Etikett: Jojka

På plats…

Av , , 6 kommentarer 8

Första ”riktiga” semesterdagen, var då inledd, och den började riktigt bra. Solen sken och inte en endaste broms, så långt ögat kunde nå, myggen var milda och inga andra kräk fanns framme, ja, förutom renarna då. Dom springer nästan runt husknuten här, Winstone har ännu inte lyckats se någon, men han vädrar och han hör bjällran då dom kommer.

Kusin Jenny och hennes man hade vägarna förbi och dök in på eftermiddagen, lagom till kaffet. Det var 11 år sedan hon var här, så det var ett tag sedan. Vi satt ute till middag och sedan kvällskaffet, dit vi bjudit in farbror Sam, också.

Sam som förövrigt var här, tidigare under dagen, och gjorde i ordning lite ved och svor åt råttorna som sprang runt benen på honom, dom hade väl gjort sig ett litet tillhåll i vedhögen hans. Nicco och Gustav såg en uggla, sent på kvällen, och det är väl som dom brukar säga, gott om ugglor om det är råttår, då har dom buffé hela dagen, gratis.

Men nu kan man säga att den bra, semesterdagen, började dala ut, myggen var ettriga som tusan, knotten ville se lite blodvite, och sen, kom regnet. Tur att vi har tak över huvudet, så vi parkerade oss inne i stugan och spelade ett parti Chicago. Gustav och Nicco testade kanoten och fiskespöna.

Och nu på morgonen så har Jenny och Fredrik och deras gulliga, speedade vovve, Jojka, dragit vidare, på väg mot höga höjder, dom ska fjällvandra i Kebnekaise, så vi får önska dom lycka till…vi har ju en gång provat på att vara där, och jag vill minnas att dom myggen, inte alls var att leka med.

Och nu när vi ändå är inne på ämnet mygg, så kan jag säga att jag deklarerade krig mot dom, 4 i natt. Då hade jag försökt ignorera dom i 30 minuter, men det går ju inte. Dom hamnade till och med under täcket, och hittade av att bitas. Så jag steg upp och fixade in en myggdödare i uttaget och uttalade en liten förbannelse över dom, och se, efter en timme var det tyst och lugnt igen. Aldrig mer går jag in i bussen och lägger mig utan att först ha satt igång myggdödare en timme innan, minst.

Längst ner på Udden, där vi nu är, så binder fastlandet ihop, Udden med en liten bit väg, sedan fortsätter Udden en kilometer ut i sjön, så här ser det ut, själva förankringen :D

Foto2567 Foto2568

Sjön är verkligen vad som gör denna plats till vad den är! Önskar er alla en trevlig torsdag!

 

 

 

Jojkande farmor

Av , , 2 kommentarer 2

 

Jo vi lastade nå skrot och åkte upp till Malå i lördags. Tog en sväng förbi Norum där Åke hade sin kanot liggandes så vi fick med den också upp till stugan. Sedan blev det en annan väg vi åkte än den ”normala”
 
Körde över Burträsk där vi stannade för lunch.
 
Jennifer passade på att sträcka ut sig i ett pilträd.
 
Sedan hamnade vi på en loppis i närheten av Boliden, inga fynd direkt förutom en sak som vi ska ge till Theresé i efterskotts present, och risken finns att hon läser detta så jag kan inte skriva vad det är.
 
Denna syn är inte ovanlig däruppe och i stugan har det härjat 3 stycken renar, hela sommaren. Precis utanför stugan.
 
Min farmor var lapp eller med ett finare ord, same. Hon och min farfar bodde i Lainejaur, 1 mil utanför Malå i en västerbottens kåk som min farfars far byggt, i slutet av 1800 talet, han var också vad man kallade då, en storlapp med hela 300 renar. Idag är 300 renar säkert vad som kan räknas att vara strö renar, ingen mängd att räknas som rik på.
 
Vi satt en gång hemma hos farfars, jag, storebrorsan Sivert och någon fler, helt plötsligt hörs ett konstigt ljud utifrån. Sivert hyssjar oss och säger, hör, hör ni ljudet, är det en fågel? Han ser helt betagen ut. Jag går fram till köksfönstret och därute står farmor och jojkar, hon håller handen utsträckt och lockar till sig ett gäng med renar som varit ute på turné, när det bara är en noslängd kvar till hennes hand så tvär sliter hon av sig hilkan, som hon haft runt sitt hår, vevar med den runt runt samtidigt som hon skriker och springer efter dom så träskorna flyger av hennes fötter. Jag fattar först ingenting, vad håller hon på med? Jag går ut och frågar vad som händer. Jo, hon är så less på alla renar som kommer och trampar ner hennes blommor, jordgubbsplantor och morotsblasten så hon vill skrämma iväg dom en gång för alla. Tyvärr så brukar dom inte vara så lättskrämda utan det går ett tag sedan är dom tillbaka igen.
 
Jag och Jennifer skulle upp på berget förr förra sommaren och fylla på vattendunkarna med kallkällvatten. När vi svänger av vägen så blir det tvärstopp, vi har en hel renhjord framför oss och dom viker inte en tum. Spelar ingen roll hur jag tutar eller öppnar dörren för att låtsas kliva ur bilen, men helt plötsligt delar sig hjorden precis som när man skär smör med en varm kniv, dom springer åt alla håll och jag undrar i en bråkdelssekund, vilket ljud jag har lyckats åstadkommit som skulle skrämma dom. Men det var inte jag, utan vi möter en liten joggare som kommer springandes efter vägen. En stor tutande bil skrämmer inte renarna, men en liten stackars människa med gympadojor, jojo. Ha en bra måndag!
2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , ,