Etikett: kantsten

Bra att ha nåt i skallen och ovanpå!

Vi snackade om cyklister igår, jag och en vän. Hon tyckte att folk överlag, blivit så mycket duktigare idag, på att använda cykelhjälmar. Ja, det kan ju stämma, lite beroende på hur långt bak man ska kolla.

Jag höll på säga att det inte fanns cykelhjälmar då jag var barn, men det vet jag inte, vet bara att vi inte hade nån. Däremot skulle man ha störtkruka om man stod på slalomskidor. Hm, kanske upplevdes det som vådligare att stå på ett par skidor?

19fc85a6f72a4a25d48a431aaebd4666Här hittade jag den bilden

Nå, vi satt en stund vid strandpromenaden och skulle försöka räkna ut ett snitt på alla med cykelhjälm, det var svårt. Det kom en, två, tre och fyra cyklister, en hade hjälm. Ok, en av fyra, alltså 25%.

Men efter det kom fem cyklister där tre hade hjälm, och sedan ett gäng på fyra och inte en enda hade nåt på skallen. Nä, det blev för drygt att hålla koll på dom där 😀 Tråkigt då man fått upp procenten och plötsligt kommer några och förstör alltihop.

Och ännu tråkigare om olyckan är framme, och någon inte har hjälmen på, kan få förödande konsekvenser. Det vet Åke, min käre make. Som en gång i tiden haft en storebror, men han  blev påkörd av en bil och landade så illa mot en kantsten. Han vaknade aldrig upp, efter det. Ingen hjälm, hade han heller, men som jag skrev, jag tror inte att det var så vanligt, back in the days.

Barn däremot, har ofta eller snudd på, alltid, hjälm på sig och det är ju hur bra som helst. Här är Sally, på sin 3 års dag:

0173Fast det roliga är ju att man som vuxen, torr sig ska klara sig utan…fast njae, det kan ju gå bra, men det vet man aldrig, förrän man ligger där.

Ikväll är det samling på Ikea parkeringen, för dom som har en bil dom vill visa upp. Jag tänker att det är ett ypperligt tillfälle att komma sig ut en sväng med Camaron. Vädret ser ju ut att spela oss rätt i händerna, idag med. Så varför inte börja dagen med en kopp kaffe ute i det blå…YES, så får det bli.

19732009_10155438732666585_5372063507892479738_nHa det gott, allihop! Och kom ihåg, bättre en hjälm på skallen än 3 stycken på hyllan i källaren.

Vem ska man då tacka?

Av , , 2 kommentarer 8

 

Så var man ledig idag och då undrar jag vem man ska tacka då man vaknar kvart i fem och inser att man inte kommer att somna om… televerket kanske. Eller så struntar man i tackbrevet till dom och börjar fundera på allvar om man istället ska kosta på och köpa en mörkläggningsgardin till sovrummet, hm…
Sen är det väl detta med Eloise också, vaknar man så där så kan man inte låta bli att ligga och fundera på vad man ska göra eller hur det kommer att bli. Veterinären sa i alla fall att kattens knä, är så instabilt så det åker lite hur det vill, och det gör säkerligen jätteont.
Problemet är då att hon överkompenserar med det andra knäet och det håller också på att ryka. Med en operation stabiliserar dom knäet, men dom är ändå inte säker på hur bra det kommer att bli, Eloise kommer aldrig att bli bra, utan frågan är hur pass smärtfri dom kan få henne… och om det är värt det. Hon sa att om det hade varit hennes katt, så hade hon förmodligen inte opererat, men å andra sidan sa hon, är det jättesvårt att veta, innan.
Jag hann aldrig få tag i försäkringsbolaget igår, utan ska ringa nu på morgonen och fråga om detta nu ingår i försäkringen vi har, och vad självrisken ligger på. Rör det sig inte om så mycket pengar så tycker jag att vi provar operation, går det så går det, och funkar det inte så har vi i alla fall gjort vad vi kunnat.
Man undrar också vad som ska bli av Enya, om Eloise förvinner, då har hon inget sällskap längre. Men dom är inte alltid så goda vänner heller. Och vi pratade just om det igår, att sedan vi flyttade hit, så ligger dom ytterst sällan i lag, som dom kunde göra förut. Har Enya inmutat soffhörnet och Eloise kommer så hoppar Enya ner, men detta beteende kan ju också ha att göra med att hon känner att något är fel.
Enya fräste och var arg på Eloise igår, då jag kom hem med henne och hon gjorde det även då jag kom hem från jobbet, Eloise fick inte passera henne utan att få veta att hon levde. Men man vet inte vad som rör sig i deras huvuden, man kan bara gissa.
Åke han kämpade på med uteplatsen då jag kom hem och raserade en bit av kantstenen som han grävt upp och justerat till, men Maria då… fast jag gjorde exakt som jag alltid brukar göra då jag backar in på gården så den där kantstenen har nog alltid legat lite pyrt till, och när den nu kom upp till ytan så kommer detta inte att vara den enda och sista gången man kör över den. Vi får se hur vi gör med det också, kanske plockar bort dom helt, och markerar gräsmattan med något annat, för detta kommer att bli problem.
Nu är jag ledig i dagarna två, och att få dom dagarna att gå, kommer förmodligen inte heller att bli några problem 🙂 Önskar er alla en fin tisdag!
 

Kantsten, tallar och ”bollgurka”

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Arbete hemmavid, var gårdagens uppgifter. Åke grävde och lade ner kantsten vid in och utfarten, det blev bra:
Jag rensade lite bland smultronen, som fortfarande bidrar med bär, varje dag, om än så lite men ändock:
Sen bjöd jag hem mina föräldrar på middag, ett ypperligt tillfälle att fråga pappa om han kan tänka sig att fälla två av våra tallar, vilket han ska göra. En av tallarna är inklämd mellan två gigantiska tallar, och den ser ut att lida av detta, så den kan vi offra, den andra tallen vi tänkt kapa bort är den vid brevlådan, den ger oss varken skugga eller insynsskydd, så varför ska vi då ha den. Två tallar mindre bör innebära det mindre i barr, på höstkanten.
Till middagen offrade jag en av mina ”bollgurkor”, inte dåliga men skalet var något fränt. Här ser ni skillnaden på en vanlig gurka/min gurka:
Nu har vi två bollar kvar samt en avlång grej, mjoda.
Ni får ha en bra dag, allihop!
 
 
Maria Lundmark Hällsten