Etikett: köket

Fruktsoppa, nej tack!

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 februari 2016 kl 08:00, Bli först att kommentera

Fruktsoppa kommer för mig, alltid att påminna om en tant/dam, i den övre åldern. Jag var i tonåren och gissar att hon kanske var runt 75-80 år, och hon bodde på granngården, uppe på Mariehem.

En sån där, lite annorlunda människa, som man då, inte riktigt förstod sig på. Lillebror, Lars, han var ju inte så gammal, och berättade om denna tant, som alltid bjöd honom på fruktsoppa. Mycket märkligt! Men det var inte bara det, om soppan, utan han berättade också, att hon hade 7 lås, på insidan av dörren, och alla skulle låsas.

Det där lät ju helt galet, och lite mån om lillebror var man ju allt, så jag ville kolla om detta kunde stämma, och huruvida, hon kanske var skvatt galen och bjöd på förgiftad fruktsoppa. Ja ni vet, barn och ungdomar kan ibland ha vilda fantasier 😀

Jag följde med honom dit, och mycket riktigt, efter en påringning på dörren, så hördes skrammel av alla lås, som skulle öppnas. In fick vi komma och rassel rassel rassel, så var dörren säkrad igen. Det var nog lite nervöst ändå.

Och jo, hon frågade om det kunde passa med lite fruktsoppa. Lars tog tacksamt lite grann, men jag hoppade den, har nog aldrig varit så förtjust i just fruktsoppa. Eller så var det den omtalade självbevarelsedriften, som hejdade mig, om den nu var förgiftad, så skulle åtminstone jag, kunna bjuda på en fight.

Och nu något ännu mer märkligare, hon hade inte en endaste pryl, i köket, och dörren in till stor rummet var…tadaaa, låst. Nå, hon låste upp den dörren, hämtade vad hon nu behövde och sedan gick hon till kylskåpet och kunde servera fruktsoppan, till lillebror.

Så här idag, med lite erfarenheter om hur världen kan se ut, så förstår jag ju att hon hade fobier, och dom handlade förmodligen om säkerhet, ingen skulle komma dit och stjäla något av henne. Tog man sig in genom den första dörren så återstod ännu fler dörrar att fixa, innan man kom sig in till skattkammaren.

Synd var det ju alla gånger, om henne, för hur det än är, så måste det vara jobbigt att ha såna fobier. Att hon sedan släppte in Lars till sig, det är ju en gåta, och en ännu större sådan, att jag fick följa med. Men hon kanske inte såg just barn, som någon större fara.

Jag knäppte några juliga bilder igår, i solskenet, ser ni Winstone, här längst ner på bilden, snygg maskering 😀

Önskar er alla en fin tisdag!

Trevligt, trevligt…och roliga minnen

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 oktober 2015 kl 09:22, Bli först att kommentera

Fick en omläggning igår, väskan får vara kvar, åtminstone en vecka till. Sedan är deras nuvarande planer, att dom ska testa att sy ihop hålet, lite, men inte helt, på fredag. Dom är fortfarande rädd för att det kan komma dit bakterier och dom vill vi inte ha. Känns i alla fall skönare att ha det så här, väskan till trots, det sliter inte lika mycket på magen.

Efter det besöket, åkte jag till Eva-Marie, och fick se hur fint dom har det hemma. Kaffe drickande och prat i massor, jätte trevligt, vi har några minnen ihop 😀 Och jag var ju tvungen att plocka fram min lilla klipp och klisterbok då jag kom hem, vet att hennes namn stod med på nån sida:

Vem Spanar´n var, vet jag inte 😀

Hittade detta lilla intressanta kvitto också:

Det var en fråga i ”vem vill bli miljonär” som handlade om tenniströjor och vilket märke som hörde till det. Svaret var Lacoste, och det visste jag, för det var märket på den tröja jag köpte då, och som gick sönder, första kvällen.

Ja, den gick inte sönder bara så där, utan jag hjälpte nog till. Vi var nämligen på Gröna Lund och jag ramlade i den där rullande tunneln…så även om tröjan var i bra kvalité så pallade den inte ett varv i sandpapperstunneln. Sedan fick min pappa ärva tröjan, mamma lagade den lilla nötningen, och jag tror att den hängde med, x antal år.

Nu har jag under dagarna 3, hållit på med projekt byta hylla i köket med den i matrummet. Nu är den vit, den som står i köket, och den kommer att matcha, det vita lilla vitrinskåpet som jag beställt och får hem till veckan:

Och den svarta hyllan är numer, barhylla i matrummet, ångrar dock svart…hade varit snyggare med vita hyllor, nå, den matchar då duken på bordet.

Hoppas ni får en bra lördag, allihop!

Teknikens under, med snubbelfaktor

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 oktober 2015 kl 07:19, 4 kommentarer

Ja vad säger man, teknikens under. Jag fick med mig en handväska/axelremsväska igår, från kirurgen. Så nu är jag kopplad till den, konstant, och under natten ska den dessutom laddas. Jag tänkte ju genast, jag…sladdar och annat som kan komma i vägen, snacka om snubbelfaktor, eller typ, linda in sig i alla sladdar under natten, men det har gått förhållandevis, bra.

Jag fick snabbinstruktioner däruppe, och om den börjar larma, säger kirurgen, så stänger du den slangen, slå av apparaten och starta upp, om den ska tömmas, gör du så här, och sedan så där…blablabla. Men det kommer säkert inte att hända, avslutade han.

När vi käkat middag, var det nåt plötsligt ett nytt ljud i vårt hus, tog en stund innan vi lokaliserat det till väskan, den larmade. Nå, Nicco fick assistera och hon fick igång den igen, och den har funkat så här långt, och inte har jag snavat på den heller, tur 😀

Nicco har fått ta mammas/mormors gamla tv bänk, en låg, vit sak som matchar hennes sminkbord. Nu ville hon ha något på väggen…nån typ av hylla. Vi åkte på Jysk igår kväll, men jag var den enda som hittade nåt som jag ska ha i köket, ett litet vitt vitrinskåp, som ska hänga på väggen.

Sen kom jag på att hon kunde få ta en vit tavellist som jag inhandlat för säkert 2 år sedan. Jag såg den framför mig, liggandes i källaren, för den blev aldrig upphängd. Men då vi började prata om den igår, så kunde jag inte riktigt fatta vart jag skulle leta efter den. Men slanten föll ner, till slut, vi använder den ju själva, den sitter i matrummet, ovanför den låga skänken, jojo.

Får väl fixa en ny då. Samt en hylla med vita plan….vart jag nu kan tänkas kunna hitta det. Expo kanske kan leverera, eller MIO.

Snart dagas att leta efter nya vinterskor också, jag vill ha halkfria sådana, undrar vart jag ska leta då, hm…jag kanske ska googla på saken. Man ska ju absolut bli skeptisk då man hittar skor med inbyggda broddar, för det borde innebära att skon i sig, inte alls är så säker då det blir halkigt. Jag hade ju såna ifjol, och dom åkte i soporna. Nu får det bli nytt, dom ska vara enkla, sköna, varma och som sagt, stå emot halkan, och gärna blötan också. En riktig universal sko…vore toppen 😀

Ha det gott, allihop!

Nära döden…har jag hört

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 maj 2015 kl 07:55, Bli först att kommentera

Tyckte det var lite småkul då min ”gammboss” Annika, ringde och hur nu samtalet föll sig så tyckte hon att jag skulle köpa mig ett växthus. Där började jag undra om hon visste hur duktig jag egentligen är på blommor. Jamen du visar ju alltid upp så fina blommor i din blogg, sa hon. Jamen Annika, dom fotar ju jag samma dag jag köpt dom, vad trodde du, haha…

Och mamma som kom hit i söndags dök genast på mina blommor i köket, som är orange i färgen, nöp dom på bladen och tyckte att jag hade fina blommor, men mamma, det där är tyg, sa jag, och hon trodde inte sina ögon. Ja, lite tråkigt med tygblommor är det väl kanske, men dom står sig då bra 😀

Nå, min hibiskus som jag köpte först, har jag nu planterat om, det är en kvist kvar, mot 3 stycken som fanns då jag införskaffade den. Blomknopparna hade ju stått i stiltje i en månads tid, men se, nu, med ny jord och hopp om livet så har den fått en blomma, fast ska jag vara krass, så har då jag hört att då blommor blommar, så är dom nära döden, ett sista skrik på hjälp, typ.

Jag köpte mig en vattenmelon igår, jag glömmer nog bort från år till år, hur goda dom är, och Winstone håller med. Det är ok att ge en hund vattenmelon som mellanmål eller belöning, om man plockar bort kärnorna, och det är ju rätt smart att ha med, om man är på utflykt någonstans, en bra vätske-påfyllare.

Och nu fick jag ett indirekt tips från Theresé, hon hade nämligen pinat detta på pinterrest, och den här ska jag testa i sommar, vad gott, en varm sommardag, och lite festligt så där:

Idag ska jag träffa Tina för en sista lunch med dom som umebor, så får vi se vart vi käkar nästa lunch ihop, kan ju bli Umeå, eller söderut, varför inte i Uppsala, kanske till och med i Torrevieja…vem vet 😀

Önskar er alla en toppen dag och det ser ju ut att bli en fin sådan, här i Umeå, i alla fall.

Med nöd och näppe

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 december 2014 kl 09:51, Bli först att kommentera

Den var den första advent det, hann med nöd och näppe få upp adventsstaken och tända första ljuset lagom till Allt för Sverige, klockan åtta igår kväll. Efter Swedish fika, med nybakad saffranskaka, dagen till ära, så fortsatte jakten på mina försvunna julgardiner till köket.

Dom är förövrigt inte funna än…även fast jag vräkte ur hela garderoben, sökte nere i källaren, bergis på att jag lämnat dom i en julpåse, just för att jag skulle slippa leta efter dom, men, där ser man. Återigen, jag ska inte hitta på såna där saker, att lägga grejer på ett specifikt ställe för att jag ska komma ihåg det…för jag gör ju aldrig det.

Nå, jag har ett ställe till, den STORA julpåsen med dom STORA julgranskulorna, som jag ska sätta upp ute på STOR tallen, där i botten, kan dom ju ligga, om jag har tur, men it dosent make, any sense, jag kan då idag inte fatta varför jag skulle lagt dom just där. Men det finns saker jag inte begriper, jag vet 😀

Nu har jag i alla fall hunnit vara på vårdcentralen och lämnat in ett prov, läkaren ville ha en till sänka, för att se om den fortfarande är hög, och det vore väl väldans konstigt om den inte var det, än, eftersom det varit det i flera år nu. Men jag gillar i alla fall att han engagerar sig, det var faktiskt han som ringde upp och vi gjorde en liten framtida plan.

Det var förövrigt Tigerns fru, Hafdis, som fick sticka mig i armen. Tigern är en gammal klasskompis till mig och en av dom få, som jag fortfarande har kontakt med. Hon hade dessutom en elev med sig, så hon berättade för henne att hon fått veta att hennes man, kallats för just Tigern, sedan långt tillbaka. Och för mig kommer han nog alltid att heta det, vi kallade ju aldrig honom för hans riktiga namn, Mats. Jag hade också ett smeknamn, Hette, och jag vet att Åke alltid blev lite brydd då mina kompisar ringde och dom frågade efter Hette 😀

Idag är det inte många som kallar mig det, utan då ska det väl vara kompisar från den gamla tiden, ibland vet man ju inte ens vad vissa heter på riktigt, man har bara hört smeknamnen. Åkes gamla kompisar och bekanta har ju smeknamn, hela högen, och där kan man verkligen höja på ögonbrynen då man här vissa av dom 😀

Jaja, nu ska jag se om jag hittar gardinerna, jag vill få lite ordning på julandet nu. Önskar er alla en toppen måndag!

Nästan som ett business meeting!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 november 2014 kl 08:06, 2 kommentarer

Då har man startat upp fredagen också, om än, lätt motvilligt, inte ville jag stiga upp då larmet gick, men vad gör man inte, för att ta vara på dagens alla timmar…hm!

Jag och Tina var hembjudna på lunch till Annika, min ”gammboss” som hon allt vackert fått heta sedan jag slutade jobba hos henne, lite får hon igen efter att ha döpt mig till Ulla-Bella, och det var för att jag jobbade som hennes sekreterare, typ, under några år, till och från.

Vi satt vid det runda, vita, stora bordet, som nu hade en ljusslingedekoration i mitten, jättefint, och hur mysigt är det inte sedan, då hon tänder upp en eld i kaminen som står där mitt i köket, det är jul likt så det förslår.

God mat bjöd hon på också, älgkalv gryta med bakpotatis, hur många äter en som lunch, bara så där, bara för att 😀

En del samtalsämnen hann vi avverka, det är rätt så intressant vad man kan komma fram till, då man sitter så där, och bara pratar på. Operationer, Försäkringsbolag (som gör allt för att inte hjälpa till), dödsångest, livet, internet, tass avtryck i cyberspace, ålder och visdom, jo ni, det skulle ni fått deltagit i 😀

Vi avslutade torsdags kvällen, jag, Åke och Nicco, här hemma med en kopp te:

Denna gången ett godare te än den jag blev lurad att köpa i förrgår. Mina blickar letade sig fram till ett te, med mandarin och apelsin, det lät ju så där läskande gott…jag kan säga att det smakade besprutat apelsinskal och jag tänker inte dricka mer av det.

Önskar er alla en finfin fredag, finns ju inte bättre dagar än det, och fredag är det ju nästan alltjämt 😀

Chockartad upplevelse!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 september 2014 kl 08:56, Bli först att kommentera

Vi hade ju bestämt en lunch dejt med Niccos Tio, och Tia, Tina och Christian igår. Vi är alla överens om att det inte bara var god mat, det var trevligt sällskap också, mycket att prata om, och diskutera, världsfred, valet, skola och fritid.

Efter lunchen gick vi dom 100 metrarna hem till deras nya lägenhet, där hade Tina fixat inte bara kaffe utan även en av hennes specialare, chokladpudding med smak av hemlagat i hjärtskål med lagom hemvispad grädde…typ och en liten likör till kaffet, gott!!!

När vi kom hem…ja jösses. Åke sätter sig ute på en stol, jag och Nicco låser upp och går in för att hälsa på Winstone som är lika glad som alltid då vi kommer hem, spelar ingen roll om vi varit borta 10 minuter eller 1 timme, plötsligt en ganska rejäl smäll utifrån köket???

Vi tittar på varandra, ungefär som: Vad f-n har nu katterna hittat på??? Nicco tvär smyger fram till köksdörren för att tro sig hinna se vad dom gör, men hon möter bägge katterna i hallen och det låter fortfarande i köket…*skräck*

Sen skriker hon…

Det är en kaja i köksfönstret…inte utanför, utan på insidan, vi skriker nog bägge två, jag tar Winstone och sätter fast honom ute, påkallar Åke som inte heller fattat vad vi hållit på med, bankat så där på fönstret, fast det var ju den lilla kajan som ville ut, inte vi.

Åke kommer in och får tag i den då den flaxat ut i hallen och satt sig i Enyas matfönster, han kommer ut på bron med den, öppnar sina händer och där gjorde den ett snyggt sorti och flaxade iväg som om inget hade hänt.

Jag vänder mig om och tittar på Eloise som sitter därinne i hallen, hennes min är obetalbar…dom största ögonen ever, och munnen lätt öppen, stel som en pinne och bara stirrar ut. Hon tänker säkert: WHAT THE FUUUDGE, var det där??? Alternativt: VAD GÖR DU??? Släpp INTE ut den, jag vill HA…

Den blev städning, så där på lördags eftermiddagen, pippin hade varit in i kök, hall, och tv rum, tippat ut någon blomma så där och bokstavligt talat, skitit i att den var inomhus. Vilken cirkus det måste ha varit här.

Alltså fatta, ur fågelns perspektiv, den kanske satt däruppe med ett gäng polare, på skorstenen, dom kacklade på om vad dom skulle göra i helgen, plötsligt blir en kaja full i fan och kickar till honom i baken och han ramlar ner i skorstenen för att sedan få upp ventilen i vårt kök och hamnar ur askan i elden, här sitter 3 djur och stirrar på stackaren.

Winstone gillar ju fåglar…att jaga, katterna är ju också jägare, men här vet i tusan, den blev nog för stor.

Och tänk er nu vice versa, här är en hund och två katter som chillar i lugn och ro, plötsligt öppnas ventilen och in i köket kommer en fågel, säkert inte alls tyst som en örn på jakt, utan skränande. Undrar vad som rörde sig i deras huvuden, wow….en leksak…cool, DET ÄR MIN!!! Skriker Winstone och börjar jaga…eller ja, det vet vi inte och det får vi aldrig veta heller, lika bra det 😀

Huvva, vilken upplevelse, för oss allihop, inte minst för kajan och våra djur, men även vi blev ju lätt chockade innan man fattar vad det är och hur det gått till. Jaja, det ska alltid varar något här, som händer… vi är van 😀 Hoppas på en fin söndag, för er allihop!

Så var det klart!

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 februari 2013 kl 06:15, 6 kommentarer

När jag kom hem igår så var tapetseringen klar, härligt, fast han hade glömt lim, skräp och annat härinne så jag skickade iväg ett sms och på en kvart så var grejerna hämtade, återstod att dammsuga och torka golven så var det färdigt.

Efter middagen var det återigen dags för bastukväll, två veckor sedan sista gången, vi hade tre vinster, Kerstins lott genererade 60:-, min 30 och Monikas 30, så några större summor har vi inte sett röken av… än, men det hade vi väl kanske inte förväntat oss heller, man vet ju aldrig.

Då jag kom hem därifrån, så fortsatte jag med att göra en tavla till, hehee… med tapet som blev kvar härnerifrån, den pryder nu sin plats vid toadörren och botten är faktiskt den där tavlan på solnedgången som jag undrade om någon ville köpa, så den kom till användning i alla fall.

Jag hjälpte sedan till att ordna till köket uppe hos Nicco, som sett ut som ett bombnedslag sedan i onsdags och nu håller det på att se rätt så trivsamt ut, lite överallt här hemma. Nicco hall blev otroligt bra, synd att den inte gör sig lika bra på bild, men ni ska få se hur det ser ändå, så ni får bilda er en uppfattning om den.

Niccos hall från lite olika vinklar och vår hall som numer så ut så här:

Och vår hall:

Idag ska jag plocka upp kusin Anna, då jag åker från jobbet, hon ska få se hur vi bor, och jag ska efter jobbet njuta av 3 dagars ledighet, härligt, då jag kanske får tid att ringa en del samtal som skulle ha varit gjort men som alltid faller bort för det är annat på gång. Önskar er alla en fin tisdag

Skenet bedrog, hon är avslöjad.

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 maj 2012 kl 07:29, 2 kommentarer

Jag fick komma på vårdcentralen igår, till en jourläkare som vill skicka upp mig på röntgen, han sa att det är svårt med ryggen, eftersom det kan vara muskelfästena, det kan vara njurarna eller annat, som det onda beror på. Han jobbade verkligen effektivt, tyckte att vi skulle ligga ett steg före så jag fick gå på provtagningen med en gång, för, sa han, om dom vill göra en mer avancerad röntgen, så kan dom göra det med en gång, om du har alla prover klara.

Dessutom, då han satt där och pratade så skulle jag lägga upp min arm på skrivbordet, jag drog ner ärmen för armbågen och han hann notera min psoriasis som jag råkar ha på den enda fläcken. –Har du psoriasis? Har du gjort en ”blattablattanågontingnågongång”??? Näe, sa jag och såg frågande ut.

Vet du att psoriasis kan man få invärtes och det kan sätta sig på leder och i rygg och överallt, så vi tar ett prov för det också. Äntligen, säger jag, så händer det saker, nu återstår att se då jag får komma upp, men han ville att det skulle göras nu, i veckan, så vi hoppas på det då.

Nu har stackars Eloise fått flytta ner till oss, och Enya, den lilla skurken, får numer vistas i trapphuset, i köket hos Nicco och nere i källaren. Kolla vad försynt och gullig hon är, den lilla Enya som igår intog Niccos tvättkorg:

Vi har ju alltid tyckt att hon har varit speciell, den lilla söta dunbollen, och Eloise har blivit beskylld för allt som händer. Hon, Eloise, fick ju smeknamnet Pip Larsson, eftersom hon gick och pep på nätterna… tills den där kvällen då jag skulle kolla hennes reaktion, då jag smög upp ur sängen, höll handen på dörrhandtaget, och slet upp den då katten satt nedanför och jamade… det var ju inte Eloise, det var Enya… den boven.

Sen har jag ju berättat att en av katterna helt plötsligt vägrar skita på kattlådan, mm, så jag köpte varsin låda åt dom, men inte det hjälper heller, men det är inget pink på golvet, bara skit. Jaja, det är ju Eloise, resonerar vi, eftersom hon nu haft så ont i benet så kanske det har gjort ännu ondare då hon ska in och göra nummer två, så därför lämnar hon det på golvet istället.

Sedan har jag då, för att underlätta för henne, tagit bort den där plastdörren som sitter för ingången till lådan. Men nu visade det sig att hon än en gång fått skulden för något hon inte gjort… under tiden hon nu vistats däruppe, med kattlåda och allt, så har det fortfarande legat skit utanför lådan därnere i källaren och nu finns ingen annan att skylla på än Enya, HA… busted!!!

Där ser man hur skenet kan bedra, även vädergubbarna kan bedra, då dom lovar fint väder men det blir tvärtom, men nu ser det ju ut att bli bra i alla fall. Önskar er alla en fin torsdag!

Fy… på oss

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 januari 2012 kl 08:44, 6 kommentarer

För några dagar sedan hade jag köpt en grillad kyckling, i väntan på förberedelserna inför middagen, låg den på diskbänken och väntade. Jag satt i tv rummet, med dörren stängd och hörde helt plötsligt ljudet… från en påse som blev slickad.

Jag studsade upp från soffan, greppade handtaget på dörren och slet upp den, lagom för att hinna se Enya, hoppa ner från diskbänken. Det var det det, nu blev Maria så där tokless, så hon gick in till datorn, letade upp sidan hon hittat förut och beställde en självutlösande fy spray, sådeså.

Sprayen hämtades ut igår, och medan jag riggade flaskan hade jag en nyfiken åskådare, Enya satt på stolen och stirrade, jag råkade utlösa sprayen några gånger varvid hon flyttade sig ut till hallen istället, där hon fått sällskap av Eloise:

Mycket försiktiga och nyfikna, satt dom där och funderade säkert på vad som nu skulle hända. Jag satte upp den på köksbordet och lämnade köket, och väntade…väntade och väntade, inget ljud därinifrån. Däremot kom Nicco hem från skolan efter ett tag och då hon passerade köksdelen utlöste hon sprayen, jag hörde ett litet skrik då hon gick förbi.

Sen försökte vi få Enya att gå upp på bordet, för att se reaktionen, men inte då, hon satt på stolen och åmade sig. När vi ledsnat skulle jag följa med Nicco upp och jag passerade den där grejen så den sprutade till, Enya såg vi bara svansen på, då hon försvann ut genom dörren.

Och sedan var det Åkes tur att sätta igång sprayflaskan, då han kom hem från jobbet. Hahaa… vi var dom enda på hela dagen och kvällen som fick den att spruta till, katterna kom aldrig så nära. Men nu har jag justerat till den lite så vi ska inte få igång den. Tilläggas ska också att spayen är lukt och giftfri, det är bara själva ljudet som ska skrämma dom. Och skrämd blir man, tro mig, jag vet ju 🙂

Jag skrev ju tidigare om hur vi nu ställer för symaskinen för kattluckan, då dom ska vara därnere i källaren, och jag tycks minnas att jag skrev att katterna skulle förtjäna en pokal om dom tog sig förbi den… nu gör dom det *STOR SUCK*.

Jag stod i köket i förrgår och kokade kaffe, mina föräldrar skulle komma förbi, så katterna hade fått gå dit ner. Helt plötsligt hör jag luckan falla igen och in i köket kommer Eloise smygande. Jag hojtar till så hon stannar i steget och gör en helomvändning till luckan igen. Jo, symaskinen var flyttad från dörren.

Och det konststycket lyckades dom även med igår morse, så för tillfället står den nu utanför dörren, dom ska inte ha tillräckligt med kraft att forcera luckan samt flytta maskinen… tycker jag ju. Men jag har tyckt mycket, jag.

Tänk vilket uppvaknade vi kunde ha fått om symaskinen med låda, skulle ha rasat utför källartrappen… jojo ett brutalt uppvaknande hade det nog blivit.

Idag ska jag hämta upp granngänget, vi ska till det nya möbelhuset och kolla in det stället, sedan ska mamma bjuda oss på kaffe. Önskar er alla en fin dag!

Etikett: köket

Fruktsoppa, nej tack!

Trevligt, trevligt…och roliga minnen

Teknikens under, med snubbelfaktor

Nära döden…har jag hört

Med nöd och näppe

Nästan som ett business meeting!

Chockartad upplevelse!!!

Så var det klart!

Skenet bedrog, hon är avslöjad.

Fy… på oss

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten