Apropå gårdagens inlägg om vad en viss person sa som jag sedan gjorde. Det finns fler såna personer, som säger kloka saker. Det handlade inte om mig, utan om en annan. Blommor ska ju skänka glädje, man blir glad av att se dom, så varför då ha halvdöda blommor som egentligen bara gör en deprimerad.

Och där var jag i förrgår. Jag är less på mina blommor som ser mer död än levande ut, halvdassiga i färgen och ingen tillväxt överhuvudtaget. Så jag tog även denna persons åsikt till mig och röjde. Nu har jag svårt för att kasta blommor, man ömkar dom och tänker att kanske dom återupplever, om man ger dom lite mer jord, ställer dom i rätt fönster, så jag gjorde helt sonika så, att några fick påfyllning och sedan flyttade jag upp dom en trappa till Niccos föredetta lägenhet.

Däruppe får dom nu stå i ett fönster som vetter ut mot blomstervägen, i det läget har dom aldrig stått förut, så dom kanske piggar på sig, och om inte, så åker dom.

Så behövdes, eller villhövde jag (ett ord som jag sett att en av mina gamla chefer använder, vill ha/behöver 😀 och det var ett jättebra ord så det snor jag ), blommor som befriar folk från depressioner. Bra att ha nåt att skylla på 😀

Åkte på Plantagen och kom hem med lite nytt och fräscht som jag verkligen hoppas, ska få fortsätta se fräscht ut. Med lite tur så, kanske det funkar.

Birgitta som sa det där om naggade koppar, gav Nicco en blomma för x antal år sedan, kan vara runt elva år vi haft den. En asblomma, som såg rätt tilltufsad ut, efter alla år här, så den hamnade helt sonika i källaren.

Jag hade nog en baktanke där, att den skulle ge vika och bara ge upp. Den har under 1½ år, fått vatten 3 gånger..fatta…3 gånger, och den lever än. Haha, snacka om överlevare och nu fick jag dåligt samvete, så jag kommer att ta upp den, ge den lite ny jord och bära upp den en trappa till the recovery home. Fast det skulle inte förvåna mig ett endaste litet dugg, om den då, bara ger upp och vandrar vidare, chockerad över all uppmärksamhet. Vi får se!

Önskar er alla en trevlig torsdag!