Etikett: kasta sten

Inte visste vi vart vi var, inte

Av , , Bli först att kommentera 12

Åke åkte hem igår. Han var lite less på regn och rusk, även om det är det i Umeå också. Där är det kanske mest skillnad i temperatur, tänker jag. Vi har 12 grader här, i detta nu. Winstone struntar då i att det är hundväder.

Nå, han tar några dagar hemma, fixar gräsmatta, köper saker som finns där men inte här, till hans projekt. Och förmodligen, njuter han lite i teverums soffan också. Ett bra place att vila upp sig på, med teven på, i bakgrunden.

Men… vad kan man då göra här, för att hålla värmen, månntro? Jo, man kan ta på sig arbetskläa, tejpa fast diskhandskarna med gorillatejp och hoppa ner i sjön.


Precis vad jag gjorde igår. Onaturligt varmt i vattnet, jodå, jag vet, galonisarna/vadarstövlarna, gör att man slipper bli blöt. Fast man måste ändå ner med armarna i vattnet. Den där tejpningen, var dessutom värdelös. När jag pausade och skulle ta bort tejpen så tog den även med plasten i handskarna.

Nicco grävde upp en svartvinbärsbuske, och langade sten tillsammans med mig. Vi la ner 3 stenplattor så nu är hela sidan mot altanen, stenbelagd samt sjoket av sten ner mot sjön. Kvar är att fylla upp små hålorna och sen ska det på sand, så det sätter sig lite.

Passade även på att ta rätt på järn och metallskrot som jag fyndade på botten.

Vi kände oss lite suspekta där vi gick omkring med storstövlen, spadar och skottkärra. Passerade nån båt och vi tänkte att dom kanske tror att vi håller på att gömma undan något lik.

 

Mitt emellan sent mellanmål och middag, så hittade Nicco på att hon ville åka till Jokkmokk, vårat Jokkmokk då. Osäker på stavningen, faktiskt. På kartan ser det ut som man stavar kk, men tror mig ha sett andra kartor där det stavas med ck. Well well, huvudsaken, jag vet vart jag är….hehe.

Vi tog vägen till Kokträsk, den vägen är det säkert över 25 år sedan jag åkte. Vi brukar ta den som går vid Skellefteälven. Och givetvis, så passerar vi Kokträsk i jakten på en avtagsväg till höger. Men hamnar på en: ”FARA kör på egen risk, hinder kan förekomma väg”…till vänster.

Den var snäv, lerig, blöt och på sina ställen, med gräsmatta i mittensträngen. Om vi tyckte att vägen till Hedberg, var en skitväg, så var den, rena rama autobahn, i jämförelse. Oh my, here we go again!! Vi svängde höger, sen svängde vi höger och när vi gjorde det för tredje gången, så hade vi nog insett att detta kunde omöjligt vara den väg vi skulle ha kört.

Jaja, vi kom slutligen till en vändplan, körde tillbaka och kom underfund med att vi skulle ha kollat till höger, betydligt tidigare, i Kokträsk. Nu iddes vi inte köra tillbaka samma väg utan tog 2 vänster och sedan höger. Lite vilse i pannkakan var vi allt.

Så här ser det ut, vi är på Udden, markerat med gult, vi skulle upp till krysset. Den gröna linjen skulle vi ha kört, men vi tog den röda och hamnade utanför kartan, haha.

Här en enklare version, krysset skulle vi till fast…


Och det roligaste av allt var att i mitten av alltihop, kommer vi fram till ett STORT stenbrott, där dom ställt massiva stenar som hinder, vi svänger vänster, för det är det enda alternativet. Och där öppnas plötsligt vägen upp, Nicco tittar ner och ser denna damm. Jösses, mig veterligen har jag aldrig sett den förut.


Möjligtvis om jag och Åke, för 35-39 år sedan, utforskade skogarna här omkring. Men i så fall har jag förträngt det.

Renar fanns lite överallt, Winstone såg smått frustrerad ut där han stod och flåsade.


Följde vägen och hamnade jämsides med älven och sen kom vi ut på storvägen som leder antingen till Arvidsjaur eller tillbaka till stugan. Renar även här efter.


Dodgen såg ut att ha varit på äventyr, i alla fall.


Nicco fixade en sen middag. Och denna potatispizza på libabröd, är nog den godaste jag ätit, så här långt.


En riktig arbetsdag, blev det. Vi får saker gjorda och det känns jättebra. Styrketräning fast med naturliga redskap, så att säga. Stenar i vattnet är lätt, men prova kasta några kilon över en kant som är i brösthöjd…jisses.

Idag blir det en Loppis sväng till Malå-Vännäs, och sen blir det säkert mer arbete på det. Finns alltid nåt som borde göras, här. Önskar er alla en fin måndag!

Det var inte utan att jag kippade efter andan…

Satt med en vän, nere vid strandpromenaden, tidigare i veckan:

31905692_10156265943246585_20042744059658240_nOch där kom då en pappa och hans två barn, på cykel. Dom stannade lite längre uppströms och pappan satte sig på ett betongblock medan barnen kämpade sig ner genom ett stenröse, ända fram till älvkanten.

Det var inte utan att jag kippade efter andan x antal gånger, då jag såg att dom balanserade på tåspetsarna för att upprätthålla balansen, och jag väntade bara på ett pladask i kallvattnet och dramat som skulle bli efteråt. Men jag bedrog mig, dom klarade sig, galant.

Dom stod där och kastade ner, sten efter sten i vattnet, och jag började fundera på varför, just detta stenkastande ska vara så fascinerande…det är ju precis som med elden. Man blir som hypnotiserad.

Grejen är ju den att man känner igen sig, vem har inte stått och kastat sten i vattnet. Är det för att man vill åstadkomma det största och högsta plumset eller tror man att det ska hända nåt som aldrig hänt förut? Ja, snackar man om att kasta macka, så blir det nalta eljest, det gör man ju för att få så många dunsar som möjligt, men annars.

Och tänk vad fantastiskt kul det var med vattenpölar, ju mer stänk desto roligare.

depositphotos_114144712-stock-photo-happy-child-girl-running-andHär lånade jag den bilden

Hm… men som vuxen har man aldrig stått där och hoppat upp och ner i en pöl, kanske skulle testa, med risk att man fick åka in akut, nånstans, med lås på dörren.

Solen skiner då idag, så nåt vattenpölshoppande blir det inte. Men förmodligen kommer jag att placera mig utomhus en stund, Åke var först på plats:

31934841_10156265944611585_5228748234746232832_nOch i eftermiddag blir det matlagning, tänkte köra lite förrättsplock, fördrink huvudrätt och efterrätt, men det blir ändå i all sin enkelhet. Kusin Anna med hennes man Ingvar kommer hit, samt min storebror Sivert och svägerskan Eva-Britt. Ska bli trevligt!

Önskar er alla en fin fredag!

Maria Lundmark Hällsten