Etikett: knapp

Vilka supermänniskor det finns!

Av , , 2 kommentarer 16

Det kom en filmsnutt i mitt flöde igår, en man utan armar som knäpper knappen i sina jeans på ett smart sätt. Här kan ni se vad jag satt och såg på:

Det absolut första jag tänkte var, fy tusan, att behöva göra så där, varje gång byxorna ska av och på.

Nu fattar väl jag att det kanske inte är varje dag man tar en byxa med knappar och dragkedja, men ändå. Ta kontrasterna, här sitter folk och gnäller över en plåt med brända bullar, eller att det blev ett hål på byxbenet, det regnar idag eller vad jobbigt att man måste diska. Vad är det, egentligen?

När jag letade efter just det där klippet så ramlade jag över en massa andra, som lever utan armar och ben, och alla dom är ju extraordinära. Om man går till sig själv och känner att jag hade ju gett upp efter en halvtimme, fast här kan man ju inte ”ge upp”, utan dom får lov att leva med det.

Så kom ett annat klipp, en tjej med tourette, som ska fixa frosting på 2 kex. Kolla på det:

Man skrattar då man ser det, det gör ju även hon, men betänk nu, att det hon gör, är med tvångstankar, hon kan inte låta bli. Och jag blev rätt så matt, då jag tänkte på alla som lever med detta. Att det blir motstånd i allt man gör och man måste tvinga sig själv att försöka låta bli.

Oj, vad glad jag är att jag inte har såna motgångar och ändå, vad roligt att dom delar med sig av sin vardag, och vad dom får kämpa med. Våra ”vanliga” liv med alla grå moln som kan hänga över huvudet ibland, ter sig väldigt små och fjuttiga, i förhållande till dessa supermänniskor.

Sen vet vi väl allihop, att alla kämpar säkert med sina saker, oavsett hur vi ser ut eller om vi har nån diagnos. Livet för en människa med både armar och ben, kan ju ändå leva i misär och med djupa tankar och som också får kriga varje dag för att orka fortsätta. Enda skillnaden är att där ser man inga fysiska problem, och vi som inte lider av något sådant, kan ha svårt att förstå.

Därför är det superviktigt att vi möter människor utan fördomar, och att vi inte förringar det dom kanske delar med sig av och som vi kanske tycker är petitesser. Det har vi lärt oss nu, hoppas jag, att vi äger våra känslor själv så ingen kan ju tala om för dig hur du ska känna eller må.

Apropå mannen utan armar, så gick jag förbi männen med armar som dom sitter och håller runt trädstammar, nere på strandpromenaden, igår. Nån har roat sig med att sätta dit gyllene gubbar i deras famnar:

Och med det säger jag: ”Västerslätt over and out” och önskar er alla en fin tisdag!

Ja eller nej, det är frågan?

Av , , Bli först att kommentera 14

Ofta då man ringer myndigheter eller andra såna där specifika ställen, som försäkringsbolag eller mobiloperatörer, så får man i luren veta att man kanske blir uppringd efter samtalet för att ge betyg om hur man upplevde servicen.

Nu undrar jag hur det fungerar, egentligen. Det borde ju rimligtvis vara en slumpgenerator som väljer ut vilka som blir uppringda. Och om så är fallet, så vill jag att dom även delar ut ett pris, till alla som blir det…så där, för att man blev utvald, och för att man vill ha nåt för besväret.

Varför jag propsar på det är för att jag ALLTID blir uppringd, förutom dom få gångerna då jag är lätt sarkastisk, eller smått irriterad, då är det tyst i luren.

68284042_10157357991761585_8757936867757785088_n

Därav min undran…hur kan det komma sig att jag blir uppringd då jag är vänlig, tacksam, lågmäld, ja, ni fattar. Men inte då jag är förbajad, hm, konstigt. Ett svar skulle ju kunna vara att dom, faktiskt väljer, vilka som blir uppringda.

Aha, mhum, nej den där lät inte så pigg och glad, snarare småilsk, nopp, där trycker vi på den röda knappen!

????????????????????????????????????????????????????

Åh, där fick vi ett tack ska du ha, oj vad bra, det blir grön knapp på den!

ja_knapp_gadgets_presenter_efter_aalder

Detta hände mig igår. Jag har som sagt var, varit sjukskriven i 3 månader, givetvis gjorde jag en anmälan till AFA, sen har jag inte hört en bokstav därifrån.
Jag har loggat in på mitt konto och 75% av gångerna har det stått att informationen inte går att nå, just nu, och dom andra 25% så har jag kunnat läsa att dom fått in dokument i början av juni, men sen, som sagt…nada!

Då ringde jag dit igår och lät säkert sarkastisk, även om det inte var min mening. Men jag undrade vart det hade hängt sig. Dom säger då, att dom inte fått in uppgifter från min arbetsgivare, och att dom försökt ringa. Och jag  tycker det är jättekonstigt, men ok, säger jag, det har ju varit semester för allihop.

Jag blev inte utvald att få bli uppringd, hm?

69050258_10157357991556585_1314182747589181440_n

Min arbetsgivare har inte fått samtal från dom, får jag veta, men hon ringer upp dom, får 2 frågor, besvarade på 10 sekunder, idag fick jag mejl om utbetalning…tjopp tjopp. Så visst fasen mal dom där papperskvarnarna långsamt,och ibland snabbt som en trimmad makuleringsmaskin.

Ha en fin dag, allihop!

Hit eller dit!!!

Så här såg det ut för 3 år sedan…lite skillnad om man jämför med idag, oh my…

11038698_10153143335356585_5648394567056596203_nNu har jag startat dagen med en norrländsk frukost:

28661452_10156109861736585_6520749917859559051_nGakkhu/glödkaka, som Theresé bakat, gudomligt gott med snabbuppvärming innan smöret, kaffe med tillbehör, kaffeosten har även den, Theresé rört ihop, precis lagom seg efter kaffedoppet, samt lite blåbär och vaniljyoghurt med flingor, vet inte om det var så norrländskt men ändå.

Theresé är uppe på Gammlia nu, det är nån frukost där, och igår var hon på föreläsning, blev fotad och intervjuad för Samebladet, men nu tror hon att hon fått sina minuter av berömmelse, men vem vet.

Man kan se på renar där om nån timme, Theresé frågade Sally om hon ville åka dit och se på dom, hon hade svarat…lite svävande, mjaaaeee, men det behöver jag inte, dom där har jag ju sett på bild. Haha…ja, hon har nog sett dom i riktiga livet också, hon har ju varit en del i Malå, och där kan man aldrig vara utan ett möte med några renar. Fråga Winstone:

2016-07-19 19.16.53 13835808_10153620687765863_192993931_o.pngUndersta bilden fotade Johan Fredriksson, syrrans sambo.

Apropå hunden, han vet vad hit eller dit betyder. Om han sitter vid köksbordet då vi äter,och jag då säger hit eller dit, så vet han att han får välja, gå in i hallen eller ut i teverummet. Så jag kunde inte lta bli att småle då jag såg hissknappen på Gammlia museum:

28661167_10156097844036585_2159388782236128834_nHIT…ja, det hade varit kul om det hade stått DIT, inne i hissen, men det gjorde det inte 😀

Ha en fin torsdag, alla mina vänner!
28661005_10156109790346585_5531439314527131405_n

Sally has landed

Av , , Bli först att kommentera 13

God morgon! För Sally var det god morgon 4.30, jag hade sagt åt henne att komma ner och knacka på dörren när hon skulle vakna, men inte hade jag tänkt att det skulle vara den tiden. Hon ville se på Bolibompa. Jag förklarade att inga barnprogram visas på natten, utan att hon skulle gå och försöka sova en stund till.

Och utan klagomål gick hon upp. Sen kom hon tillbaka 6.30 och då hade jag inte hjärta att säga att vi skulle sova en stund till. Hon hade inte sovit, sa hon, utan bara legat på sängen och räknat får, fingrar, tår, eller bara kikat upp i taket…typ 😀

Hon klarade av resan hit, galant, hon är inte bangen, och med på resan var två ensamresande pojkar som hon tyckte var jätte roliga, dom hade bytt russin och tuggummin med varandra…ja vad är det för sak.

Sen, stod jag, Nicco och Gustav och väntade på henne innanför dörrarna, folket steg av, flygkaptenen passerade, flygvärdinnorna, ja allihop, men ingen Sally. Här började vi fundera, vart hon tagit vägen, sen vänder sig Nicco om och där, bakom hörnet tittar Sally fram, klart dom hade kommit in en annan väg.

Vi hann nästan ända hem, då Theresé skickade ett meddelande och frågade om jag uppfattat att Sally hade en väska med sig…nä, det hade jag ju inte så det var bara att sno om. Innan vi hann tillbaka hade SAS hunnit ringa Theresé och tala om att dom hittat en ensamresande väska, ja jag säger då det.

Nu har jag ju en ny mobil, lika knäpp som andra jag haft, eller är det bara jag som skapar huvudbry, jag undrar jag. När Theresé ringde upp igår efter att vårt samtal bröts, så fanns ingen svara knapp. Sen, om jag ringer upp någon och dom inte svarar, så kan jag inte lägga på…finns ingen röd lur att klicka på.

Sally ringde till sin pappa igår kväll, dom började prata, plötsligt blir det tyst, det ringer i luren och då svarar mamma Theresé…jojo, hur det kan gå. Dessutom har jag fått in 2 klagomål på att min röst försvinner till och från, oj så irriterande.

Nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla!!!

Idag blir det lite handling inför kvällens middag, mamma och Emma kommer hit, kanske vi har ett litet spöktema, vi får se. Kyckling i pitabröd blir det, sa till Nicco att spöktemat skulle vara rå kyckling, men det tyckte hon skulle bli för makabert, hahaa…jo, jag skämtade bara 😀

Ha det fint, allihop!

b7193056080e96c684a186a1cd8c0a16

 

 

Det brann…igår!

Nu har det brunnit, på allvar…i min mobil. Jag kan bara låsa upp den om jag plockar ur batteriet. När jag klickar på fotoknappen så markeras knappen till vänster, så igår blev det roligt då alla mina kommandon blev tvärtom, och jag skickade tomt sms till Tina då jag egentligen stängde ner meddelande-sidan 😀

Har nu suttit och tömt den på lite bilder, som till exempel den här:

Foto1790

Klart det blir guppig väg om man ska försöka köra här och tvärstopp blir det mot garageväggen, hm…

Och här, några björkar som jag undrar vad dom har för fel? Ser ut som dom håller på tappa barken:

Foto1713 Foto1714 Foto1715 Foto1716

Jag och Nicco satt ute igår, och det var ju aningens för varmt, faktiskt, att det sedan brakade loss var nog inte så konstigt, och se, idag skiner solen igen, härligt!

Avslutar med mera sol…från Spanien/Torrevieja, ha en fin dag, allihopa!

Foto1658 Foto1642 Foto1641 Foto1640 Foto1634 Foto1636 Foto1637 Foto1638 Foto1639 Foto1595 Foto1602 Foto1603 Foto1605 Foto1591 Foto1581 Foto1592 Foto1628

 

Vad månde detta sluta med?

Av , , 4 kommentarer 11

Jag och chefen håller på att läsa boken: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson, igår tog vi två kapitel och i ett av dom, så blev chefen i boken, upprörd över att hans medbrottsling, tagit sig tid att köpa en melon…frukt.

Medbrottslingen dementerade frukt-ordet och berättade att melonen, faktiskt tillhör gurk-växter. Och då vaknade min chef till…skrattade och sa, men du, då var det därför, dina gurkor som du planterade…såg ut som meloner. Hahaa…ja, kan hon ha rätt, kolla bilderna, ni som inte kom ihåg hur mina gurkor blev:

mupp 049 ord 002

Och lite grann bävar jag då för årets lilla projekt, att prova sätta en potatis, hm…och dom tillhör rotfrukter, vad månde detta kunna sluta med, kan man undra 😀

Vad är det man brukar säga…nöden är uppfinningarnas moder, mja, det blev en hastig lösning på ett problem igår, jag skulle iväg på jobbet, 5 minuter innan jag ska åka, knäpper jag igen jeansen och knappen sprättar iväg, till saken hör att jag har stoppat ner alla mina andra jeans, i tvättkorgen, så vad göra?

Jag hittar en kabinhake på arbetsbänken, förstås, och det funkade om än det blev något klumpigt 😀

003

Alla sätt är bra, förutom dom dåliga!

Hittade en blomma i matrummet som ser JÄTTE törstig ut, detta är lyckliga Lotta, (vet dock inte om hon är så lycklig idag) som ska vara så lättskött, mm, detta är minst femte gången den ser ut så där, alltså hallå, jaja, nu har jag flytta ut den i köket, där jag kan ha koll på den, om den nu överlever torkan förstås.

004

Den där blomman ser inte ut att må så bra, sa Nicco då hon såg den…den mår jättebra, svarade jag, den är bara sååå törstig.

Jag har i alla fall en annan blomma som verkar mer nöjd över livet, än så länge i alla fall:

005

Hoppas ni får en bra dag, allihop!

Gamla tiders signalsystem

Av , , 8 kommentarer 10

 

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.
Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt 🙂 Men det funkade, och det var ju huvudsaken.
Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.
Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall 🙂
Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:
Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.
Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.
Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.
Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.
Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.
Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Knäppt, knäppare, knäppast

Av , , 2 kommentarer 4

 

Theresé visade en rolig skylt, i förrgår, och jag googlade på det igår. Den hittade jag inte, men några andra knäppa skyltar:
Och inte bara det, mitt i raddan fanns den här bilden, på min Camaro???
Jag fick verkligen fundera av vilken anledning den låg där men läste sedan texten under bilden (som förövrigt Theresé har tagit uppe i Fällfors) där det framkom att just Theresé ”knäppt” bilden, inte knäpp som i knäppa skyltar utan knäppt som i hållit i kameran, alltså 🙂
Och nu då, apropå knäppa saker, återigen damp det ner ett mejl i inboxen, och jag fattar inte riktigt vad dom är ute efter, dom måste ju i alla fall ”tro” att jag är knäpp, om jag skulle mejla dom och erbjuda mitt övertagande av denna stiftelse, vad annars kan det vara?
Jag är fru Ellen.M. Mer, en hängiven tjänare av Gud. Jag har en stiftelse / Estate ofullbordade {värderas till $ 2,142,728.00 US dollar} och du måste hjälpa mig avsluta det på grund av min hälsa, allt är tillgängligt Kontakta mig via e-post:
Avslutar med ett STOOORT GRATTIS till Sally på 2 årsdagen, GRATTIS, tårta blir det ikväll och presenter förstås.
Theresé, Anders, Sally och gammelmormor samt gammelmorfar har tillbringat natten på hotell i Lycksele, dom var på djurparken igår. Jag sms:ade och frågade om det var blötdjur dom sett där (eftersom det öste ner här under ett tag) men det enda blöta djuret dom sett var sälarna, så det var ju tur. Önskar er alla en mycket trevlig fredag, glöm inte Wheels imorgon och YEEES, efter dagens arbetspass börjar våran 4 veckors semester, härligt!!!

Inte bara vi är knäpp

Av , , 6 kommentarer 5

 

Så här har den här blomknoppen på vår julkaktus, sett ut sedan i somras, rosa, hård och fast.
Stod och skulle ge den lite näringstillskott…i form av vatten, för några dagar sedan och upptäckte att den blommade på andra sidan, i rött. Det är inte bara vi som är lite knäpp och konstig ibland, utan även våra blommor 🙂
 
När Nicco och Saga hade sitt Harry Potter maraton, så hade dom passat på att fixa i Niccos rum, såg ju ut som ett smärre bombnedslag, men dom tyckte nog att det var mysigt att ligga därunder filten:
 
Igår då jag kom ut på jobbet så hade jag givetvis glömt saxen hemma, den som jag skulle ansa björken med, men idag är den packad i väskan och kommer att få göra sitt jobb. Även spaden ligger kvar, det var mer snö än jag trott, så jag får allt ta lite åt gången om jag inte ska dräpa mig själv.
 
Nu håller det på dra ihop sig till Nyårsafton, Theresé, Anders och Sally kommer åkandes/körandes från Järlåsa, imorgon och blir väl kvar till söndag eller måndag. Theresé ringde igår och undrade om vi fått någon uppgift ännu, på nyår, vi brukar få göra förrätt, efterrätt eller fördrink, lite mixat sådär, men än har det inte dimpt ner något önskemål, får nog sms:a till Lena idag och höra om dom har några planer. Det blir väl på Lundalogén vi ska vara, då Brälla sa att dom inte fått någon avbokning än.
 
Nä, nu har jag surfat och skrivit klart, frukost och iväg. Ska prova mig ner på strömpilen efter jobbet idag men känner mig lite misstänksam på att det kommer att krylla av folk där, kan det bero på att nyår är i antågande eller för att dom har mellandagsrea? Jaja, vi får se! Ha det gott!

Knäpp, eller oknäpp knapp?

Av , , Bli först att kommentera 3

I all städning så kom denna knapp fram:

En knapp som Theresé hade på sin jacka, bara några år gammal och som sedan hamnat i skymundan tills den nu kom fram i dagens ljus.

Åke var kvick på att anmäla sitt intresse att ha den på sin jacka, och hans önskan gick i uppfyllelse. Inte för jag vet om han utgör ett seriöst intryck på kunderna han är hem till på sin arbetstid men men…

Det ena gav det andra och en person i Vindeln tyckte att han skulle utöka sin samling av knappar och gav honom den som numer sitter till vänster om den ursprunliga. Mm, kanske ligger något i det.

Maria Lundmark Hällsten