Etikett: kropp

Ville dela detta vidare

Av , , 4 kommentarer 15

God morgon! Hittade ett inlägg på FB igår, och jag tycker detta var så bra skrivet, att jag kände mig tvungen att fråga inläggsförfattaren, Peter Svensson, om jag kunde få lägga ut detta på min blogg, och det fick jag gärna göra. Så här kommer själva inlägget:

13322081_10154272824459974_4992516054438845534_n”Hej Stockholms stad , på bilden ser ni Manja 6,5 år. Nej inte hon på reklamtavlan, utan flickan framför med katten på tröjan, det är Manja.

Hon passerar den här reklamtavlan och flera andra varje dag. På väg till och från skolan har ni möjlighet att inspirera, utbilda och upplysa Manja om saker och händelser hon kan användning för i livet. Manja är nyfiken, vetgirig och har både öppet hjärta och sinne. Hon har ett stort rättvisepatos, brinner redan för antirasism och jämlikhet.

Hon snappade upp att just det är viktigt genom att ställa massor med frågor om alla de budskap vi kunde läsa på stan under senaste valet. Hon var 4,5 år då och kunde bättre än många Sverigedemokrater redogöra för grunderna i rasism och varför feministisk politik behövs.

Idag passerade vi den här bilden, eller bilder som den här, för tredje eller fjärde veckan i rad. Därför blev jag överrumplad över den klump jag fick i halsen just idag. Falling down -uppgiven känsla. Genuint ledsen och arg.

Det är inte det att jag inte tänkt på tavlan som Manja möter förut men jag insåg plötsligt vilket oerhört slöseri och svek det är mot Manja och alla andra kloka, nyfikna, vetgiriga barn. Ni har alltså en möjlighet att sätta upp kluriga rebusar, räkneexempel, viktig samhällsinformation, antirasistiska budskap, bilder på medmänniskor med stort mod och civilkurage som Tess Asplund och Anders Kompass, budskap om solidaritet som vi kan prata om på väg till skolan.

Istället så möter Manja bilder på retuscherade kroppar, bilder som ofta förmedlar skeva ideal och reproducerar både könsmaktsordning och idén om att utseende har betydelse för hur lycklig eller lyckad du är.

Jag vet inte, kanske överdriver jag. Kanske var jag påverkad av att Manja grät i hallen tidigare i morse för att en klasskompis skor fick mer uppmärksamhet än hennes, kanske var det för att jag somnade sent å vaknade tidigt eller att jag läste om ännu ett exempel på mäns våld mot kvinnor redan innan frukost?!
Kanske allt det, eller så är det för att jag helt enkelt är övertygad om att målet med reklam är påverka och förmedla budskap. Jag skulle önska att ni berättade hur ni tänker om detta. Tack på förhand. P” Slutcitat

Och min första tanke var, vilket slöseri, tänk vilka grejer dom faktiskt skulle kunna sätta upp, för att informera och att göra nåt kul av det hela. Ja, jag vet, det är reklam, och tyvärr, så går även dålig reklam, hem…det fastnar, man retar upp sig på den, men den sitter i skallen.

Någon kommenterade Peters inlägg och menade att det är ju så här med reklam, dom flesta vill se, en sak, för att sedan köpa den. Fast precis som med hamburger reklamen, så är det inte det på bilden, vad du får….true story.

För att få till det som på bilden, bör man först se ut precis som hon på bilden gör, och idag vet man ju hur pass dom kan modellera en människa i datorprogram, så köp den där bikinin, eller baddräkten eller vad det nu kan vara, men förbered er på besvikelse.

Nu var det kanske inte just det jag ändå hakade upp mig på, men detta påtryckande om hur man ska se ut. Man försöker ändå intala barnen, att utseende spelar ingen roll, vi är alla lika och så vidare, men så matas dom ändå med sånt här.

Man ska se ut på ett speciellt sätt, och det är så lätt att förstöra för en annan människa, med ord eller handlingar, och desto enklare att göra det med barn.
Jag talar av viss, egen erfarenhet. Som överviktig sedan barnsben, nu var jag aldrig den som tillät någon sätta sig på mig, utan det blev tvärtom jag som satte dom på plats, och sedan var det lugnt. Men jag vet att jag var stark, och gick alltid rakryggad, därför tordes kanske inte alla ge sig på mig.

Fast jag såg väl reklam, jag med, även om den var något snällare  på den tiden jag växte upp. Tänker jag efter, är även jag ärrad av den och använder idag, inte allt i klädväg. Jag har nämligen läst, vad andra tycker, jag har sett på bilder, vad man ska visa upp, så därför väljer jag bort sånt som kan verka stötande på andra…och det är sjukt. Varför?

Jag är en vuxen människa, jag tar inte skit av andra, jag borde rimligtvis, också välja sånt jag skulle önska att jag kunde ha, men jag gör det inte, och jag kommer aldrig att göra det heller. När jag berättar detta för mina vänner, så får man oftast till svar: Det är klart du kan, vem bryr sig! Ja, tänker jag, vem gör det egentligen. Men det är min känsla, ni vet, den där som ingen kan ta ifrån en, även om man kanske önskade att det kunde hända just i det här fallet…jag vill…men jag gör det inte.

Önskar att människor tänker längre än näsan, på vad vi förmedlar till den yngre generationen, dom har och kommer ändå att få, så mycket att hantera, att vi behöver inte ge dom mer.

Ja, det blev ett lite djupare inlägg idag, men jag kunde inte släppa detta utan ville vidarebefordra ett inlägg som man skulle kunna diskutera runt, i evigheter. Vi tänker så olika, och att få folk att ändra sitt tänk, är inte alldeles lätt, speciellt som en del, har svårt att sätta sig in i andras situationer, ni vet: Jamen det är ju bara att…nej, det är inte alltid, bara att, då hade det varit enkelt.

13082689_10153402431026851_1531339745093717251_nHoppas ni får en bra dag, alla mina vänner!

Ett problem mindre

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Igår då jag och mamma satt vid pappas sida så skulle sköterskan lysa i hans ögon, precis då hon skulle börja frågade jag om dom noterat att han har ett brunt och ett blått öga. Hon tittade på mig och såg smårolig ut (hon hörde nog inte riktigt vad jag sa, utan trodde att jag sagt nåt skämtsamt) så jag upprepade frågan och avslutade med, att han faktiskt har det.
Hon öppnade ett i taget, vände sig till oss och sa, jamen han har ju det, det här är blått och det där var brunaktigt. Ingen av dom hade sett det förut, eller tänkt på det, dom koncentrerar sig väl på pupillerna. Jag vet att jag skrivit det tidigare, men jag var ju alltid så nyfiken på hans ögon då jag var liten och undrade alltid hur det var att se genom ett brunt och vad skillnaden blev genom det blåa.
Vi pratade om det här på jobbet också, och jag frågade, har ni någon gång tänkt, att vi kanske inte alls ser färger som alla andra, vi har vuxit upp och blivit lärda att gräset är grönt och himlen är blå, ja, det är ju namnet på färgen, men tänk om mina ögon ser gräset i rosa och himlen i brunt, vem vet att vi alla ser samma sak?
Ja….JA, jag vet, jag ska inte tänka så mycket…. Men jag kan ju inte låta bli :)
Igår, kom det stora bakslaget vi gissade skulle komma, då det gäller pappa. Men… vi har inte kastat in handduken än utan så länge det finns minsta lilla tänkbara hopp, så kommer vi att gå efter det. Men som jag skrev i hans lilla bok, så kommer jag att acceptera om hans kropp beslutar att den fått tillräckligt med stryk och inte orkar kämpa längre, men som sagt, det tar vi då, om det kommer.
Åke for och ställde bort Buicken igår och tog hem Mazdan, ett bekymmer mindre, med andra ord och jag får då köra Jeepen istället. Den känns ju lite säkrare, men nu, bara för jag skrev det så kommer väl den att haverera….skrev hon och ryckte på axlarna.
I måndags, ni vet, då vi fick ta en taxi för att komma oss fram, så satt taxi chauffören och skrattade hela vägen till vår slutdestination. Han garvade åt alla våra bil och bussproblem som jag berättade om. Jag kom ju också på, då vi satt i taxin att jag hade ju kunnat ta Camaron, fast hade jag det?
Buicken stod ju parkerad framför garaget och lyset funkar bara ibland, oftast i samband med att vindrutetorkaren slår på, och det gör den bara då den känner för det. Ja, jag tror att det får bli en felsökning där med, nästa år… eller då andan faller på, för mekanikern.
Nu önskar jag er en fin söndag, jag har ju noterat att solen skiner och vi behöver nog alla lite ljus och värme, känns det som, så det ser ju lovande ut i alla fall.

Organdonation

Av , , 2 kommentarer 6

Nu har vi testat äggtoddy, riktigt gott men nog är det en sockerbomb alltid. Bäst jag skriver att det var igår och inte nu på morgonen, kan ju missuppfattas annars.

Vi kom in på ämnet om organdonation av någon anledning, jag vet faktiskt inte varför. Jag tycker att dom skulle ha det precis som i Madicken, man fick skriva under, få betalt och efter sin död så får dom forska på din kropp.
 
Nu har vi skrivit på och skickat in våra val, (gjordes för flera år sedan) och jag donerar mina organ efter min död. Tveklöst, jag tänker att om jag kan acceptera och ta emot organ, om jag en dag skulle behöva det så kan jag också ställa upp och skänka mina organ den dagen jag inte är i behov av dom längre. Men, tyvärr, och jag vet inte hur jag egentligen har tänkt, så vill jag inte skänka min kropp till forskning och där har jag alltså tackat nej, till just det.
 
Jag förstår ju att det egentligen är ganska viktigt att dom får forska på människor, men just här och nu så bär det emot. Tänk då om dom kunde locka med något, skulle det vara så oävet? Det behövde inte röra sig om stora pengar men man kunde få välja, en upplevelse för familjen, en slant på ett fondsparande till efterlevande, eller en liten slant på banken.
 
Tänk er dom hemlösa eller alla som inte har det så gott ställt men som gärna hade velat ge sina närmaste något att komma ihåg dom för. Då skulle väl en upplevelse vara ett bra val. Nu fattar jag att en sån här grej skulle skapa rubriker, omtalanden, många för och många emot, hur man kan sälja sin kropp, att några kanske skulle känna sig tvingade att göra det för att det var det enda sättet att få ge något osv. Men det finns väl ingenting som alla är överens om eller som alla villigt går med på. Detta skulle ju vara frivilligt i alla fall, vill man så vill man och fixar man det inte så struntar man i det.
 
Ja vilka diskussioner vi har på lördagskvällarna, men hade vi inte det så hade jag inte heller något att skriva om. Nu ska jag förbereda frukosten, det är ju Amazing race på tv:n om en liten stund. Ha en fin dag!