Etikett: kanin

Jo jädrar i min lilla låda!

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag och säkert alla i, har väl någon gång hört dessa uttryck.

* Att Skita i det blå skåpet
* Liv i luckan
* Jädrar i min lilla låda

Nu undrar jag vad skåp, luckor och lådor har att göra med detta? Att skita i det blå skåpet, handlar ju om att ha gjort bort sig. Liv i luckan, då är det fart och fläkt, och den där sista, nej, jag går bet på den :D

Sen höll man på som barn, och säkert ni också, dom där gångerna då man ville ha sista ordet. Hundra gånger mer än ni kan säga, tusen miljoner gånger mer…och nu, vad vi sa: Stopp i kanin, pang…lås! Det var som spiken i kistan, slut, stopp, over and done whit, typ. Undrar vad man stoppade in kaninen i, hm…?

Som ni förstått bor vi väldigt nära en bilväg, och att höra trafiken, är nåt man inte kommer ifrån. Rätt så trevligt ibland, beror på vilken typ av bil som kommer :D

72185c7d1e7ea9e9770f2a646f9b917eFör några kvällar sedan, blev det ett högt mullrande och vi tittade på varandra, sedan blev det högre…en burn out:

d2721f33df2000c7b263a20048fbb975Och vi ställer oss upp och står i fönstret och väntar…och väntar, den första bil som kommer är en ”vanlig” bil, ja ni vet, Saab stuk eller Peugot, va…var det den där? Säger Åke och jag hinner tänka att det var det värsta. Sen kommer den lilla röda, min favvo, från andra hållet och vi visste alldeles bestämt, vem det var som levt om :D

13cdc5215978972fab7945ebd3eb5f55Bilder hittade på pinterrest

Idag ska det städas i Norum, jag hämtar upp mamma och skurhinken, dom andra ska städa i garaget, ta skrot och sånt som ligger och skräpar, därute. Åke har en ledig dag, idag, precis som jag,fast det blev inte så mycket ledigt då heller. Alltid är det nåt!

Önskar er alla en fin tisdag!
2016-08-22 18.03.33

Ett jäkla plingande!!!

Sovmorgon…första morgonen på evigheter, så jag sa till Åke, då han steg upp: Stänger du dörren? Och då menade jag dörren in till vårt sovrum, jag ville nämligen somna om och inte störas av kaffekokning och slammer i dörren.

Mm, hade ju sånär, funkat över förväntan, att inte bli störd alltså. Jag vaknar av ett jäkla plingade i telefonen som ligger i tv rummet, i samma veva ringer det på dörren, och nu snackar vi inte heller om dagtid, då vanligt folk är vakna, utan rätt så tidigt.

Kastar på mig kläderna och kikar ut genom fönstret, ser då en firmabil, och se, det var en rörmokare, och med andra ord Åke som försökt väcka liv i mig genom att ringa. Smart som jag är brukar jag slå av ljudet på mobilen, natt tid, jag vill INTE vakna av ett reklam sms mitt i natten…det har hänt förut, så därför vill jag ha den tyst.

Nå, det var ju tur att jag hann kliva upp så han fick bli insläppt. Kul sedan då han tar tag i källardörren och på den insidan är det ju värsta barrikaden, en stor bricka, en stor hink med saker och min skurhink med mopp…ja ni vet ju, det är ju för att hålla katterna borta från luckan, nattetid, hahaa…

Ja och mitt i allt det där så kommer jag mig inte för att förklara av vilken anledning det ser ut som det gör, Eloise sitter redan däruppe och han hinner fråga om det är ok att hon kommer upp, och det är det ju, men jag undrar vad han tänkte…

Så synd också, att jag inte hade satt upp klisterdekalen jag köpte igår, på Djurmagazinet:

Foto0215_001

Hahaa… ännu värre, då hade han förmodligen tänkt att det fanns belägg för att tro att det som står där, stämmer :D

Jag och Nicco stannade på Djurmagazinet igår, jag hade en 25 kronors slant att plocka ut och passade på att köpa hundmat. Vi kollade runt lite i hyllorna och visst är det sjukt, egentligen, vilka grejer det finns:

Foto0212 Foto0211

Men om man tänker efter, vem bryr sig om en rosa kattbädd, med sänghimmel??? Inte katterna i alla fall, men tänk er den lilla flickan som just fått sin första katt, hon vill nog ha den där bädden…för det är gulligt.

Katterna själva nöjer sig med nåt mjukt eller varmt att ligga på, utseendet har ingen betydelse, what so ever, men visst, det kan ju se trevligare ut, att ha nåt fint hemma på golvet och inget gammalt hittegods.

Vi hittade också en cool kanin, det såg verkligen häftig ut med sin frilla :)

Foto0213

Men våran djurtid kommer att vara över, efter katterna och Winstone, då blir det inga fler…säger jag…men jag vet, lätt att säga, svårt att hålla. Djur är roliga men inte helt självgående, det krävs arbete, planering och det kostar en slant också.

Nog om detta, nu frukost och sen får vi se. Önskar er alla en trevlig torsdag!

 

En äldre lillebror

Av , , 2 kommentarer 2

Ja, han är inte äldre än jag, min lillebror, men idag blev han ett år äldre än vad han var igår, om man så säger.

Grattis Lars på 37 årsdagen!

Önskar

Maria, Åke och Niccolina

Här är han runt tre år gammal och ute och drar stug- grannen, Mikaels kanin.

Här står vi på parkeringen utanför Lycksele djurpark, jag gissar på att han är i sex årsåldern.

Och slutligen en bild på en avslocknad Lars, på väg hem till stugan från djurparken, och givetvis så kunde inte storasyster låta bli att jäklas lite så jag stoppade in ett gelehallon i munnen på honom för att få ett roligare kort på honom :-)

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Caligula Minus

Av , , Bli först att kommentera 5

Vi hade en gång i tiden en kanin som hette Pricken, eller nej, han kallades för det, Theresé hade döpt honom till Caligula Minus, men eftersom det var lite svårt att uttala så blev smeknamnet Pricken.

Vi hämtade honom uppe i Arvidsjaur en augustidag för ca 18 år sedan, jag gissar att Theresé var runt sex år då. Vi bodde på den tiden, uppe på Mariehem så det blev hans första boende i Umeå. Han var redan två år då vi fick honom och han var inte speciellt tam, utan ville gärna vara för sig själv.
 
Vi hade honom lös i lägenheten, enda rummet han inte fick vara i var tv rummet, annars hade han fri tillgång till allt annat. Han gick på kattlåda så det var inga problem, sladdar bet han inte heller på om man inte lade dom precis framför nosen på honom.
 
När vi sedan flyttade hit fick han lite problem, det är nämligen parkettgolv i alla rum och det gillade han inte, det blev ju halkigt. Jag började med att lägga ut en racerbana av mattor runt lägenheten så han skulle ta sig någonstans och till slut hade han vant sig. Däremot ville han aldrig bli upplyft, hur än mycket vi provade så var inte det hans grej.
 
Enda gången han sökte kontakt var då man satt i soffan, då kunde han trycka in huvudet under fötterna och ville att man skulle stryka honom med foten, men jädrar om du försökte sätta ner handen, då stack han. Sen fixade jag en godis skål till honom, med torkad frukt. När den plockades fram på lördagskvällen så hoppade han glatt upp i soffan och ställde sina framtassar mot axeln, då var han ivrig på något gott.
 
Och dom gånger vi köpte pizza och någon hade beställt en Calzone, då kom han rusande och skulle ha snutten längst ut på pizzan, degbiten. Det var precis som om han kände på sig då det var pizza dags. Men uppe i stugan gick det inte an. Vi testade en gång pizzerian där och när vi kom hem till stugan så vägrade han ta emot biten, och hör och häpna, Calzonen var inte god, han hade smak han.
 
Apropå fötter så är Eloise väldigt lik Pricken, hon diggar fötter hon också. Jag trodde att vi någon gång skulle få det på film, hur hon gör eller på kort, men det är som svårt att tajma in. Om man sitter och rör foten litegrann så kommer hon springandes, sedan rullar hon över eller gör en kullerbytta med riktig snurr, ibland får man lyfta foten lite för att hjälpa henne att få lite fart, och sådär kan hon hålla på 8-10 gånger vid varje tillfälle, hon måste ju verkligen gilla snurren, hon håller dessutom benen alldeles rak och stel då hon åker runt, det ser för härligt ut.
 
Nu måste jag kolla in vad Niccolina har ställt sin mobil på, jag har inte hört att den spelat något än och nu är det bara en timme kvar innan vi ska traska iväg. Ha en bra dag!