Etikett: Lainejaurudden

Vi hade inget facit i hand…då det begav sig!

Av , , Bli först att kommentera 10

Med facit i hand skulle vi ha döpt Winstone till shadow/skuggan, eller, möjligtvis till, Lucky Luke, ni vet han som är snabbare än sin egna skugga, som Sally fick träffa:

72085907_10156827360827060_7774677802682417152_n

Winstone följer mig i mina fotspår, hela tiden. Vart jag än vänder mig, så ser jag honom, ligger han i soffan och jag går in i sovrummet, så dröjer det 23 sekunder, så kommer han efter.

Enda stället han vägrar gå till, är ner i källaren. Men går jag dit, så står han i dörröppningen, eller så lägger han sig där, och väntar.

78335217_10157643971896585_1567165731596926976_oDet är trappen han inte tycker om, samma steg som när man går upp, men ner, är trappen smalare.

Och sitter jag i soffan, och han går ut i hallen, så ligger han och har full koll på mig ändå, han syns i alla hörn, överallt.

Senaste fotot från igår kväll och jag skulle föreviga fikabordet, visst ser ni vovven?

79087655_10157643977336585_7143109046558523392_o 78133130_10157642102066585_1384230228213104640_oGulligast är han då jag går ut genom ytterdörren. Det är som om han vet då jag ska ta bilen, då ids han inte skälla då jag går ut, men han står i fönstret, ända tills jag inte ser honom längre, han sätter huvudet mot fönstret så han ska se så långt han bara kan.

Om jag däremot ska in på lill Ica, då står han och skäller tills jag försvinner in på affären, och då jag kommer ut står han där och gluttar. För nån vecka sedan gick jag direkt från Ica til brevlådan, på andra sidan kyrkområdet, och då försvinner jag ur hans synfält under 2-3 minuter, och jag kommer fram från andra hållet, gissa vem som fortfarande står i fönstret, jomen hunden.

Nu händer det faktiskt, att jag blir less ibland, speciellt då han sätter en tass under min fot, för att han vill vara nära också…då suckar jag och säger åt honom, please, GÅ OCH LÄGG DIG!!! Och jo, jag kan få honom till det men inte utan att det ska gå långsamt, så det gäller att vara ihärdig.

Jag gjorde i alla fall en pepparkakskräm igår, till fika besöket, bestående av 200 gram Philadelphia ost och ½ dl rårörda lingon, en säker smaksättare, och nu funderar jag på att göra en liten rulltårtsbotten kryddad med pepparkakskrydda, och sedan använda ost och lingonblandningen till fyllning, why not!

Har redan varit ut med skuggan, och nä, jag gillar inte att det är plusgrader nu, så tråkigt med slask och halka. Men som vanligt, vad göra, annat än köpa att det är som det är, eller så får man flytta till nåt land där det aldrig snöar.

Är i alla fall glad att vintrarna då man var barn, såg aldrig ut så här, då var det snö, punkt slut, och kom inte och säg att man klippte gräset, en gång på 70 talet, så det har sett ut så här förr…JA EN GÅNG, och en gång, är ingen gång. Men nu snackar vi om alla vintrar dom sista 10-15 åren, så visst fasen är jorden ur led, och lika säkert som  Winstone är där jag är, så är det vi, det beror på, och ingen annan.

Här är en bild från just 70 talet, och detta är Lainejaurudden, 1:a maj, och jag står med gul overall och vit mössa, tror att jag lutar mig mot min mormor Sadura. Kontra den bilden med hur 1:a maj sett ut sedan dess…jojo!

Skanning_20191204Önskar er alla en fin onsdag, slasket till trots och ger er en bild med en liten…twist :D Kusin Jenny, förstås :D För fler bilder och filmer kan ni följa henne på Instagram:
78753767_10157643976956585_7489686776764694528_n

Tjopp så var det gjort

Av , , Bli först att kommentera 9

Då var den arbetshelgen över, den kom lika snabbt som den försvann, konstigt det där, helgen har som alltid varit helig, på något sätt. Vi har i familjen, aldrig haft helgarbete, så det är ju dom två dagarna man har att spendera tillsammans, så det är säkert därför man tycker det känns avigt, att plötsligt inte kunna vara med dom andra.

Man gruvar lite då det närmar sig, men tjopp så var det gjort, när man väl är på plats så rullar det bara på, och sen är man glad att dels kunna göra något för en annan, samt att familjen i övrigt, får lära sig att klara en del saker själv också…jodå!

Idag ska jag gratulera lillsyrran som fyller hela 28 år, henne firade dom igår, men då var ju inte jag ledig, sååå…Grattis Emma, hoppas du får en lika bra dag idag, som igår, och här kommer en bild jag lånat från FB, visste inte om Emma ville vara med på en närbild så jag tog den här fina istället, det är Theresé Hällsten som fotat och det är Emma och Johan som sitter nere vid deras stuga på Lainejaur udden och myser:

1240390_10152213742082060_452711549609880293_n

Vi har sett reklamen på Sveriges värsta bilförare, och jag har som tyckt att det är så löjligt, vadå pajaser, klart dom gör till sig, ingen kan ju ha fått körkort, med den körstilen, och att dom kör så där dåligt…på riktigt! Med chans att vinna fina priser ställer dom upp på att göra och köra bort sig utan skrupler.

Nå, så kände jag mig tvungen att gå in och läsa lite om reglerna och hej bara, vad förvånad jag blev då jag läste följande, och jag citerar: Vi ser impulsiva, rädda, övermodiga och dumdristiga förare som på något sätt lyckats få körkort. Här ska åtta av de allra sämsta få sina körkort indragna. De utsätts för utmaningar bakom ratten och för tävlingar som sätter kunskaperna på prov. Slutcitat

Men det innebär ju då, precis som jag tyckt hela tiden, om man inte kör bättre än så där, så ska man banne mig inte ha ett körkort heller, och tydligen så förlorar dom åtta sämsta sitt också :D Lite tvetydigt dock, hur kan man bli Sveriges sämsta bilförare, alltså vinna det spektaklet, om dom som var värst, redan åkt ut och förlorat sona körkort? Hm…

Jaja, jag ska inte grubbla mer på det, nu ska jag istället fundera ut vad som ska hända idag, släppa upp katterna och strax, gå ut med vovven…i regnet, mysväder…hundväder. Ha det gott, allihop! Kolla, vem som tagit sig från bilen och nu sitter och chillar på bron….ojoj, stackaren!!!

Foto1174

 

 

 

Tebax…igen

Av , , 10 kommentarer 7

Back in town…Åke nämnde något om att Nicco skulle kunna köra moppe hem och givetvis, har han sagt det så. Hon startade vid 13.30 och vi, nästan en timme senare. Vi hann ikapp henne i Åmsele, (då hade hon kört ca 13 mil) där hon var in på affären och provianterade, och det var ju tur, det var som dags att fylla på lite olja.

Vi var framme i Umeå 19.10 och hon kom 40 minuter senare…ja, så är det, vår buss går just för tillfället inte fortare än så. Hon var rätt så frusen, stel och less på moppen då hon klev in genom dörren, men nöjd över att hon faktiskt gjort det :)

I förrgår hade vi så jädrans varmt däruppe så jag kände mig tvungen att ta årets första och förmodligen sista, bad i sjön. Det var inte så farligt kallt som jag trott, men skönast är ju då man kliver upp och får vara nedkyld en stund.

Vi målade foderbrädorna och satte upp lite saker inne i stugan:

049 050 051 052 053 057Och det hjälps inte, då man sitter vid köksbordet så skulle man kunna tro att vi sitter i en båt:

054 055

Nästa sväng får det kanske bli med en bäddsoffa i bagaget och 3 nya utelampor. Det händer i alla fall nåt, om än lite i taget.

Sen gjorde vi ju den där lilla utflykten upp på två berg som ligger vid udden, där vi har stugan, det är verkligen mäktigt då man står därunder och vingarna svischar förbi. Uppe på Storlien, där dom hade gruvan för några sedan, har man jättefin utsikt över Lainejaur sjön, och klumpen ni kan skåda där i mitten av bilen, är just udden, där vi håller hus då vi är där uppe:

043

På andra berget, skulle man kanske ha kunnat se mammas hemställe, om det varit ljusare, men det finns en viss risk att det vuxit igen så mycket att man inte kan se det längre:

014 026

Och jag avslutar med en bild på lon (där mamma bor på sommaren) och en på storstugan (dit hon flyttade som 15 åring och utsikten ner till vår/våra stugor:

060 061

059

Känns återigen skönt att vara hemma igen och nu blir vi här ett tag. Önskar er alla en fin onsdag!

Ett dödligt vapen

 

Igår brakade det lös ordentligt, någon öppnade himlen och det tog inte lång stund innan man var genomblöt, paraplyet till trots. Det haglade dessutom.
Mitt i detta så åkte vi iväg till Jokkmokk, min mammas barndomshem, men inte det Jokkmokk som ni nu kanske tänker på, nä, Jokkmokk, på andra sidan sjön, härifrån Lainejaur udden räknat. Där, in the middle of nowhere, är hon uppvuxen, ingen el och inget rinnande vatten. Så när hon sedan var 14 år och dom flyttade hit, till Udden, så var det ett mindre paradis, vatten och toalett. Bilder på ingenmanslandet kommer sen, då vi är hemma igen. Här går det tydligen inte att ladda upp bilder.
Niccolina upptäckte en myrstack däruppe, vid en tjärn, någon hade kört ner ett metallrör i stacken, nu råkar jag ha fått veta anledningen till varför folk gör så där, när vintern kommer så leds nämligen kyla ner i stacken och den dör ut, grymt men sant. Vad gör myror som är så farligt, ja jag vet inte jag ja.
Sen efter middagen åkte vi till min morbror Matts och hans fru Ingmarie, dom bor bara en tre kilometer härifrån. Vi blev bjuden på torkat renkött och finsk kaffeost, inte illa, och Melissa som blev så fascinerad av renarna fick ett renhorn, som sitter på en träplatta, att ta med hem till Amerika, undrar bara hur, på planet vet i sjutton, det kan ju räknas som ett dödligt vapen och sen tror Theresé att dom inte  vill ha in uppstoppade saker i landet, det kan ju  föra med sig ohyra trots att det är över fyrtio år sedan, den mötte sin baneman. Jaja, hon blev då jätteglad över det och det får väl lösa sig på ett sätt eller annat.
Vi fick också med oss souvas, rökt renkött och Ingmaries välkända, hemkoke lingondrickan, det tackar vi för.
Idag packar vi ihop och drar hemåt, vi blir i Umeå en vecka nu och sedan åker vi tillbaka hit. Vi har suttit dom fina dagarna, på altanen och blickat ut över sjön och sagt att det hade nog inte varit semester om vi inte hade fått suttit här. Kanske vi avslutar denna Malå visit med fika på Dungers, ett måste om man är här. Och med det så önskar jag er alla en fin dag!