Etikett: Jag och Nicco

Ingen lydde honom

Av , , 4 kommentarer 13

 

Jag och Nicco satt på vårdcentralen igår, det skulle utredas ifall hon har migrän, vilket jag nu har trott och tror väl fortfarande, då även jag har migrän och det till viss del är ärftligt.
Hon undrade på vägen dit, hur undersökningen skulle gå till och jag svarade att jag inte hade en aning men antog att det hela skulle gå ut på att svara på en massa frågor, sedan skämtade vi vidare och sa att dom förmodligen skulle klämma på hennes skalle för att kunna se om det var migrän hon lider av.
Jag hade rätt, angående frågorna… men sedan fick hon även göra en neurologisk undersökning, samt… att läkaren klämde på hennes huvud. Jojomensan, där ser man vad lite man vet. Dessutom ska hon få en remiss upp på lasarettet där det ska göras en skiktröntgen och det känns väl bra att dom gör det.
Visst måste det väl vara bättre att få utesluta vissa saker, och tänk, hemska tanke, om dom skulle hitta något där, så är det betydligt bättre att dom gör det nu, än om ett år framåt i tiden. Jag tror precis som läkaren, att det är migrän och inget annat, men ändå…
Nå, så satt vi därutanför provtagningen, i väntan på att prov skulle tas, även det för att utesluta vissa brister som kan orsaka huvudvärken. Vi var många som satt på tur och ni vet ju hur det kan vara i en väntsal… tysssstnad. Ingen säger något, men det gjorde nu vi.
Vi satt och pratade i lågmäld ton, och avverkade en hel del olika ämnen, bland annat så nämnde jag något om en skötare, vadå skötare sa Nicco, en delfinskötare eller vad??? Nä, en sköterska då, men jag tycker att det låter så knäppt då man säger sköterska och det handlar om en manlig sådan, därför säger jag skötare.
Då kom hon in på dagis, och deras lilla fröken Tomas, en mycket omtyckt ”fröken”, som dom hade under flera år på Klumpen. Nicco kom ihåg att han tyckte det var retfullt att kallas fröken, så han hade bestämt att dom skulle säga Magister Tomas istället, men tror ni någon lydde honom, hahaa… näpp :)
På dagis tappade hon sin första tand, Nicco satt i rutschkanan och framför henne satt en liten kille och filosoferade, akta dig, sa Nicco! Nej sa han, åk du, det gör ingenting, så åkte hon, och när resan tog slut och hon stötte honom i ryggen så flög tanden ut. Hon kom även ihåg sin andra tappade tand, då var Theresé delaktig. Hon skulle ta av Nicco tröjan, drog den över huvudet och plopp så åkte den ut. Nicco mumlade nu något om att det inte alls var så roligt och hon var nästan säker på att tanden inte ens var lös, hahaa… nä sa jag, det var säkert en permanent tand också, så där, bara för att.
Och med dom historierna kom jag ihåg hennes tredje tand, och sa till henne att den gången satt du ju och gnagde på en barbiedocka då tanden lossnade. Nu puttade hon i mig och sa att hon inte alls hade gnagt på dockan, och då brast det för mig, jag började skratta för det lät så dumt, och Nicco fyllde i med att det lät ju precis som om dom inte hade någon mat på dagis, utan att dom satt och åt på leksakerna.
Ja ni vet ju hur det, då det är tyst överallt, och man sätter igång att skratta fast man försöker hålla sig… det blir bara värre. Och nu började även Nicco fnissa samtidigt som hon väste åt mig att sluta, men jag kunde inte det. Jag fick börja torka tårarna, innan mascaran skulle börja rinna nerför kinderna. Så blev det då äntligen vår tur och man fick annat att tänka på.
Hon berättade sedan att hon hört människorna sitta där och sucka, då vi fnissade och skrattade, men det bjuder jag på, kan man inte skratta och ha roligt bara för att man sitter i väntrum, då är det illa.
Önskar er alla en fin onsdag!
 

Den resan hade kunnat bli kort

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Jag (och Nicco) fick en present av Theresé och Sally, då dom kom hit i påsk, ja, inte bara dom orangea tärningarna som ska sitta i Camaron utan också världens förkylning. Ont i halsen så det jag koncentrerar mig mest på, är att andas och att svälja, vilket inte är så lätt. Huvudet känns just nu som en betongklump, men det kan ju också bero på att jag vaknat med en timmes mellanrum, hela natten.
Jag köpte en tablett på apoteket som skulle bedöva det onda i halsen, perfekt tänkte jag, en sån tar man ju då man går och lägger sig, men på mig funkade den då inte. Jag kan känna en viss bedövning längst in i gommen men thats it, och det är inte där jag har ont.
En av gångerna då jag vaknade, så hörde jag ett knäppande ljud, tänkte först att det var katterna som provade på ett utbrytningsförsök, men då jag klev upp så hörde jag att ljudet kom från matrummet, och vet ni vad jag tänkte… tänk om det är någon som försöker ta sig in via balkongen.
Jag gick in där och lokaliserade ljudet till takdropp som studsade mot rutan, ingen inbrottstjuv. Det mest knepiga var ju nu, då jag läste på vk.se om inbrottstjuven på Grisbacka, inte alltför långt härifrån, som försökt ta sig in via altandörren, jojo.
Åke har ju sin transporttidning och den brukar jag läsa ibland, i nummer 4 stod det om den farliga järnvägen, när dom i början på 1800 talet, resonerade kring frågan om järnvägens vara eller inte vara. En läkare klargjorde i medicinska termer att människan inte skulle överleva i det lufttryck som uppstår då ett tåg rör sig med en hastighet av 30km/timmen.
I Sverige diskuterades tåg mellan Stockholm och Uppsala men hur skulle det kunna bära sig när det räcker med två hästdilligenser för att klara hela passagerartrafiken, fnyste skeptikerna. Ja där ser man, jag undrar vad dom skulle ha sagt om dom levat idag, och fått se vad som hänt med utvecklingen.
Min första tågupplevelse var vid 12 årsåldern och jag och min klasskompis Annica, skulle åka tåg till Gällivare, för att sitta barnvakt till mina två ohängda kusiner, som bara var några år gamla. Ja, inte enbart för att vara barnvakt, utan även för äventyrets skull.
Den resan kunde ha blivit jättekort. Tåget stannade i Vännäsby och då trodde ju vi att det var Vännäs, där vi skulle hoppa av och byta tåg, vi greppade våra resväskor och var på väg mot dörrarna då tåget startade igen med ett ryck. Vi stod där med långa näsor och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Men vi fann oss i våra öden och tänkte att vi får se vart vi hamnar, och det blev ju rätt i alla fall. Vilken tur att vi inte hann hoppa av, för då hade vi fått vänta i evigheter på tåget till Gällivare :)
Önskar er alla en fin onsdag, för min del blir det nog till att kurera sig… ordentligt.

Skämt???

Av , , 6 kommentarer 7

 

Jag och Nicco var på Maxi i förrgår och just innanför dörrarna finns det ju smink och annat i stora berg. Passerade en hylla med något som för mina ögon såg lockande ut, jag undrade vad det var… mjo, en typ av lypsyl innehållandes collagen. Men vad är detta för skämt???
Frågade Nicco som visste vad det var, man smörjer in läpparna, det börjar svida och sedan svullnar dom upp. Det var det absolut dummaste jag hört, hur kan dom ens komma på tanken att göra något sådant? Bredvid låg burkar med body butter, samma märke och samma färg och mönster på burkarna som på stiften, kunde ju inte låta bli att tvärt tänka att det kanske innehöll collagen det med, smörj in dig och du sväller upp där du vill… kanske brösten, nä usch, hoppas ingen köper det där skräpet.
Jag var till ”bloggHelena” igår och drack kaffe och åt bulla, det var trevligt, fick även träffa hennes småpojkar, som var hemma och hade sportlov. Sedan åkte jag förbi Ålidhem och köpte degen, så nu Kerstin, finns det ett paket till dig i vår frys, 30:- svenska enkronor, så är det ditt :)
Och kvällen eller eftermiddagen avslutade jag ju på Plaza hotell, det var faktiskt riktigt roligt och intressant att diskutera i grupp, vad man tycker och tänker om vissa saker. Och det bästa av allt är ju att man dessutom får betalt för det :) Och vet ni vad… det var inget jag anmält mig till, utan ibland ringer dom på måfå och lyckas hitta folk som ställer upp, ha, vilken grej. Är det fler som är intresserad av att anmäla sig dit så kan ni ju höra av er till mig så ska jag tala om hur ni ska gå tillväga.
Strötittade på efterlyst igår kväll och hörde på ett öra om dom här som ringer upp och låtsas vara från olika företag och ställer frågor som anspelar på sex… lägg på luren, var det tips man fick, att man skulle gör om man blev utsatt för detta.
Ja, förmodligen är det så man ska göra… men jag vet vad jag skulle gjort… hämtat en visselpipa och tagit ett rejält djupt andetag, tror ni jag bli stämd sedan för att ha förstört hörsel för en ”stackars” människa? Ja vem vet, med Sveriges lagar och reglementen så skulle jag väl det trots att jag skulle tycka att människan fick skylla sig själv… sorry, du ringde till fel person, det är inte din dag idag.
Önskar er alla en fantastiskt fin torsdag!
6 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Mörka typer

Av , , 6 kommentarer 5

 

Jag och Nicco ska klara oss själva idag, och det gör vi ju säkert också, Åke ska åka kalldraget, ett rally i snö och med frågor runt en snitslad bana.
Vi däremot ska inte köra rally men hade tänkt oss ut på Expo och kolla runt lite och sedan ta en fika på Nybro konditori, jodå, sämre saker kan man ju roa sig med  :)
Men dessförinnan ska jag nog ta en promenad i huset med snabeldraken, och kanske till och med torka lite med golvmoppen, inte fullt så underhållande och kul men desto roligare då det är gjort.
Vi pratade igår om hur konstigt det blivit om man tänker på serier som nu går på tv eller filmer som visas på bio och böcker som yngre förmågor läser. Det är väldigt mycket vampyrer, zombies, konstiga mörka människor där den som har mungiporna längst är den man ska se upp till och tycka är bra.
Själv hade vi visserligen greve Dracula, varulven, den där håriga typen som såg ut som en förvuxen apa, och Frankenstein, en typ att tycka riktigt synd om, med skruvar i pannan och ström i skallen. Men var dom verkligen så där läskiga så man inte tordes sova på natten? Inte för mig i alla fall.
Men visst, vi är ju även där, väldigt olika allihop. Chefen berättade att hon inte tordes gå i vattenpölar efter att hon sett Hajen :) Själv tror jag inte att det hade kunnat rymmas nå större faror med huggtänder i dom små pölarna, men vem vet.
En person jag däremot tyckte var riktigt läskig, var Ernst Hugo Järegård. Jag kunde inte ge mig till att gilla varken hans uppsyn, röst eller något överhuvudtaget som han medverkade i… och då undvek jag givetvis att se något med honom.
Men så kom då Kalle och chokladfabriken. Jag tror att det var då Theresé var liten. Det var en tecknad version och uppdelad i flera avsnitt. Berättarrösten var just Ernst Hugo, och kan ni tänka er, efter att ha lyssnat och sett det barnprogrammet så kunde jag inte annat än börja digga gubben. Han var ju helt suverän att lyssna på, och visst hade han ett udda utseende, men det blev inte lika hemskt efter att ha fått höra honom, utan han blev tvärtom, lite fascinerande att se på… jätte knepigt men sant.
Nå, där ser man hur det kan vara och även att man kan ändra åsikt fast man egentligen inte tror det, till en början. Jag önskar er alla en fin lördag!
 

Snacka om att sitta fast… överallt

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Jag och Nicco var ute på turné igår, ett möte hade vi med tre personer och då detta möte var över ställer jag mig upp och tar med mig stolen då jag ska gå iväg. Snöret på jackan hade lindat sig runt armstödet. Jo, detta har jag ju varit med om förut, inne på MIO, då jag gick och gick och aldrig kom fram till dörren för jag satt fast i en soffa.
Sedan kommer vi ut på parkeringen och vi skulle hem igen, så hoppade vi in i Jeepen, jag hinner sätta in mig och stänga dörren så ropar Nicco, -MAMMA!!! Jag vänder på huvudet och där sitter hon i framsätet och ryggstödet åker sakta men säkert nedåt så hon slutar i liggande läge.
Jag hinner tänka att nu har alla ledningar brunnit i bilen och det elektriska har tagit över, men vi inser ganska snabbt att Niccos jacka, nu fastnat i spaken som sitter på sidan av sätet och när ryggstödet åker bakåt och hon följer med så drar ju även snöret mer i spaken, hahaa…
Detta har även hänt under tävling, jag satt fastspänd i Camaron, redo att rulla fram till burnout gropen, jag kommer av misstag åt bältet på sidan OCH, om man nu spänt fast sig och inte kollat vart remmen går så kan den fastna runt ryggstödsspaken, vilket den hade gjort denna gången, så ryggstödet åkte bakåt två snäpp…kulkul.
Som tur var hann jag påkalla Åkes uppmärksamhet så han kom till undsättning, och tänk vilken syn för gudarna om detta skulle hänt då man gasade iväg, *tjopp* så försvann föraren ner i sovläge *gapskratt*. Nå nu vet vi ju vad som kan hända och därför gör jag alltid en dubbelcheck innan jag knäpper fast mig. Sen åker det ju inte ner mer än ett eller två hack, men det blir ju uppenbarligen ett störningsmoment.
Fastnat i kundvagnar har jag också gjort, vid tre tillfällen. Ojojoj, vad man kan ställa till det. Alla dom gångerna har det varit armbanden jag haft på mig som trillat ner och kilat fast sig i handtaget, det är väl också en syn, man ska släppa taget om handtaget för att greppa en vara men man kommer inte loss. Hittills har jag då inte behövt kalla på någon hjälp men man ska aldrig säga aldrig :) -Jo hallå, ursäkta, kan du hjälpa mig, jag sitter fast i kundvagnen?
Idag ska nog jag och mamma hitta på något, vi får se vad det blir. Imorgon jobbar jag, och även på söndag, så helgen i sig blir nog lugn och skötsam. Önskar er alla en fin fredag!

Opoppat

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Tog en sista tur med Camaron igår, nu är det dags att ställa undan den för vintern. När vi ätit middagen så åkte vi ner på stan, Åke skulle ju till optikern och jag och Nicco passade på att gå på Lagerhaus, för att leta efter en present till Niccos kusin som fyllde tretton år igår.
 
Efter inköpet och provandet av bågar så åkte vi hem till dom. Där var snudd på, fullt hus. Dom försökte sig på att få igång en sån där brinnande sak som ska stå på tårtan och det var inte det lättaste, då kom morsan på, hur det var första gången hon skulle poppa popcorn.
 
Detta var någon gång i slutet av 60 talet, hon och pappa hade för första gången fått smaka på popcorn, hemma hos några bekanta. Det var så enkelt att poppa och mamma tyckte att det var gott så när hon sedan stötte på en popcorns påse på affären så gjorde hon slag i saken och köpte hem den.
 
När det då var dags att poppa så hade hon ju faktiskt inte en susning över hur man skulle göra, hon tog helt sonika påsen, öppnade den och hällde över i en skål och sedan satte hon sig att vänta på att det skulle börja poppa upp ur skålen.
 
Som ni förstår blev det en hel del väntande och inget som hände. Till slut fick hon ta hundbenet och ringa upp dom där vännerna som hade bjudit dom på popcornen och förklara att denna påse måste ha varit ett måndagsexemplar, då inget hände. Du, sade vännen, man måste använda sig av en kastrull, dom ska värmas upp.
 
Så lätt var det, men det är klart, när man gör något för första gången och det enda man snappat upp var att dom skulle hällas i något, så var det kanske inte så tvärenkelt. Man kan ju också undra varför dom inte kommit på en sån sak, det vore väl väldigt smidigt att bara behöva en skål, jag menar, mikropopcorn finns ju redan, hur svårt kan det vara :-)
 
Näpp, nu får ni ha det så bra idag, själv ska jag inte planera någonting, förutom en promenad i solen. See yaaa!

Utekväll igår

Jag och Nicco, gick ju bort till Noliafältet för att äta en Hamburgare med Åke, igår. Vi valde ut en korvmoj med lämpligt många som stod i kön, väntade…väntade, och… ja, väntade. Sen ser vi killen ta en klunk med dricka och efter det kommer han smårusande ut och lämnar mojen. Han spyr, säger nån och hela kön upplöses precis lika fort som mjölken kokar över om du inte står och passar den. Jaha, det var bara att knalla vidare och ställa sig i nästa kö och vänta. Tänkte att det kanske är vi som går runt och smittar av oss med våran ”dåliga” karma, så passa er för att möta oss, man vet aldrig :-)

Dagen tillbringades ute på gården, på Noliafältet och en liten stund inomhus. När vi käkat middag så såg vi att Ingegerd, Jan och deras gäng, satt och grillade så jag ringde ut och frågade om vi skulle få bjuda på en kaffe med tillhörande likör till efterrätt, och det skulle gå bra. Så vi gjorde oss klara för en cruisingkväll, och gick ut och gjorde dom sällskap. Sören ville att jag skulle skriva att nere i Eksjö, så hade dom minsann 33 grader varmt igår, sen gick han in för att ”kamma” håret, som han så fint kallade det, kom ut efter en liten stund och talade om att deras son hade ringt igen, och att det fortfarande, klockan sju på kvällen, var 33 grader, skriv upp det, sa han och nu har jag gjort det.
 
Vi hade en mycket trevlig stund därute med gott sällskap och när det sedan blev min tur att gå upp och kamma håret samt ta på mig långbyxorna så hade våran chaufför dykt upp. Ricky tyckte nämligen inte att man kunde handgå ner på stan en sån här kväll så vi hade blivit lovade en plats i hans Cadillac, och det tackar man ju inte nej till.
 
Vi började ute på klubben och tog oss en öl på stående fot:
 
Sen drog vi vidare ner på stan och där kan man ju lugnt säga att det var ett mindre kaos:
 
Vi tog oss aldrig över i den vänstra filen och det var nog lika så bra. Gjorde ett stopp ute på macken på tegssidan och vi var inte ensamma därute heller, andra hade också hittat på att göra ett stopp där. Bland annat sköldpaddsarmén. En kille som gick runt i militärhjälm kom gående, jag vänder mig till Åke och säger att det skulle inte förvåna mig om han tänker ge någon en dansk skalle, hinner inte säga mer än det då Åke säger, han gav precis killen en dansk skalle, såg du? Sen gick dom och garvade, ja, det var inte någon misshandel eller dylikt, det var hans sätt att hälsa på sin polare…typ.
 
Sen tyckte Åke och Ricky att det var dags att kamma håret:
 
Tillbaka till stan över kyrkbron, och där var det sedan stopp i kanske tio minuter så vi gav upp tanken på att ens försöka köra Storgatan utan vi svängde av mot droskan istället. På tillbakavägen kunde vi sedan ta av ner förbi Mecka och när vi sedan skulle upp på E4:an så var det kaos…igen:
 
Nä, då tyckte vi nog att det var läge att ge upp, jag gör några varma mackor sa jag och det tyckte dom var en bra idé, så vi åkte hem. Två ordentliga smällar hördes då vi stod ute på balkongen, vi trodde minst sagt att det var bomber som small, och jag läser nu på morgonen att vi inte var ensam om att höra smällarna. Då fick man något mer att funder över, vad det nu kan ha varit för något, men det kanske man får veta under dagen. Ja nu har vi avverkat även denna årliga händelse, som nästan, men bara nästan är att jämföra med midsommarhelgen. Det har varit en bra helg men som alla andra så försvinner dom fortare än man hinner blinka.
 
Nu ska jag surfa vidare, ha en fin söndag!