Etikett: Karin

Här kommer den…fortsättningen

Av , , 2 kommentarer 15

Gjorde nästan samma morgon promenad idag, som igår

Och i det vårlika vädret vi hade igår tog jag en längre sväng, all by myself, nån timme innan middag.

Jag gick ner till 363:an, följde den till Umestan där jag gick över cykelbron. Tog Ridvägen hemåt.

Gick in på Preem där jag hämtade ut presenten jag valde från GoGift. Man fick ju ett presentkort att handla för då man ställde upp på att gå runt med en GPS under en vecka.

Jag hittade inget som föll mig i smaken, så där på riktigt men valde till slut en termos. Den här kanske inte alls är så dum

Nu tänkte jag på hur lätt den är att bära, till exempel uppe i stugan där man kånkar och bär saker hela tiden. Vi har precis som här hemma, olika stationer och flyttar bord och stolar vartefter solen rör sig. Där är det dock längre mellan dessa stationer 😁

Sen fick man med en träfigur så långt lagret räckte, och tydligen räckte det så jag fick mig en elefant med inbyggd magnet till huvudet.

Ehh…jaja, den är väl menat som prydnad och skiljer sig kanske inte så mycket från dom där populära aporna i trä, som folk har hemma på hyllorna.

Nu har jag lyssnat färdigt på ”Jag kan ha fel”, av Björn Natthiko. Intressant livsöde, fast jag är osäker på att han själv, skulle säga att hans liv var ett livsöde. Han gjorde så gott han kunde att vara tacksam för varje dag, oavsett hur den började eller slutade. Boken är, trots allt, lätt lyssnad, och jag tror att dom som söker efter svar, kan få en del av frågorna besvarade, om dom läser/lyssnar på just hans bok.

Har hittat och påbörjat en annan bok i väntan på den vi väljer i Bokklubben. En deckare 

Jag vill fastna rätt omgående i en bok. Så här långt saknar jag känslan då man inte kan låta bli, utan man vill veta mer. Sen har jag förstått att man aldrig kan jämföra att lyssna på ljudbok, kontra att läsa själv. En del av upplevelsen är att låta ögonen falla på texten och att få med precis allt. Rubbet! Till och med den lilla vikta kanten uppe i hörnet på sidan så du vet vart du är då du lägger ifrån dig boken.

Ni som läste mitt inlägg igår, vet att det kommer en fortsättning idag. Den lilla storyn om Karin, med sin Toypudel. Hon berättade att hon upplevde sin hund som orolig, lite skvättig så där och av den anledningen, ville även hon, åka till den där kvinnan som kunde tala med hundar. Tänk om hon kunde berätta varför hennes hund betedde sig som den gjorde.

Sagt och gjort, hon bokade in en tid och åkte dit. Hon lämnade över sin fyrbente vän och satte sig med spänd förväntan, i ”väntrummet” för djurägarna och såg fram emot vad hon eventuellt skulle få veta.

Efter sessionen fick hon komma in till kvinnan och hunden och där fick hon veta följande. Pudeln hade redan som valp, blivit rädd för mörker och att vara instängd. Kvinnan sa att pudeln berättat att den varit instängd i en låda och det levde om utanför, den hade varit livrädd.

Vidare talade den om att Karin, gjorde honom nervös, inte för att Karin var elak eller dum på nåt sätt, utan hennes rörelser var alltid så snabba och tvära. Hon slamrade då kaffet skulle kokas, hon sköt iväg stolen och reste sig tvärt varje gång hon skulle ställa sig upp.

Morgontidningen prasslade högt och han blev nervös över hennes handrörelser även om dom aldrig var riktade mot honom.

När Karin berättade allt detta för oss, fyllde hon även i, att pudeln faktiskt hade blivit instängd i en låda. Det var så han fraktades till henne, och det var inte i en bil utan valpen fick åka ett litet flygplan från nån liten flygplats i inlandet. Visst förstår man att det inte var optimalt och jag gissar att det idag, går till på annat vis.

Att Karin hade yviga rörelse, det visste vi ju utan att hon behövde understryka det, och själv sa hon, att allt detta stämde. Dagstidningen och att göra saker som tjopp tjopp. Det var precis så hon brukade göra, men hade aldrig reflekterat över det, annat än att hon inte kunde förstå varför hunden reagerade som han gjorde.

När jag tänker på hennes berättelse och hur hunden upplevde det, så kan jag säga att jag är lite som Karin. Ställer mig tvärt, och BAAAM, där har jag Winstone. Går från ett rum till det andra, vänder mig om, BAAAM där är Winstone. Jag höll på bli galen då han var yngre. Jag fick känslan av att ha en ständig skugga i hälarna.

Jag förstår ju idag att mina rörelser, triggar honom. Inte så att han blir rädd, utan kanske mer…nu händer det nåt, vad…vart ska vi…får jag följa med…

Jag har absolut färgat honom till att vara den han är. På gott och ont! Idag kan jag tänka efter innan jag tvär reser mig upp, och ta det lugnare, ifall han ligger och sover. Och han är inte alltid hack i häl längre. Skönt! Och återigen, det kan även vara ålders betingat, han ids inte reagera på allt, längre. Inte VOOOFF VOOOFF VOOOFF utan VOOOFF

Och nån gång är det typ…

Ha en fin söndag i solen!

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Inget medlidande, what so ever :O

Av , , Bli först att kommentera 13

Man fick ställa frågor om viruset igår, på P4 Västerbotten, och det gjorde jag. Min fråga var:

Folk frågar: Är du frisk, och svarar man ja så är det tydligen ok att träffas. Men stämmer det? Kan man inte bära smitta och smitta nån annan, innan man själv vet att man har det? Jag tänkte att det är därför det är så viktigt att hålla avståndet, och så vidare. Inkubationstid är väl bara den tid det tar från det du blir smittad till det bryter ut, men säger väl inget om smittorisken? Man har ju ändå ingen aning om man är smittad innan man blir sjuk, eller tänker jag fel?


Och svaret kan ni lyssna på om ni klickar på bilden sedan kan man dra fram tiden till 48 minuter och 50 sekunder…ish, och där kommer det 🙂
Det var som jag hade misstänkt, man ska undvika att träffas även om man känner sig pigg och rask. Man kan fortfarande bära smitta och smitta andra. Och det är ju fruktansvärt onödigt. Även om det kanske inte tillhör det vanligaste sättet man smittar på.

Mamma och en av hennes väninnor pratade igår och såg fram emot då dom kan börja sitta ute, för då kan dom ju träffas och fika, om dom håller avståndet. Jo sa mamma, vi får turas om att ta från fatet. Eller, sa jag, så skaffar ni en sån där förlängd arm, så kan ni plocka utan att tafsa på nåt annat 😀

Ja sen får man får också vara glad att det finns dom som kan jobba hemifrån, långt ifrån alla, men en hel del, faktisk 😀

Nu har min dator sin period igen, då jag inte kan skriva stor bokstav, eller andra tecken, jag måste kopiera och klistra in. Skrev det till Theresé och Nicco igår, jojo, inget större medlidande där inte:

Men jag vet, om det nu är som det brukar vara, ett skov, den håller på så några dagar och sen är den som vanligt igen. Kan vara därför dom inte kan laga den, felet finns inte just då, för tillfället. Nå, jag klarar mig, än så länge.

Ska upp på Kvantum idag, har skräp till återvinningen, detta är andra gången sophämtning kommer och vi har inte ställt ut gröna tunnan, den innehåller bara 2 påsar…wow!!!

Måste in på Apoteket, och sedan tar jag lite handling då jag ändå är där. Sen ska jag bara njuta av ensamheten <3

Önskar er alla en fin torsdag!

Finns olika varianter på den…

Av , , 4 kommentarer 13

Jag tycker att det kan vara kul med inredning, vi är ju alla så olika och vad som faller oss  läppen. Så plötsligt, om man har idé torka och allt ser ut som vanligt, så kan man ha tur, och se vad någon annan gjort, och så gör man ”nästan” likadant själv, och blir nöjd över det 😀

Nu var det en gammal (yngre än jag dock) stugkompis som lagt ut på insta och FB, vad hon gjort för fint på deras matrumsbord, och jag föll för den looken. Något nytt att ha som bordslöpare, nämligen detta:

23509405_10155800591471585_9191602982858129039_oOch man kan ju ha den med olika options 😀

23435181_10155800777766585_5903814362961777345_n 23559830_10155802458536585_2743156330026814634_nVi, jag och Nicco hämtade upp mamma och Karin igår kväll och gjorde oss en runda på Mio möbler, som hade kvällsöppet. Jag köpte några värmeljuslyktor och 2 handdukar, finns mycket fina saker, så det är ju tur att man kan hejda sig…ibland.

Sedan fick jag med mig mammas symaskin hem, (förstår inte att vi har 3 symaskiner hemma men inte en enda som fungerar???), nu är det bara ett tillfälligt lån, så jag kunde sy in några tröjor och fålla upp jeansen. Nä, det är dags att lämna in, åtminstone en maskin, på service, det är jobbigt om man ska måsta kånka den där tungklumpen varje gång man vill sy nåt.

Och inte nog med det. Mammas maskin är nog från 60 eller 70 talet, jag fick med en instruktionsbok men ingenstans i den står det ens hur man ställer in raksöm…alltså, jag fick vrida och vända på alla knappar och prov sy för att se vad det blev för sömmar…och då man väl fått upp farten, tog undertråden slut samt färgen jag använde…*suck*

Idag blir det då att införskaffa mer tråd, och fundera ut middag för två kommande arbetskvällar, ja, sen hittar jag säkert på nåt mer att fördriva tiden med, inga problem. Men jag börjar väl dagen med frukost, och promenad i omgivningarna, och njuter av ännu en solig men kall dag. Ha det gott, allihop!

Överambitiös infomation

Nu är man snart uppbokad alla lediga dagar och helger fram till semestern, ja jösses, det ramlar in saker hela tiden. Jag panik bokade en hotell natt i Övik, för jag och Åke, och det var i sista minuten.

Vi fick nämligen en hotellnatt med frukost, i present av Theresé och Anders, ifjol, och den där har ju legat i skåpet i väntan på en bra helg. Vi hade planer på Lycksele, och om dom skulle ha nåt uppträdande så kunde man ha tagit övervattningen i samband med nåt sånt, men det vi var sugen på, var redan fullbokat den dagen jag fick veta att det skulle vara, så lappen fick ligga kvar i skåpet…glömmas bort, kommas ihåg.

Och nu insåg jag att det var dags att kolla hur länge det var kvar innan man måste använda den…17/6, så därför blev det lite bråttom. Nu tänker jag att det ändå blev jättebra. Mycket som ska hända i juni och det kan bli härligt att bara få komma bort, inte bry sig, äta gott och sova borta, ha frukosten serverad…bara så där 😀

18359360_10155247786316585_1434742221929712047_oJag joinade mamma, Karin och Erland (min gamla klasskompis föräldrar) på MIO möbler igår. Dom hade ju nåt jippo efter ombyggnationerna. Jamen det såg bra ut där, inte för att jag köpte nåt men det behöver man ju inte göra bara för att man kolla på saker. Kan vara roligt att bara kika på alla fina saker.

Mitt i alltihop satt en skylt, med ett litet suspekt meddelande, hm…ja, kolla här:

18341727_10155245026601585_394138647972202054_nDet var ju informativt 😀

Sen bjöd mamma mig på en lunchmacka inne på Victoria innan jag skjutsade hem dom.

Så kommer vi in på gårdagens triss, vi satt alltså med 10 lotter, jag skrapade in hela 60 kronor, och det skramlade till ordentligt i kassan…nä, nu överdrev jag lite, minsann. Jaja, fast det är ju löjligt att kalla det vinst, vi snabbräknade och kom fram till att vi betalat 2160 kronor i lotter, och vunnit så vi fick kunde köpa en 6 bitars smörgåstårta, och kvar hade vi då min vinst, 60:- samt 120 spänn, hm…

Fast å andra sidan, vi skrapar lotter för nöjes skull, inte för att man egentligen tror att man ska dra in högvinsten, men det kan ju hända, vem vet…och har man inga lotter, så kan man då absolut inte vinna, det är sanningen i ett nötskal 😀

Näpp, nu håller det på dra ihop sig till morgon promenad och jag kikar ut genom fönstret och ser att det börjat snöa…igen…ur led är tiden!

Önskar er alla en fin fredag, i vilket fall som helst!
18341711_10155242295351585_1287744247843210661_n

Har ni testat det nån gång?

Av , , Bli först att kommentera 12

-5 var det då jag klev upp, tur man har plockat upp pären. Jo, jag satte ju en potatis härute, men det blev sent, inte i maj/juni, som man brukar, och jag kan inte skryta över någon större skörd 😀 Haha…fast jag inser ju att det faktiskt hade kunnat bli nåt, om jag hade kommit på det, tidigare. Nästa år…om jag kommer ihåg det, ska jag sätta några stycken, bara för att.

Nu skiner solen i alla fall, och även om den inte ger någon större värme, kanske, så ger den istället, hopp om livet. Visst är det konstigt, att den nu, i dessa tider, innebär att det är kallare ute, om det är grått väder, ja, då stiger temperaturen, och tvärtom. Och på sommaren, vice versa. När snön vräker ner, är det ju också varmare, än då det är soligt, under vintermånaderna. Jaja, det är som det är, det blir som det blir, och det vart som det vart!
Hittade den här bilden från pinterrest:

09688b9692021170a50c7ff01814a460Har ni testat nån gång? Det är kul 😀 Och inte bara att folk kan bli förvirrade, den där vinken. kanske gjorde deras dag 😀

Idag ska jag fixa deg man använder till vårrullar, vet att det finns på Kryddhyllan/Ålidhems centrum. Kanske hör om mamma är hemma och bjuder på en kaffe, då jag liks är åt det hållet.

Imorgon bär det iväg till Lycksele lasarett, 1 års kontroll. Och plötsligt blev jag inte ensam, mamma följer med, och på hemresan får vi med oss Karin, en granne till mamma, som är där nu. Jag tänker mig att vi åker så vi hinner med en lunch och ett besök på Dollarstore, innan jag har tid hos läkaren. Det blir som en liten utflykt 😀

Och utflykt, kommer Sally (barnbarnet) att göra. Nu har Theresé bokat flygbiljett till henne och hon kommer upp några dagar på novemberlovet. Får se om hon är lika obangen, som sist, då hon tyckte att jag skulle sätta henne på ett flyg till staterna, istället för hem. Att hon inte visste vem hon skulle bo hos, där, brydde hon sig inte så mycket om, hon kunde ju fråga nån, då hon kom fram 😀

DSC048211Önskar er alla en fin onsdag!

Orik eller rik…

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag åkte till mamma igår och drack kaffe, hon hade även bjudit in Karin och Erland, föräldrar till en gammal klasskompis till mig. Vi satt ute på den inglasade balkongen och surrade bort, snudd på, två timmar.

Det pratades om bankernas urusla räntor, som är obefintliga, men törs man sätta dom på andra banker, som kanske inte är lika kända, så kan man visst få ränta, kolla på dom här:

Skärmklipp 2016-09-10 10.49.58Pengar ska ju inte vara vägen till lycka eller att dom som har mer av den varan, inte heller ska vara värd, mer än andra. Fast nog tror jag att det är lite så, ändå. Men kanske ännu mer, förut. Mamma berättade om ett par i Malå, som inte hade en speciellt tjock plånbok, och folk visste nog om det. Men så vände det, och plötsligt hade dom pengar, så det räckte och blev över.

Kvinnan hade ett ärende på banken, och det var fler som hade det, och kön ringlade lång genom lokalen. Kassörskan/kassören, vinkade häftigt åt kvinnan och sa att hon skulle få komma fram, före dom andra…förtur, hon hade ju blivit en V.I.P (very important person) i deras ögon.

Kvinnan svarade med hög röst: Har jag inte fått gå före i kö, förut, så inti FAAN ska jag göra det nu heller! Haha…en krutgumma, med andra ord, och en som förmodligen tyckte att ingen blir eller är förmer, bara för att man har pengar. Man önskar ju att fler, var som henne 😀

Regnigt och grått idag, kanske man skulle ta Åke på orden och åka ut hit:

1782311_495686920537991_1508889755273078945_oDom hälsar följande:
Äntligen är det helg…….
Varmt välkomna till oss i Rödåsel.
Öppet Lördag och Söndag 11-16.
Trevlig Helg!

Och jag önskar er alla en trevlig lördag, med följande råd och rön:

14292404_10209912847079857_3552548048243217718_n

Sämmerdagar

Det blev mera cirkus under dagen, igår. Jag skulle hem och hämta saker hos mamma, hon ligger inlagd på lasarettet, efter en operation, hon gjort. Väl där, så kan jag inte vrida om nyckeln i dörren det är tvärstopp. Jag testar den andra dörren också, men det funkar inte. Jo hon har två dörrar in till sig, en går till ett potentiellt, uthyrningsrum 😀

Jag ringer till Karin, en granne, som jag vet har en extranyckel, dom var nere på stan, men hennes man var på väg hem, så jag kunde vänta på honom. Under tiden åkte jag och handlade. Tillbaka på ruta ett, och visst funkade min nyckel, den håller väl  vara gammal och nött, så man måste lirka lite.

In och hämta sakerna, iväg till NUS, och att jag ens hittade avdelningen där hon ligger, var ett under. Kanske inte så förunderligt då, att dom, inte hittade igen vart mamma låg. Det tog tjugo minuter och krävdes en rundvandring däruppe innan dom hittade henne. Haha…jaja, förklaringen låg väl i att hon blivit flyttad men inte avprickad, och efter rundvandringen, hör och häpna, så var jag tillbaka på ruta ett…igen. Hon låg inne på en sal, som var alldeles där jag började 😀

Hann bara vara där tjugo minuter, sen var jag tvungen att åka hem, få mig lunch och sedan väntade jobbet. Nå, det gick ju bra trots allt, men lite flängande blev det, och inte så gott om tid.

Nu en sak som jag retar mig på…trafikhinder…dom som tror att dom äger vägarna och som inte har en enda tanke på annan trafik och andra bilar. Snubben som ligger framför mig här:

2016-06-08 11.59.25Han har minst 3 meter kvar till framförvarande bil, tänker han inte då på, att han blir en bromskloss, då det ligger bilar bakom mig, som även dom, vill komma in i vänstra fältet för att svänga, men dom tar sig inte in, och hindrar därmed, alla andra som ligger i vänsterkörfält på den tvåfiliga vägen.

Detta är ju bara en i mängden, men man ser det så ofta, det är väl en av sakerna man fick lära sig, då man tog körkortet. Var så lite i vägen, (på vägen dock) som du kan, håll in så nära kanten, som möjligt, då du ska svänga…många missar det och lägger sig mitt i alltihop, och hindrar återigen andra att svänga, eller att passera. Oj…jo, jag vet, man ska inte reta upp sig, utan man ska skina som en sol och tänka att dom kanske har en sämmerdag…typ 😀

Önskar er alla en bra dag…nu drar jag iväg på dagens äventyr, ska faktiskt avsluta den med middag, ute med bastugänget, då vi ska göra oss av med den ofantliga vinstsumman vi skrapat ihop på trisslotterna…ha det!!!

2016-06-07 18.23.36

Lille killen…

Winstone är alltid på, då det gäller att få komma med oss, oavsett vad vi ska göra. Att åka bil på morgonen, hör till en av dessa saker han gillar. Men…att hoppa upp i skuffen på Jeepen, lyckas han inte med, alla gånger. Han fastnar, halvvägs in, platt på magen och bakbenen utanför.

Och nej, det hjälps inte, det ser för tokigt ut, men han ger sig inte. Även om jag säger åt honom att stanna, han får ta fart, jag kan erbjuda mig hjälp att lyfta upp honom, men inte, han kan själv…jaja, några gånger funkar det också. Men jag kunde inte annat än skratta nu på morgonen då vi skulle skjutsa upp Nicco till praktiken, och han gjorde ett sånt där, platt, hängande fall.

Tur att vi inte håller på med agility, han verkar ju felbedöma, hälften av gångerna. Vilket spektakel det kunde bli 😀

21633_507236062698587_1617819317_n 1234088_524958114259715_1300182127_n 11796428_904514232970766_1154828687046068763_n 11846684_904514399637416_5664230144117095888_nOch här har jag då lånat dessa bilder på fin Winstone, tagna av Niccolina Lundmark Hällsten.

Idag ska jag luncha med mamma, Karin, tant Bibbi och hennes dotter Berit. Vi ska på vaniljdrömmen. Tant Bibbi, är ju den här tanten man plockade årets första maskrosor till, och i gengäld fick man godis. Hon är som sagornas Astrid Lindgren, alltid lika glad, varmhjärtad och rolig 😀

Men innan dess har jag lite saker att beta av, både jobbrelaterade och privata. Så jag ska sätta fart nu. Önskar er alla en toppen måndag och passa på och njut av detta vackra väder.

2016-05-01 12.32.34

Hur har det gått till?

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag har vid många tillfällen passerat Östra station, både utanför och därinne, jag tycker det är en tuff byggnad, men allt detta glas. Och hur kan rutorna ha gått sönder?

20150921_124715 20150921_124722034

Det är inte bara en ruta som splittrats, utan det finns även vid ingången därnere. Är det folk som kastar sönder dom…bara för att? Då har man lite att göra, och inte tänker man heller på vad det kan komma att kosta, om dom åker dit. Inga billiga glas och definitivt inget billigt jobb att byta.

Men ska man gissa på ungdomar, så har man ju själv varit det en gång i tiden, och inte vet jag om man tänkte så långt. Inte heller då man gjorde hyss, att det faktiskt var någon som drabbades av detta.

En kort period i livet, så lektes det med ägg, dom där äggen skulle ju på fönsterrutor, jättekul….eller, mja, jag vet inte, det spänningen handlade om, var att reta upp dom som bodde i den utsatta lägenheten och sedan komma undan med det.

Men som sagt, det blev en väldigt kort period, en gång, för att vara exakt. Vi var ett gäng som höll på, och en kille, Tonys mamma, råkade få nys om vad som pågick. Vi fick då det extremt roliga uppdraget av henne, att torka rutorna där vi varit och kastat, hon följde med.

Och det var mindre kul, vem vill stå och putsa fönster, hahaa…jaja, hon var samtidigt bussig, och då vårt uppdrag eller botgöring var avklarad så bjöd hon oss på parisare. Och det är ju precis så där man ska ta ungdomar och barn. Dom ska göra rätt för sig, men sedan också belönas, för detta gjorde vi aldrig om, men vi tyckte ju inte illa om Tonys mamma för det, vi kanske insåg att roten till det onda, var vi själva 😀

Och det törs jag nästan påstå, för det var andra saker man gjorde sedan, istället, och samma sak upprepades också, men med annat städuppdrag och annan belöning 😀

Däremot vet jag inte om jag eller vi i gänget, förstörde saker, rev sönder eller sparkade i delar, njae, men otyg var det ju ändå. Kanske bristen på internet, mobiltelefoner och annat, gjorde att vi var tvungna att komma på andra saker att roa oss med, vem vet 😀

Såg nyss i almanackan att jag måste på provtagning idag, så det får bli efter hundpromenaden. Sedan är det omläggning i eftermiddag, så får jag kanske min tid på fredag, då det eventuellt ska sys. Igår bokade jag in en tid på Krafttaget, för en rygg och nackmassage…det var ömsom skönt och sedan jätteont, men jag härdade och ska nu känna lite hur det känns och om jag ska boka in en ny tid nästa vecka.

Bosse på Hasses kunde inte ta Jeepen nu i veckan men på måndag ska jag lämna in den, så jag får fortsätta hålla gas vid stopp. Fick oförhappandes kaffebesök igår, Karin och mamma kom cyklandes hit från Mariehem. Så jag bjöd på kaffe och ett underbart gott mellanmål, och här är det varning för godsaker.

Det finns fullkorns kex, som heter Belvita, och kvarg som man kan hitta i den laktosfria hyllan, kolla här:

NoImageURL032

Ta ett kex, stryk på en tesked med kvargen och voila, lite cheesecake varning, gudomligt gott!

Önskar er alla en fin tisdag!

Maria Lundmark Hällsten