Etikett: knarkare

En skrik hasch, sa jag! Va, en knarkare, undrade Nicco??

Av , , Bli först att kommentera 13

Igår efterlystes det historier om då man eventuellt beställt nåt från nätet, som inte överensstämt med verkligheten, då man väl fått hem det man ville ha. Jag började leta i mitt bloggarkiv, efter en bild på den där mössan jag beställt, som jag skulle ge bort i födelsedagspresent till en som fyllde år i slutet av oktober, några år tillbaka i tiden.

Innan jag fann den så hann jag hamna långt bak i tiden, nämligen 13 december 2009. Mitt första år på bloggen, så det var en bit bakåt i tiden. Ja eftersom jag hittade denna text där, så har jag ju skrivit det förut men jag tyckte ändå att det kunde passa i jultider, som det är nu. Ett tillägg innan ni läser. Det är nog inte alla som vet att Niccolina hette Jennifer, back in the days.

”Jennifer och några i hennes klass skulle hitta på ett nytt ord för typ, dumskalle, som lät lite snällare och det blev ordet skumtomte. Sug på den ett tag och prova lite olika tonlägen. Det gjorde jag i förrgår då jag och Jennifer åkte ner på stan och hamnade bakom en bil som tydligen både saknade gaspedal och blinkers, han fick heta skumtomte med olika typer av röstlägen, ett himla bra ord 😀

Det ska jag öva mer på, skumtomtar finns det gott om. Här kan jag också tillägga att Tomtar överlag, är väl väldigt skumma, eller hur

I samma inlägg fortsatte jag med:

”Satt och surrade över middagen i fredags och det pratades om en kille som Åke stött på som han känt sedan skoltiden. Han var en gapig, högljudd typ berättade Åke. -Aha sa jag, en skrik hasch. Jennifer stirrade på mig, funderade en kort stund och sa, vaddå, en knarkare? Nää, hasch betyder ju hals, en riktig skrikhals.

Ibland får man höra saker eller ord som man aldrig hört förut.”

Nåväl, jag hittade bilden på mössan jag trodde att jag beställde och vad jag fick, ja den satte Nicco på huvudet.

Det var bara en stickad tub som jag själv fick sy ihop. Ingen skinnlapp, inget sånt där mönster, storleken passade ett mindre barn, inte alls som den på bild. Well well, då har man då testat det och kommer inte att göra om det.

Lucia idag, och några såna har man varit med om. Här kommer också en repris på det. Hahaa…visst känner ni igen Lucian, va

Jennifer, numer Nicco, lussade också men hon var några år yngre än jag, vid tillfället

Det är inte bara Lucia idag utan Annika Collén, fyller år, minsann. Ett stort grattis från oss och önskar dig den bästa dagen ever!

Jag sände henne mer än en tanke igår då jag invigde gourmet stålet som Åke fick av henne i födelsedagspresent för ett tag sedan. Gjorde mjukkakun i ugn. Dom blev suveränt goda. Det är nästan att häda, då man lägger ost på. Smör räcker långt…

Stålet väger förövrigt 9.2 kilo och är inte det mest lätt hanterbara, men man får väl träna lite.

I eftermiddag är det julbord på Tonka för mig. Med mina gamla kollegor och assistans bolag, blir det ett fint avslut på det vi haft ihop. Framtiden siar vi inte om

Skulle ta en lucia/jul bild av Winstone men fick med några fula Tomtar i bild. Dom skäms inte för deras framfusighet. Winstone håller dock på vara less på dom.

Och med det önskar jag er alla en fin Lucia!

Lyssna utan musik…

Av , , 4 kommentarer 9

Jag känner en som är otroligt duktig på melodikryssets alla frågor och luringar. Kompositörer, modern musik, gammalt från 30 tal, ja det spelar nästan ingen roll, det sitter där. Medan jag, känner igen, knappt hälften av låtarna, men dom säger mig sällan någonting, då ska det vara musik från någon gammal 80-tals serie eller nåt sånt.

Eller givetvis, någon man lyssnat på, extremt mycket, som till exempel, Black Sabbath, Beatles, ABBA, Hurriganes, Elvis Presley, ja, sån typ av musik, men då MÅSTE frågan vara vem sångaren är, annars är det kört 😀

Jag kommer så väl ihåg en gång då min bästis Annica, skulle följa med oss upp till stugan i Malå. Vi satt i baksätet och ofta blev det lite kurr om radion skulle vara på eller om man fick spela ett band. Den här gången ville mamma att det skulle vara tyst, men det ville inte vi, utan jag tjatade väl till mig en kassettspelning och sångaren var Rod Stewart.

Morsan kunde inte vara tyst, hon var uppenbart lätt irriterad över att jag fått igenom min vilja och genast började hon ifrågasätta om vi tyckte detta var musik…och visste vi vem han var…en knarkare, vad var detta att lyssna på? Haha…


Jag kan ju börja med att säga att vi nog inte visste om eventuella drogmissbruk då det gällde Rod Stewart, kanske inte heller någon annan kändis, men sen tänker jag att detta var kanske inte så ovanligt ändå, hon ville ju oss, vårt bästa, detta skulle man passa sig för, men för att förstå, skulle man nog varit mer insatt.

Och tänk er idag…alla kändisar som har en baksida som inte är så grann och lyxig, om all musik skulle stoppas, där droger varit en del av den, då vet jag inte vad vi skulle lyssna på idag, hm…men jag vill också förtydliga att jag inte på något sätt säger att ALLA som är kända, håller på med musik eller på annat sätt uppträder, drogar, men väldigt många tar ju saker för att hålla ner tempot i kroppen. Tyvärr!

Och nu ska jag avsluta detta med en bild, tagen från Melodikryssets hemsida, jag har alltid funderat, vem sjutton som väljer att lyssna och lösa krysset, utan musik, dom måste vara stjärnexperter eller upphovsmännen bakom frågorna 😀

012

Fast ja, jag vet, det är ju förmodligen till för att kunna få en snabb genomgång utan att behöva lyssna på hela programmet, en gång till 😀 Ha det gott, allihop, nu ska jag njuta av 2 dagars ledighet!

003

Åke och jag, knarkare…?

Av , , 4 kommentarer 3

När jag träffade Åke, 1984, och vi hade hållit ihop någon månad, så var jag hemma hos en kompis, som i sin tur hade en kompis som träffat på Åke på Max, ett tag före jag började umgås med honom.

Hon hade då fått höra en sak om Åke som hon nu ville informera mig om. Hon undrade om jag visste att han höll på med droger? Say what??? Vaddå droger och hur hade hon hört talas om detta? Jo, hennes kompis satt vid ett bord på Max och avnjöt något av all mat dom har att erbjuda då Åke kom in genom dörren, troligtvis tillsammans med en annan kompis. Han hade en påse i handen som han öppnade lite på glänt och gick runt och frågade om någon ville ha en snarra.
 
Jag känner Åke, vid det här laget, och jag kan se honom framför mig, hur han pratar lite ur mungipan och prasslar med påsen samtidigt som han säger snarra. När hon berättar detta för mig börjar jag garva och frågar om hon inte vet vad snarra är för något. Nä, knark gissade hon på, vilket även hennes kompis hade gjort. Snarra är godis, sa jag och skrattade ännu mer. Så mycket var det med det knarket.
 
Själv har jag också blivit tagen för att hålla på med droger, fråga mig inte varför, jag vet verkligen inte, dom droger jag faktiskt har tagit är cigaretter (vanliga) och dom har jag slutat med för över tre år sedan samt alkohol, vilket jag fortfarande kan dricka då andan faller på. Jag undrar om det kan vara klädseln man hade en gång i tiden, jag gick runt med en sån där fransjacka ni vet, som skulle likna nåt indianplagg, eller måhända att det var vissa av mina kompisar jag umgicks med som i sin tur höll på med vissa saker, ja, det låter jag vara osagt. Ryktena har i alla fall nått mina öron då jag fått veta att jag hållit på med såna saker.
 
Nu bryr jag mig inte om detta utan tycker istället att det är lite lustigt. En av gångerna jag fick höra detta var då jag jobbade på dagiset och vi hade en liten personalfest som slutade på Blå aveny. Där har jag varit två gånger….första och sista. Nå, vi hade ju vårat egna lilla språk på jobbet och många av maträtterna fick extra uttal med sch ljud, eller så bytte man ut r:en mot bokstaven L. Allt för att lätta upp stämningen och få det lite roligare på arbetspassen.
 
Nu hade jag varit och snurrat runt därinne och egentligen så var jag måttligt road på stället och hade tänkt mig hem, men med mitt numer kända lokalsinne så kan jag säga att jag hade vissa problem med att hitta trappen som skulle leda ner till rummet där jag hade mina ytterkläder. Jag passerade ett bord där en av arbetskamraterna satt med ett gäng av hennes kompisar. Då jag passerade så viskade jag lite lätt åt henne, ska du ha en kachnelbulle. Och kachnelbulle betyder nu kanelbulle. Jag fick höra av henne på måndagen att hennes kompisar hade blivit lätt oroade och frågat vilka droger jag höll på med, vad hade jag sagt och att jag dessutom såg ut som en knarkare, hahahaha, ja jisses.
 
Men detta säger ju också en hel del om hur vi är som människor, hur man dömer en genom utseendet och hur man kan missförstå vad som sägs och man bildar sig en egen uppfattning som inte stämmer så bra alla gånger. Och med dessa ord tänker jag nu avsluta mitt skrivande för stunden och önska er en bra dag.
Maria Lundmark Hällsten