Etikett: kortisonspruta

Terrapäften sa…

Det blev väl både bra och dåliga nyheter igår, hos arbetsterapeuten. Dom sämre, är att denna ska sitta på under 2 månader:

58917132_10157099902801585_4158416215347298304_nOch sedan ska det utvärderas, om det blivit bättre i armbågen. Jag behöver inte ha den 24 timmar om dygnet, men då jag sover och så ofta som jag kan. Det gillar jag inte, men jag ska verkligen gå, all in, på detta, och göra en övning som han visade för att stretcha nerven.

Tummen, var väl en godare nyhet, det är en inflammation i en senknuta, som gör att den inte löper in och ut som den ska, och därför hakar den upp sig så tummen blir låst. Där kommer det att bli en behandling med kortisonspruta som jag får nu på tisdag, och sedan ska tummen vara i absolut stillhet, under 2½-3 veckor.

Men fantastiskt om det funkar, jag var så tvärsäker på att det skulle vara artros, och där kan man ju kanske måsta lära sig leva med smärtan. Nå, vi ser vart det barkar!

Apropå arbetsterapeut, i väntan på min tur, kunde jag inte låta bli att grubbla över stavningen på terapeut…alltså…why??? Prova läs ordet som det stavas, haha… Skulle egentligen ha stavats terrapefft, eller kanske terrapäft, enkelt och lätt sagt :D

Lite som den här, (förlåt alla därnere i Skåne regionen):

40325420_10214904767831729_2889959218599690240_nNu är det frukost på mitt schema, promenad i omgivningarna, och sedan invänta killen som ska ner i källaren och påbörja att bila. Får se om jag och Winstone rymmer fältet, har hört att det kan leva om rätt rejält. Sen kommer B:son hit, han får inkvarteras uppe i Niccos lägenhet.

Avslutar med en kort rolig historia som jag fick från Eksjö Sören, igår, men jag twistar till det och låter könen byta plats, haha, jag menar, varför skulle det inte kunna vara tvärsom :D Ha det gott allihop!

Paret hade varit gifta länge. Hon frågar sin man, vad skulle du göra om jag vann på lotto? Han svarar snabbt, ta hälften och dra! Ok, min kära man, nu råkade jag vinna 12 kronor, så här har du hälften…Hej då!!!
58766105_10157101250871585_4773292843068293120_n

Vilse i hissen!

Av , , 2 kommentarer 9

 Gjorde ett svep härute på gården i söndags, kolla…kan det tänkas att bli tidig rabarberpaj i år?

Foto1374 Foto1375

I blåbärsrabatten växer det nåt grönt också, vet dock inte vad, men färgat är det:

Foto1376

Åke ville se hur IKEA bygget framskrider, så vi körde en sväng förbi där:

Foto1370 Foto1371 Foto1372 Foto1373

Alltså seriöst, då jag ser såna här arbetsplaster, med fordon/grävmaskiner, lastbilar och jordhögar utplacerade på till synes, ostrategiska ställen, så fattar inte jag, hur dom kan veta exakt var dom ska gräva eller flytta på jord till ena hörnet till det andra, helt obegripligt.

Ja nu vet ju jag att när det gäller mig, så skulle jag aldrig i livet få ett sånt arbete, jag menar, hur många människor på en skala, har åkt vilse i en hiss??? Jo jag har ju lyckats med det, kan det vara orsaken till att jag inte fick det jobbet jag sökte då, hm…

Det var nämligen så att där jag kom in i huset, fanns bara en hiss, och den hissen hade bara 3 knappar att välja mellan, fast jag skulle högre upp… paniken, jag hade ju tid för en arbetsintervju.

Jag åkte upp så långt jag nu kunde, men där var det bara en ingång till en restaurang av nåt slag, jag fick kapitulera och ringa upp personen jag skulle hem till och säga att jag inte visste vart jag var.

Jag hade gått in på fel sida av huset, så det var egentligen inte så konstigt, men det där när man inte vet, jaja, så kan det gå om man inte är påläst. Annars brukar jag vara noga med att ta reda på vart jag ska, INNAN jag åker dit, för annars finns en stor risk att jag inte kommer fram överhuvudtaget :)

Jag ska till veterinären idag, med Eloise, en tand ska dras, och sedan ska jag ringa hälsocentralen för egen del, har ont i hela vänsterbenet, foten inkluderad, och jag tror att det är dags för en kortison spruta, får se vad dom säger.

Önskar er alla en fin tisdag!

 

 

 

Det diffar…

Av , , 1 kommentar 9

Utan att försöka komma med några närmare förklaringar så upptäckte Tina i förrgår, att mina ben inte är lika långa. Ja, det visste jag egentligen sedan tidigare, fast nu verkar det som om det blivit ännu kortare, det diffar över 2 cm, och när hon upptäckte detta, blev jag påmind om just det här.

Då, för tio år sedan, rekommenderades att jag skulle lägga in en extra klack i skon, något jag provade på utan större framgångar, det kändes jättekonstigt och jag slutade upp försöket och glömde bort problemet.

Det finns många som har ett ben som är kortare, men man bör kanske göra något åt det då det börjar på överstiga ett visst antal centimetrar, för som killen sa, som först upptäckte detta: Man bygger ju heller inga hus på en grund som är sned!

Jag har ju med tiden blivit sämre och kvällarna är nog värst, man ska upp ur soffan eller upp på bron, allt tar emot, men det kan ju hända att detta nu har sin naturliga förklaring. Tina har hört sig för lite och detta beror givtevis från början på en smärta/värk och man har då överkompenserat, stått och lagt viken på ett ben och det har slutat med att benet åkt upp mot höften.

Hon frågade om jag kom ihåg när mina första problem, egentligen började och det kom jag mycket väl ihåg. Jag fick fruktansvärt ont i ryggen då jag gick i skolan, jag var 14 år, fick remiss upp på lasarettet där jag fick ta en kortisonspruta eftersom jag fått en rätt så stor muskelknuta under skuldran. Idag vet jag ju att det beror på att jag suttit konstigt på grund av smärtan och då har knutan bildats.

Jag går ut skolan, träffar en sjukgymnast på vårdcentralen som talar om för mig att jag med min rygg, aldrig ska kunna föda några barn och sedan rekommenderar hon mig att gå ner på Bräntbergskolan och delta i deras gymnastiktimmar. Ja ni hör ju, dessutom säger hon det till en som verkligen hatade gymnastiken.

Så allt lades på is och jag tänkte att jag får väl skylla mig själv då. Två barn har jag i alla fall fått och fött utan konstigheter, så vart hon fick det där ifrån det vet jag inte. Men att behandla en 15åring på det sättet… hade det varit idag, då hade jag anmält henne.

Tänk om dom istället lagt krut på att utreda vart mitt onda kom ifrån och löst problemet då… då kanske jag inte haft det så här idag.

Jag och Tina ska nu, by the way, öppna privat klinik där vi diagnostiserar er som kommer dit och sedan ska vi säga att dom ska inte tänka så mycket eller känna efter. Tjopp tjopp gå ner på närmaste skola ni, och joina dom på deras lektioner, så ska ni se att allt löser sig. Sen ska vi givetvis ha en slant för rekommendationerna också… naturligvis.

Nåja, jag ska utreda detta vidare och se om det går att fixa till. Livet leker i alla fall och faktiskt, en bra medicin är ju att ha andra saker för sig så man inte grubblar för mycket. Jag ska strax iväg och jobba, efter arbetsdagens slut åker jag till Norum och hämtar Åke som då har kört dit bussen för vinterförvaring, sedan går vi ut och käkar och firar vår bröllopsdag som är just idag. Önskar er alla en fin lördag!

 

Nu ni, funkar det!

Av , , 6 kommentarer 11

Nu har jag ett fungerande ben :) Jag hade ju tid hos min nya husläkare igår, och jag ville att han skulle ge mig en kortisonspruta i bägge benen. Jag har i över ett års tid, haft jätteproblem då jag är ute och går. Hinner gå 2-300 meter och sedan börjar det ta emot, fortsätter jag att gå så känns det som om benen stumnar och jag måste till slut… låtsas få ett sms så jag kan stanna och bara stå still några sekunder för att låta blodet rinna ner till fötterna (så har det känts). Sen har jag kunnat fortsätta gå, men jädrar vad det har tagit emot då man kommit hem och ska upp för trappen.

Nå, han sa att jag har en inflammation i stora lårmuskeln, och sedan fick jag sprutan i ett ben, jag får vänta till 2/10 för att få ta i nästa ben, han sa att kortison i för stora mängder, kan bli för mycket för kroppen att ta hand om.

Nu skulle jag ta det lugnt någon dag men efter någon halvtimme skulle det där kicka in…och det gjorde det nog. Jag var ute med Winstone, på en 30 minuters promenad och trappan märkte jag aldrig av då vi kom hem, inte heller benet under själva promenaden.

Vad vi däremot märkte och kände, och detta är ju sååå typiskt också, det var regnet som föll. När man är som längst bort hemifrån. Då började det droppa. Då har du inget val eller rättare sagt, då spelar det ingen roll vad du väljer, att vända om eller fortsätta hela rundan runt.

Jag kom bort till dom två broarna nedanför Preem, mot Vindelvägen, men dom är ju så attans smala så inte gav dom nåt lä mot regnet, jo lite, då står man där och funderar om man ska vänta ut det hela, men… hur länge?

Vi gav järnet istället, kom hem plaskblöta, och då mina vänner, hade det slutat regna… jag är inte ett dugg överraskad, och sedan sken solen resten av dagen, jodå!!!

Jag ställde i ordning i matrummet och lade in nya mattor, det blev bra, tycker jag, kul med lite nya färger:

Foto0601

Jag jobbar i eftermiddag men så är jag ledig imorgon igen, vi ska nämligen på en liten utflykt med ”gammgrannarna” och eventuellt mamma och Bosse, mer om detta kommer imorgon :) Ha en fin torsdag, allihop!