Etikett: klasskompis

Bus och andra hyss…

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag körde slow cookern igår, och då var det högrev som fick gå i den…jag kryddade även, för första gången ever, med vänskapsblomman/örten, jag fått av Ullis, en blomma med ursprung i Afrika och som man kan använda i grytor och dylikt. Man kan klippa av den och sticka ner den i jorden och ta med då man är bortbjuden, därför kallas den för vänskapsblomman…typ, med förbehållet att jag skriver fel namn.

19149098_10155447971641585_6602729221299522445_nJag fick ge bort en av alla mina blommor igår, då jag var bjuden till Berttjärn, där min gamla klasskompis är på besök hos sina föräldrar, och med sig hade hon sina två pojkar. En trevlig eftermiddag med mycket ”hinna ikapp” prat, det är så sällan vi pratar med varandra, och på sista 3 åren har vi lyckats få till en träff/år, men det är ju bättre än ingenting :D

Vi skickade sms åt varandra igår kväll och jag skrev nåt i stil med att vi ändå haft mycket bus och en del hyss för oss..som barn. Ett av dom var då vi som 12 åringar, ”stal” min storebrors moppe, en Puch Montana, och körde som vettvillingar genom Mariehem med omnejd…jättekul, och jättespännande :D

Tills vi stötte på en klasskompis till min bror,och han hann känna igen både oss och moppen, så han skvallrade, fast inte av ondo, han hade bara sagt att han sett att brorsan lånat ut moppen, och då var vi ju som avslöjade.

Det var ju kul så länge det varade…jo, vi hann stjäla den en gång till, skam den som ger sig, och den gången var det en punktering på framdäcket som kom så där oplanerat.

Idag blir det packa bussen klart, tvätta det sista man behöver ta med sig, gå igenom huvudet vad man glömt, eller vad man kan tänkas, ha glömt. Nicco blir då kvar hemma, hon jobbar fortfarande, så…och Theresé, Anders och Sally är nog snart på väg uppåt.

Vi struntar i att ta med någon bil, den här gången, vi kan ju ta bussen för att handla…alltså vår buss, utan busstider att passa eller indragna turer, vi åker då vi känner för det :D

Önskar er alla en fin tisdag och avslutar med en rätt så kul historia med en tvist, hittat på FB!
19732027_10155437889316585_1739572389245715235_n

Orik eller rik…

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag åkte till mamma igår och drack kaffe, hon hade även bjudit in Karin och Erland, föräldrar till en gammal klasskompis till mig. Vi satt ute på den inglasade balkongen och surrade bort, snudd på, två timmar.

Det pratades om bankernas urusla räntor, som är obefintliga, men törs man sätta dom på andra banker, som kanske inte är lika kända, så kan man visst få ränta, kolla på dom här:

Skärmklipp 2016-09-10 10.49.58Pengar ska ju inte vara vägen till lycka eller att dom som har mer av den varan, inte heller ska vara värd, mer än andra. Fast nog tror jag att det är lite så, ändå. Men kanske ännu mer, förut. Mamma berättade om ett par i Malå, som inte hade en speciellt tjock plånbok, och folk visste nog om det. Men så vände det, och plötsligt hade dom pengar, så det räckte och blev över.

Kvinnan hade ett ärende på banken, och det var fler som hade det, och kön ringlade lång genom lokalen. Kassörskan/kassören, vinkade häftigt åt kvinnan och sa att hon skulle få komma fram, före dom andra…förtur, hon hade ju blivit en V.I.P (very important person) i deras ögon.

Kvinnan svarade med hög röst: Har jag inte fått gå före i kö, förut, så inti FAAN ska jag göra det nu heller! Haha…en krutgumma, med andra ord, och en som förmodligen tyckte att ingen blir eller är förmer, bara för att man har pengar. Man önskar ju att fler, var som henne :D

Regnigt och grått idag, kanske man skulle ta Åke på orden och åka ut hit:

1782311_495686920537991_1508889755273078945_oDom hälsar följande:
Äntligen är det helg…….
Varmt välkomna till oss i Rödåsel.
Öppet Lördag och Söndag 11-16.
Trevlig Helg!

Och jag önskar er alla en trevlig lördag, med följande råd och rön:

14292404_10209912847079857_3552548048243217718_n

Det brann…inte

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag och mamma var på MIO i förrgår, jag hittade en cool duk, passar ypperligt på vårt matbord, eller vad tycks?

011

Sedan var vi in på BOOM, där dom har utförsäljning, jag är ledsen, men hittar jag nåt med schackrutor, så vill jag gärna ha det. Detta är en filt, randig på baksidan, men jag ska inte ha den i soffan, utan som överkast i vår säng i bussen, där passar storleken in, samt temat, kanske :D

008

Nå, efter det, gick vi in på Victoria och tog oss en kaffe, där vi satt, så började min vänsterfot, kännas varm. Jag brydde mig inte speciellt, utan tänkte att ibland, kan det ju bli så där, en konstig känsla någonstans, ett stick, nåt dovt, ja, man hinner undra vad det är och sedan går det över och kommer aldrig mer tillbaka.

Det gav sig inte, utan till slut var jag tvungen att titta ner på foten och se om det brann, i skon, eller precis bredvid…men ingenting. Sen klingade det av och försvann.

Fast nu kom det här tillbaka, först då jag var ute med Winstone, sen på kvällen då vi satt och åt middag, igår, och i natt. Känslan är att foten är i närheten av en värmekälla, eller att man stoppar ner den i aningens för varmt vatten, eller att jag sitter med foten, alldeles intill en öppen brasa.

Jag googlade och hittade faktiskt detta fenomen, men det stämmer inte riktigt, jag har inte ont, min fot är inte röd, inte heller varm på utsidan, även om känslan är så. Nej, jag vet inte vad detta ska betyda. Det är väl bara att vänta och se, rätt var det är så kanske man självantänder :D

Eva-Marie kom hit igår, vi var inte klasskompisar men det var på den tiden, vi lärde känna varandra. Det var ett trevligt besök, mycket att prata om, jag hann inte ens visa henne boken med mina urklipp, där finns nämligen ett par biobiljetter jag sparat, på filmer vi sett tillsammans. Hon hade med sig en fin blomma, lite kul också, att jag ville köpa en att ha därute på bron, och nu behöver jag inte det heller :D

20150827_180507

Önskar er alla en toppen fredag!

 

Mycket trevligt

En mycket trevlig förmiddag ute i Berttjärn igår. Där det bjöds på våfflor, kaffe och gamla minnen. Jag och Annica, gick i samma klass, bodde på samma gård och hängde med varandra nästan varje dag, under skoltiden. Så en hel del hyss, har vi hunnit med.

Ta bara då vi stal brorsans moppe, haha, 12 år var vi och full i sjutton. Passade på i ett obevakat ögonblick, och smög in i källaren och drog moppen på baksidan av huset. Kickade igång och körde som galningarna runt hela Mariehem, hade dock oturen att möta en klasskompis till Sivert, som sedan talade om att han sett att Sivert lånat ut moppen, ajaj, det var ju inte riktigt ett lån, fast vi kanske tyckte det :D

Karin, Annicas mamma, berättade att Annica ringde upp henne på jobbet en dag, och frågade Karin om hon kunde gissa vad vi hade gjort. Och gissa kunde hon inte, vi hade flyttat deras piano, som inte var en lätt pjäs, från ett rum till ett annat, bara så där, och Karin trodde inte sina öron.

Eva-Marie, som var den som undrade om jag ville haka på till Berttjärn, är inte en klasskompis, jag kommer inte ihåg, hur vi egentligen började umgås. Kan ha varit då Annica blev tillsammans med Mats ”Tigern” Boström och han hade vänner från andra sidan ängarna (Berghem). Vi var ett gäng som höll ihop, och hade mycket roligt tillsammans.

Lite kul också, att det låg ett brev i lådan då jag kom hem, och det var just från Tigern, en inbjudan att fira hans kommande 50 års dag, och ja, jag tänker att vi ska försöka oss på att göra just det :D

Och idag sitter vi här och är mormödrar, ja, Eva-Marie blir det nu i dagarna, kunde till och med ha blivit igår, dottern har gått över tiden. Och Annica har två pojkar, tvillingar, som blir 5 år, hon får allt vackert vänta ett tag innan hon blir farmor.

df249a8f25ec616d74f5a6ec9acabde2

Ha en trevlig dag, allesammans!

 

Vad ljust det är!!!

Av , , 4 kommentarer 12

 

Oj vad roligt att det snöat som det gjort…det blir ju sååå ljust och fint (skrev hon ironiskt och snörpte på munnen samtidigt som hon höjde ögonbrynen i ett försök att se glad ut). Jag ser inget ljus överhuvudtaget jag, det är ju grått varenda dag. Jaja, nu ska vi inte vara sådana, nu ska vi vara glada och snart vänder alltihop igen och våren kommer som den gör varenda år… sådeså.
Jag hade fikabesök igår, mamma och Karin och Erland, som är föräldrar till en gammal klasskompis till mig och Ingegerd och ”Kul-Janne”, som även dom har ett gemensamt förflutet tillsammans med dom. ”Kul-Janne” har jobbat tillsammans med Erland på Bowaters, och Ingegerd och Karin var varit ute på många danser i ungdomen, där dom träffat på varandra.
Lite lustigt va, att man någon gång då och då blir påmind om hur liten jorden är. När vi satt och fikade kom jag på att även Jan B, borde ha något gemensamt ihop med Erland och det har han ju, dom jagar tillsammans, så Erland skickade en hälsning till Janne.
Jag kom så väl ihåg första gången jag träffade Karin, jag hade väl stött på Annika, deras dotter, och hängt med henne hem. Karin frågade vad jag hette och eftersom jag alltid velat heta Jenny, så var det, det jag sa att jag var döpt till. Det hade säkert gått obemärkt förbi också om det inte hade varit för att min mamma och Karin, sedan började umgås och då sprack min lilla lögn :)
Även jag och Annika blev som ler och långhalm, och var med varandra vareviga dag. Dom bodde i höghuset och där tillbringades mycket tid då hennes bägge föräldrar jobbade så vi fick vara ensamma en hel del, min mamma var ju alltid hemma hon.
Ibland sprang vi längst upp i huset, tog sats vid närmaste dörren invid trappen och plingade på dörren, sedan gjorde vi en tjurrusning nerför och plingade på varenda dörr vi hittade av, hela vägen ner till deras lägenhet där vi sedan sprang in och smällde igen dörren samtidigt som vi stod och skrattade.
Vi kom in på det här med dockor och jag minns ju med viss avundsjuka, att Annika hade en Skrållan docka, som kunde prata. Den finns fortfarande kvar, meddelade Karin, men kan numer inte prata, det är en tyst docka.
Nicco önskade sig en docka då hon var runt 5 år, ungefär, en Ally, som kunde tala. Dockan fanns inte att köpa här i Umeå men i Uppsala fanns den så Theresé fick i uppdrag att köpa en till jul.
Dockan surrade konstant. –Kan du vara snäll att sätta på mig mitt lila hårdband? –Kan du vara snäll att läsa en saga? –Kan du sätta på mig mina lila strumpor? Och så där fortsatte hon hela julaftonskvällen. Då vi kom hem så sa Nicco med trött röst: -kan hon aldrig vara TYST!!!
Dockan är utrustad med diverse elektronik så den känner av om man sätter på den olika kläder, tekoppen i handen eller en kaka. Dockan lever kvar, nere i källaren men jag vet inte heller om den pratar mer, det var ett antal år sedan den packades ner.
Idag vet jag inte vad vi gör, det återstår att se, önskar er alla en fin lördag!