Etikett: kortet

Inget skämt

 

Lurardagen och nä… jag tänker nog inte komma med någon påhittad historia, det ska till en del för att få ihop en bra sådan och jag ids inte, så det jag skriver är inget april skämt… men man får aldrig vara säker 🙂
När jag jobbade i fredags så skulle jag gå till sophuset med skräpet som är sorterat, papper, glas etc, men jag fick strunta i min lilla uppgift eftersom chefens nycklar var borta.
Jag smsade tre av mina arbetskamrater men ingen hade sett till dom så dom var eller är borta. Förmodligen lagd på ett sånt där ställe som man inte tänkt på, och jag kan med säkerhet säga att jag är oskyldig då jag aldrig lägger ifrån mig nyckeln utan håller den i handen tills jag är tillbaka och då åker den ner i väskan. Rätt så bra att göra så, då vet man alltid att det blir rätt. Men…
Så var vi ju ut på den där lilla utflykten i fredags, med färdtjänsten. Och för att få åka med dom så ska färdtjänstkortet visas fram, och därför hade jag nu lagt det i min ficka eftersom jag sköter betalningen och sitter närmast chauffören.
På kvällen, och vid två olika tillfällen, kommer jag på att jag har kortet i fickan och tänker att det där ska jag lägga ner i chefens börs, men nu händer det där som jag inte begriper…VARFÖR gör man inte det då, med en gång??? Man vet ju att det ska göras men inte då, man tror att man kommer att komma ihåg det tio minuter senare men icket.
Igår då jag skulle ut på morgonpromenaden, stoppar jag ner handen i fickan och se, där ligger kortet. Jag skyndar mig och ringer upp chefen och frågar om hon tänkt sig ut med färdtjänsten för i så fall måste jag ju komma med det, på en gång, men det ska hon inte och vi bestämmer att vi ska ses på Coop, vid halvelva, men där sker också ett missförstånd, för kvart över tio ringer hon och undrar vart jag tog vägen… hon satt och väntade på att jag skulle komma hem till henne, så det var bara att gasa dit istället.
När jag nu liks var där så frågar jag om vi ska prova att få in henne i Jeepen så kan dom få skjuts ena vägen i alla fall, och det gjorde vi, provade alltså, och vi lyckades dessutom, vilket jag egentligen inte trott då bilen är så hög. Nämen allting löste sig ju, hon fick igen kortet, vi tog oss allihop dit vi tänkt oss och jag fick köpa det jag planerat då jag for dit. Men lite tjorvigare blev det ju, men vem har sagt att allting ska gå som på räls?
Önskar er alla en fin söndag, och kom ihåg, allt ni hör, läser om och ser, behöver inte nödvändigtvis vara sant… men det lär ni nog också bli varse om, i så fall.

Hur mycket ska man vara med om innan…

Av , , 4 kommentarer 4

Snart ger man ju upp. Nej, kortet är inte tagit i Järlåsa för 2 veckor sedan, det är taget NU, på våran parkeringen. Hur kan samma däck vara tomt, efter att ha stått där i godan ro? Är det inte meningen att oturen ska vända snart eller är det det här man kallar för att sparka på dom som redan ligger?

Fast…nu ska man väl vara JÄTTEGLAD för att vi inte ställt undan bussen för vintern, för hade den stått där utan tillsyn under en längre period och däcket hade varit tomt så finns ju risken att fälgen ryker också. Vilken tur att man alltid kan hitta något positivt i allt elände 😀

Maria Lundmark Hällsten