Etikett: jackan

Knäppt eller oknäppt!

Av , , Bli först att kommentera 15

Inte konstigt att vissa kläder har blivit stora, inte om man heter Maria i alla fall och är lite som jag. Det är ju rätt kallt ute och inför promenaden så funderade jag vad jag skulle sätta på mig. Jag hatar, strumpbyxor, och har aldrig riktigt förstått syftet med att ha såna…ja, ok, kjol och du vill se ut att ha bruna ben…typ…ish.

Men i övrigt, vart får man nån värme från dom? Njae!!! Och långkalsonger har jag inga, eftersom jag i städartagen, slängde bort dom 2 par jag hade, men det var för att dom var, alldeles för stora. Så återstår ett par träningsbrallor, som jag kan använda under, fast dom ligger i tvätten.

Ett annat par ”tjockbyxor” som jag har, kan dras utanpå, fast jag ville bara inte ha dom idag, så jag tog ett par tunna trekvartsbyxor, och tänkte att jag fryser ju förmodligen inte längst ner på benen, så det är funkis. Lite knöligt blev det dock, att få ner byxbenen nedanför knäskålarna, utan knövel. Nå, till slut fick jag till det.
Och nej, jag frös inte, kom hem, lämnade hunden, gick över på Ica och handlade lite, hem igen och tog av mig jackan och tyckte att det kändes jätte konstigt i sidorna. Som om jag vänt byxfickorna utåt, x 10.

Guess what? Jag hade ”glömt” att dra upp gylfen och knäppa knappen i jeansen, då jag fixat byxbenen, så det var väl bara ogjort att jag skulle ha tappat brallorna någonstans efter vägen, hahaa… det hade just varit nåt, det! 😀 Känslan att det hade blivit tung gått och plötsligt insett att byxorna hasat ner till knäna. Kul!

3YIcCPQWQ25PL1KgGFaTqpFKnnVHär finns den bilden och berättelsen

Trevligt restaurangbesök igår, jag valde renskavspizza, nu i tron om att jag skulle få uppleva samma euforiska känsla som då jag beställde den pizzan på Byblos i Malå, men nej…inget toppar den, tyvärr. Pizzorna på Marias är absolut jättebra, men den här hade kunnat vara betydligt mycket bättre. Kolla hur den såg ut i Malå:

15027468_10154671785461585_352559242793088433_nInte nånstans i närheten av den jag fick igår, den hade bara 10 små osaltade skavbitar, ingen sås, och ingen sylt, men men, nästa gång, tar jag nog en annan pizza, ett säkrare kort, eller deras pasta carbonara, den var ju supergod, sist jag åt den på Marias. Dessutom vill jag ge en eloge till personalen, dom är jätte trevliga.

Vi fick avrunda med en supergod gräddtårta, då en av kollegorna fyller år, och kaffe eller chailatte till den, och det blev pricken över i:et.

28279830_10156084074471585_8293874289735983552_nÖnskar er alla en trevlig tisdag!

Kanske jag vet vad jag pratar om…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag blev kontaktad via en blogg kommentar igår, från en som skriver hälso reportage i Allers veckotidning. Hon hade googlat och hittat nåt inlägg som jag skrivit tidgigare i år. Hon undrade om jag var villig att berätta om min B12 brist. Japp, ok, det går fint, sa jag idag, då vi pratades vid på telefon. Om min berättelse kan hjälpa nån annan eller vara av intresse, så, varför inte.

Lite roligt med google, jag har ju blivit kontaktad tidigare, om både det ena och andra. Då människor googlat på sånt dom ville ha svar på, och hittade nåt inlägg på min blogg, haha, fast då ska alla också ta i beaktning, att jag är ingen allvetare, mycket av det jag skriver, har jag också hittat på nätet.

72139006dd0b5a628d87bdc1a0010f1bMen givetvis, mycket är även självupplevt, och det är väl dom bästa historierna, tänker jag. Då vet man ju vad man talar om 😀

bc031b4b6b783dac0537389caabbcf3cDen enda som nu kan vara ett aber, då hon ska göra intervjun, är om jag kommer att komma ihåg hur det faktiskt var. Jag sa att en av biverkningar av denna brist, är just minnet. Hon skrattade lätt och sa, att det visste hon, så…jaja, vi får se hur det går.

Kallt ute idag, och ännu kallare för mig, som hade stoppat in vinterjackan i tvättmaskinen igår kväll, och sedan in i torktumlaren, men den kändes inte alls torr, så den var inget alternativ att ta på, när vi nu gick ut, hunden och jag. Jag hade min höstjacka på mig, brrr…men den var bättre än ingen alls.

24067862_10155839795831585_4520419669216755173_nAnnars på Västerslätts fronten intet nytt. Jag ska iväg och handla lite på Kvantum, och betala räkningar, fixa middag till Åke och fara på jobbet, innan jag gör helg igen. Ska bara vänta på att jackan blir varm och klar! Hoppas på en bra dag, för er alla!

Minnet är det sämre med…

Av , , Bli först att kommentera 16

Min bästa filékniv, gav upp, gick i graven, la bladet på hyllan, för ett tag sedan, då jag stod och skulle skära tunna skivor av en köttbit. Den kniven köpte vi i Angsjön, för säkert 15 år sedan, och det var en bra investering…fram till för några dagar sedan.

IMG_3131Suveränt bra att ha då man ska skära älgskav, så nu tänkte jag att jag får leta upp en ny sån där. Jag vill minnas att den kom från någon fiskeaffär, här i stan. Dom hade en liten utförsäljning där på campingen. Nåja, det är väl bara att se om man kan hitta en, eller så blir det en sån där grej, ni vet, jamen varför ska jag köpa den nu, jag ska ju ha den först om 2 veckor, och då 2 veckor har gått, står man lik förbenat utan…för man glömde bort det.

Jag kom in från promenaden med Winstone i fredags, strök håret från axlarna och kände att ett örhänge var borta…så typiskt, och givetvis ett favvohänge. Jag kände igenom kläderna, jackan, kollade trappan, men inte.

Så har jag ändå en sån där känsla över att jag höll på med nåt, blev distraherad, och sedan var hänget borta…tänk om jag var på väg att ta av mig dom, men hann bara med det ena, hm…? Jag informerade Åke om det tappade hänget då han skulle ut på lördag, kolla om du ser det efter vägen…men han fann inget. Jag gick själv den vägen, andra svängen, men hur lätt är det att se ett örhänge, på is och snö.

Jag såg det som förlorat! Tills nu, då jag letade efter halsbandet, och kikade ner i skålen, och nu var jag dessutom säker på att hänget jag hade kvar, hade jag hängt in i badrummet, och se, i skålen ligger det borttappade örhänget…LYCKA!!! Jag skulle ha gått på min första magkänsla, jag hade hållit på med nåt men blev avbruten…snacka om lätt distraherad och vilket minne man har *suck*.

Nicco ville fota Winstone i snön igår, så vi tog ut honom och kastade lite bollar så han fick hoppa runt lite. Mina bilder blev inte lika bra som hennes, men men, han fastnade i alla fall på dom:

IMG_3166 IMG_3167 IMG_3169 IMG_3175 IMG_3178Och Eloise, kontorskatten, hade tagit ledigt, resten av dagen, såg i alla fall ut som det:

IMG_3184 IMG_3188 IMG_3198Önskar er alla en fin måndag!

Lite rappligt, är det allt!

Av , , 1 kommentar 19

Jan B hämtade upp mig på morgonsidan, lätt stressad, eftersom han av någon outgrundlig anledning lycktas med konststycket att dra av bägge skosnörena då han satte på sig skorna…haha, tur att det finns fler än jag som besitter sådana talanger 😀

Sedan överlämnade han stafett pinnen till mig då jag klev av på Alvik, fixade ut ett boardingkort, som värsta vana resenären, går iväg men upptäcker att någon förföljer mig med ett hallå…hallå…hallå! Det var en snäll man som plockat upp mitt boardingkort som jag slarvade bort, det första jag gjorde.

Tog mig genom kontrollen, utan skor, jo, dom skulle upp på bandet, dom med, och där är det ju värsta stressen. Du står och håller i väskor, ska av med jacka, tömma fickor, lägga upp saker i lådor, och ingenstans att bara lägga ifrån dig saker, och på allt det, en ringlande kö av människor som står på tur. Det var där jag slarvade bort (tillfälligt) Sallys väska…inte konstigt om fler tappar sina saker, just precis där.

Och nu, flygresan…försenad, men oj vad jag älskar starten, satt och funderade hur dom gör. Känns lite dragracingaktigt, vänder, varvar upp och sen iväg…Ingen gaspedal, antar jag, dom gasar väl med nåt handtag, eller sitter det i ratten? Vilken grej, och hur kan ens ett plan lyfta från marken och hålla sig där. Jag menar, då man boardar har dom ställt ut skyltar att man inte får gå under vingarna…VARFÖR? Det första man tänker är att ingen ska riskera att få den i skallen om den går av…hemska tanke 😀 Och nog ser det lite rappligt ut i luften, med den där tunna plåten, som fladdrar i vinden.

Nå, resan gick fort, jag gjorde som jag blivit tillsagd, tog rygg på folk ut genom gaten, men dom upplöstes i intet och där stod jag, vilsen, skulle leta efter terminal 4, men det var enbart skyltat till 2,3, och 5. Kaos, skulle jag vilja påstå. Jaja, jag ska skriva om det sedan, sparar lite på upplösningen. Nu gör vi oss i ordning för att åka ut och rasta ”plåtis”, Tina och Christians husbil och allt vad det kan innebära. Önskar er alla en fin torsdag!

Kunde ha gått riktigt illa

Av , , 2 kommentarer 11

Nu har det hänt, flertalet gånger, att jag fastnat med stroppen som sitter i jackan, i bilen, i sätet, utvändigt, i kofångare och så vidare. Det verkar inte ha så stor betydelse, heller, vilken jacka jag har, finns det en stropp, så hakar den i någonstans.

Nå, när jag skjutsar Nicco till tåget, och har släppt av henne, så dubbelcheckar jag alltid att hon är någon meter eller två, från bilen, innan jag gasar iväg, och detta kommer sig nog av mina egna erfarenheter att kunna fastna, men också av vad jag fick höra för över 30 år sedan.

Det var ett gäng kompisar från Bräntbergskolan som drog iväg till England, där hade dom haft det jättekul, men det kunde ha gått riktigt illa. En av kvällarna skulle dom ut och hade tagit Taxi, dit dom skulle. Glada och uppspelta, betalar dom för resan och hoppar ur taxin, men en av tjejerna får inte med sig hela jackan innan dörren smälls igen och taxin drar iväg.

Hon springer jämsides, det hon kan, och lyckas rycka loss jackan från dörren, där hade hon väl enorm tur, att den inte satt hårdare än så, Men det blev en skräckupplevelse för henne.

Nu är jag ett steg närmare att hyra ett loppis bås på Mariedal. Jag har skrivit in mina uppgifter och tänkte kika in där idag, och se om jag kan boka upp mig på ett bås, senare i veckan. Dom har ju båskundernas timme, men den är förlagd på kvällen och då jobbar jag. Måndag har dom dock en timme på förmiddagen, så det funkar ju.

Ja, allt går ju så länge dom inte hyr ut måndag till söndag, utan som jag förstått det så tar man en dag som passar. Nu gäller det väl hellre att börja stöka och böka i alla saker man har och prismärka, så det är klart tills man ska dit igen och ställa upp alltihop. Ska bli kul att se om det kommer att bli någon förtjänst.

Önskar er alla en toppen måndag! Bilden till trots 😀 Jag har ju egentligen inget emot måndagar, det blåser ju bara till så är det fredag igen.

M_ndag

Så kan det gå!

Av , , 4 kommentarer 14

Vi, jag och chefen skulle upp på centrum nu på förmiddagen, vi var först ute med hunden, gick hem och lämnade honom, jag gjorde ett svep inne i köket och då…

Blev det tvärnit! Min rem i jackan lindade sig ett varv runt kaveln hon har liggandes under mikron, och den högg tag i mig och tyckte att jag skulle stå kvar där.

Jaha du sa jag till chefen, som skrattade, då skulle du sett mig i morse också, då jag gick ut och satte på motorvärmaren, kommer in genom dörren, slår igen den och har då tänkt fortsätta gå, men samma sak igen, det blev tvärstopp, och denna gången berodde det på att skosnöret klämdes fast i dörren. Jojo, så kan det gå… eller stå stilla 🙂

Snacka om att sitta fast… överallt

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Jag och Nicco var ute på turné igår, ett möte hade vi med tre personer och då detta möte var över ställer jag mig upp och tar med mig stolen då jag ska gå iväg. Snöret på jackan hade lindat sig runt armstödet. Jo, detta har jag ju varit med om förut, inne på MIO, då jag gick och gick och aldrig kom fram till dörren för jag satt fast i en soffa.
Sedan kommer vi ut på parkeringen och vi skulle hem igen, så hoppade vi in i Jeepen, jag hinner sätta in mig och stänga dörren så ropar Nicco, -MAMMA!!! Jag vänder på huvudet och där sitter hon i framsätet och ryggstödet åker sakta men säkert nedåt så hon slutar i liggande läge.
Jag hinner tänka att nu har alla ledningar brunnit i bilen och det elektriska har tagit över, men vi inser ganska snabbt att Niccos jacka, nu fastnat i spaken som sitter på sidan av sätet och när ryggstödet åker bakåt och hon följer med så drar ju även snöret mer i spaken, hahaa…
Detta har även hänt under tävling, jag satt fastspänd i Camaron, redo att rulla fram till burnout gropen, jag kommer av misstag åt bältet på sidan OCH, om man nu spänt fast sig och inte kollat vart remmen går så kan den fastna runt ryggstödsspaken, vilket den hade gjort denna gången, så ryggstödet åkte bakåt två snäpp…kulkul.
Som tur var hann jag påkalla Åkes uppmärksamhet så han kom till undsättning, och tänk vilken syn för gudarna om detta skulle hänt då man gasade iväg, *tjopp* så försvann föraren ner i sovläge *gapskratt*. Nå nu vet vi ju vad som kan hända och därför gör jag alltid en dubbelcheck innan jag knäpper fast mig. Sen åker det ju inte ner mer än ett eller två hack, men det blir ju uppenbarligen ett störningsmoment.
Fastnat i kundvagnar har jag också gjort, vid tre tillfällen. Ojojoj, vad man kan ställa till det. Alla dom gångerna har det varit armbanden jag haft på mig som trillat ner och kilat fast sig i handtaget, det är väl också en syn, man ska släppa taget om handtaget för att greppa en vara men man kommer inte loss. Hittills har jag då inte behövt kalla på någon hjälp men man ska aldrig säga aldrig 🙂 -Jo hallå, ursäkta, kan du hjälpa mig, jag sitter fast i kundvagnen?
Idag ska nog jag och mamma hitta på något, vi får se vad det blir. Imorgon jobbar jag, och även på söndag, så helgen i sig blir nog lugn och skötsam. Önskar er alla en fin fredag!

Nu så

Av , , 2 kommentarer 4

Hade ju sagt att jag skulle visa vad jag fått av Theresé. Tavlan som föreställer Enya, är gjod av pärlor, så nog har hon suttit ett tag och knåpat med den. Än så länge så sitter den i tv rummet men så fort vår hall har blivit omgjord så ska den få en hedersplats där. Jättesnygg tavla!

Jackan jag fick gör sig ingen rättvisa då den är fotad när den hänger på en galge, men det var som svårt att fota sig själv, det får bli någon annan gång. Men jackan är snygg ändå, galge eller inte.

Slutligen ett kort på plantaget ute på gården, taget strax efter klockan sju på morgonen. Det dröjer nog inte så länge nu innan ringen därute kommer att vara full av blommor och färger.

Maria Lundmark Hällsten