Etikett: kitteln

Strumpslungad äppelmos

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Ibland har man fantasi så det räcker och blir över. Jag och Chefen gick och skulle träna igår, när vi passerade apoteket så undrade hon om dom hade öppet. Nä, svarade jag, klockan var ju bara halv nio och dom öppnar halv tio. Jaha, sa hon, men då är dom kanske där och gör annat nu då, eftersom det lyste därinne.
 
Ja, förmodligen, sa jag, så har dom kitteln kokandes därinne, med allt möjligt kolijox, som ska blandas ihop, en av dom anställda får sitta och rista in namnen på tabletterna, det är mycket dom ska hinna göra innan öppningsdags. Dessutom, sa jag, så har dom ju förmodligen en stor näsa med en vårta på, också, så det är alltid prio nummer ett, då dom är på plats, att fixa vårtmedel, hur skulle det annars se ut då dom öppnade för dagen. Ja, så där kan vi prata ibland, Chefen och jag…och det är nog inte bara med henne, ibland faller det sig bara så 🙂 men det kan dra iväg åt vilket håll som helst.
 
Apropå fantasi, så har ju Kerstin och Janne, varit i Thailand och på resan dit, i flygplanet, fick dom sitta bredvid en pratglad kvinna. Nu vet jag inte riktigt vilken ålder det var på henne men hon hade i alla fall berättat om när hon var ung (eller yngre) och skulle göra sin första laddning med äppelmos.
 
Hon hade två kassar fyllda med äpplen som skulle kokas ihop. Någon vana med att läsa kokböcker eller att veta vad orden betydde, hade hon inte utan hon försökte sig på att läsa ut och innan till. Nu råkade det stå att moset skulle passeras, och vet man inte att det finns åtminstone två betydelser av det ordet, så kan ni ju gissa vad hon gjorde…hon ställde moset i rummet och passerade (gick eller sprang) runt kastrullen, hon passerade bokstavligt talat, moset.
 
När hon insåg att inget såg annorlunda ut, så kom hon på den geniala idén att hon skulle försöka sila moset…genom ett par strumpbyxor. Ungefär som Mr Bean då han slungar salladen i hans gamla sockar. Det gick inte som hon hade tänkt sig så hon tog hundbenet och gick över till en granne för att fråga hur hon skulle bära sig åt. Grannen följde med in till henne och hon hade funderat vad stackarn hon gjort i lägenheten, som det såg ut där. Hon fick den hjälp hon behövde och av två fulla kassar med äpplen fick hon två små burkar äppelmos. Resten satt fastklistrat på väggar och tak, efter den lilla slungningen. Så kan det gå om inte haspen är på.
 
Promenad idag, klockan nio, sedan ska jag upp på Mariehem och ta en kaffe hos morsan. Kanske far förbi i huset och påbörjar en eftersökning av vitala pappershandlingar som behövs för bouppteckningen samt leta efter eventuella försäkringar som kan falla ut nu. Förhoppningsvis så har svärfar inte haft så stor spridning på alla papper, utan att dom sitter ganska så samlade i något skåp, det lär väl visa sig. Ni får ha en bra dag!
Maria Lundmark Hällsten