Etikett: kroppen

Fåglar, katter, hundar och…skallar 🤐

Av , , Bli först att kommentera 14

Visste ni att det finns en fågel med blå fötter? Det gör det, och den heter eller kallas för, blue footed bobby bird.


Varför dök det upp en bild på vår Winstone, i mitt huvud, då jag såg fågeln, hm…

Synd att skorna var så smutsiga, hade blivit en bättre bild med rena skor, Men ni fattar!! Winstone, blue footed snowball dog, hehee…

Apropå Bobby bird, så la Theresé Hällsten ut en bild på deras Bobby, på insta i går.


Fin katten… och där dök denna bild på vår Eloise upp, i min skalle…förstås. Jag var tvungen att leta upp den. Lill katten, som på ålderns höst, tappat en hörntand, inte riktigt lika ståtlig som Bobby då, fast.

Katter som förövrigt är mästare på nästan allt, dom gör 🥸


Min skalle, ja… Såg på nyheterna att man för 1 miljon, kan frysa ner sin skalle för framtida upptining. Det är då främst för dom som idag, har en obotlig sjukdom och med hopp om ett botemedel i framtiden, så fryser man ner huvudet i flytande kväve. Där det kan ligga tryggt och fint tills man väcks upp igen.

Det framgick dock inte vart kroppen ska komma ifrån, och varför man i så fall måste vänta på ett botemedel…om du ändå inte ska använda din gamla kropp? 🤔 Men här fanns också ett alternativ, att frysa ner hela kroppen. Dyrare förstås!

Tydligen finns det redan dom som fryst ner sina huvuden eller kroppar. Jösses säger jag, och jag skriker NEJ, lite tyst. Fast jag förstår ändå att det är lätt att göra, om man själv, inte är i den svåra sitsen att man lider av en obotlig sjukdom, och man inte känner att man levt färdigt.

Det blir en fin balansgång, även med vad som känns rätt och riktigt. Är det meningen att man ska göra så här? Vad händer med, ”Lev här och nu”. Kan man ens säga så åt en människa som inte har så lång tid kvar och som i huvudet, verkligen vill Leva, men kroppen säger nej. Nej, usch, det är en situation man inte vill hamna i. Fruktansvärt tragiskt.

Utmed Umeälven är det i alla fall något annat som sakta men säkert tinar fram. 5 dagar emellan dessa bilder.


Vi har helt fått bort drivorna som täckt utsikten från vår in och utfart, så skönt. Och nu ska dom börja sopa, helt underbart. Ledig dag idag. Kommer förmodligen att tillbringa en del av den utomhus. Men ska även träna och skriva vad jag äter under dagen. Fick nämligen en tid hos dietist imorgon.

Jaja, jag får väl börja där. Fast jag skrev att jag redan varit hos en dietist knuten till kirurgen i Lycksele (eftersom hypoglykemin kommer från min operation). Därför förstod jag inte riktigt vad dom ska komma med imorgon, som jag inte redan vet. Men kör på, vi börjar så. Hon frågade om jag hellre ville ha en läkartid med en gång, och där tänkte jag att dom kanske inte heller vet så mycket. Utan det kan ju sluta med att läkaren hänvisar till en dietist i första hand, i alla fall.

Nu en promenad med vår utehund, den där blåfotade saken. Och vi önskar er alla en fin torsdag!

Kände ondskan inom mig…

Av , , Bli först att kommentera 13

La ut det här på FB, för en stund sedan:

Något inrutad promenad…Blomstervägen, stopp ⛔ åt andra hållet, Vallmovägen, stopp ⛔ Jaja jag vet, det finns andra krypgångar, ville bara göra mig lustig ????

70850955_10157444390711585_7251931874182823936_nMen döm om vår förvåning, då folk tränger sig förbi stängslet dom satt upp på andra sidan Blomstervägen, så kommer dom fram till nästa stängsel, som sitter ända mot vårt staket, och vad gör dom då, tror ni?

Jo då hoppar dom över vårt staket, klampar in på gräsmattan och ut genom grindstolparna. Ursäkta, men jag tycker att det är att gå för långt (fast dom tycker ju inte det eftersom dom vill ta den korta vägen, bokstavligt talat).

Åke berättade detta för mig i förrgår, då jag var på jobbet, och jag sa till honom att släppa ut Winstone, jäklar vad han skulle få tokbryt.

2016-03-12 22.03.01 2016-03-12 22.03.32Igår noterade jag ett par som gick och nosade på staketet, och jag gjorde mig beredd att slita upp dörren. Jo,faktiskt, för skulle detta ske en gång, så var det precis detsamma det hade inte rört mig i ryggen, men då det händer gång på gång, att folk tar sig friheten att trampa ner vår gräsmatta och göra nån jäkla stig över den, den gubben ”går” inte.

Paret kanske kände mitt ondsinta energifält, för dom vände på klacken och strosade nedåt gatan istället. Eller så kan det vara så att frun inte tyckte det var ok, så hon övertalade mannen att en liten extra promenad, bara skulle göra dom gott.

Jag har inte så mycket ondska i mig, not really, men jag tänker att det kan ha att göra med det jag skrev om igår. Våra tankar var och är fortfarande, mest koncentrerade på vår vän, en från vårt midsommar och nyårsgäng, som råkat illa ut, med oviss framtid, men vi ska absolut inte ge upp något hopp. Människan kan vara fenomenal på att återhämta sig och att utnyttja det man har, till fullo. Vi hoppas och önskar det bästa!

71254914_10157444242521585_1837182762059038720_nIdag ska jag och Nicco på glasögon mingel…eller vad det nu hette. Nicco tyckte det var dags för mig att uppdatera synen, fast jag tänker att det är lite som med dom, som skyller på dålig hörsel, för att slippa höra sånt man inte vill höra.

Med nya glasögon kan jag ju inte skylla på att jag inte såg det där skräpet eller jag missade det där för det fanns inte i mitt ögonfält. Å andra sidan är jag hopplös ändå, jag känner mig så obekväm med att ha glasögon på mig hela tiden, så jag kommer förmodligen att fortsätta missa saker där jag vandrar runt i huset, utan mina nya brillor, likt Mr Magoo 😀

pshruu0jmixt2zmku6wk

Ha en fin torsdag, alla mina vänner!

Kropp och knopp kan få lida

Så var snart den helgen gjord, konstigt vad det går fort, och nästan ännu fortare då man jobbar. Förr var det alltid tvärtom, tiden hasade sig fram, det blev aldrig helg, och när den kom var den slut på en kvart…nu spelar det ingen roll, helg eller veckor, jag gruvar nästan för att längta efter vissa dagar, för då kommer dom så snabbt, och sedan är det över 😀


Det blev middag, en timme senare igår, då helgarbete numer innebär, 11 timmar, och inte 10. Men det är inget som bekymrar heller. Den timmen märktes knappt av. Konstigt…kan någon förklara det, för det kan väl aldrig vara åldersrelaterat? Eller…:D

Kommer ihåg då man hade tråkiga lektioner i skolan och man roade sig med att räkna ut hur många sekunder det var kvar, men alla sekunder kändes som minuter. Man kan lätt säga, då det gäller mig, att jag var där, enbart för rasterna.

Och idag är det väl bra, då har jag alltid nåt att skylla på då jag inte har en aning om vart vissa länder ligger, eller när olika krig var, när levde den kungen och i vilket land. Nämen ni förstår, jag var nog ledig, den lektionen. Eller så var det så att jag hade fullt upp, med att räkna ut då rasten skulle infalla 😀

Tyvärr är väl detta inget att skryta över, men idag känner jag mig själv, jag är inte född att läsa instruktioner och lära mig av dom, jag vill lära mig, by doing, med händerna, då går det bäst. Och jag kan knappast vara ensam om det. Sedan kan man ändå besitta breda, allmänna kunskaper, som man lärt sig på vägen. Men jag ska villigt erkänna att jag är lätt avundsjuk, på dom som gillar att läsa och lära, det vore kul att ha den viljan och förmågan.

Igår kväll var det Bloopers på tv, och det är den grymmare versionen, jag tycker inte om då människor uppenbarligen, gör sig illa. Men jag tänkte ändå, alltså hallå, hur korkade får vissa vara, man vet ju innan det händer, vad som kommer att hända. Nå, där kan man säga som svärämnet sa, om dom som inte tänker så långt, den där kan inte ha några höga studieskulder!

Nä, jag håller med, tyvärr så har inte jag det heller, hahaa…jag har bara gått livets skola och där finns inga studieskulder att betala. Men man kan ju också få betala för sina dumheter om man inte tänker efter och inte nödvändigtvis med pengar. Kroppen och knoppen kan också lida.

2016-03-05 10.53.19Ha en fin söndag, allihop!

Att lära sig att sålla…

Av , , 2 kommentarer 11

Jag hade förmånen att möta 3 olika personer, under en dag, vi har två saker gemensamt, inom vårt yrke, så vi vet vad man pratar om. Men det visste vi inte innan. Man kan ju aldrig veta vem en person är, innan man pratat lite med varandra.

Vad vi alla var överens om, var att det kändes skönt att veta, att fler än en själv, har haft situationer och annat, som är väldigt lik andras upplevelser, man är inte ensam i sitt tänk, utan vi hade samma människosyn, och bara det, var ren glädje.

Det var lite spridning på åldrarna, en kvinna som är 8 år äldre än jag, och kanske vi var närmast. Och nu handlar det inte om det jobbmässiga, men livserfarenheter. Det får man aldrig utan att ha hunnit uppleva det, och som 20-25 åring, har nog dom flesta inte hunnit med alltför mycket.

Här sa kvinnan nåt om att kroppen inte orkar lika mycket som då man är yngre. Och jag svarade att vi istället, sållar bort sånt som känns onödigt, och det gäller även människor omkring oss, som inte ger något tillbaka. Man sållar bort dom också.

Men som ung, gör man nog inte det, man köper det mesta man hör, man vänder in och ut på sig själv för att vara andra till lags, fast man ger, mer än man får tillbaka, och det är slitsamt, på sitt sätt.

Nu kan man ju aldrig säga att detta, gäller allt och alla, så är det aldrig, vi är ändå olika individer, med olika bakgrunder och uppväxter, men jag tror att många, kanske går igenom detta. Och jag vet inte, men det kan vara en tröst att veta, att det kommer att vända, det kommer en dag, då man säger ifrån, och då man står för det man gör och säger utan att tveka, en sekund. Och först då, kan man känna att ålder och erfarenheter inte är så dumt.

d34a8415f58458ff2b3b936659ab6b89

Så…det var bara en liten reflektion, så här på fredags morgonen 😀

Nu har Vännäs plåt påbörjat sitt arbete. Dom kom hit igår och lämnade en liten arbetsbarack på gården, typ en tredjedel av bussen, ser lite pjurtigt ut. Och idag ska ställningen upp. Men det är bra att det händer saker och att detta kanske få hinna bli klart innan snön är här.

På tisdag, får vi gediget besök, Theresé sa väl kanske mest på skoj, att hon tyckte att Nicco kunde flyga ner och hämta Sally. Det är ju höstlov nu till veckan. Men så undrade Nicco igår, om man inte kan skicka en 5 åring själv, och vi kollade, visst får man det. Man betalar en slant extra och då får hon en ledsagare med sig.

Jag skrev då till Theresé att det var bara att skicka hit henne, hon föll för idén och frågade Sally vad hon tyckte, hon hade börjat hoppa upp och ner, visst ville hon flyga hit, nemas problemas. Så nu är biljetten bokad och det ska bli spännande att höra vad Sally kommer att tycka om sitt lilla äventyr. Fast vi vet ju att hon är en hårding, så det kommer säkert att gå bra 😀

DSC04821(1) 0301-1024x76811822633_10153021989882060_236555022493748823_n

Önskar er alla en toppen fredag!

Silikon

Har funderat lite (ovanligt), på det här med min onda häl. Jag är ju knappast ensam om att ha problem med undersidan av fötterna, mera stötdämpning är ju vad som eftersöks, och vad dom tillverkar då man får gjuta sina sulor.

Silikon sprutas ju in lite varstans, numer, på människor, inte kanske så mycket för stötdämpnings skull utan för att bygga ut eller upp sånt som dom vill ha större (jag tror att dom flesta vet vad jag syftar på) men varför skulle man då, inte kunna lägga in en silikonkudde under hälen? Då slapp man ju gjuta sulor, hitta passande skor, komma ihåg att flytta på sulorna när man byter skor och till sist, slippa göra nya då dom man gjort, har blivit utslitna. Silikon är nog inte det bästa alternativet du vill stoppa in i kroppen men det finns väl andra saker som kunde användas till detta…kanske?

Maria Lundmark Hällsten