Etikett: kåseri

Datorelände eller haveri

Av , , 4 kommentarer 5

Theresé skickade en länk till en artikel, skriven av Robert Aschberg, angående datorer. Jag tror hon syftade på Niccos dator, eller ja, för all del, det kan nog handla lika mycket om datorn vi sitter bredvid.

Nå, han skriver bland annat att man dels ska ha tålamod och sedan, tydligen pengar, när ens dator havererar.  Hans första reparation av sin nya dator, kostade mer än vad hela datorn som hans fru använder sig av, kostade i inköp. Den är tydligen gammal, men den fungerar dock.
 
Han avslutar sin artikel eller måhända kåseri, med dessa rader: Jag har mejlat till en ”agent” på företagets ”Nordic solution center” som hörde av sig efter den första reparationen och förklarat att han inte behöver skicka den där enkäten om servicen som han skrev om. De skulle inte vilja läsa svaren.
 
Det säger nog allt. Att man är bra nog less, på att höra den ena undanflykten efter den andra och att allt ska ta sån tid. När man ringer till vissa företag så får man frågan om dom efter samtalet kan få ställa några frågor om hur samtalet löpte och om man fått den hjälp man ville ha, jag önskar nästan att dom hade en sån liten frågestund efter samtalen med a-kassan, då skulle förmodligen deras bandspelare brinna upp :-)
 
Vem är ens villig att sitta och besvara frågor om man inte blivit hjälpt? Inte jag i alla fall, då är man ju mest irriterad och vill förmodligen inte heller hjälpa dom till förbättring även om det kanske skulle vara precis vad dom behövde.
 
Åke har då tagit Niccos dator idag, han träffade på en kille i Vindeln som skulle ta sig en titt på den. Så nu är det bara att hålla en tumme för att han kan fixa den. När Nicco sitter vid våran dator, som saknar avkylning så kan man nästan bränna sig på den efter bara en halvtimmes användande. Har märkt att vissa saker man gör med dator eller vissa sidor man är inne på, gör datorn varmare, och hon har alltid musik på medan hon gör annat och det tål den tydligen inte så bra.
 
Idag ska jag nog åka och hälsa på Annika, hon är tillbaka fån Ryssland och opererade en minisk igår, så nu är hon nog hemmavid och tar det lugnt. Jag skulle ut och handla igår men efter att bilen stått på tomgång i fem minuter medan jag kämpade med att få bort all is som låg på alla rutor så dog den helt plötsligt bara av och vägrade sedan att starta. Vilken rolig bil vi har! Men Åke kan fixa det mesta och han ringde upp då jag och Birgitta var ute på kvällspromenaden och meddelade att bilen nu går som en klocka. Bara att hoppas på att den fortsätter med det fina beteendet.
 
Nu ska Nicco ha hjälp med sitt hår, det ska våfflas. Ni får ha en fin dag!

Sagan om tån

Av , , 2 kommentarer 4

När jag var yngre…inte ung :-) så hade jag denna boken och satte in biobiljetter, tidningsutklipp och diverse saker, skrev dessutom lite av en dagbok.

På en av sidorna har jag klippt ut ett kåseri som stod i Hemmets Journal, i början på 80-talet och historien är bara för bra. Den kommer här i en något nerbantad version.

Men hem kom jag, djupfryst och utmattad. Ingen öppnade på min ringning och själv hade jag ingen nyckel. Nöden har ingen lag. Förtvivlad slog jag sönder badrumsfönstret och klättrade in. Huttrande kröp jag ner i karet. Där låg jag sen i allsköns ro och njöt.
 
Av nån förunderlig anledning stoppade jag upp höger stortå i badkarskranen (ja ni har kanske försökt själva). Jovisst, den fastnar förstås. Och där ligger man och kränger. Den fastnar ännu mera. Det gör allt mer ont i tåeländet. Det verkar avbrutet men värker oavbrutet. Jag vågar inte rycka till, då kanske tån lossnar från foten.
 
Efter en timme hör jag ljud utanför. Jag ropar förskrämt: Hjääälp! Efter tionde ropet hör jag grannfruns röst: Va ä´re om? Det är jag, flåsar jag utmattad, jag ligger i badkaret och kommer inte loss. Jag har fastnat med stortån.
 
-Med stortån!! Säger hon.
-Hämta en järnsåg och klättra in till mig..
-Till dig! Ligger du naken i badkaret?
-Såklart, tror du jag tränar klädsim?
-Jag kan väl inte gå in till dig när du är naken. Vad ska folk säga?
-Klättra in, vrålar jag, dom får säga vad dom vill…
 
Efter en kvart ser jag grannfruns välbekanta ansikte i fönsterkarmen. Det är första gången jag ser henne i karmen. Tänker jag.
 
Efter tio minuter har hon skruvat in ändan och dimper ner på golvet. –Välkommen, roligt att du kunde komma, säger jag artigt och försöker dölja min lilla manlighet. Du måste såga av kranen!
 
Hon börjar såga. Järnfilsspånen yr. Hon är bra på att såga. Det hela är genant. Efter en halvtimme är kranen avsågad. Jag kan gå upp – med en badkarskranbit på stortån som enda klädsel.
 
Just när vi utträder ur badrummet i all vår glans, öppnas ytterdörren, som förresten aldrig varit låst. In strömmar hustru och barnbarn.
 
Blickstilla med vidöppna, förundrade ögon stirrar dom på oss. Ett ögonblick är det dödstyst. Man skulle ha kunnat höra en knappnål falla, men ingen hade någon till hands.
 
-Olig gej du har faffa, säger ett barnbarn och mönstrar mig. Förstenad står jag där med badkarskranstån i vädret.
 
Dä dä dä är inte alls som du tror, säger jag till hustrun, som inte tror sina ögon. –Jag jag fastnade i kranen, försöker jag. Och så kom grannfrun…
 
-Och blev kranskötare, säger hustrun. Jojo!
 
Ingen bryr sig om min värkande tå med fodral. Ingen tror mig. Grannfrun tar sin såg och går.
 
Den julaftonen glömmer jag aldrig. Under stort barnajubel klipps tån loss. Den är blå och öm (till skillnad från hustrun).
 
På kvällen kommer en halt, dyster tomte linkande med paket. Han har till och med foten i paket. Vid julgröten säger ett underfundigt barnbarn: -Faffa, berätta sagan om tån…
 
Jag har skrattat så många gånger åt denna historia och nu undrar jag helt plötsligt om det kan vara för att denna sak, skulle lika gärna ha kunnat hända jag…eller Åke. :-)
 
Ha en bra dag!