Etikett: köket

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Knäppgökar, finns lite överallt

Av , , Bli först att kommentera 14

Ser på Kronofogden knackar på, och kan inte låta bli att förundras över hur vissa människor far fram utan skrupler. Påstår sig ha rättigheter, men sällan skyldigheter.

Varför gör man inte det man kan för att lösa problem innan dom stiger en över huvudet. Jag förstår visst att väldigt många mår dåligt, och kanske inte orkar ta tag i saker, men inget blir bättre, av sig själv. Be om hjälp eller erbjud en lösning innan det gått för långt.

Förmodligen sitter det i stolthet, man vill inte berätta att man inte kan göra saker, man duger inte till och man vet inte vart man ska vända sig. Men tyvärr, gör man ingenting, så blir det bara värre, i slutändan.

Jag skulle egentligen inte alls skriva det där, utan satt mer och retade mig på folk som svarar på annonser man lägger ut. Gör upp om en tid och 10 minuter efter dom ska komma så meddelar dom att tyvärr, det går inte, jag är i Övik och jobbar. Ehh, för mig är det konstigt att man inte visste det, åtminstone 2 timmar innan klockslaget man kommit överens om.


Eller den som efterlyser bortskänkes saker, och med alla grejer vi har så erbjuder jag mig att plocka ihop grejer. Fotar och visar, och plötsligt så bor inte människan här utan ska se om hon kan få skjuts att hämta, nu har det gått 2 dagar utan ett pip.

Ursäkta men… varför ens annonsera om man inte ens tänk ut vart man lagt annonsen eller skriver att tyvärr, det kan ta några dagar beroende på om jag tar mig från A till B.


Jag kan absolut lämna grejer till PMU eller såna ställen men ska jag liks göra mig av med dom så kan jag lika gärna ge bort utan att själv behöva starta bilen och köra bort dom.

Jaja, man får väl bli hårdare då, och skriva under bortskänkes att man ställer ut allt på bron och det som inte är borta nästa dag slänger man bort. Slutdiskuterat, och sen slutar man hjälpa dom som annonserar efter saker, dom får hålla egen utkik om dom hittar nåt som annonseras ut.

Det jag har svårt att förstå är att folk inte fattar, att det man får, gratis, ska väl inte kosta den som ger bort det, varken tid eller pengar…knäppgökar 🤪

Apropå knäppgökar…har ni fultomtar i huset så vet ni att dom tillhör den kategorin.

Trodde nog att nån skulle påpeka att det såg skumt ut, bak på den grå Mercedesen. Jag såg nämligen att bagageluckan inte var ordentligt stängd. Dra mig baklänges på en skottkärra…


Dom har ju för tusan varit och snott mitt guldarmband Kan det vara så simpelt, att det egentligen är dom som snor saker, då jag förlorat både armband och ringar, som senare återfinns på dom mest konstiga ställena Tål att tänkas på, man kanske inte är så disträ som man trott.
Nå, här satte jag ner foten, och tog tillbaka guldet, en fultomte försökte attackera mig, men det hade den inget för. Nån måtta får det vara.


Dom har nu susat vidare, passerade faktiskt tröskeln in till köket. Nu är det bara att gömma knäcken, tror jag.

Men men… en till fultomte är borta… vart tar dom vägen 😳 Kommer jag någonsin att få veta 😕 Vill jag veta 🤭

I lucka nummer 19 fick vi bottendelen till bilen, inte många delar kvar nu..

Och slutligen, tillönskas nu en underbart fin och trevlig, fjärde advent 🕯🕯🕯🕯

Jodå, det gjorde vi..

Av , , 2 kommentarer 15

Jodå, vi for på Västerbottens Museum igår, och tog en fika.

Sen gick vi uppför backen där jag fotade Wallmarks gården, som jag fått berättat för mig, har skänkts hit, av Annelies svärföräldrar som bor i Renbergsvattnet.
Huset är ju jätte pampigt, och kan inte ha varit tvärenkelt att forsla hit.

Åke tog täten ner till bilen och vi begav oss hemåt.

Började med att städa ur hålet under arbetsbänken i köket…ish då. Det sitter en skiva som säkert var dåtidens specialare. Man kan nämligen dra ut den där skivan och flytta den ett steg upp eller ner.

Fast den är alldeles för otymplig och tung för att hålla på att dras ut och in. Nå, vårat kök är inte världens största, det är dåligt om utrymmen att ställa ifrån sig saker då man arbetar med matlagning och bakning. Så jag kom på den utsökt, fina iden att justera hyllan, om det gick att få in ett eluttag där, vilket Åke sa, skulle funka. Och därför kommer nu vår mikro, att landa därnere.

I utrymmet fanns allt möjligt, bland annat tidningsurklipp som min mormor, Sadura, sparat. Det blev lite kul, för att min kusin Torgny, skickade denna bild på min morfar, för nån vecka sedan. Tagen från filmduk,så bilden är lite sned.

Och kolla, i tidningsurklipps högen, poppade detta fram. Samma morfar, samma klädsel och han håller i en jätte abborre, på 3.2 kilo, upptagen i Lainejaursjön. Detta var 21 augusti 1979.

Där, i köksbänkshålan, stod också detta underbart fina porträtt eller foto, på Åke. Och det är ju så fint att det faktiskt förtjänar en riktig tavelram. Får försöka fixa nåt sånt och sedan hänga upp bilden.

Tavlan är inte så liten heller..

Vi strö tittade på teve igår kväll, och då Winstone st så fint i soffan kunde jag inte låta bli att fota. Åke tror minsann att Winstone tillhör en av dom mest fotade hundarna i världen, fast, njaee… men det finns några bilder, det vet jag. Här en bild tagen 2013, då var han bara några månader gammal.

Det är lite skillnad på då och nu..

Jag och Winstone har sett snö, nu på morgonen…

Jodå, dom har nu fixat is borta på Nolia så det var till och med skridskoåkare där. Theresé och Sally är i Värmland, nånstans i närheten av Hagfors, där det är hockeycup i helgen. Dom har några matcher idag med, innan hemresa. Får väl höra hur det gick sedan.

Nu fick Åke lite jobb med listen som hyllan ska ligga på och som skulle flyttas ner. Den tjänade tydligen ett syfte, listen, och hjälper till att hålla upp arbetsbänken… Suck, vart var arge snickaren då man behövde honom 🧐

Jaja, det blir säkert bra och hållbart till slut. Nu ska jag bära ner lite grejs i källaren, och lägga ut nån annons under bortskänkes. Ha en fin söndag, allihop!

Kaninerna och insekterna är då glada 🐇🐝🦋

Av , , 2 kommentarer 13

Såg nånting snyggt till salu, på fejjan igår. Det var i färgen orange, kan ni tänka. Och det var en lampa. Jag måste ju allvarligt vara störd, eller körd. Lampor och stolar finns det gott om, i detta hus 🪑💡😁

Nå, jag får utarbeta en plan, ni vet , den där 1 ny sak in, 2 ut, hehe. Blir svårt, men jag ska försöka. Nog kan jag gräva upp nån lampa och slänga ut på annons. Åke undrade vart jag ska hänga den här, nu då.

Mja, min kökslampa är relativt ny, och den gillar jag också, så den får hänga kvar. Kanske den passar i stugan eller så kan man ha den i vår lilla hall. Ska fundera på den.

Apropå att fundera. Jag hade så mycket funderationer i skallen då jag åkte från jobbet, så när jag svänger in på vår gård, kommer jag på att jag sagt att jag skulle hämta lampan, efter jobbpasset. Det var bara att köra ut igen.

Winstone, funderade inte så mycket igår, då han blev erbjuden en liten, liten tugga av en gurkskiva. Eller så kanske han inte kan engelska 🤔

Det är tur att man kan söka ro för själen, ute i det fria. Igår passade jag på att plocka med mig en bukett blommor till min brukare. Först trodde jag att det skulle vara kört, att få nån färg i buketten, man tycks ju bara se gult, överallt, nu för tiden.

Men lite lila och vitt, fick jag in där, samt dom där gula bollarna som är mörkare i färgen. Jag gillar smörbollar och det där ser ut att vara en variant av sådana.

Fick höra att kommunen tydligen inte ska klippa gräset, förrän maskrosorna blommat ut. Detta för att insekterna ska få sitt. Sen undrar jag om det är världens smartaste drag att vänta tills dom fröar av sig? Maskrosorna verkar ju vara livskraftiga så det räcker ändå.

Nu har jag sett maskrosor som påminner mer om buskar än en blomma, verkliga monster. Jaja, insekterna får sitt, och kaninerna kan äta sig less.

Dom invasiva lupinerna, som vi ska försöka få bort, tycker jag också är fina. Läste för nån dag sedan att om alla plockar med sig en bukett hem, njuter av dom och sedan bränner upp dom då dom blommar klart, så har vi gjort naturen en tjänst och varit behjälpliga i utrotningen. Precis vad jag skrev ifjol.

Så mja, jag vet ett ställe där det fanns lupiner förra året. Kanske ska styra stegen åt det hållet idag, och se om jag får med mig hem, en bukett. Så kan det bli dagens goda gärning.

Hoppas på en fin tisdag, för er alla!

I love it <3 Hahaa

Maj 2012, jag skrev och jag citerar:

”Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.

Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.” slutcitat

Mm, trots att det nu gått 8 år sedan dess, så har jag inte bättre lokalsinne idag 😀

Det där la jag ut nu bara för att jag ville lägga in den här bilden, i love it 😀


Jaha, när jag läst och kopierat det där, så skrollade jag vidare och samma månad och år, så skrev jag detta:

”Vi har ju en sån där förvaringsplats under arbetsbänken i köket. Där man kan ställa in pallen och annat som man inte vill ska synas på. Jag har inte bara pallen där, utan en stor kartong, brandsläckaren (hade stått där) och några brickor etc.

Nu hade jag använt en av dessa brickor och skulle trycka in den där under igen, men något tog emot, och varje gång jag puttade till den så fräste och väste det under bänken.

Tror ni att man blir fundersam, snudd på rädd över vad som ska komma utrusande därifrån, kanske ett murveldjur eller en ulmerkott med huggtänder. Efter fjärde försöket, så tvärtänkte jag att det måste vara brandsläckaren jag kommit åt, så jag fläkte upp draperiet och gick ner på knä för att kolla förödelsen… ingenting syntes, inte heller brandsläckaren, för den hade jag ju flyttat till ett annat ställe, veckan innan.

Jag puttade till brickan en sista gång, och återigen, samma fräsande, nu plockade jag bort sak för sak och se… där längst in mot väggen står vår gamla sodastream och givetvis, brickan hamnade ju hela tiden uppe på knappen så det var kolsyran som väste och fräste. Allting brukar ju ha en naturlig förklaring till allt som händer… i alla fall nästan alltid, kanske till och med oftast inte, hemma hos oss, men nu så.” Hahaa

Vi har ju läten här i huset,och på sistone är det ytterdörren som låter, till Winstones förtret.

Han tror ju att det är nån som är på väg in, fast det handlar mer om på vilket sätt, man fått igen den. Det krävs ett litet knyck, för att den ska hamna rätt. Eller så är det nån som står där i vägen, bara för att retas, nåt osynligt, som vill skoja till det.

Precis som när nu statsministern sagt att vi i sommar bara får resa 2 timmar. Och nån skrev på FB, att här i Norrland innebär det att vi kanske hinner till grannen, om man gasar på. Hahaa…

Jaja, det är som det är, och jag tänker att då allt är över och förbi, så får vi fira tre dubbelt, och göra saker med dom vi fått försaka. Önskar er alla en fin torsdag!

Vi klarade oss, med nöd och näppe!!!

Av , , Bli först att kommentera 17

Skulle filma igår, här från vårt teverum, då jag upplever det som smått kusligt att teven skakar, väggen knakar och bordsskivan i köket skramlar, då grävmaskinen, inte gräver, utan då han kör förbi. Måste väga en hel del, den där maskinen.

Skanning_20190929 (4)Ja, kunde ju inte låta bli 😀 Där satt Theresé, nån gång i 87-88, och grävde i den lilla sandlådan vi fixade i stugan, som numer är en överväxt blomrabatt.

Men varje gång jag slog igång kameran, så slutade huset att gunga.

72652590_10157457734526585_367975540742684672_nPlötsligt sprang några killar/arbetare, förbi och fram till den stora gropen, och jag tänkte att nu är det översvämning på gång. Fast jag vet inte, såg ut som om dom bara skojade om nåt.

Nu när jag och Winstone tog en snabb morgonpromenad i regn rusket, så ser jag en kille nere i första gropen, givetvis har det samlats en del vatten där under nattens regnande, han drar i nån slang och kollar nån apparat.

Vi ska till att passera, på väg hem, och plötsligt ser jag att han ser oss, han stannar i rörelsen och i samma veva ser jag att slangen fylls ut och den ligger på backen, precis nån meter från Winstone. Jag fattar ju genast att det är en pump han fått igång och nu kommer…tadaaa, vattnet!!!

66084673_10157245054941585_6938031779878010880_nHahaa…det fräste dock lite precis innan, så Winstone hoppar till, åt sidan och jag hoppar, jag med, skrattar och killen ser plötsligt avslappnad ut, han trodde nog att vi skulle få världens dusch, men vi klarade oss. Men tänkte jag…oddsen på det då. Ja, egentligen rätt låga va, det var ju jag som gick där oddsen för att vi skulle få en dusch hade varit större 😀

Många fina färger utomhus just nu, och det är läge att fota medan bladen sitter kvar:

71257658_10157456729611585_4916337982992023552_nDet kommer att smälla till så står dom där, träden, alldeles nakna, in på bara barken:

16819413_10154981078411585_5812648659108514229_oNi får ha en bra dag, allihop, vart ni än må vara!

Glömsk eller förvirrad?

Av , , Bli först att kommentera 12

Det sista jag gjorde igår kväll innan sängdags, var att försöka kika ut genom det blöta köksfönstret och sen sa jag till Åke att nu blir det roligt om det fryser på, då blir det ett is fönster. Och gissa vad som hände… Det frös på!

26230698_10155967678581585_1216535931737981365_n 26733461_10155967678246585_2648795746770615756_nJag ska ha ett liknande kort på vårt sovrumsfönster, taget nån gång 87-88, då vi bodde på mariehem, jag hade aldrig sett något sånt tidigare och var lite fascinerad av att nåt sånt kunde ske.

Känns inte speciellt lockande att gå ut med hunden heller, men, han har fortfarande inte blivit en innehund, så det är bara att larva iväg och se glad ut. Tur att han är nöjd med det mesta, så någon lååång promenad blir det nog inte.

Och nu sitter jag med facit i hand, det blev en kort promenad men det tjänade sitt syfte. Och jag kan tala om att våra bilar inte var besparade från all is, det gick inte ens att skrapa bort. Jag startade upp Niccos bil för att den skulle få värme på rutan, och efter promenaden kunde jag ta bort islagret. Nä usch, visst kan man vara lätt avis på en viss Tina som idag sitter i Torrevieja och mår gott.

Igår kväll var jag på en föreläsning om stress och hur den kan påverka människor, samt hur man kan se vart det barkar. Ett exempel var glömska, hahaa…ja, jag kan inte låta bli att skratta, jag med mitt minne, måste ha legat risigt till i flera år.

Hon tog som exempel att man kanske glömde bort att hämta sitt barn på förskolan. Jo, det känner Nicco igen, jag som glömde bort att hon åkte hem med mig från Wheels, för några år sedan, och sedan, blir lätt påhoppad för att hon inte kommer hem någon gång…ojoj 😀

Fast det kanske inte räknas som glömska utan som total förvirring!

Apropå Nicco, så lyckades hon återigen att skapa ett litet kaos i köket igår, då hon tippar ut en öppnad matgrädde….KAOS!!!

Kan man annat än skratta och sedan fundera på hur ett litet, rackarns paket, kan skapa så många ringar på vattnet. Grädde på golv, stolar, bord, i frysen, i kylskåpet…och på förövaren 😀

26231107_10155966943106585_4529739216735380779_n26239648_10155966942821585_8174499206648191600_n26733772_10155966942241585_3293727710578887621_nÖnskar er alla en fin tisdag!

Idé torka!

Av , , 2 kommentarer 14

Jag jobbade en kort period i mitt liv, i köket på en förskola/dagis. Jag kockade inte ensam utan gick utöver, ordinarie kokerska, och det var ingen mindre än en gammal skolkompis, Sussie, som jag kände sedan tidigare. Vi hade mycket roligt ihop, då vi arbetade.

Ibland gjorde vi stordåd, och andra gånger vimsade vi bort oss, som den gången vi slog igång en STOR kastrull med risgryn, som sedemera skulle bli till en gröt. Eftersom det skulle ta ett tag innan den kokade upp, och vi hade gjort bort allt annat arbete, så fanns det tid för chill i fikarummet.

Vi chillade lääänge…för länge, innan vi kom på att kastrullen stod på plattan, så var det bara en svart gegga, ända upp till kanten. Det bidde ingen risgrynsgröt, den dagen. Men vi räddade alltid upp situationerna vi ibland hamnade i. Ja vadå, man kan väl trolla med knäna! 😀

Funny-Friendship-Quotes-A-good-friend-would-offer-you-an-umbrellaBild lånad HÄR

Vi skrev matlistor, och hade vi tur, så rullade förslagen bara på och vi kunde göra lista för flera veckor framåt, det kändes bra, och det skulle kännas ännu bättre idag, om man hade den fantasin. Jag testade igår…jag gjorde matlista för 10 dagar, sedan tog det stopp.

Men det känns väl ändå någorlunda bra, och jag har nåt att utgå ifrån. Men det är som rackarn då det blir idé torka. Man kanske vill testa nåt nytt, så gör man det, och man tycker det smakar fantastiskt bra. Det roliga en sån gång, är att det 99 gånger av hundra, bara görs en gång, sen faller det i glömska och man är tillbaka i sin ordinarie kryddhylla, och gör det man är van att tillaga, och dom smaker man alltid kört med.

Jag försöker blanda så man inte äter potatis två dagar i rad, eller pasta, ris eller mjölmat, men det är inte så enkelt, alla gånger. Idag ska det i alla fall serveras, den dyraste ugnsgratinerade korven, som någonsin har lagats till i detta hus. Och det blir med en botten av Napoli, senapsinsmord rödstugekorv, toppade med ost…och till detta, kokt potatis.

Jag kände mig tvungen att mejla Resta Gård och fråga om priset på korven, verkligen kunde stämma, och ja, den kostar 25kr/hg, och korvringen jag köpte vägde drygt ett kilo…jaja, som sagt, den smakar säkert bra och vi ska äta upp varenda liten smula.

Hoppas på en bra dag, för er alla!
201539842402451107646wx1015hy569

Nya utsikter…och planer :D

Av , , 4 kommentarer 15

Vi fick selebert besök igår, Helena och deras två killar. Winstone fick lite träning i att försöka bete sig som hundar ska, men hade lite problem, då vi satt i köket, en gick ut i hallen och nästa till tv rummet, jisses, hur skulle Winstone ha koll på allihop 😀 Haha…jamen han skötte sig ändå, rätt ok.

Och Bastian gillade att ge honom godis, då Winstone dansade runt runt som en annan cirkusprins!

168505_444929848929209_420315483_n 485265_444929742262553_401834999_nJo han började i tidig ålder, jag lånade korten från Niccos FB sida.

Åke grejade på Niccos balkong, och det är inte bara ett, med allt däruppe. Men räcket fick han då loss, till slut. Alla skruvar hade ju rostat fast:

2016-08-13 16.18.33 2016-08-13 16.18.36Och då kvällen bjöd på den sista soltimmen så insöp vi en kopp kaffe med likör till, på balkongen utan räcke, kändes lite svindlande, men bra utsikt, jag sa att man kanske inte skulle ha nåt räcke alls… fast, nä, det är nog säkrast, att ha nåt stabilt att hålla sig i.

2016-08-13 19.09.23 2016-08-13 19.23.49 2016-08-13 19.26.13 2016-08-13 19.24.25Tänk, sa Åke, då vi blir gamla och kan flytta upp hit. Jojo, sa jag, då får vi nog allt anlita svärämnet Anders, först, medan han är verksam, och låta honom bygga en hiss, den skulle ju kunna gå hit upp till balkongen, och sedan tar vi bort en staketbit, så får vi inte så mycket att skotta då vi ska gå ut. 😀

En mathiss kunde han få fixa också, så den som bor härnere kan ordna mat åt oss om vi har en sämmerdag 😀 Och en tvätthiss också så kunde man skicka ner tvätten till källaren…perfekt! Vad bra vi kommer att ha det (och vilka fejk åkommor vi kommer att ha). 😀

lb0525cdBild lånad HÄR

Önskar er alla en fin söndag!

2016-08-13 19.35.21

Så enkelt är det!

Av , , Bli först att kommentera 10

Uppe med tuppen, fast man inte behövde, hm…Jaja, kanske lika bra att vänja sig. Jag har då varit effektiv på morgonkvisten, och mejlat 3 olika tandläkare, och frågat om dom har några mer eller mindre, akuttider. Jo, jag vet att Tandakuten finns, men jag tänkte sedan att jag kanske kan hitta någon som jag kan fortsätta gå till.
Jag är less på Folktandvården, som man måste boka in tid hos, ett halvår i förväg, dom har ju aldrig några tider. Kan vara bättre inom den privata sektorn, jag vet inte, har ingen erfarenhet av dom.

Vi får se om det dyker upp nåt svar idag, annars får jag leta vidare. Jag tar den som ger mig den första tiden, simple as that!

Gårdagen gick också i målandets tecken, vi fortsatte att grunda. Jag som tycker att våra balkonger inte är så stora, men det går åt 70 brädor, det är inte lite. Åke plockade loss ljuddämparen från bussen, ni vet, den där som vi körde över på väg söderut.

Det är ingen liten sak, det heller, kan jag tala om, såg banne mig ut som en mindre kamin med skorsten, vilket åbäke!

Till middagen sa jag att köket var stängt, ingen matlagning i ett hus där det nästan är 30 grader varmt, så Nicco tog oss med i Camaron, (övningskörning…igen) och vi åkte till Matador, Öst på stan, och käkade middag där, Åke bjöd…inte alls dumt. Köket här hemma kanske håller stängt fler dagar 😀

Blev nyss påmind av Facebook, vad som hände för 1 år sedan, och det gick en lätt rysning genom ryggkotorna och håret krullade ihop sig i nacken, kommer ni ihåg detta monster:

11817250_10153496688336585_5455039383996906271_nJag med min fjärilsfobi, ja ni kan ju tänka er skriket då jag såg att den var på väg in genom tv rums fönstret, Åke trodde att jag såg ett flygplan störta…typ. Nej, jag hoppas jag slipper se en till sån där, seriöst.

Vårat svärämne, Anders Söderberg, fyller år idag, så vi grattar honom från Umeå och hoppas att vi får fira både honom och Theresé (som snart fyller år, hon med) då vi kommer ner, nästa sväng, när det nu må bli. Vi önskar dig en kanondag, med buller och bång!

11802751_10153021997272060_5686262952273556248_oTheresé Hällsten fotade när dom var i Amerika

Nu önskar jag er alla andra, en trevlig måndag, och om inget annat, så hörs och störs jag igen, imorgon.

Maria Lundmark Hällsten