveptes med i bara farten. Hela ekipaget med gubben dammade ner i potatislandet.
 
Som Sam skrattade då, har vi aldrig hört, varken före eller efter. Det var en syn för gudarna. Det slutade trots allt lyckligt, inga personskador men lite kymigt tyckte han nog att det var.
 
Sam, som Theresé förövrigt hoppades på, skulle klippa gräsmattan, nu när dom kom upp dit. För det är också en årlig upplevelse. Han överröstar gräsklipparen med sina svordomar och en gång i sekunden smäller det till i klipparen då han hittar av diverse storstenar, trots att han blivit tillsagd otaliga gånger att han inte ska klippa så nära potatislandet. Men han lyssnar inte på det örat.
 
Imorgon drar vi iväg till Maltträsk där vi ska möta upp våra barn, barnbarn och svärämnet Anders. Brälla och Lena finns givetvis också på plats. Det ska bli trevligt.
 
Så önskar jag nu er, precis som vanligt, en fin dag.
Maria Lundmark Hällsten