Etikett: knäna

Knäppt eller oknäppt!

Av , , Bli först att kommentera 14

Inte konstigt att vissa kläder har blivit stora, inte om man heter Maria i alla fall och är lite som jag. Det är ju rätt kallt ute och inför promenaden så funderade jag vad jag skulle sätta på mig. Jag hatar, strumpbyxor, och har aldrig riktigt förstått syftet med att ha såna…ja, ok, kjol och du vill se ut att ha bruna ben…typ…ish.

Men i övrigt, vart får man nån värme från dom? Njae!!! Och långkalsonger har jag inga, eftersom jag i städartagen, slängde bort dom 2 par jag hade, men det var för att dom var, alldeles för stora. Så återstår ett par träningsbrallor, som jag kan använda under, fast dom ligger i tvätten.

Ett annat par ”tjockbyxor” som jag har, kan dras utanpå, fast jag ville bara inte ha dom idag, så jag tog ett par tunna trekvartsbyxor, och tänkte att jag fryser ju förmodligen inte längst ner på benen, så det är funkis. Lite knöligt blev det dock, att få ner byxbenen nedanför knäskålarna, utan knövel. Nå, till slut fick jag till det.
Och nej, jag frös inte, kom hem, lämnade hunden, gick över på Ica och handlade lite, hem igen och tog av mig jackan och tyckte att det kändes jätte konstigt i sidorna. Som om jag vänt byxfickorna utåt, x 10.

Guess what? Jag hade ”glömt” att dra upp gylfen och knäppa knappen i jeansen, då jag fixat byxbenen, så det var väl bara ogjort att jag skulle ha tappat brallorna någonstans efter vägen, hahaa… det hade just varit nåt, det! :D Känslan att det hade blivit tung gått och plötsligt insett att byxorna hasat ner till knäna. Kul!

3YIcCPQWQ25PL1KgGFaTqpFKnnVHär finns den bilden och berättelsen

Trevligt restaurangbesök igår, jag valde renskavspizza, nu i tron om att jag skulle få uppleva samma euforiska känsla som då jag beställde den pizzan på Byblos i Malå, men nej…inget toppar den, tyvärr. Pizzorna på Marias är absolut jättebra, men den här hade kunnat vara betydligt mycket bättre. Kolla hur den såg ut i Malå:

15027468_10154671785461585_352559242793088433_nInte nånstans i närheten av den jag fick igår, den hade bara 10 små osaltade skavbitar, ingen sås, och ingen sylt, men men, nästa gång, tar jag nog en annan pizza, ett säkrare kort, eller deras pasta carbonara, den var ju supergod, sist jag åt den på Marias. Dessutom vill jag ge en eloge till personalen, dom är jätte trevliga.

Vi fick avrunda med en supergod gräddtårta, då en av kollegorna fyller år, och kaffe eller chailatte till den, och det blev pricken över i:et.

28279830_10156084074471585_8293874289735983552_nÖnskar er alla en trevlig tisdag!

Det var bara där, det lyste…

Det lyste i kyrkan då vi gick i säng, 23.50 igår kväll, tror dom partade :D Det tillhör då verkligen inte det normala, det är sällan det är folk därinne efter åtta på kvällen. Och det är klart man blir nyfiken, men vi har då räknat ut att det säkert…är nåt kyrkligt, eller så har dom lånat ut kyrkan till nåt event, kyrkan ska ju vara en samlingsplats/lokal, som alla kan använda, behöver inte nödvändigtvis handla om religion.

IMG_2456Nu märker man att folk fått ”the vårkänsla” (vädret till trots)…det kör förbi fina jänkare, och även mindre fina sådana, moppar och motorcyklar, samt cyklar som skramlar eller är helt ljudlösa, beror lite på skicket.

samTheresé Hällsten är fotograf

Åke tog upp Tex igen, hans gamla kompis som tyvärr inte finns i livet längre. Först handlade minnet om en gång då Tex hälsade på oss då vi bodde på Mariehem, själv var han då, bosatt på Nipvägen ute på Teg.

Vi festade väl till och då det var dags för honom att bege sig hem, så frågade han om det möjligtvis fanns en cykel han skulle kunna få låna. Jodå, han kunde ta min cykel, 26 tummarn´, inte speciellt stor, jag vet att vi stod på balkongen och kollade in då han cyklade iväg efter parkeringen med knäna uppe i midjehöjd, jag fotade också, tyckte det såg för roligt ut, vet dock inte, vart i alla kortkuvert den bilden finns, så ni får frammana en egen bild på det :D

En annan gång kom han och hälsade på och hade med en egen cykel, nu bodde vi på Näckrosvägen, lite närmare med andra ord. Och även denna gång var det nog inte helt nyktert. Här fick vi inte se då han drog iväg men han berättade dagen efter, vad som hänt.

Han cyklade nedåt stan, hade väl bra fart på jojon, och plötsligt kränger cykeln till, han kom för nära ett staket, han klarar sig utan att ramla, men tappar väl fotfästet en kort sekund, tar sedan tag och ska trampa till men döm om hans förvåning då han upptäcker att han trampar luft (även där, hade han tur att han inte föll på skallen) trampen hade gått av, så han blev tramplös på ena sidan.

Men skam den som ger sig, han cyklade hem med en tramp, och även här kan man ju se framför sig, hur det såg ut :D

18446610_10155242300741585_6815927733843821055_nHoppas på en fin söndag, för er alla!
18422399_10155251838206585_1673098603832181314_o

Den vill man inte göra, ouppvärmd

Av , , Bli först att kommentera 15

Vad tråkigt att det var tvunget att börja regna igår. Jag höll på dratta på ändan tio gånger under en 200 meters promenad från huset till garaget, då jag skulle åka hem, igår kväll, efter jobbarpasset. Det var dock inte lika halkigt här, på slätten, men det var igår, det. Idag ser det lika slirigt ut, här.


Som barn var det annorlunda, då spelade vädret, nästan aldrig någon roll. Första snön, eller snö och snö, det räckte med den första rimfrosten och man var redan ivrig på att få ta fram pulkan.

Var det sommar och det satte igång att regna, ja, ner och bada, fanns inget bättre, smatter på skallen, vattnet kändes varmare, och ingen på stranden, som man upplevde var i vägen, det var ingen som ville vara där, just i regnet :D

Halkigt ute, då tävlades det i vem som kunde ta sig längst, utan att röra fötterna eller trilla omkull. Ingenting, var ett hinder!

Nu retar man sig på att man inte kan gå, i normal takt. Det tar längre tid att ta sig fram, och det finns en potentiell risk att man blir blöt på knäna, om man har oturen att få glid under skorna, broddarna till trots. Inte nog med det, vi har ju även den där ofrivilliga spagaten, den vill man inte vara med om, ouppvärmd :D

Nåja, vädret är lika ombytligt som färgerna i socklådan. Och när jag nu skrev sockar/strumpor, så gled tanken över till tvätt, eftersom det är i maskinerna som dom flesta sockor försvinner…spårlöst.

Jag tvättade igår, och allt jag hade i maskinen, och nu menar jag verkligen ALLT, åkte in i ett påslakan, så det blev tufft att få ut det ur maskinen. Det var ju som en stor, tung tygsäck. Alltså hur är det möjligt? Att hitta en eller annan socka, eller andra små tygsaker i ett påslakan, är ju inge ovanligt, men hur alla handdukar, lakan och örngott, kunde hamna däri, det kommer jag att grunna över.


Vi avrundade gårdagskvällen med veckofinal i Farmen, kaffe och en underbart god, semmelkladdkaka, här får ni receptet på den:


8 bitar
Ingredienser
150 g smör
100 g mandelmassa
2 tsk kardemummakärnor (jag tog en dryg tesked mald kardemumma)
2 1/2 dl strösocker
3 st ägg
2 1/2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
Topping
75 g mandelflagor
2 dl vispgrädde
Florsocker (jag skipade florsockret)
Smör till formen

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret. Riv mandelmassan. Mortla kardemummakärnorna.
Rör samman alla ingredienser till kakan i en bunke.
Spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform, ca 20 cm i diameter. Smöra insidan av kanterna.
Häll smeten i formen och grädda sedan i mitten av ugnen ca 20-25 min.
Låt kakan svalna.
Rosta mandelflagorna i en stekpanna. Häll av på en tallrik och låt svalna.
Vispa grädden lätt.
Bred ut grädden över den avsvalnade kakan. Strö över mandelflagorna och pudra över lite florsocker. Klart att servera!
2016-02-07 20.31.44Ha en fin måndag, ni alla hårt arbetande människor, och ni andra med, inklusive jag :D