Etikett: krasch

Kan förbannelsen vila över ägaren?

Av , , Bli först att kommentera 12

Så var det dagen H som i Halloween och jag och Sally fixade några bus eller godispåsar igår:

75513570_10157541530946585_1821457937600610304_nAllt paketerades i hundbajspåsar, jojomensan, får se om det är nån som törs ta en.

Det kanske blir så att ingen törs ringa på här heller, vem vet. Åke överhörde några tjejer för två år sedan som gick förbi här ute, och ena tjejen sa: näää aldrig i livet att jag ringer på där, dom har ju ett skelett på bron…hahaa!!!

44997173_10156691667031585_8306385987898966016_nLelle! Fortfarande saknad. Lite roligt då folk frågar om han kommit tillbaka, det har till och med hänt att några stannat på cykelvägen och funderat vad som hänt med Lelle.

Nå, nu har vi ju Bengt, jo, namnet kom fram härom dagen, så nu vet vi vem det är som står i vårt matrum. Han kommer bra överens med Benji the bird, och Benson the rat.

74677059_10157544488421585_8855994656207405056_nBengt kommer förövrigt att få lite frisk luft, dagen till ära. Måste bara hitta nån lämplig tröja, han är lätt frusen, på överdelen, han har lite problem med den inbyggda termostaten, nämligen.

Apropå luft och luftas, nu är det en vecka sedan dom hämtade min dator. Jag mejlade idag, och 3 timmar senare, blev jag uppringd. -Mjo, du vet…nu ska du få goda eller kanske dåliga nyheter, började han säga. Vi har kört datorn i en vecka, vi har gjort stress tester, vilket innebär att dom plågar datorn och sätter den i arbete så den blir upphettad, nanting, det är gjort undersökningar, eftersökningar, kraschkontroller, men nada.

Den har pallat allt och den har inte stängt ner, en endaste gång. Så återigen, det är bevisat, inte bara en och två gånger utan massor med gånger. Det är mitt energifält som spökar :D Jag skrattade faktiskt och sa att jag vet vad jag heter, det är bara därför.

Vi hade en dyr, fin teve för x antal år sedan, den gick sönder, vi lämnade in den, inget fel hittades. Hem med åbäket och nej, den var trasig, tillbaka till reparatören, nix pix, där var det strålande bra bild och han såg hela OS på teven och gladdes åt alla finesser. Men hemma hos oss, var det tji och till slut slängdes teve helvetet ut. Kommer ni ihåg ifjol, Audin med blinkande lampor, in på Mekonomen, inget fel, men 500 meter från uttaget från verkstaden, så lyste och pep den igen. Nä, jag kan bara skratta, och imorgon får jag igen datorn, 500 kronor fattigare…men hey, datorn är luftad i alla fall :D

Eller så fortsätter vi skylla på den här saken, som ingen egentligen vet vad det:

73146906_10157544473831585_6544955513954631680_nInköpt på loppis för en massa år sedan, och nu säger vi att det är så att vi kan inte sälja den vidare, utan den ska ges bort. Och det roliga är att jag erbjudit några speciellt utvalda, att ta över den, men ingen vill…hmpff, dom är rädd att den har en förbannelse vilande över sig och dess ägare. Undrar just vart dom fick det ifrån???

Hoppas på en läskigt fin dag och kväll, för er alla, Västerslätt, over and dout!

74412750_10157541363441585_1141325737152741376_n 74346698_10157541365231585_6387706663779958784_n 73310996_10157544416056585_7180445944586960896_n

Vilken burnout!!!

Fick ett litet uppdrag och grävde lite i det förflutna. Det handlade om den kvällen, den 26 april, 2010, då Åke fick gashäng på Camaron och klippte två bilar på Näckrosvägen…jisses vilken resa. Kort men intensiv.

krock1 krock2 krock3 krock6Nu när jag ser spåren på vägen så fattar man att det var några gruvsamma ögonblick för Åke. Det är ju inte spår efter en burnout, utan bromsspår, där han har bägge fötterna på bromspedalen, men lik förbannat fortsätter bilen att gasa och fara iväg.

Jag gick längre bak i tiden och hittar denna text och bild, en vecka innan.

”Igår bogserade vi över camaron till verkstan så Åke fick plocka ner mellanaxeln, ta bort den ursprungliga turbinen och sätta in den nya. Här ser ni skillnaden på storleken:

turbinDen till höger, den mindre, är den vi nu ska ha. Sen sitter den nya race startmotor på plats och nu ska det in en ny växelspak. Det går framåt, och nu sa Åke igår att han tyckte det skulle bli roligt att få starta upp den för att höra ljudet, jag hoppas verkligen att det blir just roligt, inte bra om det skulle bli okul :-) ” Slutcitat

Jojo, okul var ju precis vad det blev! Oj vilken resa, både den på Näckrosvägen och det som fick bli efteråt. Men vi hade många hjälpsamma vänner som inte bara hjälpte till rent ekonomiskt utan även lånade ut delar så att jag skulle få tävla. Underbart, med såna vänner :D

Jan A, fyndar saker på sina promenader, igår hittade han denna lilla sked:

32718490_1922804017750195_1004469413174312960_nJag höjde genast mina ögonbryn för att vi har en exakt likadan sked. Den är asgammal, (typ 10 år :D ) har haft ett färgglatt tryck på skaftet men det är bortnött efter många års användning. Så då tänker man ju hur stora är oddsen att det finns fler som jag…jag har velat slänga bort den där fula skeden men det har aldrig blivit av. Och uppenbarligen finns det fler som vill spara in i det längsta.

Nå, vi använde just den skeden i förrgår, då vi satt ute och grillade burgare till lunch. Jag går för att ta fram skeden, fota den och lägga ut den som kommentar på Jannes inlägg, men guess what…skeden finns inte i diskstället och inte i besticklådan. De är spårlöst försvunnen!!!

Jag visar Nicco bilden och ja, hon ser ju samma som jag, och inte heller hon förstår hur detta gått till. Hm… har den hamnat på gräsmattan, och sedan har nån skata stulit den och släppt ner den i Broparken, där fyndet gjordes??? Många frågetecken på den.

Tills det var middagsdags, och jag plockar fram dipsåsen som var kvar från förra dagen och se, där i skålen, låg ju skeden, hahaa…mysteriet löst, för denna gången :D Fast lite synd ändå, att jag får fortsätta dras med den, svårt att slänga saker som kan användas även om dom inte är fina :D

32859253_10156295969211585_968450395795881984_nHoppas på en bra dag för er alla!

32821408_10156296071916585_48250835129335808_n

 

Jag ryser…

Ett vårtecken, som vi alla nog vet, och förutom grönskan man ser och blommor som knoppas, är ju motorcyklarna. Jag gillar absolut ljudet, på många av dom, och jag vet hur svårt det förmodligen är, att låta bli att gasa.

Men det absolut värsta jag vet, då det gäller våren och premiärturen dom gör, är ljudet av när dom verkligen ger järnet… jag ryser och av någon anledning väntar jag det värsta. Man hör dånet/mullret då dom drar iväg och sedan väntar jag bara på en stor smäll, och jag hoppas innerligt att jag ska slippa se själva kraschen.

Jag var inte så, tidigare, och jag kan inte heller säga vad det nu beror på, att jag fått dessa tankar, kan ha att göra med då Åke kraschade med Camaron, jag stod ju där, jag hann ju se hur han for iväg, två bilar knäppte han och Camaron är absolut inte, ljudlös… det var hemskt, och jag trodde ju då, att han fått en hjärtinfarkt och dött.

Men alla ni som läser min blogg vet ju idag att så var inte fallet, gasen hade hängt sig så det var bara för Åke att försöka hindra en katastrof, han bromsade det han hade, men vad hjälpte det då första smällen gjorde så att styrningen lade av också.

Nå… där kan vi då ha en anledning…ljudet… och smällen, och farhågorna.

Winstone har då fått testa på att höra ljudet från en burnout, som någon mindre begåvad utövade här på Blomstervägen i förrgår. Jag vet hur kul det kan vara, men att göra en sån sak mitt i ett villaområde, tycker jag inte var så vidare genomtänkt.

Winstone var då inte brydd för fem öre… kanske han ändå är ett dragracing ämne då :) Det är bara traktorer och släpvagnar som är hans största farhågor, och ibland kan det ju, till och med dyka upp en traktor med släp…jösses.

Idag ska han i alla fall följa med Åke i lastbilen, jag jobbar och Nicco kommer hem först imorgon kväll. Hon stortrivs i Budapest, och har ingen hemlängtan överhuvudtaget, men det är ju bra. Önskar er alla en fin torsdag!

SPRING!!!!

Av , , 2 kommentarer 5

 

På tv4 sport, visas det poliser, fyllskallar och andra trafikförseelser, snudd på, för jämnan. Vi såg en snutt igår, men då tror jag att det var på 6:an, och programmet cops. En sedvanlig biljakt som resulterade i 4 punkterade däck på förövarens bil, han fortsatte köra så långt han kunde, han fick till och med backa på motorvägen för han hade hamnat på sniskan.
Det var ju som kört, för hans del, men ändå fortsätter han försöka komma undan. Han har ju bara typ, tio polisbilar efter sig och han VET, att bilen inte går att köra med längre, men varför försöker han då??? Jag fattar det inte, en sån gång måste människorna gå på enbart adrenalin, hjärnan töms på allt som finns där, och det är bara överlevnad som blinkar framför ögonen.
Ni vet, då Åke kraschade med Camaron, och jag stod på balkongen och såg alltihop… när han fått stopp på bilen, den gången, efter att ha knäppt två andra bilar, så hör jag ju hur han gasar, visserligen en kort sekund, men jag hinner ändå svära och säga högt: VAD GÖR HAN???
Jag trodde faktiskt, att han hade tänkt sticka därifrån, och jag vet att när en människa reagerar så, så är det för att man är i chock, och då vill man bara fly. Likadant är det om du varit med om en olycka, inte nödvändigtvis med en bil inblandad, många gånger flyr personerna i fråga ut i skogen och polisen får leta rätt på dom.
Nu var det inte en flykt, som Åke försökte sig på, utan gasen hade ju hängt sig, och det var förmodligen det motorljudet jag hörde, även fast Åke säger att han inte uppfattade det så. Men jag hörde ju hur bilen varvade, nå, det spelar ingen roll, vi upplevde saken från två olika perspektiv.
Jag cyklade omkull en gång, rätt ordentligt också, och när jag landade på hakan så det första jag gjorde, och detta kommer jag ihåg som igår, så ställer jag mig upp, stirrar på en mötande cyklist och springer in i skogen och gömmer mig bakom en stor sten. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning om vad jag tänkte på.
Jag hamnade i alla fall på lasarettet, sent omsider, och fick ligga inne i två dagar, jojo, så kan det gå om inte haspen är på och ingen hjälm hade man på skallen heller :)
Men det knepiga är ju just den där instinkten, att sticka, varför? Man blir ju inte hjälpt av det. Nä, jag lär inte komma på det nu, i alla fall, jag får fortsätta grunna på av vilken anledning vi ska göra det svårare för oss när vi egentligen behöver hjälp. Önskar er alla en fin tisdag, jag fick då nyss veta en av sakerna jag ska göra, åka på Hagaskolan med extra nyckeln till Niccos skåp, eftersom hon alldeles nyss lyckades låsa in den nyckeln hon hade.
 

Nåt att skratta åt

Av , , Bli först att kommentera 3

Nu är all färg slut, hm…och två lådor är kvar, omålade. Det får bli en till burk i inköp. Lådorna hade jag ställt ner på golvet i köket, igår kväll. När jag sedan gick in i köket innan läggdags så noterade jag dom i mörkret och tänkte att dom där ska jag varna Åke för.

Sen går jag till diskbänken och fyller en vattenflaska, vänder mig om och smäller in knäet i yttersta lådan så det blir ett litet sår där. Under knäet alltså, inte i lådan :-)
 
Kommer in i sovrummet, skrattar och säger till Åke vad jag hade tänkt varna honom för men sedan så går jag ju in i dom själv.
 
Vi ligger och läser et tag, sedan kliver han upp för att gå på toa. Jag hör honom spola sedan tassar han in i köket och *krasch* låter det och jag kan bara gissa att även han har hittat av lådorna. Och jag hade rätt.
 
Varför flyttar man då inte på hindren när man nästan förutsett vad som komma skall? Lathet, man hoppas att det fixar sig ändå eller man vill ha något att skratta åt.