Etikett: kyrka

Detaljer detaljer…och lite till

Av , , Bli först att kommentera 13

Det bidde en macklunch på Ullas kondis igår. Så enkelt och gott. Och vilken tur att vi har ett Kondis så nära. Inte alla förunnat att få ha både vardag och helg lyx, så nära inpå.

Ska börja med att gratulera Theresé till hennes nya tjänst som Global RP Service OLC manager & team leader på GE HealthCare. Jag betvivlar inte en sekund att våra döttrar är där dom är idag på grund av ett inre driv. Utmaningar och äventyr, utveckling och sedan belöning för det man lägger ner sin tid på. Men visst, oavsett vad du jobbar med, är det A och O, att man trivs.

Lite roligt att jag pratade om mitt yrke, i en Taxibil igår, då jag och min kund skulle en tripp ut på Tegs sidan. Chauffören sa,  direkt då jag klev in i bilen, ”-Du har väl jobbet länge med hmhm nu?” Ja, det blir faktiskt 13 år nu i oktober, svarade jag. Och sedan sa jag, att jag som barn, (när man fick frågan om vad jag ville bli som stor), hade ett önsketänkande om att bli en person som bakade bullar och gick på Posten åt folk. Mja, jag är väl där, med en stor skillnad, jag behöver inte göra det till 10 personer utan åt en enda.

Fast jag började inte där berättade jag. Har väl dom flesta år inom kontor och handel. Han berättade att han börjat jobba på Bank, och blev kvar där i 20 år, innan han bytte bana. Han saknade absolut inte bankjobbet. Vi var stående överens om att det är Guld värt, att få vara där man vill vara, oavsett vart man nu kan tänkas ha sitt arbete.

Teg ja, där är man inte dagligen dags. Rätt fint på sina ställen, men alla områden har väl sin charm. Precis som våra årstider. Jag fotade lite förstås

Vid den här statyn satt ett par på bänken, en bit bort. Jag hade mina teorier om att det var ett brudpar. Hon med vit klänning och en blombukett i handen, han med svart kostym och välkammad.

Jag hade nog rätt…tror jag i alla fall. För då vi kom upp till kyrkan, kom det finklädda människor som gick in där och det dröjde inte länge förrän kyrkklockorna började slå.

Vi satt en stund på en färgglad bänk och pejlade in omgivningen

Då vi var klar med Teg, slog klockorna återigen igång, och ut kom allihop. Nån sa något och sedan blev det jubel och dom kastade…ris, eller vad det nu kan ha varit. Så… ja, inte otroligt att det faktiskt var just dom på bänken, nere vid Umeälven, som väntade på en ny ingång till en gemensam framtid.

Okul då jag skulle hem. Stängde dörren till mitt jobb 20.35, var hemma 21.35…ish. Vi har en tagg som man bland annat öppnar soprum och garage med. Tagg mojängerna, som sitter på väggen, som man ska blippa emot, lyste inte alls

Ja, vad gör man då… inte en bil kom eller for. Men en trevlig äldre herre från huset, försökte sig på att prova med sin nyckel, men gick bet. Han föreslog att jag skulle gå till andra huset där kvartersvärden huserar för att se om jag skulle hitta ett nummer jag kunde ringa. Jag gick dit men kom på att jag lika gärna kunde googla, vilket jag gjorde och ett akut nummer hittade jag.

Tydligen hade någon redan anmält felet så hjälp var på väg. Att den hjälpen sedan, må ha utgått från nån by i obygden, ska jag ha osagt. Allt känns ju att ta evigheter då man väntar men man har ingen hum om hur länge man ska måsta vänta.

Den trevliga grannen kom tillbaka. Han hade kommit på att det finns ju en ingång på andra sidan garaget. Ja, sa, jag kanske skulle gå dit och se om jag kommer in där. Jag lyfte väskan för att gå iväg då han hejdade mig. Nej nej, stå kvar där om dom kommer, jag kan behöva motionera knäna i alla fall.

Han hann försvinna runt hörnet och efter nån minut for porten upp. Då hade dom som skulle fixa porten anlänt…finally!!

Vid 23.30 snåret fick jag veta att det var norrsken lite varstans i Umeå, så jag kunde inte låta bli att ta på ytterkläderna och gå ut i mörkret.

Bilderna blev dock ljusa, haha. Fast inget norrsken såg jag till. Det mest underliga fick jag inte på bild. 3 nanosekunder efter jag tog den här bilden. Blixtrade himlen till åt precis det hållet. Inget ljud, ingenting, förutom ett skarpt, brett ljus.

Jag stod ett tag och filmade åt alla håll, men det kom inte igen. Så jag tog lite fler bilder innan jag gick hem igen.

En sista arbetsdag innan jag gör helg. Känns bra, tycker jag. Det kan vara dags för ett miljöombyte igen. Fast jag kan inte påstå att Ånge, 35 mil söderut, var ett lämpligt ombyte…däremot lååångt bortistan, men men…

Har varit ut med Winstone på morgonen. Ni glömmer väl inte detaljer, mina vänner, detaljerna

Ha en fin söndag!!

Mankhöjden på en fiskmås ↕️🤣

Nu mina vänner, har vi, det vill säga jag och Nicco, löst uträkningen på korset. Jo jag vet, jag tackar både Theresé för tips om hur man räknar, samt Anders, som kommenterade inlägget med appar man kunde ladda ner. Även om vi inte använde oss av dom så finns det säkert andra som blev tipsade, om kanske lite mer korrekta sätt att få ett svar 👌

Denna var dock lite roligare, hahaa… Jo, det började med att jag såg fiskmåsen på korset i lördags. Bad Nicco fota, bara för att 📸

Sen satt vi därute på bron igår, och givetvis, med korset i synfältet så började vi återigen gissa på höjden. Jamen sa jag, ta fiskmåsen nu och klipp ut den och klistra in efter korset. Hon gjorde en första, test, utan klipp och klister.


Fast, mja, där får vi ju inte veta annat än antalet fåglar, nu måste vi ju få en mankhöjd på den.


Jodå, prova googla på den ni. Dom har ingen mankhöjd på fåglar, haha. Fast Nicco klurade vidare och fann en annan lösning. Med vetskapen om att fiskmåsar är 40-46cm, från stjärtfjäder till näbb, så gjorde hon en ny bild.

I love it!


Och ja, jag känner mig helnöjd med resultatet. Jag som sa 1.5 meter, tycker väl att det ser ut som det, på ett ungefär. Men det roligaste av allt var kanske inte svaret, utan hur vi tog oss dit.


Det vet ni väl, allihop, alla sätt är bra, förutom dom dåliga.

Här kommer en skitdålig reklam, apropå dålig. Jag var tvungen att kommentera reklamsnutten på FB. Man må ju var tämligen blind om man inte ser hur dom retuscherar bilden, för att det ska se ut som om din hud, blir slät som en omogen vindruva.


Visst ser ni retuscheringen dom gjort?

Så dåligt, och dom skulle skämmas för dessa lurendrejerier. Tycker synd om dom som beställer detta, besvikelsen när dom inser att det bara är bluff…usch!

Här kommer i alla fall en snygg bild, och jag är inte jäv på något sätt. Det är Mats Alfredsson som fotat, och jag gissar på tävling på Åmselebasen.


Näpp, nu blir det potatiskokning, och kanske lite brohäng innan jobbet kallar. Ha en fin dag, allihop!

Kors på taket ➕

Av , , 1 kommentar 13

Vi pratade om däck, förra helgen. Ämnet kanske inte var så långt från verkligheten, då Åke höll på att byta ut dom vintriga däcken till somriga, sådana.

Nu gled ämnet över till punkteringar, och jag minns då Elsie, Åkes mamma, gick med cykeln över övergångsstället som fanns här bredvid kyrkan, förut, plötsligt small bakdäcket. Det kan hända att Theresé var med henne då, men jag vet inte säkert.

Det blev då en hejdundrande smäll. Och jag har för mig att bakdäcket blev vint. Att det finns så mycket kraft i ett cykeldäck 😬

Fast jag blev ögonvittne till en sån smäll, way back in time. Jag gick bakom en pappa som hade sin dotter på pakethållaren. Dom var på väg mot Svampen, den lilla mataffären mitt på Mariehem. Här har jag en bild på huset som även inhyste en bensinmack. Fotograf kan vara en man som heter Sten-Ove Stoltz, han la ut den i gruppen Umeå Stad gamla fotografier.

Och det small utav bara den. Jag kommer ihåg en massa tumult, och höga röster. Flickans byxor sprack i baken. Nu kan jag ju inte säga att det var av smällen, dom kan ha haft en reva förut, men det såg onekligen lustigt ut. Även om upplevelsen för dom, säkerligen inte var lika kul…inte just i händelsen, i alla fall.

Så berättade Åke i förrgår, att han fått punktering…oddsen på det. Inte på nån cykel utan framdäcket på lastbilen. Tur, att han inte låg och körde 80 på nån smal väg, utan det var i lägre hastighet, men aningens otäckt ändå. Det tar ju på styrningen.

Här minns jag ju också, då vi packat ihop och gjort oss redo att åka hem från Järlåsa/Uppsala. Kommer ut ur bussen och upptäcker att luften gått ur framdäcket. *dubbelsuck* Men det löste sig, som det mesta gör. Men inte utan, lite hårt arbete.


Ledig dag, idag, och då börjar man med att stiga upp klockan 6. Men hey, jag har då uträttat nåt ändå. Jag la henna i håret, så jag håller liv i färgen. Ska ut med Winstone på ett tag. Handla lite så jag kan bjuda Nicco på lunch. Hon gör sin tredje dag hemifrån. Det är nån utbildning.

Apropå Nicco, så hade vi en diskussion, och den fortgår. Hur högt tror ni korset på kyrkan är? Och visst finns det nåt sätt man kan mäta saker på, utan att måsta stå där med tumstocken? Dont mind the bird, jag knäppte egentligen bilden på den, eftersom det såg ut som om han satt på lyktstolpen, då jag såg den först. Men det stämde inte riktigt.


Ha en trevlig fredag, allihop!

Jag småler :)

Av , , 2 kommentarer 12

Är med i en panel på nätet, där man titt som tätt, svarar på olika frågor och sen får man belöning i form av poäng som man byter in mot presentkort, biobiljetter eller trisslotter.

Skärmklipp 2019-12-12 08.07.33Fick en 15 minuters enkät nu på morgonen som jag satt och besvarade. Den handlade om Svenska kyrkan och jag var tvungen att skratta lite, för mig själv.
Jag upplever mig  som aningens skeptisk i mina svar. Har aldrig hört talas om, hade jag ingen aning om, nä det vet jag inte, hm???

Och då kommer frågan: Är du konfirmerad? Mitt svar: Nej! Mera frågor med svävande svar, sen kommer: Är du religiös? Mitt svar: Nej! Frågorna fortsätter och sen kommer: Är du med i Svenska kyrkan? Mitt svar: Ja

Det är då, jag undrar över mina svar och varför jag egentligen är med där. Kan vara för att jag varit det sedan födseln, och sedan har det bara fortsatt att vara så. Eller man kan nästan jämföra det med den fasta telefonin 😀

TeM41183

Nej, jag tänker inte förlita mig på mobilen, man vet aldrig om man har täckning. Så lät jag, för 6-7 år sedan. Vi har fortfarande fast telefoni men telefonen slutade funka för 2 år sedan, alltså…hahaa, vi är knäpp på riktigt.

Till mitt försvar så tror jag, jag vet inte, men, det vi betalar för den fasta telefonin, är inbakat i nåt annat som vi har,och därför är den inte uppsagd. Vi skulle ju därför kunna köpa ny telefon, men mjae, det är lika skönt att slippa en lur till,  det numret skulle förmodligen ändå bara användas av telefonförsäljare.

Men visst är det många av oss som gör som vi alltid gjort, det känns väl tryggast. Sen kommer den dagen då vi blir tvingade att ändra på något, det går ett tag och sedan har man nästan glömt bort, hur det var. Och kommer du ihåg det, så är det oftast med ett leende på läpparna och en stilla undran, hur man kunde tycka att det var bra, då allt är så mycket bättre idag.

Apropå kyrkan, så var det en som la ut på en köp och sälj sida på FB, att han ville köpa en kyrka. Gissa om det kliade i mina fingrar, att slänga iväg en mycket ovidkommande kommentar, hehee…Finns ju en kyrka mitt emot oss, till salu 😀 Fast ska jag vara tråkig, så tror jag att han menade en julkyrka att ha i fönstret.

78705510_10157667212126585_2600963182923087872_o

Och då jag skrev det så kom jag på att jag tagit fram en sådan och burit upp den till övre delen av huset, men jag har inte plockat upp den ur kartongen. Hm, kan jag ju kanske göra idag då, ledig som man är.

Hoppas på en bra dag, för er alla, och håll er på benen, jag gissar att det är halkigt ute. Och får ni sladd, så kommer ni ihåg att frikoppla och styra i vägens riktning 😀 Ett ps. bilderna som inte tillhör mig, är alltid klickbara för att komma till sidan jag lånat dom ifrån ds.
55snowracing

Är vi kyrkliga av oss, eller vad?

Av , , 2 kommentarer 11

Sista dagen på året (för er som missat det 😀 ). Mycket som blir det sista, eller som lär dröja till nästa år innan det blir av.

Jag tänker till exempel inte, gå i säng förrän nästa år, jojo. Och igår gjorde vi ett sista bilköp för i år.

26114489_10155925070006585_1226523498344947902_oDet var uppdraget vi hade då vi åkte till Vännäs. 3 nya bilar blev det under 2017, fast dom har ju inte varit ny, precis. Och nu ska Jeepen säljas, den är lite too much, för att ha, bara till och från jobbet.

Fast jag måste ändå säga att jag haft några bra år i den, ändå. Speciellt på vintrarna då den tagit sig fram vart som helst. Nu sitter man i Audin och tar fart om man ska över nån kant och sedan hoppas man att det ska gå vägen.

Jag tog en sista dejt med mamma, hemma hos henne. Och kommer ni ihåg kyrkan jag skrev om tidigare. En som är gjord efter kyrkan i Malå och jag trodde att min mamma hade en sån. Jo, det hade hon, och jag fick den, så nu kan den ståta hemma hos oss.

26171264_10155926719231585_8748872613768549574_oJag tänker att folk nu kan tro att vi är lite kyrkliga av oss, 2 i fönstret och en i bakgrunden, fast…njae 😀

Nu ska det städas lite, sedan tänker jag påbörja efterrätts görat. Jag har med andra ord lite uppgifter idag med. Nå, nu mina vänner så önskar jag er alla, ett riktigt Gott Nytt År!!! Vi hörs och störs, nästa år.
skulptur1Den här bilden tror jag att Theresé Hällsten har tagit, och det var en nyårsafton nåt år, som vi firade hos grannarna, Thord och Camilla.

Vanesaker

Av , , 2 kommentarer 12

Dom har byggt en parkering på andra sidan kyrkan, här mitt emot oss. Tidigare var det bara en gräsplätt som alla genade över, och arbetet har tagit sin lilla tid men nu ser det ut att vara som klart. En häck har planterats, säkerligen i förhoppning att ingen ska gå rakt igenom, utom istället trava runt hela placet för att ta sig till ”lilla” centrum.

Det blir säkert fint, då det får växa till sig, man kan däremot undra varför dom envisas med att bortse från att vi människor alltid, snudd på utan undantag, tar den närmaste vägen. Läste någonstans eller fick höra av någon, att i ett land i världen, byggdes alla vägar efter stigarna som folk gått efter, då blev det som rättast.

Nu har dom i alla fall placerat två lampor där borta, som lyser hitåt, och varje gång man kikar ut genom tv rum eller kök, så tror man att det är en bil som står där på tomgång, med lysande lampor, irriterande, men en vanesak, snart har vi vant oss med det också.

Apropå att bli van, så har vi ju bara ett stenkast till klocktornet, vid kyrkan, då dom sätter igång att spela så låter det rätt högt, sitter man ute på sommaren, eller på vintern med, för den delen, så är det bara att ge upp att försöka prata, det är bara att vänta ut spelandet.

005

Åkes hund Bronco (en Karelsk björnhund han hade då vi träffade varandra), tålde aldrig dom där klockorna, han satte igång att skälla, sekunder innan dom startade upp, antingen hörde han stegen dom tog, inne i kyrkan, på väg mot klockringningsknappen, eller mer troligt, att han hörde motorn snurra igång.

Men sa jag, visst är det konstigt att han aldrig vande sig, för det spelade ju ingen roll hur han skällde, klockorna fortsatte ju ändå, med jämna mellanrum. Och tystnade först då dom var nöjda, inte hunden. Nåja, vi får vara glad att Winstone inte hittat på att skälla ut kyrkklockorna, han skäller ju på annat eller andra 😀

En bild från Strömpils-platsen, som jag tog igår, får avsluta dagens blogginlägg, och jag önskar er alla en fin söndag!

Foto1170

 

 

Maria Lundmark Hällsten