Etikett: kassar

En tur med grannarna

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag ringde till ”gammgrannarna” igår och frågade om dom skulle med ut en sväng. Det ville dom så vi tog ersboda tur. Jysk, Rusta, Piias, Boom och avrundade med en fika på Victoria, jag blev minsann bjuden av Kerstin jag, tack så mycket!
En pryl hittade jag och den ska Sally få. Jag skulle förklara för Theresé vad det var för något men kunde för mitt liv inte komma på vad man kallar dom, jag försökte med pinnhäst men den gubben gick inte. En käpphäst var det naturligtvis. Och om Sally nu väljer den, istället för den som jag en gång gjorde till Niccolina, så får väl den käpphästen gå i graven, den är ju, i alla fall enligt Nicco och Theresé, en skam för hela landet 🙂 Moahaha…
Sedan fick jag en ljuskrona av Inge-Gerd, en som man bara ska ha levande ljus i, får se vart jag ska ha den…kanske ute på bron, i ena hörnet, det tror jag skulle se mysigt ut, i höst och vintermörkret. Tack för den!
Vidare ska jag nu gratulera Birgitta, som råkar fylla år idag, Grattis från oss på Blomstervägen, hoppas din dag blir precis som du önskar.
Inne på Boom hade dom kassar som man ska sortera skräp i, ett fack för flaskor och ett annat för metall…typ. Då berättade Kerstin att någon hon känner, hade en liknande påse men som man sorterar tvätt i, ett fack för 30gr, ett för 40, 60 och 90. Allt detta för att hennes barn lättare ska kunna hålla ordning på vad som ska tvättas på vad. Ja, det är ju rätt praktiskt, faktiskt. Till slut lär man sig i alla fall hur man ska tvätta sina kläder men alla är vi ny i början.
Nu är ju detta en bra sak, sa jag, så länge man inte tror att man kan lägga ihop en 30 graders tröja med en 60 graders byxa och tvätta allt i 90 grader. Haha…nu har jag varit så rolig så nu får jag gå och ta mig frukost.
Önskar er alla en fin dag!

Visst svinn får man räkna med

Av , , 4 kommentarer 6

 

Igår hade chefen en fika dejt på lasarettet, så vi åkte dit. När fikat var över och vi skulle åka så frågade jag henne om vi skulle ta en sväng till tågstationen, ni vet den där nya vid lasarettet, så skulle hon få se hur det ser ut där. Ja, det ville hon, så vi travade iväg dit.
 
Jag och Åke har ju varit där förut, men inte åkte vi hissen då, utan vi tog ju rulltrappan. Nu var det hiss som gällde och jag lokaliserade en glasdörr med en hiss innanför. Styrde in chefen och koncentrerade mig på vilken knapp jag skulle trycka på, när chefen säger : Jösses!
 
Vad är det, säger jag, och vänder mig framåt, ser en glasdörr på andra sidan, men detta är ingen vanlig hiss, den går inte rakt ner, utan den glider ner precis som en rulltrappa. Hissen startar med ett knyck och rullstolen puttar till mig, sedan går färden nedåt och jag tyckte jag fick en känsla av Willy Wonkas chokladfabrik. Nä, den hissen var verkligen cool, och vi undrade hur den skulle bete sig när den skulle stanna, men det gick så lugnt och fint, så det var ingen sak.
 
Nicco hade en kompis här på middag igår, så vi tog oss en kaffe efter maten, inna vi gick iväg till det omtalade huset.
 
Jag hade sagt till Åke att varje gång vi går dit så tar vi med oss två kassar var, fyllda med saker som vi faktiskt inte behöver just nu, så är det ju det mindre, dagen D. Så jag hade slängt (lagt) ner en massa porslin, tallrikar och dessert fat, muggar och en del glas, i fyra kassar.
 
Det går ju bra att ta dit saker när man röjt plats och vet vart det ska vara, så vi gick förnöjsamt iväg, Åke klagade lite på tyngden i hans påsar, men men…
 
När vi kom utanför dörren säger jag till Åke, det är inte läge att halka nu, förstå vad som händer om man vevar runt en sån här påse ett varv och släpper ner den i backen. Du, säger han, den här påsen vevar man inte runt. Hinner gå 300 meter så lägger Åke omkull sig i en liten svag högersväng, och gissa om det klirrade i kassen. Nämen Åke, säger jag, vi skulle ju inte halka. En kille som stått vid sin bil för att ta bort isen från rutorna kom fram och undrade om det gick bra, jadå svarar Åke, såg det inte snyggt ut, då jag la omkull mig?
 
Sen säger han, för att förklara *kraschljudet*, vi håller på att flytta så därför bär vi kassarna. Jag undrar just vad han tänkte sedan, vilka korkskallar som bär flyttlass med porslin och glas i en vanlig platspåse, men saken är den, att det hade gått hur bra som helst…om det inte hade varit så halt, just där, eller om han hade parerat med fötterna efter sladden, med stor risk att han faktiskt hade snurrat ett varv med påsen, nu damp den bara ner en gång och det var bara en tallrik och en skål som fick sluta sina dagar där…lite svinn får man allt räkna med.
 
Önskar er alla en fin onsdag!

Det tar sig

Av , , 4 kommentarer 3

Sakta men säkert har vi återfått vårt tv rum:

Men som ni kan förstå av nästa kort så kan man få krupp för mindre, då man öppnar dörren:

Och då skulle ni ändå veta hur många kassar jag har burit bort därifrån, nu ligger det mycket skräp där också och jag kan inte göra så mycket just nu, då lådorna håller på att torka, men det är på G.

En positiv sak är i alla fall att jag hittat Niccos laddare till hennes kamera, den har hon haft borta i snart ett år nu. Jag tror hon blir lycklig då hon får se den.

Maria Lundmark Hällsten