Etikett: kakfatet

Han ertappades, ståendes på bakbenen…

Av , , 2 kommentarer 11

Vi satt faktiskt ute igår, och det gick alldeles utmärkt. I hörnet på altan, mot bron, där sken solen och det var rätt vindstilla. 3 timmar spenderade vi där, drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord.

Bland annat om glupska hundar. Anna hade en labrador med stor smak på livet. Disa hette hon och där hon var, slank det ner både det ena och det andra. Eller vad sägs om en halva ost, i ett ögonblink, där Anna inte hann med.

Eller ett halvt kilo jordnötter, och inte ett korn salt fanns kvar i skålen. En nybakad chokladkaka i långpanna som det skulle bjudas på. Anna hade dukat upp allt så fint, främmandet kom dit, nån frågade försynt varför det stod ett tomt kakfat på bordet…gissa vem som hade kaksmulor runt munnen? :D

Nå, vi konstaterade att labbarna kanske har lite av en getmage, med andra ord med stål i, eftersom hon aldrig syntes må dåligt av det hon käkade.

Så kom jag osökt att tänka på Åkes mamma, Elsie, som alltid hade ett kakfat inne på arbetsbänken i köket. Här i huset hade dom ofta besök, folk som kom för att få en pratstund, en kaka och en kopp med kaffe.

2016-03-07-18.31.51Så kakfatet var som aldrig nån idé att plocka undan, utan det fylldes bara på, vartefter. Dessutom var ju Elsie en häxmästare i bakning, 7 sorter var ju bara förnamnet.

Hon tyckte inte om att Nicke (Åkes pappa), var och nallade av kakorna med jämna mellanrum, det kan ju bli lite för mycket av det goda. Fast han svor sig fri, inte gick han där och små åt av livets goda. Elsie trodde inte ord av det han påstod.

Men så en dag, ertappades Åkes hund Bronco, en karelsk björnhund:

18920227_10155335230171585_5221645185218499664_nDå han stod på bakbenen med nosen i kakfatet och norpade en liten kaka, då Elsie rundade dörren. Haha, där var tjuven, han var ju dock försiktig, en kaka då och då märktes ju inte av så fort :D

Nu sitter Winstone ute och väntar på mig…tror jag:

34850338_10156348676236585_8979119583193464832_nSå jag går ut och tar mig en …tadaaa, kaffe.

2016-04-27-10.07.51Ha det gott, allihop!

Ett skrovmål till vovven

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Glömde ju tala om att vi höll på bli utan middag i lördags, då vi var bortbjudna. Deras hund, Tova, tyckte att det skulle smaka alldeles ypperligt med porterstek så hon tog tillfället i akt då ingen såg henne och lade beslag på steken.
 
Nu räddade Lena kvällen i alla fall, hon hade fläskkotletter i frysen så kvickt hade hon fixat en annan rätt, bra att ha mat i reserv vid såna här tillfällen :-)
 
Åke hade ju en gång i tiden en karelsk björnhund, vid namn Bronco Bill. Han fick bo hos mina svärföräldrar då han inte trivdes i lägenhet sedan var han lite svartsjuk på Theresé, så vi tordes inte chansa på att det skulle gå bra. Annars var han var så snäll och lydig så inte misstänkte svärmor att det var han som nallade kakor från kakfatet, nejdå, det var minsann min svärfar som fick skulden för alla kakor som försvann.
 
Tills den dagen hon rundade hörnet in till köket och får se Bronco, stående på bakbenen, käkandes på kakorna som hon så påpassligt ställt på arbetsbänken. Han blev avslöjad och svärfar fick upprättelse.
 
Svärfar som förövrigt, fortfarande är inlagd på lasarettet. Vi har varit upp till honom otaliga gånger och i fredags så noterade jag ett häfte som låg på hans rullator. Det var en beskrivning på densamme. Visst ni att rullatorerna har namn? Dom röda med stora hjul heter Karl-Oskar, och dom med små hjul heter…Rebel. Haha, fast jag undrar vad som skulle vara så rebelliskt med små hjul, dom rullatorerna torde ju vara lite svårare att dra utomhus, speciellt då det kommit lite snö. Fast då kanske man är en rebell om man struntar i hur svårt det blir utan man vill ändå ha den lite nättare saken att dra runt på.
 
Nå, nu är det frukost på schemat och sedan dags att knalla iväg. Ha en fin måndag!