Etikett: jag och Åke

Den ena historien efter den andra

 

Det blev en mycket trevlig kväll igår med mycket skratt och prat. Inte nog med att vi åt världens godaste oxfilé planka (jag & Åke) utan sedan ville Monika och Björn, bjuda hem oss allihop på en kaffe med tillhörande likör.
Vi var ett gäng, Kerstin, Jan B, Ingegerd, ”Kul-Janne”, Laila, Ove, Monika, Björn, Fred, Birgitta, jag och Åke.
Det lät ju rätt så blygsamt men väl där så kom både whiskeyflaskor, likör, och vodka pavor fram på bordet, det såg ju verkligen ut att urarta då Monika var in och hämtad en flarra i medicinskåpet också, men det var inte så allvarligt som det kunde tas för, Björn bjöd nämligen på en Koskenkorva lakrits och den luktade som den där hostmedicinen man fick som barn… som var så god. Och hon skulle se om det var en sån hon hade :)
Sedan avbyttes den ena roliga historien efter den andra, Kerstin tyckte att ”Ful-Janne” (ja det var Janne B själv, som sa det) skulle försöka hålla tyst en stund men det ville sig inte riktigt och alla hennes försök att få honom tystad var lika roligt som allt det andra, hahaa…
Vi snackade Helikoptern, ja ni vet, inte den där saken som svävar i luften, utan den som vissa grabbar/gubbar/killar, kan göra, då kom jag ju osökt ihåg då vi bodde där på Näckrosvägen, både jag och Åke stod på balkongen och ser plötsligt några tjejer som springer och fnittrar och gömmer sig bakom bilarna därnere.
Från ingenstans kommer en naken, skateboard åkande kille och Åke kan ju inte låta bli, han ropar: -HELIKOPTERN!!! Killen tvärnitar, tittar upp, lätt skärrad och ropar: -VA, KOMMER POLISEN???
Hahaa… att han ens stannade var ju lustigt, detta måste ju ha handlat om en vadhållning eller liknande, eftersom det stod strategiskt utplacerade ungdomar därnere.
”Ful-Janne” berättade om en arbetskompis han haft som höll vad, med en annan kille om att han kunde bita sig i ögat. Jo tjenare, svarade den andre killen. Då plockar han ut sitt porslins öga och sätter det mot munnen.
Mjo, haha… jag kan också hålla vad om att jag kan bita mig i det andra ögat, det tror den andre killen förstås inte på, men han blir överbevisad då han plockar ut sina löständer och biter sig i ögat med dom… moahaha…
Ja, ni hör ju själva hur det kan låta på våra sammankomster, det var inte en enda tyst minut, kan jag säga.
Men vi är då uppe ur sängarna idag, pigga och alerta, jag har redan varit ut med Winstone och kokat kaffe som jag nu ska spilla upp i termosen. Önskar er alla en toppen dag.
 

Hugger efter allt levande

Av , , 4 kommentarer 8

 

 
Igår blev det en längre promenad med ”gammbossen”, vi rörde oss runt bräntberget, i halvmörkret. Det var som dåligt med belysningen där. Men det väckte en del minnen. Den gamla, stinkande dammen, som man alltid stod vid och höll vad om, att ingen skulle vilja bada i den. Det gick också rykten om någon stackare som skulle ha gjort just det och sedan dog han.
Nu tror jag att det var en skröna, något som vart sagt för att skrämmas så ingen skulle vilja hoppa ner i dyngvattnet, där alla svanar och änder guppade runt.
Det finns till och med kort från det jag var liten, kanske i 4-5 årsåldern och mamma och pappa har tagit med mig dit för att mata svanarna, men jag kommer ihåg att jag inte tyckte att dom var speciellt mysiga… gapiga och högg efter allt levandes.
När jag och Åke, sedan flyttade in i lägenhet på Mariehem och Theresé kom till världen, så gjordes det ibland utflykter dit ned, och jag är inte säker på att Theresé var så begeistrad över svanarna heller. Änderna gick det ju bra med, dom når då inte så långt upp, men svanhalsarna kommer upp en bit och för en som inte är mer än en tvärhand hög, så kan det kännas skrämmande.
Ibland var det någon kille från klassen (då vi gått dit för vi hade rast… ehhh, eller för att vi hade tandläkartid) som utmanade svanarna, men dom vann alltid, killarna fick lägga benen på ryggen och ingen ville stanna då dom hade svanarna i hälarna. Hahaa… vilka vapen dom kan utnyttjas som, svanarna alltså.
I förrgår kom intyget vi väntat på, från kirurgen, men jag blev ändå tvungen att ringa upp försäkringskassan, för det var bara skrivet till och med den 1/10, och han hade lovat att skriva ut det till dödsdagen, den 23. Dessutom, och nu vet jag varför det finns sidor på nätet där det läggs ut historier om konstiga, knepiga intyg som läkare har skrivit, innehöll intyget en del, både stavfel och annat galet.
På försäkringskassan hade dom fått in två intyg, så det täckte upp hela perioden, fint, då stämde då i alla fall det. Sedan sa jag att någon 100 kilos balk, knappast hade gett honom dom skador han nu fick, utan dom hade nog missat en nolla där, det spelade nu inte så stor roll, men jag tyckte bara att det var så missvisande. Halkotor, visste jag inte att vi hade, däremot halskotor, han jobbade tydligen på en verktad också, vilket måste vara ett nytt ord, för verkstad, och inte bara det, det stod att det var hans yrke… nänänä, jag hade dessutom talat om vad han jobbade med, ALLA fyra gånger jag pratat med dom, här kan man nästan snacka om hör och förståelsesvårigheter eller vad man ska kalla det.
Nå, nu ska jag inte bråka mer om detta, vi fick intyget, och jag skulle gissa att försäkringskassan sett en hel del konstiga intyg som varit svår att tolka, detta var ju inte helt galet, ändå.
Idag ska Åke tydligen ligga under bussen, eller kanske stå i garaget, ja, bussen har inte kommit sig härifrån än, och det hade ju varit skönt att bli av med den, någon gång. Får hoppas att solen kikar fram också så han får lite ljus över sig och ser vad han pysslar med. Önskar er alla en fin lördag!
 

-SPEC, säger Nicco

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Jag hämtade upp mamma igår, vi hade några ärenden, på blomaffären, sedan skulle vi handla lite inför torsdagens lilla middagsträff, och det skulle beställas catering till densamme.
Sedan hämtade jag upp Nicco då hon slutat skolan, Rickard fyllde nämligen år och hon ville köpa något åt honom så vi åkte ner på stan. Jag parkerade utanför Musikanten, stoppar in bankkortet i automaten och väntar… väntar…väntar, efter fem minuter blir jag less och drar ut kortet, det står att jag betalat 25 kronor men någon biljett fick jag inte.
Så dyker det upp en p-vakt, så där lite lämpligt så jag haffar honom och undrar om han kan hjälpa mig. Det har tydligen blivit nåt fel på automaten… -SPEC, säger Nicco, det beror antagligen på att det var jag som stoppade in kortet, vem annars kan ha sönder saker bara genom att passera dom :)
Han skriver ut en fin gul lapp som ersätter den vanliga p-biljetten, Nicco tyckte den såg grymt oseriös ut:
Men han bjöd på en halvtimme som plåster på såret. Nu var vi klar en timme innan tiden gick ut så jag frågade Nicco om hon trodde att jag kunde kränga p-biljetten för några kronor, men hon var ytterst tveksam.
Vi passerade genom Saga gallerian, men där fanns inget som var speciellt intressant, inte för Nicco att köpa till Rickard i alla fall, så vi fortsatte ner till blomaffären där vi beställde en blomuppsättning som ska ligga vid kistan, från jag, Åke, Nicco, Theresé, Anders och Sally. Dom hade en jättefin stjärna, som jag hade velat ha, men 2000:- lät aningens dyrt, må jag ju säga, så det var väl tur att dom inte hade hunnit göra den klar i alla fall, så valet fick bli en annan fin uppsättning, på bandet med namnen ville jag ha textraden: Du tänder stjärnorna! Och det blir säkert bra.
Sedan tog vi sikte på Lagerhaus, där hon hittade present, och jag införskaffade en rosa soptunna, jajamensan, som blir den nya förvaringen för Sallys leksaker som hon har här, lätt att städa upp och lika lätt att sedan bära ner i källaren till nästa gång dom kommer.
Efter middagen så var det möte med prästen och genomgång inför fredagen. Det blir säkert bra, känns också som att en del av allt man gått runt med, kommer att kunna läggas bakom en, då den dagen är över.
Idag ska jag träffa en gammal (jaja, hon är yngre än jag) arbetskompis, vi ska ta en lunch någonstans, och sedan ska jag se om jag kan fixa en skjorta och kanske slips, till Åke, vi får se hur det blir med det. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer kan vara…

Av , , 4 kommentarer 6

 

Så, nu har vi provat att grilla korv, härute, och vi blev rätt så uttittade, ha, är väl kanske inte så många som sitter ute på sina gårdar och grillar, den här årstiden, utan dom ska dom sitta i fjällen eller ute i skogen någonstans, men vi är inte som andra, vi :)
Pratade lite om bloggen och internet överhuvudtaget, och när man säger att ungdomar kan vara så infernaliskt dumma mot varandra, man kan skriva vad man vill utan att behöva visa vem man egentligen är, men tänker inte på hur mottagaren kan ta det. Så är det, det vet vi, men…
Nu är det inte alla gånger det är ungdomar som skriver knepiga saker åt andra människor, det gör även vuxna, och då kanske det inte är så konstigt att vi har en värld som ser ut som den gör, eller är jag helt ute och cyklar?
Om man läser kommentarer som andra bloggare får, och som är direkta personangrepp eller kommentarer om bloggarens barn etc., jag begriper det inte, vissa saker säger eller skriver man inte, bara för att. Även om det är precis det man tycker.
Om man däremot inte delar en annan människas åsikt så tycker jag att det är helt ok att skriva det, jamen att få kommentarer på det man skriver, är ju det som gör att man fortsätter att blogga, i alla fall är det så för mig. Dels är det jätte intressant att få dela andras åsikter och att få uppslag till annat man kan skriva om, men elakheter och annat sånt, betackar jag mig för. Skönt att jag sällan eller aldrig råkat ut för det, men man vet ju aldrig, rätt var det är så får man på skallen :)
Nå, ni får ha en fortsatt bra dag och hej… snart är jag och Åke miljonärer, vi har ju spelat på lotto idag med 91 miljoner i vinstkassan, jodåsåatt!!!

Dom fanns inte… jag lovar

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Ja, vad säger man… nu sitter vi här, julafton (jaja, inte afton än va), och är nyuppstigna, snölösa, tomtesbefriade men förväntansfulla. Julafton är det oavsett, och inte bara det, jag och Åke har förlovningsdag idag, jodå.
Jag har legat vaken mellan 4.15-5.15, fråga mig inte varför men det snurrade frågor i huvudet, hade jag skurit upp skinkan på jobbet, skulle jag skära upp skinkan på jobbet, hade jag diskat, skulle jag jobba idag… lite borta  var jag säkert eftersom jag inte ens kunde avfärda alla frågor utan var tvungen att ha dom i skallen.
Jag som skulle hålla mig sysslolös igår, städade på toaletten, torkade trappen… inomhus, stekte tunnpannkaka, gick över på HP:s och köpte lite sista minuten småtjafs, stanna på Preem och hämtade ut ett paket Nicco hade beställt innan jag åkte till mamma och drack kaffe och sedan for jag på jobbet.
På jobbet i förrgår, blev det lite småroligt, chefen vill nämligen alltid, och då menar jag alltid, ha på sig sina benvärmare, då vi ska ut. Och ut skulle vi ju. Jag vill ha mina benvärmare säger hon och jag börjar leta. Jag letade på alla ställen dom normalt brukar ligga på, jag letade på alla onormala ställen… jag letade överallt. Det var ju nästan så att chefen inte riktigt trodde på mig, men benvärmare fanns inte att uppbringa någonstans.
Då ville hon ringa till Anna assistent, som hade passet före mig, för att fråga vart sjutton hon hade trollat bort dessa benvärmare, Anna hade bara sitt mobilsvar på så chefen talade in ett meddelande: Hej, jag undrar bara vart mina benvärmare är, hej då!
Jag letar fram ett par minde omtyckta benvärmare och ska sätta på henne dom och se… vad tror ni då mitt norra öga skådar? Jo, hennes benvärmare sitter ju redan på. Hahaa… jag snabbskickar ett sms och skriver att benvärmarna är upphittade på chefen, God Jul!
Nu önskar jag er alla en riktigt fröjdefull jul!

4/8-1984…mm

Av , , 2 kommentarer 6

 

En dag som alla andra…kanske. Jag låg på buss taket igår och löste korsord, sedan åkte jag till Café Victoria där jag stämt träff med Marja Granqvist, ni vet, VK bloggaren. Vi hade en trevlig pratstund över en kopp kaffe/te, och det var roligt att lära känna henne lite mer. Det kan vi göra om, Marja, eller som vi sa, just innan vi skiljdes åt, om vi bestämmer en tid och plats och sedan skriver vi om det så kan alla ni som vill, också ansluta, det kunde ju vara något.
Sedan gick jag upp på Barnens hus, där jag skulle se om jag hittade en lämplig bilbarnstol till Sally, som dom kan använda då dom är här, men ingen var speciellt billig och jag gick och frågade om han hade nåt tips på nån bra stol. Och se, det lönade sig, dom hyr ju för fasen ut bilbarnstolar, 100: -/vecka och det kan man ju inte säga något om. Så jag bokade en stol om två veckor, då dom kommer upp, perfekt!
Handlade lite mat och åkte hem. Efter middagen hade vi bestämt oss för att åka upp på Gammlia, där den sedvanliga bil träffen var, och vi trodde nog att det skulle spricka då regnet kom, men lagom till det var dags att åka så sken solen igen.
Sen, ska ni veta, åkte vi en liten sväng upp till Hamptjärnsstugan, jojomensan, och jag såg hela två blåbär i skogen :-) Utsikten är ju hur bra som helst däruppe och trots att det var lite grått så såg man hela stan.
Jag trodde nu att man skulle kunna köra bilen dit upp, om man har med sig en rullstol, men vi begrep inte hur dom har skyltat, enligt dom skyltarna ska man parkera därnere, men så mycket kan jag ju säga att någon rullstol drar jag inte uppför, den dåliga vägen. Däremot, då man kommit upp, så kan man faktiskt dra eller köra en rullstol.
När vi sedan var hemma igen så kunde man faktiskt tända lamporna i fönstret, kan det vara ett tecken på att det håller på vara mörkare ute nu, på kvällarna. Dom här två lamporna hittade jag här i huset, lite småknäppa men jag gillar dom, ena med grönt glas och den andra med vitt:
Det var vår dag det, fast egentligen, är det våran dag idag, min och Åkes, vi träffades nämligen den fjärde augusti, år 1984, en fin fredagskväll nere på stan, jodå. Så idag är det minsann 27 år som vi varit i lag, ganska otroligt egentligen, men så sant som det var skrivit. Jag önskar er alla en fin dag, det ska vi ha.
 
 

Ett fynd, kan man tänka

Av , , 2 kommentarer 5

Theresé skickade en länk till Bukowskis och en av deras auktioner, denna lampa fanns med där med utropspriset 1200:-

Känner någon igen den? Jag köpte ju nämligen två stycken såna här på en loppis i närheten av Åmsele, för två-tre år sedan, jag och Åke har dom som sänglampor. Denna lampa är inte ens funktionstestad, men våra funkar, det vet jag :-) Å andra sidan, det är ju inte säkert att dom får vad dom begär men ett är då säkert, vi gjorde nog ett fynd, jag betalade antingen 100:- för bägge två eller 100:-/st, jag kommer inte riktigt ihåg.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Det var det, det

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Det var den helgen det, eller ja, den är ju inte riktigt slut än, men för att ha varit ledig sedan i onsdags, så känns det som om det bara gått en dag, men ack vad man bedrog sig. Imorgon är det vanlig arbetsvecka igen.
 
Vi, jag och Åke, for upp på k-rauta igår, och införskaffade kranar och blandare till huset. 8500:- gick det lös på *tjitjing*, men å andra sidan, det blir ju som till två lägenheter, så man får nog inte säga så mycket om det. Två duschblandare, två handfats blandare och två köksblandare.
 
Vi var som sagt var barnvakter igår, till Sally. Det gick hur bra som helst och Nicco passade upp henne hela tiden. Nicco tog fram en stor keyboard, Sally kröp in i sovrummet och hämtade sin mössa sedan låg hon och spelade på keyboarden i säkert 15-20 minuter, hon såg för rolig ut.
 
Sen spolade vi upp ett litet diskho bad i köket, och där satt hon och plaskade för brinnande livet. Enda gången hon faktiskt grinade, var då det var välling dags, då var inget bra, och efter tio minuter gav jag upp, bar in henne i sovrummet och vi la oss på sängen, efter två minuters snyftande och grinande så somnade hon…vad är det för sak. Men vis av erfarenhet, så vet jag också att barn kan vara mer missnöjda eller griniga, då dom har föräldrarna i närheten.
 
Vet ju hur mycket dom skröt över Nicco då hon var på dagis. Hon var sällan ledsen, men jädrans då hon fick syn på mig, då skulle snutten fram och hon blev småpömsig och det lät som om hon inte alls hade haft det så roligt under dagen.
 
Schlagerfesten hade bara varit bra, igår, alltså den som Theresé var på. Min bror är något schlager intresserad, vilket jag inte kan skryta över att jag är. Min ny chef, frågade om jag var intresserad av att följa med henne till uttagning till festivalen, jag skulle få välja mellan att åka till Luleå, Sundvall eller Stockholm, jag bad att få slippa. Men schlager sa jag, finns det något värre, huvva!!! Sen sa jag till henne att hon förmodligen tyckte att jag var knäpp, och då fick jag medhåll, hmpf… :-)
 
Idag vet jag inte vad det blir, det enda jag säkert vet är att Theresé och Sally åker hem i eftermiddag, så vi har en flygplans tid att passa. Önskar er en trevlig dag!
 
 

Det var bättre förr…ibland

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag frågade Nicco igår kväll om hon visste vad det var för dag idag (läs imorgon), och hon svarade givetvis första advent. Ja sa jag, men vad man brukar göra då? Nä, hon hade inte en susning om att det är skyltsöndag, hon har aldrig varit på en så det kanske inte är så konstigt då. Men det är väl inte nå roligt på stan, tyckte hon, allt är ju stängt. Ja, om det då hade varit på det viset.
 
Jag och Åke har varit på skyltsöndagen en gång…det tog fem minuter så hade vi tappat bort varandra, när vi så möttes igen så gav vi upp och åkte hem. Sorry, skyltsöndag i mina ögon är bara ett stort virrvarr av trängsel, hysteri och inget annat. Det där kan man väl uppleva varje lönehelg om man ids åka ner på stan?
 
Betydligt mer spännande då man var liten. Ingenting var öppet, man fick gå runt och kika i alla skyltfönster, köpa en lott på tombolan, träffa tomten som gick runt och delade ut en påse med godis och frukt i, det var tider det.
 
Jag och Åke for upp på kyrkogården igår och tände ett ljus, vi fick gräva oss fram, men det gick. Och sen var vi på ÖoB och shoppade lite. Varför heter det Ö och B, man säger ju inte överskotts och bolaget, eller hur (bara en liten notering sådär)?  Jag köpte oss en ny matta till köket så nu åker den gamla i soporna:
 
Sen köpte jag svarta ljus till den svarta adventsstaken,
men den gamla vanliga staken får allt fortsätta vara i samma stuk som tidigare.
 
 
Idag vet jag inte vad vi hittar på, vi får se (sa blinda Sara och sen såg hon). Önskar er alla en skön söndag!

Officiellt i graven

Av , , 2 kommentarer 3

 

Nu ska våra gamla te/varmchoklad koppar, officiellt, gå i graven. Jag köpte dom en gång för uppskattningsvis, 22-23 år sedan, för 5:-/st, på konsum, uppe på Marieberg. Två stycken, så jag och Åke fick varsin. Nu har dom gjort sitt fast jag har länge undrat vad som skulle få ersätta dom.
 
Igår hittad jag substituten, dessa stora koppar/muggar som mina ögon föll över, inne på Boom:
 
Och givetvis var vi tvungna att inviga dom igår, dom var till och med större än dom gamla så en husmans rymdes lätt i muggen :-)
 
Vi hann vara både på kupan, Boom, Victoria (där Kerstin bjöd mig på kaffe och krokantrulle, tack för det), skokanonen och klädhuset. Jag köpte sockar, varma sådana, till Nicco samt ett par jogging brallor, även dom till henne, som får ersätta täckbyxor som hon numer vägrar använda. Då får hon ha joggingbrallorna utanpå sina andra byxor istället… *suck*.
 
Sedan åkte jag själv upp på kvantum och köpte middagen samt mat för idag. Men det är konstigt, alltid saknas det något i alla fall. Så det blir nog en sväng förbi Hp:s senare under dagen. Nu har jag tvättstugan och klockan nio ska jag och Kerstin ut på promenad.
 
Kom att tänka på när jag var i 6 årsåldern, inte fick man välja så mycket hur ens kläder skulle se ut, nä, jag fick ärva brorsan. Ser ett kort framför mig där jag står jämte en kompis, jag har röda stövlar, blåa tränings overallsbyxor, en grön jacka i samma material samt en ful toppluva. Jajamensan!!! Men jag vet, att jag inte brydde mig, inte nämnvärt i alla fall, och nog fick man ibland nya kläder och då var det verkligen något att se fram emot, och rädd om dom, var man också…oftast.
 
Nä, frukosten hägrar, ni får ha en bra tisdag!