Etikett: j-vla

Nog är det väl förb…

Av , , 2 kommentarer 15

För exakt en månad sedan, kontaktade jag försäkringskassan, då jag hade en liten fundering. Jag har varit sjukskriven sedan mitten av augusti, och då det var dags att skicka in till försäkringskassan så skulle jag också ändra inkomst.

Något jag inte var förberedd på. Så det tog sin lilla stund innan jag hade fått en korrekt uppgift på årsinkomsten, och då gick det inte att skriva in summan utan det som redan stod där, skickades iväg.

Nå, jag tänkte att det är väl inte värre än att jag går in och fyller i en ny, sån där inkomst uppgift, vilket jag gjorde och kände mig nöjd över det…tills jag fick inkomstuppgifterna skickade hem till mig i brevlådan, och där stod samma summa som det stått i 3 år, fel, med andra ord.

Jag gör ytterligare en ny ändring, och väntar på nytt besked. Det har inte kommit nåt än.

För exakt en månad sedan, så mejlade jag kassan och frågade hur jag skulle bära mig åt, för att ändra, detta är svaret jag fick och jag direkt kopierar det:

” God morgon, Maria

När det gäller den Sjukpenninggrundande inkomsten ändras den inte fören en handläggare har fattat ett beslut i ärendet. Innan en handläggare har fattat ett beslut är de dina gamla uppgifter som du ser på Mina sidor. När den nya sjukpenninggrundade inkomsten är fastställd så är det den som ligger till grund för våra utbetalningar.

Vilken ersättning man får från oss på försäkringskassan kan man heller inte se fören en handläggare har fattat ett beslut i ersättningärendet.

Har du ytterligare funderingar är du välkommen att kontakta oss på 0771-524 524” Slutkopierat

Jag loggade in idag, för att se vad som hänt…absolut ingenting, och detta innebär ju att jag under september, oktober och november, har fått utbetalningar från dom som är för liten.

Sedan blir jag snudd på galen då dom skriver att en handläggare ska fatta beslut…vilket j-vla beslut, jag har den inkomst jag har uppgett 3 gånger nu, ska dom besluta att jag har någon annan inkomst eller vad???

Ska bli roligt att höra nu då, jag ringde nämligen upp, och det var 400 före mig i kön, men jag valde att dom skulle få ringa upp mig, och det är det, jag väntar jag på, i skrivandes stund…spännande!

 

Svar inkommet 11.37 pip

Fick nyss det väntande samtalet. Det är under utredning, då jag ifrågasatte den långa tiden det ska ta för dom att göra detta, så lät hon stressad, snubblade på orden och sa att jag måste ta det med min handläggare. Haha, tillåt mig småle, jag visste inte ens att jag hade en sådan. Kanske dags att dom skickar ut ett kontakt kort och presenterar sig. Nå, jag kommer ju att få dessa pengar retroaktivt, men jag tycker ändå att det är för jävligt att det kan ta sådan tid, tänker på alla som kanske bara lever för dagen, penningmässigt, hur skulle dom klara detta?

Nu så…

Ska börja med att berätta vad som hände i fredags, efter vi varit ut och käkat på West-side. Åke körde Buicken och jag åkte, vi tog ett varv, eller två, nere på stan.  Kommer runt grön eld och åker gatan ner, där man passerar Mecka.

Jag noterade redan uppe vid övergångsstället en mamma på cykel och hennes son, gissningsvis i 4 årsålder, på en egen cykel. Dom åker upp på trottoaren och ligger snäppet före oss. Det står fullt med bilar, parkerade på högersidan…som vanligt.

Rätt var det är kommer mamman utsusande mellan två parkerade bilar, jag hinner se pojken som givetvis hakar på, säger åt Åke med lätt panik: Passa pojken, han kommer att komma ut på vägen!!!

Och det gör han…mitt på vägen, för han har inte sin mammas talang att snudd på, smeka bilen med sin cykel då hon svänger i färdriktningen. Åke tvärnitar så det skriker i bromsarna (och där rök min axel än en gång).

Jag blir seriöst…så j-vla förbannad, vad tänker mamman med??? Ingenting, eller? Hur kan hon ens tro, att sonen skulle fixa det där, och ut på en trafikerad gata. Vi säger ingenting, utan försöker smälta vad som precis hade kunnat hända, och där hoppas man att mamman kanske skulle lärt sig något, att hon fick hjärtat i halsgropen, men nä…tyvärr.

Vi kommer ännu längre ner, ska göra en högersväng nere vid Lottas och där kommer första gänget på cykel som ska rakt fram, nu är det lite roligt men efter så många år i stan, så vet man vid det här laget att 99.99% av alla som passerar precis där, tror att det är ett övergångsstället…men det är det INTE.

Men i alla fall så stannar Åke, släpper förbi dom där cyklisterna, jag ser i ögonvrån att pojken kommer utför, jag säger till Åke stå still nu, för han kommer igen. Hör mamman ropa: Stanna…Stanna…Bromsa!!! Och pojken får stopp, precis vid kanten, och mamman kommer efteråt.

Varför? Hade det där nu varit jag så skulle jag tagit mitt barn, redan vid första incidenten, och pratat allvar (fast jag hade skämts ögonen ur mig eftersom jag hade vetat att jag felade först, ingen ska komma ut mellan två bilar på det där sättet). Sedan hade jag aldrig släppt iväg barnet igen, utför och hör och häpna, nu var dom ju uppe på trottoaren igen. Jag hade allt vackert gått och lett cykeln till säkrare ställe att prova mina barns kunskaper på. Usch, vilken hemsk upplevelse!

Igår var det i alla fall en trevligare upplevelse, jag fick min eldstad :D

Vi åkte som sagt var till Blå Eld i Tavelsjö, och hoppades att vi skulle hitta vad vi letade efter, men inte. Dom har mycket fina grejer men inte dom där betongplattorna jag skulle ha. Vi tog ett sista varv och då ser jag en stor, tjock, kruka, Åke säger nåt om att han såg den där då vi kom, men han trodde inte att den var intressant.

Vi kikar närmare på den, och ser att botten har släppt, det har väl stått vatten i den under vintern och den har frusit sönder. Åke ropar på Bosse, som äger stället (eller om det är hans fru som gör det) och frågar efter ett pris. Och jag kan säga så mycket, att priset var så bra att vi inte ens kunde pruta på det, tack så mycket, Bosse med fru, vi kommer garanterat att komma fler gånger :D

Vidare upp till ett plantage, där Åke dealade med ägaren om hagtorns buskar, han köpte 20 stycken och fick hämta dom här i Umeå.

Så hemma igen planterade han häcken eller rättare sagt fyllde ut där det såg halvdåligt ut. Sen preppade vi eldstaden med grus och sand, lade lite fint runt botten och vips, en eldstad att koka kaffe på!

008Lite kul också att en granne kom och gick förbi då vi tänt upp, hon stannade och sa att ni har nog missförstått det där, det ska vara blommor i krukan :D Jo, vi vet, svarade vi, men vi har det som grill/eldstad. Hon tyckte det såg mysigt ut, även vår andra granne som gick förbi och godkände projektet.

Sen plockades kaffepannan ut och det kokades kaffe, och ”Kul-Janne”, Ingegerd, Jan A och Kerstin kom hit för att dricka det med oss…och lite annat :) En trevlig lördagskväll, med andra ord. Önskar er alla en fin söndag!