Etikett: jul

Världen blev i ett slag, väldigt detaljrik

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 november 2015 kl 09:33, 6 kommentarer

Igår fick jag hämta mina nya glasögon, ett par Converse, inte så tokiga, tycker jag:

Vad förvånad jag blev då jag beställde dom, att man fick välja själv, vilket glas (plast) man skulle ha. Allt från 1000:- upp till 4000, beroende på hur man använder dom. Killen som jobbade då, sa att om man väljer dom billigaste, finns risken att man bländas av mötande trafik om man har dom då man kör bil, så jag tog det näst billigaste alternativet.

Vilket var helt ok, enligt honom, då jag inte har dom annat än vid bilkörning och tv tittande. Men man är väl kanske bara dum, som inte försöker vänja sig vid att alltid ha dom på. Fast fick jag välja så ville jag helst slippa dom. Lite roligt dock, vad detaljrik världen helt plötsligt blev, då man satte på sig dom 😀

Hann med en fika paus hos Ullis och en trevlig pratstund, innan jag blåste vidare till Strömpilen. Och med just Strömpilen i huvudet kom jag ihåg vad Grandmother skrev för ett tag sedan.

Julen, och varför starta den så långt innan ens första advent är på tapeten. Jag håller med, det är fruktansvärt tråkigt även om jag fattar att allt handlar om pengar. Butikerna ska hinna dra in så mycket dom bara kan, och jag kommer ihåg någon som en gång sa, att många mindre affärer, lever på julförsäljningen, ja, dom klarar sig rätt långt på den, i alla fall.

Men det är så tragiskt, att man ska vara less på pynt och annat, då julaftonen är här. Skyltsöndag, som barn, inget var öppet, hade man tur, stötte man på tomten nere på stan och man fick en påse med en clementin i, en skumtomte och kanske ett litet bokmärke. Man hann bygga upp förväntningar, och man fick längta.

Idag är det inte så…det är mer *tjopptjopp* så var det gjort, så skyndar vi fram till nästa ledighet och äventyr, men hann man ens reflektera över julen, vad man gjorde, vad man fick, maten på bordet och dom man umgicks med. Hm…fast å andra sidan kanske inte barn, tänker i just dom banorna, vad vet jag.

Nå, ska ut med mr W och sedan åka upp till mamma som sålt sin matsalsmöbel idag och ville ha lite moraliskt stöd, då köparen kommer. Ha en fin dag, allihop!

Kommande jul…då ni! :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 januari 2015 kl 08:46, Bli först att kommentera

Japp, i all Theresé släktforskning har vi nu hittat en öppning för att få fira jul på ett annat ställe, hahaa…hon sa till Christer ”Jitte” Bjuhr, att hon skulle kolla upp hans släktträd lite grann, bara så där. Och igår fastnade hon framför datorn. Kolla vad hon kom fram till.

Erik Billehard Bjuhr (Jittes farfar) är min, mormors mormors morfars brorsdotters dottersons son. Ojoj, det är långt tillbaka, men ändå, hallå Jitte, visst står du för julskinkan, vi kan ta med köttbullarna? Och ifjol kom hon ju fram till att vi är släkt med Roger Pontare, jojo, men någon inbjudan dit, kom aldrig…konstigt!!! 😀

Nä, men visst är det lustigt ändå, att det kan vara så där, man är släkt, och kanhända är vi det allihop, på ett eller annat sätt, om man bara grävde litegrann.

Ikväll kommer en del av Åkes släkt hit. Staffan, Åkes kusin och hans fru Siv-Marie och deras dotter Sara. Först ska dom gå på visning uppe på gitarr muséet, med Theresé, Anders och Sally, och sedan bjuder jag på middag. Det blir trevligt och ett bra avslut på familjen Hällsten-Söderbergs vistelse här, dom åker hemåt imorgon.

Jag fick ju denna lilla julklapp av Theresé:

Hon hade nämligen köpt en sån där ljuslåda till Sally, som jag fick syn på då vi var där sist. Sally får ha en liten konstutställning i ljuslådan, och sedan byter dom ut konstverken, vart efter hon har gjort nya. Jag ville ha en sån där så vi åkte på IKEA, men tror ni att jag hittade något…näpp, så det bidde ingen ljuslåda för mig, men nu så…och snart kommer det att hamna andra saker i lådan än julpynt.

Jag fick också en sån här burk:

Med lite blandade dusch saker, bra klapp, och den kommer att gå åt.

Vilket mysväder vi har…regn, så det får nog bli paraply på hundpromenaden, fy tusan, och halkigt kan det säkert vara, på sina ställen, så jag tar nog inte av broddarna, innan jag kollat underlaget. Hoppas på en fin fredag, för er allihop!

Akutläge…

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 december 2014 kl 09:12, 4 kommentarer

Sitter och väntar på att tandakuten ska ringa upp…jodå, jag tycks ju ana ett visst mönster här- Varenda jul, ska det vara nåt helsicke med mina tänder, det är stående. Eller kan det vara så att kroppen har gjort detta till en tradition?

En jul fick jag dra ut en kindtand, längst in, som inte skulle vara några problem att få ut…trodde dom ja. Tandläkaren fick kalla på förstärkning, killen som kom, tittade, sa att det där är väl ingenting, sen kämpade han, tog till och med spjärn mot stolen, för att få ut eländet.

Jo, den roten hade vuxit upp i mina bihålor, så när jag skulle skölja så kom vattnet ut genom näsan…fint, och jag vill minnas att det inte var någon speciell längtan till något julbord, efter det.

Förra julen, fick jag göra 3 besök, 2 stycken bestod i tillfälliga lagningar och den tredje, då fixade han tanden, och idag, är det just den tanden som uppenbarligen inte vill fira jul, den dunkar, reagerar på värme och kyla och det känns till och med då jag lägger tungan på den…fy vad less jag är.

Och nu är jag så pass dålig i rygg och nacke så jag skulle önska att dom kunde söva mig under besöket, och helst lyfta upp mig till en rullstol efter behandlingen, sen…kan dom väcka upp mig. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker ska bli värst, tanden eller tandläkarstolen.

Jaja, man får väl vara glad att det finns en tandakut, jag hade ju inte velat leva för hundra år sedan, då många drog ut sina tänder på eget bevåg. Dessutom drogs det tänder hej vilt, utan att faktiskt laga dom istället, hur kul var det då, på en X skala, 10 x värre än att åka på vattkoppor som 30 åring, jodå!

Annars vet jag inte vad det blir idag, svårt att planera då man inte vet vad dom säger däruppe, kan jag få en tid idag eller blir det i framtiden. Nå, det lär visa sig, om tjugo minuter. Hoppas på en bra dag, för er allihop!

Det bästa är ju att bara ramla över nåt

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 november 2014 kl 06:10, 4 kommentarer

Nu blir man överöst med erbjudanden, flera mejl varje dag om fraktfritt innan jul, upp till 60%, handla innan måndagen…blablabla. Snacka om att försöka stressa upp folk, och nu på morgonen ett mejl, med ämnesraden: Känner du dig plötsligt trött på dagarna.

Ja, vad då plötsligt, jag har varit trött i över 2 års tid och jag är ledsen, det där mejlet tror jag inte hjälper. Förmodligen någon som tycker man ska köpa ett piller eller två, jag kände mig så trött att jag inte ens iddes öppna och läsa det 😀

Går man in på en sida där det erbjuds upp till 60% rabatt, så är det på x skalan en typ…7 gånger värre att försöka hitta nåt där som att gå in på ÖoB under deras utförsäljning, det är bara bottenskrapet kvar, ändå kollar man så ögonen blöder, efter åtminstone en enda sak, man kan köpa, det är ju pengar att tjäna. Men tjänade man så mycket då, om man tänker efter, tid man offrar får man inte betalt för och inte heller tillbaka.

När det gäller julklappar tycker jag att den perfekta, är ju när man ramlar över något, bara så där, och man tänker att det där, är ju typiskt hon eller han, då ligger det ju även en del av en själv där. Det känns mer värt, på nåt sätt.

Jaha så satt man nu här, precis som jag skrev i fredags va, att det skulle bara smälla till så skulle helgen vara över, visserligen har jag några timmars arbete idag innan den är gjord, men ändå. Och då jag kommer hem ska jag se om jag kan fixa upp adventsstaken så vi får tända första ljuset. Han, den där Lennart på bron, har då fått på sig tomteluvan, ja, han har inte kommit sig in…än, jag tycker nästan han skulle få ta plats inne i Niccos Amazon och sitta därinne och vinka till förbipasserande, haha…alltid retar det någon. Nä, nu önskar jag er alla en trivsam 1:a advent, på återstörande och hörande.

Vi firar jul hos…

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 oktober 2013 kl 09:09, 2 kommentarer

Det var en jobbig dag för Winstone, igår… efter kastreringen, mycket gnällande men enligt veterinären är det inte så mycket för att det skulle göra ont, utan för att det kliar, och han får ju inte göra det. Kragen han fick med sig hem var ju inte kul för fem öre och så långt vi kan så får han vara utan, men det är ett ständigt passande på honom.

Idag, på morgonens första promenad, kunde man knappt se ett spår av vad han varit med om, han speedade på så jag fick lugna ner honom ett antal gånger, han ville springa, men även det avråddes det ifrån, då han kan göra sig illa.

Jag var en sväng till min läkare och vi kom överens om att inte ta någon kortisonspruta i det andra benet, det gör ont då man trycker där men inte då jag går och därför är det ju rätt så bortkastat att då ta en spruta, jag klarar mig utan.

Nu vet vi vart vi ska fira jul också… hos Roger Pontare… jo, för visst firar man jul med släkten? Hahaa… Theresé har i sitt släktforskande kommit fram till att vi långt tillbaka är släkt med honom, så här lyder hennes uträkning:

Rogers mormors morfars föräldrar (MMMF M/F) Per Andersson Bergström och Eva Andersdotter, är samma som Yvonnes (min mamma) Farfars farmors (FFFM M/F) och farfars mormor (FFMM M/F), och så klart Christers (min pappa) Farmors farfar.(FMFF M/F).

Och som om inte all denna text inte var nog, här kommer en liten förklaring också:

De var ju dessutom Rogers mormors morfars morföräldrar…. Sen ska de va mormors farfars farmors föräldrar, mormors farfars mormors föräldrar och morfars farmors farfars föräldrar…. Av elva syskon, alltså Per och Evas barn, så levde nio stycken till vuxen ålder. Två av dessa, Sara Greta och Sophia Fredrica, förgrenar sig ner till mormor och en, Salomon, till morfar. För att krångla till det ytterligare så gifte sig en annan syster, Maria Catharina, med Sara Gretas man, Carl Abraham Ersson, efter att hon dött tidigt. Sophia Fredrica och Johan Andersson får fem barn tillsammans, varav Erika Sofia gifter sig med den första ”Hällsten”. Erikas bror, Johannes, är alltså kopplingen till Roger.

Jojo, som sagt, vi kommer till jul… ROGER!!!

Då Nicco var liten lärde hon känna en tjej på gården bredvid, dom umgicks nästan jämt, det roliga var då Åkes mamma fick veta det och vi började utreda saker, för hon visste nämligen av att det skulle finnas en karl på västerslätt som skulle vara tremänning med Åke. Denna tremänning visade sig vara Niccos kompis pappa. Och då Nicco fick veta att hon är fyrmänning med kompisen så var hennes första fråga: Ska vi fira jul med dom nu?

Nå, jag tror nu inte att vi ska fira jul där… det blir nog hemma i lugn och ro, jätteskönt! Idag är det Tina- date och lite små ärenden, ska hämta ut medicin till Winstone, bland annat.

Måste ju även visa er här, på bloggen, den coola lampan jag fick av Helena Springare då vi träffades, jättecool, tack Helena!

Önskar er alla en fin torsdag!

Varför sån hets och brådska?

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 januari 2013 kl 08:31, 4 kommentarer

Vi åt årets första semla igår, och den var inte tokig alls. Fast egentligen bröt det mot mina principer, är det semmeldag en gång per år så är det ju inte meningen att man ska ha en semla bara för att… typ.

Vi hade dessutom besök, Åkes moster Gunilla med hennes man Bertil, och Kerstin och Janne B, samt min mamma, Rickard och Nicco, fick också avnjuta en semla med kaffe till. Det var som trevligt, Janne B och Bertil gick i samma klass, en gång i tiden.

Lustigt det där, att världen inte är större än så här. Dom gamla grannarna vi umgås med, känner ju varandra sedan skoltiden, och sen totar man ihop dom med min klasskompis föräldrar och då känner dom varandra från höger till vänster. Många har bott på Haga, så när jag hade en utläggning för Nicco igår, om hur den och den känner varandra så var det nästan så hon funderade om Haga var det enda stället som funnits i Umeå förut.

Apropå principer och det här att semlor finns att köpa i tid och otid, så är det ju samma sak då julskyltningen påbörjas i oktober, snart kan vi säkert köpa påskmust och högtider flyter ihop med vardagarna. Vad fasen, det har ni väl hört flertalet gånger också, den där j-kla reklamen om fredagsmys, DET ÄR DAGS FÖR FREDAGSMYYYS!!! Börjar dom spela redan på lördagen, men hallå, kan vi få göra bort helgen och några vardagar innan ni börjar tjata om att det snart är fredag igen… och igen… och igen.

Varför sån brådska, vad är det vi skyndar till? Det blir snudd på hets, så fort en sak blivit avklarad så ska nästa ta vid. Det är inte länge innan vi dricker midsommarsnapsen lagom till julafton där vi pimplar påskmust och äter semlor till efterrätt. Men sen då… när allt det är över, vad ska vi då hitta på?

Näpp, våga vägra morgondagen, och lev här och nu, ta en dag i taget och se vad som kommer. Jag ska då leva idag och fira att det är fredag, med en grogg ikväll… haha, sådeså! Ha en fin fredag, allihop.

Traditioner ändras och nya tar vid

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 december 2012 kl 09:23, 2 kommentarer

Ja vad annat kan man tänka på än gamla julaftnar man firat genom alla åren, en dag som denna. Då man var liten var man uppe i Malå hos farmor och farfar, där fick vi barn, inget traditionellt julbord, det var det ingen av oss som ville ha, utan farmor fixade renskav och pommes frites eller så fick vi köttbullar. Vilken lyx!

Jullovsmorgnarna med te och nygräddat tunnbröd ihoprullade med enbart smör, och en knastrande eld bakom ryggen, det var tider det.

Men med tiden så ändras ju traditionerna, vilket man aldrig trodde då man var liten, vissa generationer finns inte mer och vi växer upp och bildar nya. Idag är jag så glad att vi bor där vi bor, jag vill inte fira julen någon annanstans än här hemma, det är så mysigt.

Men vi har ingen renskav och pommes på julbordet, utan här blir det skinkan, kalvsyltan, prinskorven, rödbetssalladen och säkert ett kokt ägg eller två. Och julmust i glasen och tunnbröd till alltihop.

Anders sa till Theresé, innan dom åkte upp hit att nu hade vi allihop ansvaret att få Sally att tro på tomten… och det ska hon göra ända fram till hon blir 15 år, jojo, det kan bli tufft. I år, kan vi ju kanske lyckas med det, problemet är att bi inte har någon tomtemask, vi letade i alla vinklar och vrår igår, men förgäves.

Inte ens ÖoB kunde erbjuda något i den vägen. Jag letade i källaren och hittade allt annat än det jag var på jakt efter, bland annat en oöppnad Läkerolask kan ni tänka er, hur kan jag ha lyckats gömma undan och glömma bort den 🙂

Jaja, vi tror nu att vi ska kunna få ihop nåt som hon kanske blir bortkollrad av. Vi får se. När min pappa och hans syskon var små, och klättrade efter väggen, tog min farmor, resolut tomtemasken, satte den på sopkvasten och ställde upp den där ute i mörkret, och visade den för dom uppspelta barnen som då genast varvade ner… åtminstone någon minut eller två.

Nicco tror ju icket på tomten, möjligtvis skumtomtar då, så vi har inte haft någon tomte på några år, men nu så skulle vi ju haft en på lager.

Avslutar denna lilla blogg med att önska er alla en riktigt God Jul och hoppas ni alla får åtminstone en klapp och god mat att njuta av.

Min… vår farmor

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 april 2012 kl 07:48, Bli först att kommentera

Läste Marjas kommentar, att hon tyckte historien om bordet och min farmor, var så underbar. Och givetvis tänker man då på farmor och vilken kvinna hon var, egentligen. Hon fanns nog där, för alla som behövde henne.

Var det något man ville veta… innan internets tid, så ringde man till farmor, hon visste ALLT, och det hon inte kunde i huvudet, gick hon och slog upp i en av hennes alla böcker, det var sällan hon gick bet, på något.

När min pappa var ung, eller rent ut sagt rätt så liten, så hade han ju även en lillebror, förutom tre äldre syskon. Jag tror nog att det var lillebror och pappa som var vildast av hela högen. Och farmor har nog berättat att när julen var i faggorna och dom inte kunde varva ner, så hade hon ett knep för det med.

Hon satte tomtemasken på en käpp, travade runt huset i mörkret och riggade masken, varje gång dom nu blev lite väl uppspelta, så påpekade hon att tomten nog såg och hörde alltihop, dom gläntade på gardinen och fick se tomten där utanför och det gick hem… dom blev lugna som filbunkar, ett tag i alla fall.

När man var liten själv, så var farmor och farfars vind, en riktig skattgömma. Där kunde man gå in på kallvindan och rota i alla saker, alltid hittade man något intressant, tog med det ned och frågade vad det var för något och fick alltid frågan: Vill du ha den där… då får du den.

Och nere i källaren kastades det pil och smakades på diverse godsaker som hon förvarade därnere. Inne i kammaren, rummet före deras sovrum, där, på det höga skåpet, låg det alltid i december, chokladkartonger med knäck i, jojomensan, det fanns nog inga gömmor som vi inte hittade av, men vi blev alltid bjudna i alla fall, så att vi visste var det fanns, hade egentligen ingen betydelse. Hon var snäll, min… vår farmor, och visst saknar man henne, men då är det ju tur att man har många minnen av dom som fanns i våra liv, tidigare. Vi får leva på dom.

Önskar er alla en fin torsdag!

Tänk om man för en liten summa…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 januari 2012 kl 06:10, 4 kommentarer

Tänk om man kunde betala en liten liten summa pengar och bara få stänga av alarmet på morgonen och somna om, det skulle ju vara helt underbart, men rent praktiskt, ej genomförbart, synd! Annars hade jag nog utnyttjat den tjänsten idag.

Satt ju för tusan i soffan igår kväll, vid åtta, och höll på somna, det är inte riktigt likt mig. En av assisterna är dessutom hemma i veckan så jag får inte mina två dagars ledighet, imorgon och på torsdag, men lite sovmorgon blir det i alla fall då jag har vissa planerade möten på morgonen, bägge dagarna.

Idag ska chefen och jag på biblioteket och höra om vi får fortsätta låna boken, åtminstone två-tre veckor till, vi har väl ca 120 sidor kvar, och det tar sin lilla tid att läsa. Det ska ju passa in, jag bör vara på jobbet (vilket jag är tre dagar i veckan) och sedan går det inte lika snabbt då man kör med högläsning.

Och nu håller jag dessutom på vara sugen på att läsa GW Perssons bok som jag köpte långt före jul. Den ligger här uppe på hyllan och lockar men jag har lovat chefen att jag ska läsa den för henne så jag får fortsätta vara sugen ett tag till. Jag tänker då baske mig inte läsa den två gånger på raken.

Annars har jag inget planerat idag, kanske åker direkt hem och går i säng, vem vet, då kanske man återfår lite energi. Näpp, nu är det dags för frukost, så jag åtminstone har klarat av dagens första uppgift. Ha det gott, allihop!

Nu så…

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 januari 2012 kl 17:29, 6 kommentarer

Idag, närmare bestämt vid 13 tiden, så lade Åke, vad han trodde var den sista biten till pusslet. Du hade rätt, ropade han, det saknas en bit.

Men, vid närmare koll så hittade han biten ovanpå det färdiglagda pusslet och med andra ord hade jag fel, pusslet var inte skevt och inga bitar var borta, ha, så tokigt. Nu får han leta fram ett annat pussel att roa sig med, eller så får han vänta till nästa jul.

Etikett: jul

Världen blev i ett slag, väldigt detaljrik

Kommande jul…då ni! :D

Akutläge…

Det bästa är ju att bara ramla över nåt

Vi firar jul hos…

Varför sån hets och brådska?

Traditioner ändras och nya tar vid

Min… vår farmor

Tänk om man för en liten summa…

Nu så…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten