Etikett: Jennifer

Hej Sally!!!

Av , , 2 kommentarer 16

Hej Sally! Hur är läget därnere i Järlåsa? Sally, barnbarnet, ringde igår och talade om att hon och Theresé kommer upp hit under sportlovet, ja inte deras sportlov utan vårat. Jag sa att hennes teckning på Linus var så fin och då berättade hon att hon sett att jag lagt ut den på bloggen. Jo, sa hon, jag brukar läsa din blogg. Så då sa jag att jag skulle börja dagens inlägg med att skriva just, Hej Sally! :D

27331673_10156019416781585_2041520501896037244_nIdag drar vi söderut, ska bli så härligt att se nåt annat men framförallt, en hotell natt, bara så där, är inte att förakta :D Vilken tur man har att man ”råkar” ha såna kollegor som kan fixa sånt här, underbart, Chrille, TACK! :D

Inte nog med det, detta är ju egentligen min jobbarhelg, men med sånt fint erbjudande så fixade jag lite semester, så det blir njutbart i dubbelbemärkelse. Och det är inte bara jag som åker, utan även Åke, Nicco och Winstone. Jo, dom har hundrum där, ska bli väldigt spännande att se hur Winstone kommer att bete sig.

För att fira Jennifers nya namn igår…Nicco, så köpte namnbytarbarnet semlor och bjöd oss på, där på kvällskvisten, och guess what…vovven var med på ett hörn:

27458937_10156018074371585_6460227444539815883_nNä, nu är det frukost sen ska jag se om jag hittar nån väska som jag kan få ner lite kläder i, sen hade jag planer på att fara en sväng till Avion och byta ett par jeans jag köpte till Åke igår, han tyckte dom kändes snäv i benen, hm… Önskar er alla en trevlig lördag!
27544609_10156019350786585_4606607631125098496_n

Man behöver inte fundera…

Av , , Bli först att kommentera 12

Vid kvälls fikat igår kom Nicco på att det nog var runt den här årstiden, hon bytte namn. Så hon gick in i mitt bloggarkiv och letade, detta fann hon och det är bara till att gratulera, idag, till det nya namnet hon fick för 8 år sedan:

”Nu heter yngsta dottern Jennifer, inte Jennifer längre, efter önskemål från hon själv så ringde jag till skattekontoret idag och ändrade namnföljden så nu har hon tagit sitt andranamn som tilltalsnamn och heter numer Niccolina.

Jag sa att jag skulle skriva det i bloggen, dom har nämligen en vikarie och idag var det presentation av eleverna, och hon trodde inte att han skulle tro på henne om hon kommer dit imorgon och säger att hon har nytt namn.

Så om det finns några tvivel så kan dom nu gå in här och läsa så verifierar jag hennes riktiga namn.” Slutcitat

Och apropå Nicco och arkivet, så hittade jag även denna lilla text, och detta hände då hon var i 6 års åldern, vi var uppe i stugan och hon lekte café och skrev en meny/prislista:

Kaffe kostar 29 + 50 (jag tror att hon menar 29,50kr)
Sbageti & Kötvesås 100:-
3 kackor för 12:-
1 Kacka för 20:-
1 colla flascka 40:-

Jodå, men man fattar ju vad hon menar :D

27073183_10156016627081585_3608614680058993259_nIngen mobil under körning, nä, jag vet, samtidigt som jag stör mig på vad Polisen sa i en intervju: Att vissa bilförare var så dålig att dom inte ens skulle prata i mobilen även om dom hade hands free. Hm…men det borde ju rimligtvis innebära att just dessa personer, inte ens skulle få ha med sig pratande passagerare, för jag tänker att dom måste vara lika distraherande som dom som sköter snacket från en mobil, eller?

Tina sms:ade och frågade om jag nu visste om att jag inte får prata under körning och jag svarade att det vet jag, jag har dessutom en plan. Jag kommer att stänga av ljudet på min mobil då jag sitter i bilen, när jag är framme dit jag nu var på väg, så kan jag kolla om nån sökt mig och ringa upp…enkelt, och så länge man inte hör ett ljud så behöver man inte heller fundera.

frågetecken-och-mänsklig-illustration-34876381Här hittade jag bilden

Jo, jag har ett par lurar också, så det finns alternativ, jag tycker dock inte om att ha saker i mina öron, fy fasen. Så dom kommer jag bara att använda om jag väntar ett samtal av viktigare karaktär…typ från Tina :D

Önskar er alla en fin fredag, med denna lilla historia som jag fått från Ing-Britt i Järlåsa, för 8 år sedan:

Barnen stod i kö i matsalen i en katolsk lågstadieskola för att få sin
lunch. Längst fram på bordet fanns en stor hög med äpplen. En nunna skrev
en lapp och satte den på äppelskålen:
 ”Ta bara EN. Gud tittar på.”
Längre bort i lunchkön, på den bortre delen av bordet fanns en stor hög
med chokladkakor. Ett barn skrev då på en lapp: ”Ta så många du vill. Gud
tittar på äpplena.”
17362069_10155069290371585_9165816244807363308_n

Vi firade big tajm!

Av , , 2 kommentarer 11

Nicco heter Jennifer i andra namn, och hade följdaktigen namnsdag i torsdags. Hennes första namn, som var hennes andra namn i begynnelsen, Niccolina, fick hon efter hennes farfar Nils, som av alla, kallades Nicke.

Låter väldigt invecklat, jag vet :D Som liten blev hon då avundsjuk på hennes storasyster, som fick fira namnsdag, två gånger per år, så därför beslutade vi att hon kunde fira på Nils dagen, då, eftersom det var därifrån hennes namn kom. Och Nils stod det i almanackan igår, så vi firade med smörgåstårta från Ullas.

2016-10-08 12.58.08När Jennifer blev äldre så beslöt hon sig för att byta namn till Niccolina, vilket hon gjorde, via skatteverket, så numer är hennes första namn Niccolina, och andra namnet Jennifer. Det var inte så krångligt, som det lät från början va? :D

Vi fortsatte firandet hemma hos mamma, som bjöd på äppelpaj och kaffe. Med mig därifrån fick jag 4 fotoalbum, som jag gick igenom igår. Och det här tyckte jag var jätteroligt. Vi pratade nämligen om öl, kan ni tänka. Och mamma är lite anti mot denna dryck och tycker att det är rena råttgiftet.

Jag berättade då om mitt första minne av öl. Vi, jag, min storebror och mamma, följde med pappa ut i skogen, för att kolla in hans arbete. Han hade ju skogsmaskiner och det var hans yrke, att avverka skog. Spännande! Jag var livrädd för traktorn, upplevde dom som stora monster. Nå, till saken, hör att dom hade med sig mackor, kaffe och lättöl, men hade glömt att vi, barnen, kanske hade velat haft nåt att dricka. Och jag var törstig, så jag fick smaka den där ölen, tvitvitvi, det var inte gott.

Och nu till det hysteriskt roliga, kolla vad jag hittade i albumet, nu har jag klippt bort övriga människor, och korten är ju gamla, därav kvalitén, här står jag med en ölflaska i handen…pappa fotar:

IMG_2176Och titta nu, en Cola flaska i handen och uppenbarligen har jag precis tagit en rejäl klunk, nu är det brorsan som fotar:

IMG_2177Och sista bilden, men stopp och belägg, nu har jag ölflaskan igen, inte bara i handen utan jag dricker ju för tusan ur den…och pappa fotar.

IMG_2181Är det ingen som ser vad jag gör? :D Det där ska jag visa mamma då jag återställer lånet av albumen. Har dom ingen koll på sina barn, hahaa…

Här tre kort på mamma i unga år, jag gillade hennes mössa, på den första bilden och hon måste ha haft ett helt gäng med hattar/mössor, för hon har nya på sig, på varje kort av henne.

IMG_2203

IMG_2118 IMG_2135Idag ställer vi bort buss och Camaro, så det kommer att bli lite luftigare på gården. Ett höst tecken, om något. Önskar er alla en trevlig söndag!
IMG_2189

Det ska firas…varje dag!

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi firade vår bröllopsdag med middag på Taormina, biffstek med pommes och persilja/vitlökssmör, inte alls tokigt, så där på söndagseftermiddagen. När vi sedan kom hem, så gjorde vi nåt vi vanligtvis inte alls brukar göra, tog oss en Baileys med biscottismak, till kaffet och en chokladbit…det var pricken över i:et och firandet :D

002

Och idag, tycker Nicco att vi ska fortsätta firandet, då hon faktiskt har namnsdag…Jennifer står det i almanackan, och Jennifer, var precis vad hon döptes till, att ha som tilltalsnamn, men hon valde att byta till sitt andra namn, för x antal år sedan, och det gjorde hon rätt i, hon äger och är sitt namn, Niccolina.

Det var jag som fegade ur då vi skulle döpa henne, jag trodde ju nämligen att jag hittat på detta namn, Niccolina, inte att det faktiskt fanns dom som heter så, hahaa…men det gör det, och Niccos namn kom av att hennes farfar, på skoj, ville att hon skulle döpas efter henne, han hette Nils, men i folkmun, kallades han alltid för Nicke…jag lekte med namnet Nicke och kom fram till Niccolina, så det fick det bli, i andra namn. Ni skulle sett fågelholkarna i kyrkan, vi hade inte avslöjat vad hennes andranamn skulle bli :D

Jaja, fira och fira, hon kanske kan få en kanelbulle till kaffet ikväll…och en gratis resa till Uppsala till helgen, teparty på ett slott, ska vi tydligen gå på också, Theresé ringde och frågade om det kunde vara nåt, och varför inte, man kan ju alltid testa någonting nytt.

Nu vill Winstone ut på långpromenad, katterna ska ha käk, och sedan får jag allt ta en tur till Djurmagazinet, det behövs djurmat. Hoppas på en bra dag, för er alla!

012 014 016

Det ska vi fira…kanske

Av , , 4 kommentarer 8

 

I söndags firade vi ett halvår i huset…eller firade och firade, ja, vi åt nåt extra gott till kaffet. Ett halvår har gått fort och ändå känns det som om vi alltid bott här. Det är svårt att tänka sig tillbaka till lägenheten. Och det är då absolut inget jag saknar.
Och imorgon får vi fira igen, då har vi ju bröllopsdag, 6 år som gifta men sammanboende sedan -84. Jodå, där var det betänketid innan giftermål, minsann :-)
På torsdag har dessutom Nicco namnsdag, inte för att Niccolina har sitt namn i almanackan, nä, men väl, Jennifer. Och här har vi ju varit så knäppa att vi firat namnsdagar, inte så mycket på senaste tiden, och mest då man själv var liten och sedan för Theresé, därför har det fått hänga med, även till Nicco, lite rättvisa får det väl lov att vara.
Nu ska ni få en länk som Jan A (tack för senast, förresten) skickade till mig, nej, jag visste inte att Wolfman Jack har fixat nätförsäljning på sina saker, men nu vet jag och även ni. wolfmanjack.bigcartel.com/
Där har ni ju lite julklapps tips, ni som lider av idé torka, klart grabben/dottern ska ha senaste skivan och en t-shirt :-)
Nu önskar jag er en fin tisdag och går vidare till skafferiet och fixar mig en macka. Syns och hörs sedan!

Papegoja på taket

Detta hände för säkert 5-6 år sedan, kanske ännu längre bort i tiden. Niccolina kom hem och sa att hon sett en papegoja härute. Först lät jag väl lite tveksam men hon fortsatte prata om fågeln och jag förstod att det var sant. Säkerligen en rymling, han/hon hade suttit uppe på lampan ovanför vår ingång och någon hade försökt få den till att hoppa ner på en sopkvast men det hela slutade med att han la vingarna på ryggen och flaxade iväg och satte sig uppe på taket istället.

Jag la väl inte ner några fler tankar på detta, jag menar vad gör man? En fågel på rymmen är nog inte så lätt att hålla reda på. Åke hade kommit hem och jag har för mig att dom gick ut för att se om dom såg den, men den var bortblåst.
 
Det gick några timmar och sedan ringde det på dörren. Jag öppnade och utanför stod det en tjej i 11-12 årsåldern och undrade om det bodde en Jennifer här (ja, Nicco hette ju Jennifer på den tiden). Jag såg nog lite konfunderad ut, eftersom tjejen var så mycket äldre än Nicco, och jag kunde nog inte förstå vart dom hade lärt känna varandra. Men då sa hon att hon hört att det skulle finnas en tjej i den här uppgången som hette Jennifer och som hade sett en papegoja.
 
Ja, då gick det ju upp ett ljus, detta var ägaren till papegojan och hon talade om att den passat på att rymma när hennes mamma (eller om det var pappan) skulle hänga ut några mattor för att vädra dom, dörren stod öppen och papegojan såg sin chans till ett litet äventyr. Dom bodde i en av villorna härnere på västerslätt, så den hade ju flugit en bit.
 
Ja sa jag, hon bor här, men papegojan var det flera timmar sedan hon såg och den flög upp på taket och förmodligen sitter den nog inte kvar där. Nicco klädde på sig och följde med ut för att spana.
 
Tror ni inte att fågeln satt kvar däruppe. Tjejen sprang upp för trapporna, ringde på dörren till lägenheten på översta planet, personen som bodde där var turligt nog hemma, hon frågade om hon fick komma in och öppna fönstret, och det fick hon. Sedan ställer sig tjejen på fönsterbrädan, sträcker upp handen mot taket och hennes fingerspetsar når tak kanten. Sedan lockar hon på sin kompis.
 
Nicco som står därnere, får se hur fågeln sakta närmar sig handen för att sedan hoppa upp på den och tjejen behöver bara dra in den igen, med fågeln sittandes på den. Vilket lyckligt slut, både för tjejen och för fågeln. Detta var också runt påsk, så hade dom inte fått tag i den så var väl chanserna små att den skulle ha klarat många dagar i kylan som kan vara i april.
 
Ja där ser man, det händer saker här på slätten, det gäller bara att komma ihåg dom. Denna historia blev jag påmind om under kulturnatta. Det var nämligen en kille som Åke känner, som hade blivit biten av en papegoja, och i och med att han sa det så poppade detta upp. Man har saker lagrade i skallen och vid vissa utvalda tillfällen så kan dom poppa upp.
 
Ni får ha en bra dag idag, och tänk, imorgon är det fredag….igen. Otroligt på min ära!

Namnbyte…ja

Av , , 6 kommentarer 4

Nu heter yngsta dottern Jennifer, inte Jennifer längre, efter önskemål från hon själv så ringde jag till skattekontoret idag och ändrade namnföljden så nu har hon tagit sitt andranamn som tilltalsnamn och heter numer Niccolina.

 

Jag sa att jag skulle skriva det i bloggen, dom har nämligen en vikare och idag var det presentation av eleverna, och hon trodde inte att han skulle tro på henne om hon kommer dit imorgon och säger att hon har nytt namn.

Så om det finns några tvivel så kan dom nu gå in här och läsa så verifierar jag hennes riktiga namn.

En ”riktig” Robinson borde…

Av , , Bli först att kommentera 2

Robinson är ett ämne som kan diskuteras i evigheter. I allra första början så var det intressant att följa med och man visste aldrig vad saker gick ut på, den näst sista Robinson följde jag med i lite så där, och denna omgången struntade jag totalt i.  Man ledsnar på hela upplägget och vinnaren är oftast den som slingrat sig ur alla jobbiga situationer och egentligen, om dessa vinnare verkligen skulle ha varit strandsatta på en öde ö, skulle dom då ha klarat sig?

Det är väl vad en ”riktig” Robinson vinnare ska vara, en överlevare och fixare. I alla program så har det funnits några sådana, men dom har bara fått hänga med en stund, man har sugit ur deras kunskaper och sedan skickat hem dom. Nä, om jag ska se en annan säsong av detta (om det nu blir någon fler) så får dom ändra på konceptet, rejält.
 
Skulle vara kul att se vilka som ställde upp om vinnaren av hela tävlingen fick stanna kvar, alldeles ensam på ön i en månad efter tävlingens slut, och där skulle han/hon få klara sig på egen hand, utan tv team eller annan uppassning. En kommunikations radio var det enda som fanns att tillgå och uthärdades hela tiden utan gnäll så fanns det en summa pengar att hämta efter månaden hade passerat. Fast med dessa regler tror jag inte att det fanns någon som ställde upp. Ibland har man ju verkligen funderat på vilka som sökt, när det första dom gör då dom landat på ön är att fundera på vad dom ska äta och blir förvånade över att det inte finns så mycket att välja på.
 
Från det ena till det andra. Jag och Jennifer åkte upp till morsan igår och drack kaffe. Åke mekade med bilen hela dagen och jag var sugen på att testa om Cheven nu skulle starta en gång till. Och ja, det gjorde den, det måste ha varit slut på soppa och inget annat. Nu finns det dock ett annat problem. Vindrutetorkaren på passagerarsidan gick sönder…i molekyler. Åkte förbi verkstan för att höra om Åke kunde fixa ihop den men det gick inte, den var för trasig, svängde in på Preem och där fanns det ingen att köpa. Han sa att det var en utgående modell men eventuellt skulle han kunna ta hem en om han fick regnumret på bilen. Eller så får man byta ut själva grejen på armen, så den passar dom nuvarande torkarna. Vi får se om Åke kan hitta någon i Vindeln, det är inte helt uteslutet.
 
Väl uppe på Mariehem så fick jag ett mms från Theresé, en bild på hennes BMW, stående i sidled i en stor snöhög vid sidan av vägen med texten, se vad jag har gjort idag. Hon var på väg in till Uppsala för att gå på en antikmässa, och fick sladd på bilen som snurrade tre varv och åkte sedan av vägen. Tur sa jag att det inte var en sten eller ett träd där, utan hon landade mjukt men hon tog sig inte därifrån på egen hand utan fick ringa efter hjälp från en kille som hon känner som råkade ha en traktor eller vad det var, ståendes en bit bort. Kom osökt att tänka på vad jag skrev i bloggen till henne då hon kommenterade våra bilar, säg inget skrev jag, nästa gång är det din bil det gäller. Och nu fick jag ju nästan rätt.
 
Nu vankas det frukost innan morgonpromenaden i kylan…brrrrr, det går kalla kårar efter ryggen bara av att tänka tanken. Men det är väl bara att ta på sig dubbelt av allt. Ha det gott!

Raka av håret eller tona det

Av , , Bli först att kommentera 3

Är man missnöjd med sin hårfärg om man tonat den svart och i ett desperat försök att få tillbaka sin egen färg så rakar man bort håret och fixar peruk?

Förmodligen. Jennifer är nämligen less på sin färg nu som hon haft sedan början av December. Dels för att man börjar se vart mittbenan går och hon vill inte ha svart längre. Jag gav henne två alternativ, antingen tonar vi på med mer svart…NEJ sa hon, eller så får du raka av det och fixa peruk. Då skrattade hon och sa att det var liiite desperat och absolut ingen bra reklam för företaget som sålt toningen.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , , ,

Utlåst i morgonrock & -15gr

Av , , 2 kommentarer 3

Jag hatar att knyta mina skor och igår blev det sex gånger. Först att hjälpa Åke med bilen, gå med Jennifer till skolan, promenad med Kerstin och Janne, träning, bilen igen och sist, hämta Jennifer på dansen.

Sedan hade jag dessutom tvättstugan så det var ett evigt springande. Jag vet varför jag hatar att knyta skorna, inte så mycket för själva knytningen utan för att jag vet att dom ska av, sedan. Och det absolut värsta jag gör, rent smärtmässigt, är att ta av mig skorna efter att jag varit ute. Det gör så j-kla ont i både ben och rygg.
 
Men efter att ha pratat med Annika igår så vet i tusan om jag hade velat byta dag med henne. Hon tar sig ju hjälpligt framåt och igår morse skulle hon ut, i morgonrocken, och skorna hon brukar traska runt i brukar vara foppa tofflorna så det hade hon säkert på fötterna, hon skulle bara hämta in tidningen. Det var ju, som ni säkert vet, ca 15 minusgrader ute.
 
När hon kommer tillbaka till huset, så kommer hon inte in, handtaget på insidan av dörren har ramlat loss. Nu har hon en inneboende hos sig och hon var därinne men lyckades inte få fast handtaget så dom kunde öppna dörren, med den följden att tjejen fick gå ut på baksidan (hon hade tider att passa på skolan) och ni som följer mitt bloggande, vet att Annika inte är så kurant just nu, med flertalet frakturer på revbenen, flisor som slagits av på ryggkotor, en förstörd minisk som ska opereras osv. så själv kunde hon inte ta sig in den vägen, då den ligger väldigt otillgängligt till.
 
Hon har fått diverse hjälpmedel, däribland ett larm, så hon larmar och dom ringer upp, så hon frågar om dom möjligtvis kan komma och hjälpa henne in, även fast hon nu inte har ramlat omkull. Det ska dom göra men…dom får ett fall som är mer akut och måste ta det först vilket innebär att Annika blir stående därute på altanen i en timme innan dom kan komma…brrrrrrr.
 
Hon sa att hon fick sitta två timmar framför öppna spisen innan värmen så sakteliga började återkomma. Nä, fy fasen, jag ska inte gnälla på att jag måste ta på eller av, mig skorna. Det är ju en världslig sak.
 
Bilen vill fortfarande inte starta, vi försökte otaliga gånger igår men den enda gången den huckrade till var med startgas. Undrar just om det kan vara en ispropp? Vi lämnade det bekymret till i helgen, då kanske han kan få in den i nåt garage. Det värsta är att jag ska ta Jennifer till Hagaskolan idag, för den sista vaccinationssprutan och jag som fryser bara jag tittar ut, och nu är det minus 19 grader här och inte såg det ut att bli varmare till i eftermiddag. Det är bara att bita ihop, framkalla en bild av Annika ute i blåsten i morgonrock och he sig iväg. Jag ska nog plocka upp sparken, så går det lite fortare.
 
Önskar er alla en trevlig fredag!