Etikett: kalldraget

Mörka typer

Av , , 6 kommentarer 5

 

Jag och Nicco ska klara oss själva idag, och det gör vi ju säkert också, Åke ska åka kalldraget, ett rally i snö och med frågor runt en snitslad bana.
Vi däremot ska inte köra rally men hade tänkt oss ut på Expo och kolla runt lite och sedan ta en fika på Nybro konditori, jodå, sämre saker kan man ju roa sig med  :)
Men dessförinnan ska jag nog ta en promenad i huset med snabeldraken, och kanske till och med torka lite med golvmoppen, inte fullt så underhållande och kul men desto roligare då det är gjort.
Vi pratade igår om hur konstigt det blivit om man tänker på serier som nu går på tv eller filmer som visas på bio och böcker som yngre förmågor läser. Det är väldigt mycket vampyrer, zombies, konstiga mörka människor där den som har mungiporna längst är den man ska se upp till och tycka är bra.
Själv hade vi visserligen greve Dracula, varulven, den där håriga typen som såg ut som en förvuxen apa, och Frankenstein, en typ att tycka riktigt synd om, med skruvar i pannan och ström i skallen. Men var dom verkligen så där läskiga så man inte tordes sova på natten? Inte för mig i alla fall.
Men visst, vi är ju även där, väldigt olika allihop. Chefen berättade att hon inte tordes gå i vattenpölar efter att hon sett Hajen :) Själv tror jag inte att det hade kunnat rymmas nå större faror med huggtänder i dom små pölarna, men vem vet.
En person jag däremot tyckte var riktigt läskig, var Ernst Hugo Järegård. Jag kunde inte ge mig till att gilla varken hans uppsyn, röst eller något överhuvudtaget som han medverkade i… och då undvek jag givetvis att se något med honom.
Men så kom då Kalle och chokladfabriken. Jag tror att det var då Theresé var liten. Det var en tecknad version och uppdelad i flera avsnitt. Berättarrösten var just Ernst Hugo, och kan ni tänka er, efter att ha lyssnat och sett det barnprogrammet så kunde jag inte annat än börja digga gubben. Han var ju helt suverän att lyssna på, och visst hade han ett udda utseende, men det blev inte lika hemskt efter att ha fått höra honom, utan han blev tvärtom, lite fascinerande att se på… jätte knepigt men sant.
Nå, där ser man hur det kan vara och även att man kan ändra åsikt fast man egentligen inte tror det, till en början. Jag önskar er alla en fin lördag!
 

Inget gravöl här inte

Av , , 2 kommentarer 3

Det bidde ingen gravöl fast då det gäller mina rader på V75 så skulle jag nästan ha fått något tröstpris, två rätt var det enda jag fick. Åkes bång, som jag köpte, gav fem rätt men då är det tio andelar så vinsten blir bara 5-10 kronor.

Men det spelar ingen roll, vi hade en trevlig kväll med grannarna och spelade inte bara på V75 utan även på grammofonspelaren, vi sprättade Wolfman Jack, Lp skivan och diggade deras musik, den var väl värd pengarna. Ölet, by the way, smakade inte som älgpiss (kan väl inte heller säga att jag vet vad det smakar men…) det var helt ok och kan säkert införskaffas vid något annat tillfälle också.
 
Åke tog en del bilder från kalldraget, tyvärr så vill inte datorn och mobilen samarbeta så jag får inte in några bilder på bloggen, men jag är inte överraskad eller speciellt förvånad. I Brällas bil, en Ford Country Sedan, årsmodell 1961, åkte Mångsén, Mattias, Brälla, John Edén och Åke, som säkert allihop fick briljera med sina kunskaper.
 
Färden gick i skogarna runt Tavelsjön och över till Spöland, och halvtid var i Selet. Målgång på Esso motorhotell…nä inte Esso, det heter ju Scandic, noga då. Och dom kom på en fjärde plats av 42 bilar, inte alls så pjåkigt. Jag och Åke har aldrig ens varit i närheten av att komma bland dom tio eller ens tjugo bästa, på något av alla rallyn vi har varit med på men det är väl själva körningen, frågorna och gemenskapen som är det roliga, och någon kommer alltid att vara sist, först eller mitt i mellan, oavsett vilken tävling det gäller.
 
Ser ut att bli en fin dag idag också, så ni får passa på att suga i er solljuset för en sak kan jag lova, solen kommer inte att lysa ända fram till sommaren. Mera snö kommer garanterat att falla från skyarna men…vi går mot ljusare tider. Ha det gott!
 
 

Elektroniska besvär

Av , , 4 kommentarer 3

Vi köpte ett par elektroniska trumpinnar till Niccolina för kanske 3-4 år sedan. Jag hade läst om dessa och tyckte att det skulle var den perfekta presenten, pinnarna går på batteri och hon skulle kunna springa runt och trumma på både det ena och det andra, sen kan man dessutom ändra ljudet på dom.

Jag kommer inte ihåg om det var en julklapp eller en födelsedags present men hon fick dom i alla fall, öppnade paketet, vi satte i batterier och kopplade sladdar sedan skulle hon börja trumma.
 
Det var alldeles tyst, inte ett ljud kom över eller via dessa pinnar. Hur än vi kopplade, läste instruktionerna och försökte så förblev dom tyst.
 
Jag och Åke tog pinnarna vid ett lämpligt tillfälle, åkte tillbaka till affären med dom och svor över att dessa måndags exemplar kunde dom få behålla. Killen i kassan testade och provade, trummade och kliade sig i huvudet, men han fick inte heller fram något ljud.
 
Vi fick ta med ett nytt, osprättat set med pinnar och åkte hem. Fram med dom, gick igenom samma procedur, dödstyst. *suck*
 
Nu tog det några dagar innan vi hade tid att åka ner igen men dom skulle få tillbaka dessa värdelösa pinnar som inte var speciellt billiga heller. Nu var det en ny kille bakom disken. Han tog pinnarna satte på sig hörlurarna och trummade, jo det låter sa han, sen gav han pinnarna till Åke som trummade och då var det tyst. Han tog dom igen, trummade och ja, det låter, återigen tog Åke över och då var det tyst. Hahaha, men då såg killen helt plötsligt vart felet var.
 
Vi hade missuppfattat hela grejen, man ska inte slå på saker, man ska bara trumma i luften och knycka eller snärta till lite med handleden, så fort du smäller i pinnarna i något så blir dom tyst. Lättlöst problem men lättare hade det varit om det hade stått någonstans i instruktionerna, men det gjorde det inte.
 
Nu har dom legat uppe i hennes garderob, sedan dess, hon tyckte inte dom var så kul, men då, helt plötsligt för någon vecka sedan, så letade hon fram dom och nu spelas det lite då och då, med dom.
 
Åke är ute på vift idag, han följer med Brälla på kalldraget, en biltävling som går i Umeå med omnejd. Man svarar på frågor och kanske det finns någon bemannad station efter vägen också. Så nu kommer det an på mig att uppsöka ett ATG ombud och fixa ett spelkvitto till honom också, för kvällens trav. Jag gav honom i uppgift att ta bilder på bilarna så eventuellt återkommer jag senare idag med foton på fordonen.
 
För egen del är det promenad som gäller, städning, planering av middagen och ett sista minuten inköp på lämplig Ica butik, är ju fint om vi har någon frukost och lunch imorgon samt kanske ett eller annat tilltugg till ikväll. Ha en fin lördag!