Etikett: katten

Al Pitcher…det är en kul kille :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 mars 2018 kl 10:21, 2 kommentarer

Oj vilka stela leende man kan ha, efter att ha haft en kamera i ansiktet i 45 minuter så tappade man som känseln och visste inte om man log längre eller om man hade ett grin i fejjan. Nå, fotograferingen gick i alla fall bra, en trevlig tjej som åkt från Luleå för att fota oss. Winstone fick också vara med på ett hörn, han är ju omnämnd i texten så det kunde ju passa.

Nicco tog med Sally på Stora Hopp och Skoj, det fick bli hennes julklapp till Sally, som tyckte det var jättekul, även om jag blev något förskräckt då Nicco skickade en faceplant bild:

Nä, hon landade inte på näsan utan det gick bra 😀

Efter middagen laddade vi upp inför Al Pitcher uppträdandet, lite chill i soffan, innan Åke skjutsade iväg oss. Al Pither…ja vad säger man?

Jag tror vi skrattade oss igenom nästan dom 2 hela timmarna han höll igång. Han sa att det oftast brukade ta 1½ timme, men nu drog det iväg då publiken kom med knäppa uttalanden hela tiden, och det var väl det som blev så dråpligt. Vi, fattar ju, hur vi är, som norrlänningar eller för all del, som svenskar, det är lite skillnad på mentaliteten, kan jag tänka, på en från Nya Zeeland och vi.

Man kan inte heller återberätta det som var så kul, man är nog tvungen att vara där för att förstå. Och ja, jag kan mycket väl tänka mig att gå och se en till föreställning av honom, om nåt år, eller så. Man vill ju ändå ha nåt nytt. Vi gick sedan ner och presenterade oss för honom och Theresé fotade:

Jag försöker mig på att återberätta en sak av allt han sa. Hans barn vill nämligen ha husdjur och dom lånade då hem grannens katt, som skulle få tillbringa 5 dagar hemma hos dom, för att barnen skulle få se hur det var att ha ett djur.

Alla som har eller har haft en katt, vet hur dom låter då dom ska försöka få upp en hårboll…not so nice, och nu lät han precis som vid ett sånt tillfälle, fast tio gånger högre och värre 😀 Dom fattade inte vad katten höll på med.

Nu föll det sig så att han skulle ut på en liten turné norrut och lämnade därför hans familj med katten. Han höjde ett varningens finger och sa: Svara aldrig i telefon om den ringer då du somnat, låt det bara ringa klart.

Hans mobil ringde, och han såg på displayen att det var hans fru. Han svarade lätt sömndrucken, Oh hello darling (typ) och fick till svar: It´s the cat!!!
Han fattade ingenting, kliar sig i huvudet och tror att han drömmer, katten…vad fan vill katten, och vad har katten gjort med hans familj, han visste inte heller att katter kunde prata, hahaaa… It´s me, your idiot, sa frun och då landade han igen. Hon ville meddela att kattens bajs såg konstigt ut och ville att han skulle googla på det…ja och så vidare…

Här var nu min teori att katten förmodligen spytt upp nån hårboll och har man aldrig sett det förut så kan man verkligen fundera vad det är för nåt, det ser ju ut som skit fast lite ludet så där, nåja, nog om detta.

Efter föreställningen gick vi in på TC och tog nåt drickbart, jag och Nicco testade en Blueberry fields, inte alls så tokig, men aningens för mycket blåbär i botten.

Sen blev det en Taxi hem, Sally hade slocknat uppe i Niccos soffa, hon hade haft Mello fest där, med godis och jos, tyvärr missade hon slutet, men hon var inte sur för det, hon fick veta nu på morgonen vem som vunnit och hon tyckte att vinnaren var helt ok, själv har jag absolut ingen uppfattning eftersom jag slutade se på den där festivalen efter Carola Häggkvists vinst, 1983…sådeså!

Nu är Theresé och Sally på hemväg igen, dessa dagar gick jättefort. Men det beror säkert på att dom hade mycket att göra, så det blev inte så mycket tid här hemma. Ha en fin söndag, allihop!

Dom ruvar i mörkret!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 november 2017 kl 10:23, Bli först att kommentera

Jag var upp en sväng till mamma igår och hon påminde mig om amaryllislökarna som jag haft ute i rabatten under sommaren och som nu ligger och ruvar i mörkret, nere i vår källare. Det håll som på va dax för att sätta ner dom i jorden.

Så ringer plötsligt Åke, han har varit in till plantagekungen, eller vad han nu sa att han kallades för :D, stället där mina lökar kommer ifrån, och han, hade påmint Åke om att det var time…så nu ringde han medan han kom ihåg det, för att säga det till mig…djungeltrumman slog högt 😀

Japp, jag ska kolla dom när jag kommer hem, sa jag till mamma, och till Åke, tror ni att jag kom ihåg det…NOPP! Ja, jag ska skärpa till mig och göra det nu då jag släpper upp katten.

Knäppte ett kort på Eloise, hon som ser så glad ut, alltjämt:

Eller…när jag såg på henne fick jag en låt i huvudet och den stämmer väl in rätt bra va. That don´t impress me much! Hon är inte lätt impad, den damen.

På kvällen visade Nicco en filmsnutt som en jobbarkompis till henne skickat till henne med frågan om det var vår Eloise. Och ja, hahaa…hon var lik till utseendet, men riktigt så där grumpy är hon inte, men jisses, vad killen utsätter sig för…jag skulle aldrig ha stoppat dit armen 😀 Ni måste kolla, glöm inte ljudet!

Och med det så önskar jag er alla en bra torsdag!

Jag blev utsläppt…

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 september 2017 kl 08:17, Bli först att kommentera

Så har jag gjort 50 års kontroll besiktningen, och jag gick igenom, och fick åka hem…puh!!! 😀 Nämen, man ska ju tillbaka och då gå igenom provsvaren, dom man inte får svar på, med en gång. Så man kanske inte ska ropa hej…riktigt än.

Annars var då blodtrycket bra, sockret, inget att tala om och guess what, jag var dessutom 4,5kg lättare sedan juni, perfa! Egentligen ska man också göra en sockerbelastning, men det ville dom inte utsätta mig för då jag berättade om vissa problem med att äta eller dricka för mycket sött, men dom ansåg inte heller att det var nödvändigt, jag har testat sockret hemma vid några tillfällen och det har aldrig varit några högra siffror, jag ligger runt 4.9-5.4.

Efter besiktning, så hade jag en dejt med kvinnan jag är kontakt person åt. Vi gjorde oss en liten utflykt till ett ställe som säljer diverse begagnade saker. Mina blickar drogs med en gång till nåt väldigt färgrikt…ett förkläde:

Så nu har jag två att välja mellan, och ännu en färgklick i köket.

Sen blev det en snabbis hem till mamma och en kaffe på balkongen, iväg till en Bo-Lage och kompletterade med vissa, speciellt, noggrant utvalda drycker som fick följa med hem.

Tvärstädade lite, ut med hunden som fått sig ett litet helgpaket med diverse hundgodis och grejer:

Han var lite nervös över kartongen och ville inte riktigt ta upp nåt därifrån, men han var definitivt glad över paketet och vaktade över det, som en liten hök, då katten kom klivandes.

En kollega från mitt jobb, joinade oss på kvällen och en Adam dök upp från Boden, vi hade en mycket trevlig kväll, skratt, prat, musik och stoj 😀

Idag är det Nailheads årliga skogscruising, fast vi har ju ingen bil…(bara 5 stycken) ja, alltså ingen amerikanare vi kan köra, bakaxeln är nog ett måste för att få bilen i rull, men vi hade tänkt ta oss en promenad bort till Spårvägen och se om det är några andra som har rullande bilar. Här en bild från cruisingen 2015:

Önskar er alla en fin lördag!

Godsaker!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 januari 2017 kl 08:37, 2 kommentarer

Jag skrev om dom där 5 öres kolorna (eller vad dom nu en gång i tiden, månde ha kostat), Åke hade en burk i hans rum, då vi träffades 1984, och den var full med dessa kolor. För några dagar sedan, fick jag upp ett sånt där ”letaril”, då jag stod och kollade i överskåpet i köket, och se, jag hittade hans burk och döm om min förvåning det fanns en kola kvar i den också 😀

Och här kommer nu en jämförelse med dagens sådana kolor

Oj vad dom har krympt, med hälften, för att vara exakt!

Och med godis i tankarna så minns man lördagspengen, veckans viktigaste händelse i ett barns liv, förut. Vi köpte oftast vårt godis på Svampens livs, och givetvis över disk…fem såna, tre såna, två surisar, fyra tefat och blandat för resten.

Och uppe på centrum, i kiosken, där fanns annat godis. Dom hade hårda, pinnar, kanske 20 centimeter långa, med lakritssmak eller jordgubb, supergoda. Där handlade man genom luckan, och sedan utökades tjorran till att bli en sån där liten butik, man fick gå in i, sen försvann den…

Det finns mycket gott, och nu råkade jag se en liten musikvideo som min kusin Gunnar, delat på FB, och med dammsugare/filmrullar i förgrunden (Niccos favoriter) kan jag inte låta denna försvinna i flödet, utan delar den med er…den var faktiskt kul 😀

Jag smsade Jan B igår, och frågade om han kunde tänka sig att skjutsa ut mig till flyget imorgon, och ja, det kunde han, vilken tur, Jan A, för annars tänkte jag att jag hade kunnat fråga dig om cykeln går bra… 😀

Han gjorde sig en sväng förbi hit igår kväll och överlämnade en liten present, kan ni gissa vad detta är…inte katten dock:

Man hänger den på glaset, fyller upp den till kanten med vodka eller vad man föredrar att ha i glaset och vet därmed att man har precis 4cl av alkoholen, med andra ord, lite koll på hur starka groggar/drinkar man blandar…tack för den! 😀

Önskar er alla en fin tisdag!

En tuting till kvällen

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 september 2015 kl 09:02, 2 kommentarer

För mig är det nu nedräkning till operationen, och jag har aldrig stött på så många förkylda människor. Nicco är en av dom och jag vill inte komma för nära. Sen har jag då hört detta om Whiskyns magiska krafter och hur många det är som brukar ta sig en liten slurk, varje dag då dom är i utlandet, för att hålla bakterier stången.

Nu är ju förkylningar, inget som har med bakterier på det sättet att göra, och jag har heller inte hittat nåt som skulle kunna motverka att man får den. Men, som sagt, jag vill inte åka dit igen, så igår, just innan sänggående, så tog jag mig en liten whisky…hurven!

Inget jag tycker om, men jag tänker ta mig en liten, varje kväll, fram till måndagen, och sedan preppa med frukt, vitlök och hålla avstånd, vad mer kan jag göra?

Nicco fick kontakt med Djurskyddet i förrgår, och igår hade någon åkt ut till Rödvikens p-plats och kollat runt. Hon hade inte sett till katten, men däremot träffat på någon som sett en katt, alldeles intill E4:an, och i närheten av rastplatsen. Så hon skulle åka ut dit idag, och ställa ut en fälla. Med bur, vatten, en filt/leksak och lite mat. Bra att dom finna, djurskyddet och alla volontärer!

Jag fick hämta Jeepen igår, och jag har skrivit det förut och jag vidhåller, den bilen kommer att följa oss in i döden. Så mycket pengar som vi slängt ut på den då vi haft den inne på verkstad, så kan vi aldrig sälja den. Positivt dock, att den nu rullar på mycket lättare och jag behöver inte längre hålla på att parera med ratten, hela tiden.

Apropå bilar så passerade vi denna lilla lastbil på väg hem från Uppsala:

Potatisskaleri, minsann, undrar om dom rycker ut för att skala 3 portioner potatisar, eller ska vi gissa att dom arbetar med större order 😀

Och kolla in byggnaden som Åke fastnade för:

Själv tyckte jag den såg väldigt instabil ut, med krokiga stenar som håller upp alltihop.

Idag ska jag följa med mamma och gratulera en pigg 85 åring. Gunnel, hon var sambo med min morbror Börje, som gick bort -97. Hon trodde själv att det förmodligen inte skulle komma någon och gratta henne, men det kan jag sätta en slant på, att hon gissat fel 😀 Hoppas på en fin dag för er allihop!

Man märker det inte

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 september 2014 kl 06:02, 2 kommentarer

Konstigt att man som aldrig ser, hur det blir höst, utan plötsligt konstaterar man att löven blivit gul/röd/orange och det är mörkt då man stiger upp, och lika mörkt på kvällarna. Då känns det också ännu konstigare att vi än, inte gjort vår sista resa med bussen, för i år.

Inte nu till helgen men nästa, så är ju våra planer att åka ner till Uppsala, mitten av oktober, brrr…känns lite gruvsamt att ligga i en buss då, men det finns faktiskt värme i den, och kan egentligen vara ännu skönare att sova i den, den här årstiden än en varm sommarkväll.

Nå, det är ju några dagar kvar till dess, så jag ska inte fundera så mycket på den, nu.

Däremot undrar jag om jag har tappat mobilen i golvet, en gång för mycket. Helt plötsligt, ett år efter att jag köpt den, så talar den om för mig, varje gång jag slår av eller på datorn, att det nu är gjort. Ja, jag vet, det är blåtanden som vill göra sig hörd, det roliga är väl att den aldrig någonsin, gjort så förut.

Eller så var det meningen att den ska göra det, och nu har den fått tillräckligt med däng för att förstå det…ja, jag vet inte, lite överkurs är det dock 😀

Det kanske är som Nicco försökt tala om för mig länge, att min mobil tillhör stenåldern, och det vet man ju, hur man fixade dålig bild på tv:n, förut, man smällde till den, så var myrornas krig över. Tänk om det nu skulle funka lika bra på vår spis.

Den är verkligen ut funktion, eller tvärtom, den funkar för bra. Slå i gång en platta och du får nästa platta att bli lika het. Förstå då vilken värmekälla det blir då alla plattor måste användas och kanske ugnen på det…hot hot hot!!!

Ja, det kanske snart är dags att investera i en ny spis…verkar onekligen som det.

Jobbdag idag, därav den tidiga timmen, snart ut med Winstone en liten pinksväng, han följer ju alltid med Åke då jag jobbar förmiddag, och sedan få upp Nicco ur sängen innan jag ska bege mig av mot dagens äventyr. Hoppas på en fin måndag, för er alla! Avslutar med en bild på Enya, det ser verkligen ut som om hon inte vill ha kameran i ansiktet längre 😀

Livet leker, tror han ja!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 april 2013 kl 07:35, 6 kommentarer

När jag lämnade in Eloise igår, så skulle veterinären bära ut henne i buren. Från ena rummet till det andra. I väntrummet stod ett par med en hund, mellanmodellen, och veterinären sa till hunden som visade tendenser till att bli uppspelt, -Ta det lugnt du… det som är i den här buren, är lika stor som du! Och visst har hon rätt i det, jag har ju fullt sjå att bära henne, och 7 kilos strecket är passerat, nu är hon närmare en 8 kilos katt.

Tyvärr visade det sig att Eloise har något som heter forl, och detta är en tandsjukdom utan botmedel. Hennes tänder ruttnar upp och igår fick dom dra bort 4 stycken, men som veterinären sa, hon kommer antagligen att tycka att det blev betydligt bättre, utan dessa tänder.

Hädanefter är det insmörjning av tänder och tandkött, varje dag, för att försöka hålla undan bakterier som kommer att fastna i alla gropar som blir i hennes tänder, och en tandcheck, en gång/halvår. Vidare så var hennes korsbandsskada, inte helt ok, något instabil, men knäskålen sitter där den ska, så även där blir det en livstids medicinering för att hålla smärtan och inflammationen borta.

Så får vi se tiden an, är det så att hon blir påverkad av medicinen, vilket inte är omöjligt, eller att hon blir håglös på annat sätt, så är det inte så mycket mer dom kan hjälpa henne med. Men det får vi ta, den dagen, just nu så bor hon då kvar här och förhoppningsvis är hon piggare idag än hon var igår, då hon bara låg och blundade hela kvällen:

Enya var sur som en kart, och fräste åt både Eloise och Winstone, och satt och surade under hyllan:

Winstone, ja… han fattade ingenting han. Han tror att livet är en lek och försöker konstant få igång båda katterna till lek, men dom vill icket.

Jag hade skickat ett vykort till Sally, som hon fick igår. Jag skrev att jag hört att hon slutat med nappen, och att Winstone säkert skulle vilja leka med hennes Pippi hus som hon fått. Och jag ställde även frågan om hon visste vad hackspetten gör då han hackar. Detta kommer sig givetvis ifrån att vi spelade den låten för henne då vi var till dom sist, ni vet, den där tragiska hacka hål visan, som bara var en upprepning hela tiden.

Och nog visste hon vad hackspetten gjorde då han hackar, till Theresé stora förtret 🙂 Sally ringde till mig igår, och sjöng bä bä vita lamm, och jag gissade att det var mamma som drillat henne till att sjunga något annat än just hacka hål, men så var inte fallet, vart hon fick bä bä vita lamm ifrån, kunde Theresé inte svara på.

Önskar er alla en fin onsdag!

Åh vi leta och vi leta…

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 april 2013 kl 10:58, Bli först att kommentera

Nicco ropade för några kvällar sedan, däruppifrån…sen kom hon ner kånkandes på en plastlåda, fylld, inte enbart med diverse saker utan även Eloise som hittat sig en skön bädd:

Det gick en stund och sedan hade vi tänkt hoppa i säng, och i vanlig ordning kollar man att alla djuren är där dom ska vara, och nu saknades Enya. Som förövrigt var efterfrågad, någon timme innan, men vi tog för givet att hon var nere i källaren.

Vi letade härinne, jag var ner i källaren och där fanns hon inte, kvar var då att leta uppe hos Nicco. Det tog sitt lilla tag innan hon återfanns, inklämd i en madrass i hennes klädkammare. Jojo, så kan det gå om man inte sätter haspen på.

Porrkliniken

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 maj 2012 kl 07:01, Bli först att kommentera

Jag ska börja med att förklara rubriken. Det är nämligen så… (ska försöka göra det kort) att Buicken inte ville gå som den skulle, vi for då och köpte nya brytare och fördelarlock, så Åke bytte dessa saker igår kväll och för att testa att bilen kändes pigg och rask så åkte vi ett varv på stan.

Vi kör västra Norrlandsgatan och då utbrister Åke –PORRKLINIKEN!!! Han vänder på huvudet och plötsligt får han rätt skärpa på ögonen, polarkliniken stod det. Jaja, sa jag, man ska aldrig upphöras att förvånas, det hade inte varit speciellt uppseendeväckande om det faktiskt hade funnits något liknande, seriöst, med tanke på hur det ser ut idag, men det lät lite grovt i alla fall 🙂

Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.

Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.

Jag hade betydligt sämre i ryggen efter röntgentagningen än innan, det var ju ett litet sträck/böj och vrid program man fick gå igenom, innan det var klart. Jag berättade för killen som skötte bildtagningen vad min läkare sagt, att dom skulle inte hitta något och om dom gjorde det så skulle det ändå inte kunna åtgärdas. Då sa han, att jag skulle se det så att om dom inte hittar något så vet jag i alla fall att det inte är fel på skelettet, och då kan man gå vidare med annan undersökning, så det är inte bortkastat. Och det köper jag, rakt av.

Sen blev det en blixtvisit hemma hos en kompis som bor granne med NUS, hem och hämta katten, iväg till veterinären som sa att nu får vi se hur hon mår om 4-5 månader, och då ska hon kunna gå obehindrat, operationen håller då än så länge, det kändes stabilt, sa hon.

Hem med katten, hämta en provtagningspåse (jag är nämligen med i ett forskningsprogram, där även Nicco och Theresé är inblandade), brände iväg till lab, på vårdcentralen, där Nicco satt och väntade. Vi blev aningens blodfattigare efteråt men jag tror vi överlever 🙂 Sen handlade jag på kvantum och åkte hem för att påbörja middagen. Det var den dagen det.

Ser nästan ut som om man skulle kunna sitta ute ett tag idag, men man ska inte luras av solen, för inte var det då någon värme igår inte, och jag har ännu inte titta på termometern. Önskar er alla en fin onsdag!

Vem ska man då tacka?

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 maj 2012 kl 05:37, 2 kommentarer

Så var man ledig idag och då undrar jag vem man ska tacka då man vaknar kvart i fem och inser att man inte kommer att somna om… televerket kanske. Eller så struntar man i tackbrevet till dom och börjar fundera på allvar om man istället ska kosta på och köpa en mörkläggningsgardin till sovrummet, hm…

Sen är det väl detta med Eloise också, vaknar man så där så kan man inte låta bli att ligga och fundera på vad man ska göra eller hur det kommer att bli. Veterinären sa i alla fall att kattens knä, är så instabilt så det åker lite hur det vill, och det gör säkerligen jätteont.

Problemet är då att hon överkompenserar med det andra knäet och det håller också på att ryka. Med en operation stabiliserar dom knäet, men dom är ändå inte säker på hur bra det kommer att bli, Eloise kommer aldrig att bli bra, utan frågan är hur pass smärtfri dom kan få henne… och om det är värt det. Hon sa att om det hade varit hennes katt, så hade hon förmodligen inte opererat, men å andra sidan sa hon, är det jättesvårt att veta, innan.

Jag hann aldrig få tag i försäkringsbolaget igår, utan ska ringa nu på morgonen och fråga om detta nu ingår i försäkringen vi har, och vad självrisken ligger på. Rör det sig inte om så mycket pengar så tycker jag att vi provar operation, går det så går det, och funkar det inte så har vi i alla fall gjort vad vi kunnat.

Man undrar också vad som ska bli av Enya, om Eloise förvinner, då har hon inget sällskap längre. Men dom är inte alltid så goda vänner heller. Och vi pratade just om det igår, att sedan vi flyttade hit, så ligger dom ytterst sällan i lag, som dom kunde göra förut. Har Enya inmutat soffhörnet och Eloise kommer så hoppar Enya ner, men detta beteende kan ju också ha att göra med att hon känner att något är fel.

Enya fräste och var arg på Eloise igår, då jag kom hem med henne och hon gjorde det även då jag kom hem från jobbet, Eloise fick inte passera henne utan att få veta att hon levde. Men man vet inte vad som rör sig i deras huvuden, man kan bara gissa.

Åke han kämpade på med uteplatsen då jag kom hem och raserade en bit av kantstenen som han grävt upp och justerat till, men Maria då… fast jag gjorde exakt som jag alltid brukar göra då jag backar in på gården så den där kantstenen har nog alltid legat lite pyrt till, och när den nu kom upp till ytan så kommer detta inte att vara den enda och sista gången man kör över den. Vi får se hur vi gör med det också, kanske plockar bort dom helt, och markerar gräsmattan med något annat, för detta kommer att bli problem.

Nu är jag ledig i dagarna två, och att få dom dagarna att gå, kommer förmodligen inte heller att bli några problem 🙂 Önskar er alla en fin tisdag!

Etikett: katten

Al Pitcher…det är en kul kille :D

Dom ruvar i mörkret!

Jag blev utsläppt…

Godsaker!

En tuting till kvällen

Man märker det inte

Livet leker, tror han ja!

Åh vi leta och vi leta…

Porrkliniken

Vem ska man då tacka?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten