Etikett: kottar

Raka böjar eller?

Av , , Bli först att kommentera 13

Tyckte det var aningens småroligt, då jag igår hade skrivit om kottbombarna (sibiriska nötkråkorna) som är i våra trakter och bombarderar bilar, bussar och annat dom kan få hål på kottarna, med. Och efter det, hörs ett konstigt ljud!

När vi var nere i Järlåsa, pratade vi om just ljud man hör i hus och lägenheter, och jag sa att då vi flyttade hit, så var det ju tyst, och när det väl lät nåt, så visste man ju att det var i detta hus. I lägenhet, däremot, kan det ju vara grannen på botten, eller grannen i nästa ingång, eller kanske från källaren, som ljudet kommer ifrån.

Nå, det gick nån timme, och sen hörs samma ljud, en smäll, jag kikar ut men ser ingenting, går upp för att vattna blommorna, samma ljud men nu tydligare, vid tredje smällen förstår jag vad det är. Kottbombarna såklart!

69153983_10157374304071585_4760677892759748608_nAntingen använde dom min bil som måltavla, eller brotaket eller skorstenen, eller alla tre ställen :D Bussiga klubben! Här bjuder man på kottar till dom små pippisarna, och detta är tacken. Gårdsfolket borde dom väl ändå låta bli att störa!

Jag köpte bönbågar i Söderhamn och var ju tvungen att testa dom, kolla extra noga hur krokarna ser ut på bilden:

69390544_10157372164251585_1736810785100791808_nJättegoda, men här är ett bevis för att bilder, ofta, ljuger. Vart tusan ser ni några bågar?

69450097_10157374302106585_8770687642112098304_nInte endaste böjd böna i den påsen dom är ju spikraka. Borde heta bönpinnar istället.

Pinnar har jag köpt och satt ner i min kiwi, vad månde bliva av denna växt, och hur tar man hand om den, egentligen?

68741354_10157374308156585_5115885410559459328_n

Ja jag har ingen aning, men den ser då ut att trivas, just nu, i alla fall. Fast jag vet inte hur jag ska fortsätta att hålla den klättrande, hm…

Hoppas solen skiner även på er, mina vänner, och ni får ha en bra dag. Jag tror att jag ska gå ut och plocka in lite blåbär, dumt att låta dom förfaras.

69057950_10157374302506585_133757191541751808_n

Upp på hästryggen igen!!!

Av , , Bli först att kommentera 11

5 år…det har gått fort, känns det som. Fast då man tänker tillbaka, på tiden strax före och efter, pappas olycka som ledde till hans död, så kändes det då…som om dagarna masade sig fram. Det var väldigt stökigt, många frågetecken, hur skulle man göra, vad gjorde man, och varför…

Men i efterhand måste jag ändå säga att det man brukar säga, ni vet, tiden som läker alla sår, det stämmer. Han är borta, och han är fortfarande saknad, men livet är uthärdligt, man går vidare, oavsett och man får acceptera att det är som det är.

22730481_10155743235746585_307429086212816224_nSen är väl människan förunderlig, man har en tendens att förtränga eller ”glömma” bort, lägga åt sidan, sånt som känns tungt, som gör ont, eller bara är smärtsamt. Och det är väl tur, att det funkar så. Annars skulle man väl aldrig ge sig ut på nya äventyr, ni vet…upp på hästryggen igen!!!

Precis som med våra tallar…man glömmer bort, varje år, hur j-vla mycket barr dom innehåller, och hur tungt det är att kratta upp dom, Men då det är gjort, så är det gjort, och sedan glömmer man bort det, tills man står där, nästa år igen :D

22555147_10155743153481585_6988268530934883353_nHade ett lunch förslag till Nicco härom dagen…en höstsallad, lite barr, några kottar, ja ni fattar, sånt man kan hitta härute, förstå vad gott! Och framför, billigt!!! :D

Jag har tillbringat morgonen i telefon, är inte riktigt klar än, sjukvård, tider som ska ändras och dubbelcheckas, jag väntar på bord och stolar, som DHL ska köra ut, men med tanke på vår roliga adress, så kände jag mig nödbedd att ringa och förvarna. Som ni vet, så heter vår brevlåda och adress, nåt helt annat än vad den egentligen skulle heta.

Infart från Timotejvägen och inte Blomstervägen 43 som brevlådan heter, fast den står inte på Blomstervägen, och 49 är siffran på huset…fruktansvärt förvirrande. Dessutom funkar det INTE att slå in Timotejvägen 49  på nån GPS, den adressen finns ju inte…fast vi bor där, hahaa… Nä, Ettan hade varit lättast, faktiskt!

21768081_10155675224416585_1034651519683049996_n 22042371_10155670392926585_8938670085644766550_oJaja, jag får väl se om dom dyker upp, eller dyker in, innan 11 ska det då vara levererat, hoppas jag.

Lite snö föll igår, men den var väldigt tillfällig. Gick ut med Winstone jätte tidigt i morse, bara för att kunna sitta hemma och vakta på leveransen. Kul att se att här, var det bara en blötfläck kvar av nedfallet, men hundra meter bort låg frosten kvar på grusstigen och det var lätt halkigt. Detta borde innebära att där vi bor, på Ettan, har vi lite varmare än övriga Västerslätt…men så trevligt :D

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Jag blev förälskad…

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag och mamma åkte till Ica Maxi igår, bara för att se om dom hade några erbjudanden. Hörde att dom sålde kaffe i lördags, 5 paket för en hundralapp…det missade vi, fast å andra sidan, hörde jag att det var närmast kaos, därborta på lördag, så jag tvivlar på att jag ens provat köra in där om jag sett anstormningen av folk.

Sen undrar jag egentligen, varför man bara köper hem 2-3 paket kaffe åt gången. Jag kommer osökt att tänka på svärmora, hon bar hem 12 pack åt gången, och varför inte…det går ju liks åt…till slut. Och kaffe blir ju inte dåligt på nån månad, eller två.

21199606_10155596463116585_3025766277245398302_oJag hittade i alla fall en termos igår och jag blev tvärt förälskad i den, kolla bara:

21994031_10155667773136585_8165576053145527176_oSå lätt att hålla i, lämplig storlek, med tanke på den lilla mängd jag nu dricker, och bara rent ut sagt…snygg! :D

Lätt städning av bussen, så där på eftermiddagen, och nu ska det bara bäras ut lite grejer. Jag hann även kratta ihop 3 högar med barr…jo, det är den tiden på året…igen. En tid då man önskar att gården inte bestod av 3 bauta tallar med dubbelbarrade barr.

Och det är inte bara barr, utan högar med kottar också, som dom där kottbombarna från Sibirien, är här och kastar vilt omkring sig. Fast lite tur har vi…dom flyger iväg med en hel del, och släpper ner på andra sidan vägen :D

Sen är dom ändå rätt fina, tallarna, åtminstone sommartid!

Önskar er alla en fin måndag!
21762828_10155663862656585_7006179766673030348_o

Vi valde rätt!

Av , , Bli först att kommentera 11

Här var det ju riktigt skitväder igår morse…men på vägen mot Björna sprack molnen upp och där var det hur bra som helst.

2016-06-25 18.15.51 2016-06-25 18.15.54 2016-06-25 18.25.26Och sedan förväntade man sig ett stort mörker, då vi närmade oss Umeå, men nä, lika vackert här, så vi satt oss ute på gräset en stund. Vi valde rätt väderstreck, med andra ord :D

2016-06-25 20.24.43 2016-06-25 21.06.36Jag blev påmind om en händelse, då Jan B och Kerstin var här. Vi pratade nåt om bilar och missöden. Picture this! 25 år sedan, jag, Åke och Theresé, sitter i en av våra gammbilar, på väg upp till Malå, och vi hamnar bakom en bil med släp.

Det börjar lukta bränt, nå se hemskt, och vi lokaliserade lukten till framförvarande bil…måste vara bromsen som ligger på, räknade vi ut. Åke blinkade med lysena för att få gubben att fatta att han skulle stanna, men nä, vi kämpar på och tar oss förbi paret, jo, det är en gubbe och gumma i bilen. Viftar frenetiskt med armarna, men dom ser inte ut att fatta.

Åke svänger så in på en p plats, längre fram, vi hoppar ur och vinkar in bilen, gubben fattar äntligen, att det är något vi vill framföra.

Åke förklarar att det måste vara nåt fel på släpen nån broms som ligger i, för det luktar för j-vligt, gubben tackar, och vi drar iväg, ser att paret står vid släpen och funderar, då vi försvinner efter vägen…men gissa vad…det fortsätter att lukta bränt, det var inget fel på släpen, det var vår bil, som stank. Hahaa…humor på hög nivå, och jag vet att jag undrade då, och jag undrar fortfarande, vad stackarn paret tänkte :D

Ser ut att bli ett bra kottår i år…vad det nu kan tänkas betyda?

2016-06-25 12.49.27 2016-06-25 12.49.32Ha en fin söndag, allihop!

Tjo vad det var livat…

Av , , 4 kommentarer 7

Förra gången det stormade här, för en vecka sedan, så gick jag bort mot industriområdet, där står ett stort fint träd med enorma grenar, jag tyckte att den ena grenen såg konstig ut, som att den höll på gå av mig jag trodde att jag såg fel.

Igår, efter nattens storm, gick jag och Winstone samma sväng, på cykelbanan ligger ett helt träd, trodde jag först, men det var den där grenen från trädet som gått av, jäkla tur att man inte stod därunder då den föll.

Foto1091 Foto1092

Vi fortsatte ner genom björkallén (den så kallade hundtoan), och där fick jag en liten visa i huvudet: Tjo vad det var livet i holken i lördags! Inte så konstigt kanske, om ni sett vad jag fick se :)

Foto1094 Foto1095 Foto1096

Inte ens fåglarnas små hus fick sitta kvar i stormen, 3 stycken förstörda holkar på 10 meter, hm…

Jag hade med mig en kasch, som jag plockade kottar i (avis Theresé?), det är tallkottar, långa smala i jättefint skick, tänkte testa att spraya dom i silver… och kanske hänga i granen, jag vet inte, har inte bestämt mig än.

Jag började med julpyntandet igår, eftersom jag jobbar i helgen så lär det inte bli så mycket gjort då man kommer hem och på söndags kvällen vill jag allt tända stjärnan i fönstret och julgranen, jag är inte klar än, med allt, men det är påbörjat. Jag har bytt gardiner i matrum och tv rum, kanske granen kommer upp ikväll, om andan faller på.

Åke borrade upp en tavellist i matrummet också, så nu kan man byta ut tavlorna lite lättare, och jag kanske ställer något ljus där, nu i jul, fint blev det i alla fall.

Apropå pynt och sånt där, jag var in på Ohlssons tyger förra veckan, och tittade på såna där mönsterark man kan klistra fast på glas, jag skulle nämligen kunna tänka mig att sätta nåt sånt på dörren in till tv rummet. Anna följde med mig in där och vi stod och konfererade om vilket som skulle kunna passa och vilka mått man hade att välja bland.

Dom var för smal, tyckte jag, men tog med en broschyr. Så kom jag osökt att tänka på en specialfärg, som mina föräldrar köpt i Finland, och detta var i slutet av 60 talet eller början av 70. Färgen eller vad man nu ska kalla den, var genomskinlig, man strök den på glaset, och det blev mönster, fina som snöflingor, frostade sådana, då färgen/vätskan satte sig efter ytspänningen på glaset. Dom målade deras tv rums dörrar med denna vätska. Undrar varför sånt inte finns att köpa idag? Inget fönster blev ju heller det andra likt.

Jag har en tid hos sjukgymnasten nu på förmiddagen, hon ska mäta skillnaden på mina ben, och se hur mycket det egentligen är, och kanske diskutera mina armbågar och lite annat. Nu började jag tänka på ordet sjukgymnast… det klingar väl lite fel i öronen, vadå sjuk – gymnast, borde det inte heta friskgymnast istället, det låter väl lite bättre och positivare, eller hur?

Önskar er alla en trevlig fredag… eller hur… Winstone!!!

Foto1074

 

 

 

Vart går gränsen?

Av , , Bli först att kommentera 8

När jag skrev blogginlägget om rånarluvor, så googlade jag på bilder om ämnet och ramlade över Lego gubbar, som var bankrånare…hm, mja, jag vet inte, vart drar man gränserna vid barns lekar? Jättesvårt att veta, jag har ju själv jobbat x antal år på en leksaksgrossist och sedermera leksaksaffär och jag vet ju vad många föräldrar tyckte om pistolerna och gevären som mer och mer liknade äkta vara.

Och andra som tyckte, vad spelar det för roll, får dom inte den här pistolen så tar dom ju en gren och springer runt och skriker pang pang. Men det kanske ändå hade varit bättre… då får dom ju använda sin fantasi och inte få verkligheten serverad som en leksak.

Kolla in denna länk till aftonbladet, och vad som nu finns ute på marknaden: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17432674.ab

För mig är detta aningens för mycket, ett knarklabb i Legoliknade material, och vem köper nu detta till sitt barn? Förmodligen, gissningsvis, den yngre familjen som slaviskt har följt serien, Breaking bad, på tv, och som kanske inte tänker sig för.

Jag hade köpt konceptet labb, om de varit ett ”riktigt” laboratorium med provrör och annat, kanske med en professor figur, typ professorn från ”Tillbaka till framtiden”, men där fick det nog räcka, och inget som skulle förknippas med knarktillverkning.

Ja huvva, återigen får man undra vart vi är på väg och varför ingen kan stoppa detta vansinne, seriöst. Man undrar också vart kottarna tog vägen, dom där man satte stickor i, till ben och som kunde få beta runt på gräsmattan. Eller bara barns, vanliga medfödda fantasi, jag lovar, hade dom inga leksaker att hålla på med, så skulle dom hitta på nåt ändå, om man från allra första början introducerade dom till detta… att hitta på saker själv.

Får dom allt serverat, varför ska dom då behöva klura ut själv vad dom ska göra?

Idag är jag ledig, YES, och jag hade igen bättre fantasi än att jag bokat in ett tandläkarbesök på förmiddagen och ett besök hos sjukgymnast på eftermiddagen, jo ni, så kan det gå om man inte tänker efter ordentligt :)

Önskar er alla en fin dag trots att det regnar och är blött, just här, men då är det ju tur att jag har ett paraply som kommer att få följa med på hundpromenaden om en stund.

Igår, idag och…

Av , , 2 kommentarer 6

 

Nu kunde jag inte sjå mig längre, utan plockade upp åkerbären som jag hittat i frysen och det bidde lite sylt av den:
Inte så pjåkigt, faktiskt, vi käkade naturligtvis tunnpannkaka med sylten till, som middag.
Efter syltkokningen åkte jag på Expo och kollade in vad dom hade för roliga saker, införskaffade ett litet bord som jag har tänkt att vi ska få fast bredvid Åke, när han sitter i bussen, idag får han ha kaffekoppen på golvet. Och sedan gjordes en kuddinvestering, jag som har två kuddar under huvudet då jag ska sova. Den understa, är en gammal dunkudde som det ibland kommer ut fjädrar ifrån, den är så hårt packad att det är som att ligga på cement. Min övre kudde har jag haft i sisådär…27 år eller nåt.
Åke plockade upp den då vi skulle in med sängkläderna från bussen, han höll den mellan tummen och pekfingret och undrade om detta var min kudde, han lät lite lätt fundersam. Kudden är så mager, tunn och eländig, att det till och med är svårt att trä på kuddfodralen på den. Nå, nu köpte jag i alla fall den tunnaste kudden dom hade och lik förbenat, så pöste den upp rätt i ansiktet varje gång man skulle sno på sig eller lyfte huvudet litegrann…usch, men det får jag väl vänja mig med. Min skruttkudde har nog gjort sitt.
Sedan gick jag och plockade upp alla renätna kottar från vår gräsmatta igår, vi skulle köra en sväng till återvinningen och tömma släpvagnen. Jag har aldrig tittat närmare på dessa kottar men nu vet jag vad det är fåglarna är ute efter, kolla in nötterna som ligger inuti:
Det var gårdagen det, denna morgon började inte så bra, mamma ringde och talade om att moster Linnea, har dött. Ja, vad säger man, hon var inte frisk men detta kom ändå helt oväntat och just nu känns det som om somrarna framöver, inte kommer att bli sig lik, utan henne.
Hon var ju en del av Malå/stugan och allt däruppe. Och samtidigt, visst vet jag att med tiden så vänjer man sig med nuet, och hur det kommer att se ut, men det kan ta tid, och det får det väl lov att göra också. Hon kommer i alla fall alltid att finnas i vårt minne, med allt roligt och underfundigt, hon bidragit med.
Önskar er alla en fin onsdag!

Vi har köpt en Lamborghini

 

I dom här jätte tallarna som vi har på gården, brukar det vara en speciell fågel som är intresserad av kottarna:
Åke noterade besöket igår och jag gick in för att ta kameran, men fågeln ville inte visa sig, trots tydliga spår efter den. Kolla in kottarna som kommer därifrån:
När jag gick dit för att leta efter fågeln tänkte jag att det skulle inte vara så roligt att få en sån där sak i skallen, vi kan ibland höra hur den släpper kottarna och dom kan hamna på biltaket.
Det är en sibirisk nötkråka som brukar vara här och som svängde förbi igår. Eftersom jag inte fick ta ett kort på den så lånade jag en bild från google, så ni får se hur den ser ut:
Teckningen påminner om en skatas, men den är mindre i kroppen. Ibland har vi fått se när den fått loss en kotte och sedan ska flyga iväg med den, då har den flugit, lätt framåt lutad och det är bara ogjort att den ska orka med tyngden.
Det var en annan som också svängde förbi här igår, en gammal kompis till Åke, dom hade inte setts på över tjugo år, han hade bott på Grubbe och dom kom så väl ihåg, kriget mellan Grubbe och Västerslätt, då dom stod och kastade sten på varandra…över ån. Dom kunde minsann roa sig dom.
Annars blev det, som jag förutspådde igår morse, en väldigt långsam dag, vi gjorde inte många knop i det här huset. Men Åke vaknade till liv efter middagen, då röjde han i garaget.
Jag drömde, precis innan jag vaknade nu på morgonen, att vi köpt en Lamborghini, fråga mig nu inte vart jag fått en sådan idé från, jag känner ingen som har en, jag tycker inte dom är speciellt snygg, kantiga och konstiga, men köpa den, det skulle vi. Åke satt och bläddrade i papperen och jag skulle iväg och jobba. Vad är det för årsmodell då, sa jag…njae, det är ingen som vet det, men så länge det inte är en -77:a så har vi inte gjort ett nerköp…sen ringde klockan.
Så kan det gå…idag är det i alla fall en jobbardag, börjar om en timme så det är väl dags att fixa frukost, även fast man inte är så sugen. Ni får ha en bra dag, och åtminstone jag, hoppas att det är lite kallare ute än det har varit på ett tag.