Etikett: kaffetermos

Risk för överdosering är liten

Av , , Bli först att kommentera 13

När vi nu är fler i huset så har kaffetermosen som jag fick i julklapp, kommit till användning. Den där Anders-Petter termosen, den är större än den vi har, och det är ju bra.

Värre är det då man ska hälla upp en kopp kaffe och man får stå där och vänta…och vänta…och vänta, innan den strilat koppen full.

Tänk er då en kaffebjudning på 8-10 personer, då måste man fixa ett armstöd så man ska orka hälla upp till alla, eller så får man se det som ett träningspass. Jag undrar vad dom tänkte då dom designade denna termos med den där dåliga rinningen?

Den påminner absolut om spanska spritflaskor som har en plastplugg instoppad i flaskhalsen för att man inte ska…överdosera?

c08c1796b70877d6972a758e4ca052e1

Kvällen igår, avslutades med sen middag, för min del, hemma hos Brälla och Lena, vi såg lite sommarbilder, sedan åkte, jag, Åke och Nicco, hem. Fixade en Irish coffée och slog oss ner framför tv:n där det visades National treasure på femman, en helt ok film, fast lite mycket Indiana Jones över det hela.

Vi har under dessa dagar kommit in på filmen om den brinnande babyn, ja, den där som Sally tyckte var fantastisk, babyn alltså. Denna filmsnutt visades för mamma/mormor/gammelmormor då hon var hit i förrgår:

Vi skrattade nog mest åt hennes reaktioner och uttryck, hon förfasades över alla små bränder babyn åstadkom och tyckte samtidigt att babyn var gullig 😀

Idag åker Anders hem fast Theresé och Sally stannar någon dag till, dom är ju lediga, och har bilen med sig. Önskar er alla en fin söndag!

Panic Knappen…

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag gick in en sväng på Lagerhaus igår, då jag liks var nere på stan. Där finns det en del roliga…och för all del, oroliga saker. Jag ramlade över denna lilla knapp och kunde inte låta bli:
Tanken var först att jag skulle sätta fast den någonstans på instrumentbrädan i bussen, för att förvirra Åke, men då är det ju bara han som får se den så den hamnade på utsidan istället…panic knappen 🙂
Jag hittade också till Blomsterlandet, men jag tog det säkra före det osäkra och körde samma väg hem, som jag tog mig dit på. När jag nu gick därinne så fick jag vad dom kallar, en migränaura. Jag såg snurrande, fluorescerande kugghjul i högra ögat, fruktansvärt irriterande.
Första gången jag råkade ut för det var då jag gick på datakurs. Jag steg upp på morgonen och i sedvanlig ordning…på den tiden, så tog jag min morgon kopp framför tv:n. Jag hade spelat in en film jag skulle börja se. Det var den sämsta kvaliteten på VHS bandet, jag kunde inte se på den, slog av tv:n och satte igång datorn istället, bara för att upptäcka att samma fenomen fanns på datorskärmen, dessa färger, ja, det påminner om norrsken, som rör sig runt runt. Då förstod jag att det var i mitt öga felet satt.
Jag var tvungen att gå och lägga mig, fast det var ännu mer irriterande att blunda och efter ett tag försvann det. Jag tog min systemkasse, innehållande en kaffetermos (ja jag lovar, det var en termos), och vandrade iväg till kursen. Efter någon timme så fick jag ångra att jag gått dit, jag blev så fruktansvärt trött att jag trodde att jag skulle somna där jag satt, men jag uthärdade.
Sökte sedan på nätet och hittade just detta om migrän auror, och det stämde ju in precis,  på vad jag upplevt. Har blivit så några gånger sedan dess, men nu vet jag ju vad det är och det håller ju inte på speciellt länge. Fast jag hade svårt att se blommorna jag skulle kika på, igår, fick som inte någon känsla för vilka färger det var på dom 🙂 Men nu sitter dom därute i sina lådor:
Visst har vi mäktiga tallar på vår gård…närmare bestämt 5 stycken, men här syns bara en:
Vi åkte ut på husvagnsfirman igen, igår, och köpte en markis, det blev inte den vi tänkt oss från början men å andra sidan kom vi betydligt billigare undan. Den vi köpte ska inte vevas in utan vi får handrulla den, men då är ingenting i vägen så det kommer att funka. Vi har nu satt vindskydd runt soldäcket uppe på bussen så där låg jag igår och halvsov, ganska så skönt faktiskt…om man bara vill vara som sig själv, för en gång skull (Norrlandsguld).
Idag ska jag jobba, första dagen efter semestern, och det är klart att man är nyfiken på vad min chef pysslat med under dessa fyra veckor, ska bli roligt att ses igen. Jag önskar er alla en bra dag!

Bussar och chaufförer

 

Det händer nu ganska ofta att chefen och jag, tar bussen ner på stan. En av alla gånger var i förra veckan, och vi skulle på bussen på vasaplan. Det gick alldeles ypperligt, jag hinner se, i ögonvrån, hur busschauffören kommer emot oss för att hjälpa till, men som dom flesta gångerna vi åkt, så brukar vi klara oss själva.
 
Nu tyckte jag att bara tanken han hade skulle applåderas, så jag gick fram till honom när jag spänt fast rullstolen och sa Tack, tack för tanken. Jamen sa han, så här gör väl alla? Du, svarade jag, det är långt ifrån alla chauffören som ens provar att titta bakåt, men nu är det inte alla gånger vi behöver hjälp…men ibland så händer det.
 
En gång var det till och med så illa att det var ett jättesteg upp, och chauffören visste inte ens hur man fällde ner rampen, än mindre jag, så vi fick handlyfta upp henne, vilket man inte ska behöva göra. Många gånger tycker jag dessutom att chaufförerna kör som om dom stulit bussen, och dom verkar inte ha en tanke på att det kan finnas både barnvagnar och rullstolar som står och glider runt.
 
Nu finns det bälten man ska använda, och det gör vi…varenda gång bältena är hel, i två av bussarna saknas det väsentligaste, nämligen själva bältet, det har jag påpekat för dom, ojdå, fick jag till svar, men inga bälten har kommit dit ändå.
 
Igår, då vi skulle ner på kulturnatta, så fick jag inte ens hinna bromsa fast rullstolen innan han gav järnet, och det är verkligen uruselt, jag tycker att han själv skulle få prova på att stå och hålla emot en olåst rullstol i 50km, med fötter och händer samtidigt som man ska bromsa fast den och sedan kunna nå bältet, vilket jag inte gjorde utan jag fick hand dra stolen, som nu var bromsad, upp till stödet där bältet sitter…då var Maria lagom arg och irriterad. Nä, jag tycker att det finns väldigt många människor som är väldigt omtänksamma och hjälpsamma, men lika många eller kanske ännu fler, som inte använder det dom har mellan öronen utan tänker bara på sig själv. Så, då har jag fått det ur systemet.
 
Nu är bussen…våran buss, i stan, och det bidde varken en traktor eller lastbil som fick äran att dra upp den, utan farsan fick starta upp den stora grävmaskinen, men det gick ju, det med.
 
Jag jobbade som sagt var mina tio timmar igår och vi hann vara ner på stan en stund och även upp på Ålidhem centrum. När jag kom hem och vi hade ätit middag så tog vi givetvis Buicken och begav oss ut på en liten runda. Jag ringde upp Janne B och frågade om han och Kerstin ville inta baksätet och få åka en kunglig tur runt stan, och det ville dom. Vi for också ut på ön och gled runt, vilket fint ställe att på bo, det måste man ju säga.
 
Sen åkte vi hem och tog det bara lugnt, mitt huvud kändes som om det gjort sitt för dagen, jag var helt tom i bollen, så det blev en tidig kväll, känner mig inte ens på hugget nu, men då är det väl tur att jag har en sovmorgon att se fram emot, imorgon. Idag jobbar jag ju igen, mellan sju och fem.
 
Ni får ha en lugn och skön söndag! Åke hittar ni nog i garaget eller sittandes utanför huset med en kaffetermos, Nicco lär sov länge idag, hon gick ju på stan igår, från tio på morgonen till halv elva på kvällen, och jag…på jobbet.
Maria Lundmark Hällsten