Etikett: konkurs

Av barnen får man höra sanningen :D

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag läste en väns inlägg igår, på FB, hon hade överhört ett barn, i kassakön, som talade om för sin mamma att hennes storebror (flickans bror) minsann hade en glögg i hans garderob. Nu kan vi ju bara spekulera, varför han hade den i garderoben.

22729129_10155737846761585_2032640020996124879_nKan ju vara för att föräldrarna inte skulle veta det…Oooppss!!! Eller av någon annan anledning, historien förtäljer ju ingen ålder på sonen.

Då jag läste det där så kom jag osökt att tänka på då Nicco gick på förskolan där dom ibland har besök av polis eller brandkår, för att barnen ska få titta närmare på deras saker. Detta förevigades också med bilder som togs och sattes upp på anslagstavlan.

Jag stod och gluttade på den då jag plötsligt fick syn på ett par handbojor, och med texten under: ”Kalle (fejkat namn) tittar på handbojorna och utbrister, såna där har vi hemma!

handbojor-jpgHär fanns den bilden

Hahaa…

23844794_10155824224566585_8578653913554763725_nJag kunde inte låta bli att kommentera bilden och fick med ett skratt tillbaka, höra att ”Kalles” pappa, var också polis…men visst kan det lätt missuppfattas 😀 Sen är det ju så med barn, dom är oftast ärliga och säger det som faller dom in. Take it, or leave it!

Såg ett tips på FB, nu på morgonen Jan A har delat en länk. som jag tycker ni ska gå in på och göra er en anmälan där, om att din adress är din, och ingen annans. Har nämligen hört av en gammal kompis, att på deras område, hade detta precis hänt.

Någon har skrivit sig på en adress där dom inte hör hemma, och länsar brevlådan med jämna mellanrum, eftersom dom får sin post, till den lådan där dom skrivit sig. Förmodligen papperslösa människor.

Detta kan få katastrofala följder. Ponera att den som skrivit sig hos er, går i personlig konkurs, vad händer då? Eller om du uppbär bostadsbidrag eller andra bidrag beroende på hur många som bor i ditt hushåll…räkna ut vad som då, kan hända…illa!

Klicka på SKATTEVERKET så kommer ni in där anmälan kan göras.

Och med dom orden önskar jag er alla en fin onsdag!

Att önska, kostar ingenting…

Av , , 2 kommentarer 12

Jag fick frågan igår, vad jag skulle fixa för julklapp till Sally. Hm, svårt det där, hon har ju berg med leksaker, men bara för det, så är det inte bara skräp. Det är en viss skillnad på leksaker och leksaker.

Finns mycket som bara ligger och dräller, och annat, som kan inspirera, lära och sysselsätta ett barn under en lång tid.

Jag har några år i leksaks branschen, och måste tyvärr säga att vår äldsta dotter, blev något bortskämd. Dels så var det så att där jag började min karriär med leksaker, så hade den ägaren haft aktiebolaget sedan 60 talet.

Han beställde alla leksaker utan mellanhänder, från Kina, riskfyllt, men ändock väldigt lönsamt. Risken var att han fick hem ”fel” saker, och då fick han nog allt behålla dom, för det kostade ju en slant, den där frakten. Men å andra sidan var det väldigt billiga saker.

Dom skickade även med provkartor, med leksaker, ja jösses, rummen i källaren där jag höll till, svämmade över. Då ägaren var  gott humör så fick jag välja mig vad jag ville, ibland köpte jag saker av honom (vem kan låta bli då man ramlar över roliga, annorlunda grejer) för en billig slant.

Sedermera bytta företaget ägare, jag fortsatte och grossistlagret, som det var från början, blev även till en butik. Dom strävade på, dom nya ägarna, många gånger i motvind, och då Barnens Hus, öppnade sina portar här i Umeå, även en till leksaks affär fanns ju under en kortare tid ute på Ersboda, så blev det fallet för butiken jag var på. Konkurrensen blev för mycket.

Men innan dess, så varnade min chef mig och ville att jag skulle gå med i facket, så jag inte skulle bli utan pengar om dom var tvungna att stänga ner verksamheten. Detta gjorde jag och då kom det fram, att jag fått för lite lön, i alla år jag varit där, och dom blev återbetalningsskyldiga, en bra slant, faktiskt, på den tiden.

Tyvärr, så fanns ju inga pengar att ta av, utan jag fick istället ta ut allt i leksaker med en generös rabatt…ja ni fattar nu vad jag menar med att dottern blev lite bortskämd.
Nå, nu försvann jag i andra minnen, vad jag först tänkte på, var dom leksaker man själv hade, som barn. Då var det verkligen Barbie, den äkta varan, eller en sån där billig sak, köpt på ett leksaks ställ på nån liten lanthandel/bensinmack, för en tia. Eller bilar…ja, urvalet var inte så stort.

Idag, föds nya saker hela tiden, man hinner jussepass, lära sig namnet på en ny sak innan nästa finns på hyllorna, och alla barn, nästan, vill ju vara med i svängarna.

417133-used-toysHÄR lånade jag bilden
Jo, en jul fick jag en sån där bondgård, ni vet, man byggde ihop ett brunt staket, runt alla djuren, det fanns en tant som gick och matade hönorna, det var dålig passform på figurerna, hästar , kossor, höns och får. Plasten satt kvar i kanterna och det var svårt att urskilja ansiktet på dom där bönderna och bondmororna, men det var kul att leka med dom.

En docka hade jag också, som min moster Linnea sydde kläder till. Dockan finns kvar, men var den så vacker…njaee, fast då, så tyckte man ju det, och det var väl huvudsaken.

Nej, åter till frågan om vad jag ska ge till Sally…vet inte, har inte den blekaste, och till övriga i familjen, så tror jag att det ska bli väldigt sparsmakat, vi har ju prylar ändå, så det räcker och blir över.

Önskar er alla en fin fredag!
2015-12-24 10.56.07

Det var läskigt!

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag kollade min mejl på morgonen och i skäpposten låg nåt där rubriken löd: Du har blivit beviljad 500 000 i kredit. Jo man tackar! Nu har jag inte ansökt om nåt sånt, så jag slängde skiten.

Men så tänkte jag…alltså, det vet man ju, ingen ärver någons skulder. Det är bra, så om jag nu fick veta, att jag lider av en obotlig sjukdom, och har inte så långt kvar. Då kan jag ju alltså ta den där krediten, så köper jag 3 fina amerikanare, skriver en på Åke, en på Nicco och en på Theresé, så…klappat och klart. Dom behöver inte betala utan min skuld är ju borta, eller?

Njae, så enkelt är det nog inte, då tar dom nog slantarna från nåt annat. Men om jag inte hade ägt något, så kunde inget hämtas heller.

Tänker på stackars pappa, som köpte sin första husvagn, en Kabe, och den var vi ute med, lite då och då. Så skulle han köpa en storlek större. Betalade vagnen,men då gick firman i konkurs, och han fick ingen husvagn. Däremot hittade dom bland annat en skogstraktor i firmans ägor så den fick han ta…inte så kul att campa med, dock 😀

Första långturen med husvagnen, gick till Norge och där var det bråddjupa raviner, höga berg, tunnlar och annat läskigt. Jag var livrädd för tunnlarna, trodde att dom skulle rasa in, så jag satt och höll för öronen och blundade, varje gång vi skulle in i en.

Pappa hängde utanför staket och barriärer, för att få hiskeliga bilder på alla avgrunder, tyvärr upptäckte han, då vi kom hem, att det inte funnits någon filmrulle i kameran, ujuj, här snackar vi om att våga livet, för absolut ingenting 😀

Apropå bilder, så kom vi in på ämnet igår. Jag och kusin Anna satt på Espresso house och avnjöt en kaffe, då Marja plötsligt passerade därutanför. Vi vinkade åt varandra så kom hon in en snabbis. Marja gillar ju att fota och är med i en massa fotoutmaningar, det var ju även jag, ett tag, men känner att tiden inte räckte till att få det så där bra, som man vill ha det. Bilderna får ju gärna representera något.

Vi pratade om instagram och haschtags, läste eller hörde någonstans om nån som trott att haschtag, förmodligen hade nåt med droger att göra, och det är klart, vem skulle inte kunna tro det, om man inte vet 😀

Det var i alla fall trevligt att träffas på, bara så där, och kaffedejten med kusinen, var lika så. Vi hann avhandla mycket, och eventuella framtids planer, och hur man skulle kunna lägga upp saker. Ibland är det lätt att säga, allt man ska göra, men sedan läggs det bara på hyllan, för framtida bruk, men det tas som aldrig fram, det får ligga där och damma igen. Kanske dags att plocka fram dom, och påbörja det man en gång tänkte, att man skulle ha gjort.

Som Anna sa, man behöver ju inte ge det, mer än en timme i veckan, och det har man alltid tid med, om man tänker efter. Eller tio minuter varje dag, ja, då har du plötsligt 70 minuter på en vecka 😀

timeBild lånad HÄR

Ha en fin lördag, allihop!

11355710_503753763107512_1540895835_n

Maria Lundmark Hällsten