Etikett: Jokkmokk

Han får man aldrig för mycket av…

Börjar med att gratulera alla mammor idag, man känner ju en hel del. Jag är inte mamma åt min man, men han plockade ändå fram en present till mig igår, och ja, man kan ju tvista till det, jag är i alla fall mamma, till hans barn :D

Och Thomas Sabo, får man väl aldrig för mycket av…

18671299_10155296065201585_1967047462851682234_nNu var det ju det där attans armbandet som jag skulle ha hittat igen. Tog ett varv nere i källaren igår, fick nämligen ett tips från Tina, som hittat igen en gammal väska,och däri, fann hon ett saknat smycke.

Jag försöker nu komma ihåg vad jag använde för kläder ifjol. Ramlade över min gamla vinterjacka, kände i fickorna och gissa vad…nä, inget armband, men ett örhänge jag fått av mina föräldrar, inköpt på marknaden i Jokkmokk, för x antal år sedan…där ser man, jag har säkert stoppat in armbandet, på nåt sånt där smart ställe, frågan är bara i vad.

Jag käkade lunch på Umeå pizzeria och grill igår, det är alltså gamla Bamse grillen på Sofiehem. Dom har bytt ägare, piffat till stället och dom är klart godkända. God pizza och här kunde man välja vilken man ville men som barnpizza. Nu tyckte jag att den pizzan var överdrivet stor ändå, så jag fick ta med hälften hem, och då vet jag vad det blir för lunch för mig idag…pizza, igen!

Väl hemma igen fick jag inte bara presenten, utan vi passade på att gå över på Ullas kondis och festade till ordentligt. Kaffe och godbit, så där på lördagen.
Nu stundar frukost, sedan ett längre arbetspass, och sedan, gör jag helg. Härligt! Önskar er alla en trevlig söndag och mors dag!

2016-03-22 16.25.37

En 25 öres fantomenring

Av , , 6 kommentarer 9

 

Satt och tänkte på min mormor och morfar, kanske ett udda par om man såg till storleken på dom. Morfar, lång, reslig och bred över axlarna, mormor (som jag kommer ihåg henne), liten, klen och hade barnstorlek på sina kläder.
Dom bodde i det där huset i Jokkmokk (Malå kommun), mitt ute i skogen.
Min morfar fick cancer i ryggen och detta var någon gång under 50 talet, och behandlingen var kanske inte heller så noga uträknad.
Han blev förlamad i benen efter en operation och såret läkte aldrig ihop under hans livstid, eftersom strålningen dom använde sig av, brände sönder hans förmåga att läka ihop köttet, runt såret.
Mormor skötte om honom i den mån hon klarade av det, masserade hans ben, lyfte honom till en portabel toalett, då utedass var det enda dom hade att tillgå, och när mamma berättade detta för mig så kunde jag för mitt liv inte se den bilden framför mig, hur stackarn kunde den lilla människan få honom upp från rullstolen och ner på toaletten, jag fattar det inte.
Vilken kämpe hon måste ha varit, min mormor. Morfars förlamning gick tillbaka och mormor fick ett diplom (wow) för hennes insats. Nu blev inte allt bra för det. All medicin han åt gjorde att han fick syner och psykoser, och folk var rädda för honom. Han tvångsomhändertogs, till slut och hamnade någon månad här i Umeå, på Umedalen, och sedan låg han på sjukstugan i Malå, från och till, under flera år. Varje gång vi åkte upp till stugan (varannan helg under hela min uppväxt) så vinkade jag upp mot sjukstugan då vi passerade, och sa: där bor morfar!
Min mormor och morfar skiljde sig till slut, mormor såg väl ingen framtid tillsammans med honom, och det kan man väl förstå, saker och ting var inte så tvärlätt på den tiden. Han fixade sig ett litet pensionärs boende i Malå och mormor flyttade till Koler (Piteå kommun).
Mormor flyttade tillbaka till Malå på äldre dar och berättade att hon fick celebert besök en dag. En pensionerad socialarbetare som gav henne 2000:-, för han visste hur dåligt ställt dom hade haft den en gång i tiden, och aldrig hade dom bett om hjälp. Mm, en fin gest, kan tyckas, men kanske dom hade behövt dom där slantarna bättre, då det verkligen var nöd.
Min morfar var en snäll man, han gjorde inte speciellt mycket väsen av sig. Jag sov över hos honom en gång, jag var 6 år gammal och tyckte att det skulle bli spännande. Alldeles själv skulle jag få vara där. Jag kommer så väl ihåg att vi skulle gå ner på Ica och handla. Han höll mig i handen hela vägen ner.
Utanför butiken hade dom en sån där tuggummi apparat och jag skådade en fantomenring i ena byttan och satte igång att tjata. Jag ville verkligen ha den där ringen. 25 öre kostade det och morfar muttrade på och försökte få mig på andra tankar. Det där var ju bara skräp… men han gav med sig och jag fick ringen, vilken lycka!
Nå, det var lite om mina morföräldrar, och hur dom hade det i början på sina liv, vilka livsöden det finns och tänk att vi alla upplevt sorger, tragedier, lycka och välbehag. Önskar er alla en fin torsdag!

Malå och Jokkmokk

Av , , 4 kommentarer 5

 

Det finns bara en anledning till varför jag är vaken just nu, jag hade ställt väckaren på sju för vi ska åka med Eloise till veterinären idag. Halvnio ska vi vara där. Här kommer några bilder från vårat Malå och Jokkmokk:
 
Melissa och Nicco på kanottur
Här kommer lite bilder på min mammas barndomshus

Och ett kort på infarten dit…eller om man nu kunde kalla den för det:

Och här, kort på våran gigantiska syrenbuske, som vi inte får se blomma, varje år, inte då vi har sen semester:

På vägen hem passerar vi Rusksele…och deras ridskola, hahaa…eller vad det nu föreställer, snygg målning i alla fall :-)

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Ett dödligt vapen

 

Igår brakade det lös ordentligt, någon öppnade himlen och det tog inte lång stund innan man var genomblöt, paraplyet till trots. Det haglade dessutom.
Mitt i detta så åkte vi iväg till Jokkmokk, min mammas barndomshem, men inte det Jokkmokk som ni nu kanske tänker på, nä, Jokkmokk, på andra sidan sjön, härifrån Lainejaur udden räknat. Där, in the middle of nowhere, är hon uppvuxen, ingen el och inget rinnande vatten. Så när hon sedan var 14 år och dom flyttade hit, till Udden, så var det ett mindre paradis, vatten och toalett. Bilder på ingenmanslandet kommer sen, då vi är hemma igen. Här går det tydligen inte att ladda upp bilder.
Niccolina upptäckte en myrstack däruppe, vid en tjärn, någon hade kört ner ett metallrör i stacken, nu råkar jag ha fått veta anledningen till varför folk gör så där, när vintern kommer så leds nämligen kyla ner i stacken och den dör ut, grymt men sant. Vad gör myror som är så farligt, ja jag vet inte jag ja.
Sen efter middagen åkte vi till min morbror Matts och hans fru Ingmarie, dom bor bara en tre kilometer härifrån. Vi blev bjuden på torkat renkött och finsk kaffeost, inte illa, och Melissa som blev så fascinerad av renarna fick ett renhorn, som sitter på en träplatta, att ta med hem till Amerika, undrar bara hur, på planet vet i sjutton, det kan ju räknas som ett dödligt vapen och sen tror Theresé att dom inte  vill ha in uppstoppade saker i landet, det kan ju  föra med sig ohyra trots att det är över fyrtio år sedan, den mötte sin baneman. Jaja, hon blev då jätteglad över det och det får väl lösa sig på ett sätt eller annat.
Vi fick också med oss souvas, rökt renkött och Ingmaries välkända, hemkoke lingondrickan, det tackar vi för.
Idag packar vi ihop och drar hemåt, vi blir i Umeå en vecka nu och sedan åker vi tillbaka hit. Vi har suttit dom fina dagarna, på altanen och blickat ut över sjön och sagt att det hade nog inte varit semester om vi inte hade fått suttit här. Kanske vi avslutar denna Malå visit med fika på Dungers, ett måste om man är här. Och med det så önskar jag er alla en fin dag!