Etikett: kyrkogården

Surkärringar och gubbtjyvar

Av , , 4 kommentarer 20

Kollade minnen på FB och där dök det här upp.


Jag funderade en nanosekund, på vad det kunde handla om, men…7 år sedan, innebär att det var 2015 och då visste jag att det handlade om mitt omskrivna hål i magen. Det som blev efter Tinas inlägg.

Gick in i arkivet på min blogg och hittar förstås, visa ord från barnbarnet Sally. Detta var 30 oktober, 2015 och Sally var 5 år och 4 månader. Hon hade flugit hit, alldeles själv, för första gången. Och detta var näst sista morgonen, innan hon skulle hem igen.

Jag citerar:
”Idag åker Sally hem, dagarna small bara till. Igår morse kom hon ner 6.20, så jag sa till henne att komma och lägga sig i sängen en stund, det gjorde hon. Men man kan ju inte somna om, man börjar prata. Och vi hade ett samtal om djur, som absolut inte får lämnas ensam en längre stund.

Nä, sa hon, katterna får man inte lämna, inte hundar heller, och i bilen kan det bli alldeles för varmt. Det kan ju till och med bli för kallt, resonerade hon, men, sa hon vis som en uggla, det finns ett ställe där man får lämna alla…på kyrkogården.

Jojo, vart hon fick det ifrån, vet jag inte, men det är så sant som det var sagt.” slutcitat


Jag skrollade runt lite mer på bloggen och hittade detta. Hade tydligen varit på en arbetsledarutbildning. Återigen citerar jag:

”Här sa kvinnan nåt om att kroppen inte orkar lika mycket som då man är yngre. Och jag svarade att vi istället, sållar bort sånt som känns onödigt, och det gäller även människor omkring oss, som inte ger något tillbaka. Man sållar bort dom också.

Men som ung, gör man nog inte det, man köper det mesta man hör, man vänder in och ut på sig själv för att vara andra till lags, fast man ger, mer än man får tillbaka, och det är slitsamt, på sitt sätt.

Nu kan man ju aldrig säga att detta, gäller allt och alla, så är det aldrig, vi är ändå olika individer, med olika bakgrunder och uppväxter, men jag tror att många, kanske går igenom detta. Och jag vet inte, men det kan vara en tröst att veta, att det kommer att vända, det kommer en dag, då man säger ifrån, och då man står för det man gör och säger utan att tveka, en sekund. Och först då, kan man känna att ålder och erfarenheter inte är så dumt.” slutcitat

Jag kunde inte låta bli att tänka på alla Karens, som dykt upp på sistone. Tydligen kallar man kvinnor som är högröstade och som fräser ifrån, för Karen. Genomgående och ständigt återkommande är väl att dom är äldre än 40…minst.

Nå, men då hade jag väl lite rätt, där jag skrev för 7 år sedan, att man kommer till en ålder där man säger ifrån.

Karens dom lägger ut på typ TikTok och andra sociala medier är Karen x 10, för det finns ju dom som är värre än andra. Nåt som glöms bort, är väl alla Johns, tänker jag. Gubbar som inte heller dom, kan bete sig alla gånger.

Nu har jag döpt dom till John och det gjorde jag efter John Cleese besök här i Umeå. Han som spydde galla över personalen på Elite hotel Mimer, att dom var otrevliga och inte kunde titta honom i ögonen. Här har jag klippt från Expressen.


Men snälla nån, lite ödmjukhet kunde han väl ha visat. Han är en känd person, och att ta emot en sån människa kan säkert kännas nervöst för många. Jag tror, utan att veta sanningen, att det kunde ha varit något sådant. Och tänk, John, det kan ju ha varit så att du, inte inbjöd till ögonkontakt. Du kanske hade en dålig approuch, redan från början. Har du eller ni, som höll med honom, tänkt på det?

Äsch då, dom flesta historierna och händelserna har 2 sidor, eller fler. Och det finns alltid folk som tolkar fritt och skoningslöst. Det roliga eller kanske trista, är att då det handlar om kvinnor som gnäller eller bråkar, så är det ragator, surkärringar, kärringjävlar eller Karens.

Då det gäller män, så är det grumpy old man, gnäll gubbe, gubbtjyv eller i värsta fall, en karl jävel, och nu även John. Nä jag borde ha dragit till med ett hårdare namn…typ Gert.. sorry Gert, hehe.

Ha en fin torsdag, och drick kaffe för sjutton, det är ju kaffets dag!

Vi travade på…

Av , , Bli först att kommentera 14

Nä, det bidde ingen operation igår, utan nu säger dom tidigast den 6/11. Däremot ska jag upp dit idag, men inte till kirurgen utan akuten. Kan ni tänka. Han som lagt om detta, jobbar därnere i veckan så det fanns inga andra alternativ. Ta med en bok, sa hon, så är du garderad, kommer det in akuta patienter så lär jag ju få vänta. Så jag hoppas att folk tar det lugnt på morgonen, så ska ju det där vara klart på en stund.

Jag och Sally travade iväg till Hedlundadungen igår, och skulle kolla om den nya lekplatsen var klar, vi hittade några röda saker, utspridda på gräsmattan, och dom var ju kul att klättra på:

2015-10-29 09.53.20 2015-10-29 09.54.28 2015-10-29 09.54.42 2015-10-29 09.56.52

Fast den stora parken jobbades det på, för fullt:

2015-10-29 09.56.34 2015-10-29 09.56.40

Så då knatade vi tillbaka och svängde av, upp mot vår gamla gård, där finns det ju åtminstone ett hus att klättra i:

2015-10-29 10.14.57 2015-10-29 10.11.48

Efter lunch så skulle Sally bjuda oss, jag och Nicco, på Ullas kondis, och det var klart att hon fick göra det. Hon valde en halloween bakelse med en vampyr på:

2015-10-29 13.55.44

Och efter det så åkte vi till Myrorna, där Nicco testade ny vinterjacka:

2015-10-29 15.26.00 2015-10-29 15.27.08

Eller nja, hon var inte så förtjust i schabraket 😀

Plantagen fick också påhälsning, och nu har min gamla garderobsblomma fått vika hädan för en stor fredskalla.

Brälla och Lena kom förbi på en tvärkik, och sen gick jag över till Laila och gänget för att skrapa trisslotten, ingen vinst överhuvudtaget, jag hade inte ens ett enda par…bara det borde ju ge en slant, tycker man.

Idag åker Sally hem, dagarna small bara till. Igår morse kom hon ner 6.20, så jag sa till henne att komma och lägga sig i sängen en stund, det gjorde hon. Men man kan ju inte somna om, man börjar prata. Och vi hade ett samtal om djur, som absolut inte får lämnas ensam en längre stund.

Nä, sa hon, katterna får man inte lämna, inte hundar heller, och i bilen kan det bli alldeles för varmt. Det kan ju till och med bli för kallt, resonerade hon, men, sa hon vis som en uggla, det finns ett ställe där man får lämna alla…på kyrkogården.

Jojo, vart hon fick det ifrån, vet jag inte, men det är så sant som det var sagt. Önskar er alla en fin fredag!

Nu, en liten varning…

Av , , Bli först att kommentera 11

Dagen susade förbi igår, vi bakade, var på centrum, ute med hunden och löste melodikrysset. Idag ska vi åka på kyrkogården, där chefen har sina föräldrar, och tända ett ljus.

När jag gick i säng igår kväll tänkte jag… om man vaknar en timme innan man ska upp, så vänder jag oftast på mig, somnar och det känns som om man sovit en minut så ringer alarmet. Men om man däremot, vaknar flera timmar innan man ska upp, tittar jag på klockan, myser och njuter av att det är flera timmar kvar, vänder och somnar om, sen kan jag vakna en gång i timmen och tänka och tycka samma sak, hela tiden.

Fast där borde det ju vara tvärtom, ingen vidare bra sömn om man ska måsta vakna så där ofta. Jaja, i natt blev det då bara ett vaknande en timme innan, och sen var det bara att kliva upp.

Nu, en varning, till alla er som bär väskorna över axeln.

Tina, har en väninna som blivit av med sin handväska, inne på Kvantum, för några dagar sedan, hur det hela gått till, vet dom inte än, men förmodligen är det någon som klippt av axelremsbanden i trängsel och kommit åt väskan.

Nu hade hon som så många andra, koder till sina kort inne i mobilen, och hon förlorade en hel del pengar innan korten var spärrade. Att man lindar in koderna i telefonnummer har dom redan räknat ut, så det är absolut inte ett säkert sätt att förvara koderna på. Jag sa genast till Tina då jag hörde detta, vilken tur då att jag ALDRIG har mobilen i väskan, utan den ligger i fickan.

Vad man kanske kan tänka på är ett nytt sätt att ha eller komma ihåg sina koder på, dra fram väskan mer mot magen då man hamnar i större folksamlingar och det blir trängsel, samt att sprida detta vidare… ju fler som vet och får sig en tankeställare, ju fler kanske klarar sig i långa loppet.

Och slutligen, ett stort grattis till lillsyrran Emma, som fyller år idag, hoppas du får en bra dag!

Nu måste frukosten intagas innan vidare färd ut på jobbet, ha en fin söndag, allihop!

 

Det var bättre förr…ibland

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag frågade Nicco igår kväll om hon visste vad det var för dag idag (läs imorgon), och hon svarade givetvis första advent. Ja sa jag, men vad man brukar göra då? Nä, hon hade inte en susning om att det är skyltsöndag, hon har aldrig varit på en så det kanske inte är så konstigt då. Men det är väl inte nå roligt på stan, tyckte hon, allt är ju stängt. Ja, om det då hade varit på det viset.
 
Jag och Åke har varit på skyltsöndagen en gång…det tog fem minuter så hade vi tappat bort varandra, när vi så möttes igen så gav vi upp och åkte hem. Sorry, skyltsöndag i mina ögon är bara ett stort virrvarr av trängsel, hysteri och inget annat. Det där kan man väl uppleva varje lönehelg om man ids åka ner på stan?
 
Betydligt mer spännande då man var liten. Ingenting var öppet, man fick gå runt och kika i alla skyltfönster, köpa en lott på tombolan, träffa tomten som gick runt och delade ut en påse med godis och frukt i, det var tider det.
 
Jag och Åke for upp på kyrkogården igår och tände ett ljus, vi fick gräva oss fram, men det gick. Och sen var vi på ÖoB och shoppade lite. Varför heter det Ö och B, man säger ju inte överskotts och bolaget, eller hur (bara en liten notering sådär)?  Jag köpte oss en ny matta till köket så nu åker den gamla i soporna:
 
Sen köpte jag svarta ljus till den svarta adventsstaken,
men den gamla vanliga staken får allt fortsätta vara i samma stuk som tidigare.
 
 
Idag vet jag inte vad vi hittar på, vi får se (sa blinda Sara och sen såg hon). Önskar er alla en skön söndag!
Maria Lundmark Hällsten