Etikett: Lainejaurudden

Före…och efter…och sen blickar vi framåt

Av , , 2 kommentarer 9

Hemma igen efter en intensiv helg i, ”Hans” drabbade, Lainejaur med omnejd.

Inga bilder eller filmer i världen, kan visa hur det verkligen ser ut. Man måste vara där för att förstå. Och med det skrivet, kan man bredda vyerna och ta in, att allt elände man ser på tv och andra medier, inte heller är hela, sanningen. Bränder, naturkatastrofer, ja allt sånt, är sannolikt, minst ett snäpp eller hundra snäpp, värre på plats.

Vi drabbas gemensamt, men vissa drabbas betydligt mer än andra. Nu pratar jag mer om den ekonomiska biten samt jobbet som blir, efteråt. Såg intervjuer på nyheterna igår kväll då vi kommit hem. En av dom som fick frågor är Mikael Forsgren. Han bor 2 hus nedanför vår stuga. Precis i kurvan, där man kan börja se lon, som är mammas sommarhus. Om man kommer från andra hållet.


Brorsan la ut en länk till en drönarfilm, från bland annat vårt Lainejaur och början från Uddvägen där vi varit. Från luften förstår man mer, omfattningen, på detta lilla område, och då förstår man hur det måste se ut, hela vägen där stormen drog fram. Det är ett STORT område som är härjat.

Tog ut 2 dagars semester till, så jag är ledig idag och imorgon. Enbart i förebyggande syfte. Tänkte att kroppen skulle ta en del stryk av allt arbete. Visst, mitt knä och höft har gjort att jag inte fått mer än 4-5 timmars orolig sömn. Det värker och krampar, MEN…

Här känner jag definitivt en skillnad på vad som varit och hur det faktiskt känns idag. Vad träning kan göra för nytta. Jag trodde att jag skulle ha fruktansvärt ont i rygg och armar. Då man använder hela kroppen där man drar stora tunga grenar, kastar saker upp på brännhögen, står på huvudet och guu´vet alla konstiga ställningar man haft. Fast det känner jag inte av, överhuvudtaget. Vilken vinst man gett sig själv!


Ber om ursäkt för att dom senaste inläggen, enbart handlat om detta. Men det är svårt att släppa. Allt vi pratat om däruppe. Hur vi upptäcker att det vi önskat att förändra i en framtid, där har ”Hans” gått fram. Jag ville åtgärda altanen, tack ”Hans”, det blir en ny sådan.


Vi skulle göra något åt dungen. Vi hade fantasier om en uteplats därinne, men man måste röja först. Tack Hans, du gick rätt igenom dungen!

Träden vi skulle fälla, redan i somras, men annat kom i vägen. Tack Hans, du gav oss en spark i baken. Dom lutar rejält!


Vi lägger ditt badkar härunder kanoten, sa jag till Nicco då vi skulle städa undan efter semestern. Sedan klämde vi fast hängmatteställningen ovanpå. Jag klappade på ställningen, ruckade lite på den och sa: -Den här far ingenstans! Och tänk, precis där över for Hans, men kanoten och det därunder, låg kvar.

Vi hade brädor kvar från vårt staketbygge här hemma. Dom tog vi med upp. Dagen vi skulle åka hem sa jag till Åke att dom där lägger vi in i dit förråd. Han ville inte det, först, han tyckte dom låg bra där. Nä, sa jag, det är väl bättre att dom får ligga under tak. Så vi lastade in dom och ja…hade vi inte gjort det, hade dom legat härunder.

Det blir så många TÄNK och så många OM, att man inte kan greppa det. Men jag ska också tillägga, att vi människor är alla olika. Jag säger absolut inte, att ”Hans” var uträknande och besparade vissa från värre saker medan andra fick ta dom större smällarna, för att nån däruppe har bestämt det. Nej, det är väl mera att livet är så här! Ibland har man tur, och andra gånger en väldans otur. Tror inte heller att talesättet ”att man fått sin beskärda del”, innebär att i slutändan, går allt på ett ut. Nej, att livet är orättvist, det vet vi med alla säkerhet. 

Vy, juli – 23

Vy, augusti -23

Vy från ett av våra fönster, juli -23

Samma vy, en månad senare

Sen VET jag också att nån var väldigt snäll mot oss. Först fick vi hjälp av min storebror och hans familj, samt Nicco förstås, att få dasset på rätt köl.

Jag tväröppnade bara dörren och kikade in, men stängde igen. Det höll på bli mörkt och klockan var mycket. Såg inte fram emot städning av dass, men det finns knappast nån som gillar att städa och röja efter kaos, så… Steg upp dagen efter, kokade varmvatten för att diska men säger..nej, jag tar vattnet till dasset. Det ser ut som om det är regn på väg. Jag vill hinna göra klart därute. Öppnar dörren igen, och det enda, mina vänner, som jag behöver göra är att dra tunnan på plats, hänga upp spegeln på väggen och lägga tillbaka hyllan.

Sopa av den vägg som legat mot backen, då den hade lite gräs på sig. Och sedan torkade jag bara bort lite damm från bänk och hylla. Sopade golvet och sen var jag klar. Inte ens den fina metall lådan jag fick av Theresé, för att ha torv till dasstunnan i, hade tippat omkull, den stod så prydlig och stängd, inne i hörnet där den brukar stå. Vilket Hallelujah moment!

Nu mina vänner har jag beklagat mig klart och tackat ”Hans”, färdigt. Tog en sista bild då vi gled ut från Lainejaur området, och den kan uppfattas som lätt ironisk eller som en sarkastisk hälsning från ”Hans” eller moder jord. Överst på skylten står det: Välkommen till…


Ha en fin måndag, allihop! ps. Här nedanför lägger jag in bilderna jag la ut igår och förrgår, samt youtube snuttarna. För att få det samlat och dokumenterat, i ett och samma inlägg. Bilderna kanske inte säger er någonting, då man inte vet, vad det är man ser, förutom träd, förstås. ds

 

Inga lik i garderoben, men sin Sambo i… 😨🤪

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi fick en fin, solig dag igår. Även om graderna inte var just nå högre än 20, så var det alldeles lagom. Nicco klippte gräset, även jag. Inte alls dumt att ha uppsamlare så man slipper kratta. Och det var ju hur bra som helst att det blev gjort, för nu, för 30 minuter sedan, kom regnet.

Tänk vad bra det hade varit om man kunde få ha, ”annvardag väder” ☀️🌧🌤⛈

Winstone passade på att ha altanhäng mellan små prommisar i omgivningen.


Vi åt gemensam grillmiddag, uppe på backen. Sivert hade gjort en jättegod potatisgratäng åt oss alla. Jag bidrog med sallad och Nicco vispade ihop pricken över i:et, en vinegrätt. Inte på bild, dock, haha…


Vid bordet blev det prat om dom olika generationerna, ni vet, typ 40, 50, 60-talister med fler. Dom här generationerna har andra namn. Och teorier om hur dessa människor från olika generationer skiljer sig åt. Nu är det lite flytande beroende på var du letar på nätet. Men på vk.se har dom visat på några exempel.

 

 

Jag har bara printat Åkes tillhörighet, och min. Han är en Babyboomer

 


Och själv tillhör jag generation X (love it)

 


Fast visst är det lite som horoskop. Alla känner nog igen sig i mycket av det som står skrivet. Men självklart påverkar händelser under livet, en del av hur vi blir. Även om vi aldrig blir ”färdiga”. Och ingen är som man en gång var. Allt förändras med upplevelser, vad vi lär oss, och absolut av dom där misstagen vi alla gör.

Syrran bjöd sedan ner oss alla på en god rabarberpaj, som avrundning på dagen.


Nere i stugan tyckte Sambo att det var God natt, drog ut lådan i den lilla byrån och hoppade in…knasbollen!! Nicco har alltså inga lik i garderoben men har sin Sambo i lådan 😂

Tror jag var först uppe av alla, nu på morgonen. Fick upp ett städar il. Jag var rätt säker på att det skulle börja regna. Så…fram med dammsugaren och städade utedasset. Vi ska väl fixa dit en matta som ska sättas fast med list. Får se om regnet lättar under dagen. Sen tog jag och Winstone morgon svängen. Träffade på en räv…


Och plötsligt fick Winstone upp farten. Roligt att ändå leklusten finns där även om det är längre mellan gångerna.


Ha en fin söndag, allihop! Lainejaurudden over and out!Fotnot: Theresé Hällsten fotade i midsommar. En vidvinkel bild, blev det.

SKÄRP ER, för…böveln!! 🥸😂

Av , , 4 kommentarer 10

På TikTok finns nu ett filter som ska visa hur man skulle se ut om man stannat i tonåren, och sedan fick evigt liv. Folk lägger ut då dom testar filtret, dom får tårar i ögonen, blir ledsna och drömmer sig bort till i ungdomens dagar. Uppenbart helt tagen om hur vacker dom var och hur filtret kan visa hur dom faktiskt sett ut.

Ehh, ja, jag kände mig tvungen att testa. Jag fick också tårar i ögonen…då jag skrattade så jag grinade. NÄÄÄ, jag såg verkligen INTE, ut så där då jag var ung, inte heller hade jag velat se ut så där, idag. SKÄRP ER!! 🥸😂


Jag har inte så många bilder av mig själv från mina tonår, vilket är lite trist. Men här är ett kollage på 3 bilder. På bilden längst ner till höger är jag 12 år och på övriga bilder var jag 16 år. Nej, jag ser ingen liknelse med filterMaria.


Med filtret ser jag snarare ut som idag fast dom har dragit ut skinnet, lite för mycket. Kunde lika gärna ha trätt en strumpbyxa över skallen och försökt dra upp den igen. Fast då hade jag blivit mer avlång i fejjan.


Apropå TikTok, såg jag detta klipp igår. Jag lovar, jag satt och tänkte… fiii f-n, vilken hemsk olycka och vilken smäll… Fast… nä, klicka på bilden och se på filmsnutten, och ha på ljudet. Jag lovar, ingen kom till skada, nånstans.


Det är V8 motorns dag idag, och ja, finns det nånting bättre att visa än, än en gång, Åkes motortransport av min/vår, V8 motor. Och idag kan vi ju fira för att motorn fått extra power av den lilla turen, nedför Blomstervägen.


Var till mamma igår kväll. Vi kom in på ämnet dialekter och jag frågade om en mening hon sagt förut. Jag hade glömt bort början på meningen. Hon sa den, och sedan undrade hon om jag kom ihåg då hon berättade om dom som satt på utedasset i Kokträsk. Jag frågade om jag fick spela in då hon pratade och det gjorde jag. Klicka på bilden, för att höra vad hon säger. Jag filmade inte henne så därför får ni bara se en duk. Skruva upp ljudet, och klicka på bilden, som förövrigt är huset hon är född i, och Theresé och Nicco sitter på bron, uppe i Malå/Jockmock.


Kokträsk händelsen kan dock vara en skröna, för jag vet inte vem som överhörde deras samtal, därinne på dasset. Men det lät roligt ändå, haha.

Avslutar med denna text, skriven av en kvinna från Springliden (möjligtvis Mörttjärn, kommer inte ihåg), som ligger 2 kilometer från vår stuga på Lainejaurudden. Och som beskriver årets alla olika väderlekar, på bondska, förstås. Önskar er alla en trevlig fredag!

Myror 🐜 och väderstreck 🌎

Av , , Bli först att kommentera 15

Vet att ett sätt att hålla reda på väderstrecken är att kolla på vart myrorna bygger sina stackar. Jag visste nämligen att det var i söder…eller norr. Då frågan kom upp, tidigare i sommar, så svarade jag självsäkert att myrorna bygger på norrsidan. Men fick på skallen, med en gång, det var söder.

Fast då måste vår Lainejaurudde ligga i ett twilight område. Jag vet nämligen av en myrstack som funnits där sedan, minst 48 år tillbaka. Här är den, btw, gömd bakom snåret.


Och enligt väderstrecket som alla är experter på att peka ut, så ska den här stacken vara uppbyggd i nordväst, läge, hm…


Googlar, hittar lite…

Myrstackarna ligger ofta på södra sidan av en trädstam eller en gammal stubbe, så att ingenting skuggar stacken.

Om man rör sig i skogar där det finns många myrstackar, kan man även studera dessa för att få en liten vink om väderstrecken. De är nämligen oftast byggda på sydsidan av träd, och formen på myrstacken är också oftast mer lång-sluttande mot sydsidan.

Även om väderstrecken inte stämmer helt exakt, så ligger den största delen av myrstacken på bilden söder om trädet (mer exakt sydväst), den är också mer långsluttande ditåt, och även mossan på stenen i bakgrunden växer främst på nordsidan.

Foto Robert Cederholm

Det finns en hel del saker man kan titta på i naturen för att försöka räkna ut vad som är norr och vad som är söder. Något jag verkligen vill understryka är dock att man lär sig så många av dem som möjligt, och sedan alltid går efter så många av metoderna som man kan i varje given situation. Ingen av dem stämmer nämligen helt till 100% i varje enskilt fall, så det räcker inte med att bara titta på ett träd, en sten eller en myrstack – man måste kombinera flera metoder, och även titta på fler än ett exemplar inom varje område.

Så slutklämmen, blir, att man inte alls kan vara säker, men det är mer troligt att det stämmer. Den på Udden, stämmer inte alls, men det kan bero på att jag varit där hundramiljoner gånger, och snurrat till det med mitt energifält, haha…

Ha en fin onsdag, allihop

Kusinträff..check…

Av , , Bli först att kommentera 15

Så trevlig kusinträff igår, och vi hade lite extra tid på oss, då Torgny och Malena, och Johan och Isabell, dök upp en dag innan.

Till fikat var vi 30 personer . Vilken suprise, då Anna och Ingvar, helt oväntat kom hit, lagom till 14 fikat. Dom hade tackat nej men gjorde ändå en tripp på 42 mil, tur och retur, för att hinna träffa släkten. Så kul 😍

Fick fin present av Torgny och Malena, jodå, man bugar och tackar 🤩

Torgny kastar hästsko och har till och med vunnit SM i hästskokastning, inte på elitnivå, men ändå…imponerande. Dom hade tagit med sig hästskor, matta och pinne, så vi fick testa på. Jag blev lite såld på det, faktiskt. Ska kolla upp vart jag kan köpa hästskor, så får man kanske utmana några gamla grannar eller vänner på lite kastning 😄

Lagom till middagen kom ett regnväder förbi och störde grillningen, men det blev ändå inte så långvarigt. Mycket surr och prat, gamla minnen, och framtidsutsikter. Kusin Johan har hur mycket bilder som helst som han skannat in och sorterat upp, från…way back in time. Så kul att se. Och här får ni se lite av vår kväll.


Theresé pysslande var också mycket uppskattat. Jag ska visa er sedan, hur det såg ut. Men tar det imorgon, istället. Det tar evigheter att ladda upp bilder här. Efter middag tyckte vi att det var på sin plats att fota hela högen, så först var det till att samla ihop högen.

Och sedan få till det där extra 😁 Bakom Theresé mobilkamera, står Jossan, en kompis till min brorsdotter Camilla. Och visst blev det fina bilder.


Jag avrundade kvällen vid 00.30 tiden, men jag tror att dom flesta, Åke undantagen, tog ett bastubad med bad i sjön. Det hördes vida omkring att tempen i sjön, inte var så hög, haha…

Nu har alla som skulle hem, åkt hem. Ska jag gissa nåt så blir det nog en tidig kväll ikväll. Det kan behövas.

Ha en fin söndagskväll, allihop!

 

Många frågor och få svar

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi fick uppleva lite värme igår, innan vi packade ihop allt, startade upp och drog iväg hem. Kaffe på altan, blev det förstås också, mer än en, kan jag ju säga.


Plötsligt blev det ett tjattrande och i björken ovanför bussen, böjde sig grenarna åt alla håll. Det var 2 ekorrar som antingen bråkade eller busade Lite osäker, den ena fick jag på film och den andra på bild.


Apropå film så fick jag filma nåt annat. Det är absolut vindstilla, varmt, det är tyst, inte en rörelse på vattnet, men plötsligt, från ingenstans, börjar det krusa sig på vattenytan. Här är filmsnutt nummer 1.

Jag stänger av filmandet men får rycka upp mobilen igen, efter några sekunder, då vågorna svallar in mot land.

Fattar ingenting, vad är detta? Sivert, som har stugan 30 meter från oss, berättade att dom såg detta i fredags, samt midsommarhelgen. Ja ni fattar ju att man undrar om det är en monsterfisk eller kan det vara jordskorpan som rör sig. Jordbävning…men kan det vara en jordbävning under vattenytan utan att man känner det i marken, bara en bit ifrån?

Fint, sa jag till Åke då vi satt och filurade på vad det kunde vara. En öppning i jordskorpan och SLURP, så försvann hela sjön ner i ett slukhål och vi blev utan sjöutsikt. Hur kul var det, på en skala.

Men realistiskt, en monsterfisk, njae, skulle det ens vara möjligt att den skulle kunna skapa såna vågor, som sträcker sig flera hundra meter, tvärsöver sjön. Då måste det verkligen vara ett monster i storlek, och röra sig fort som tusan.

Slutligen, apropå sjön, och alla glas och porslinsbitar jag plockat upp från sjöbotten, där vi går ner i sjön. Jag trodde att det höll på ta slut på bitar, då jag bara hittade några få, under semestern. Igår plockade jag upp detta.


Näpp, det är definitivt slut, med att kliva ner utan badskor. I detta fall tog jag vad jag hade…stövlarna 😅

Vart kommer allt detta ifrån? Många frågetecken??? Och inga svar…så här långt. Jag får återkomma i frågorna om nån ger oss dom, svaren alltså.


Nu är vi i alla fall hemma igen, och söndagen kommer att fördrivas här hemma. Kan nog bli en liten sväng med Camaron, på eftermiddagen. Vädret ser då ut att kunna tillåta lite utehäng Ha en fin söndag, allihop!

Åke fick present till sin bil och jag fick nåt annat

Av , , Bli först att kommentera 11

Idag är det brorsdotter Camillas, födelsedag, så vi skickar ett grattis från oss, till henne. Bild tagen nedanför deras stuga på Lainejaurudden, i höstas.


Fick en specialleverans igår, hemmagjorda ägg, kanske inte är det rätta ordet, haha, men dom kommer i alla fall från ett lyckligt gäng hönor, som är bosatta i Renbergsvattnet.


Med äggen, följde en bok, och den var signerad, inte av författaren, men av givaren. Och det var så fina ord, att om boken inte faller mig i smaken, så lär jag ju spara den för evigt, i alla fall 🥰 Tack Annelie, för den och för alla skratt du bjussar på.


Även om vi blandar upp våra samtal med både allvar, dagliga göromål, minnen och teorier. så slutar ändå allt med skratt. Den, i särklass, bästa medicinen som täcker alla diagnoser. Och jag är lika glad som du, att vi, av nån outgrundlig anledning, hittade tillbaka, fast bara till det gamla, utan det väntar även nya saker.

La ut detta på instagram och FB igår.


Mary från Duluth, förstod inte riktigt, vad det var jag hade skrivit. Och det är väl förståeligt, Tror inte google translate fixar allt. Men jag förklarade och polletten föll ner. Och jag förstår också att det finns dom som kanske inte alls fattar, men det är ju så, att om det är väldigt kallt ute, så kan man täcka kylaren med en bit kartong.

Då får man upp värmen. Men kom ihåg att ta bort den då de blir varmt igen. Och eftersom Åke lät lite kritisk till mitt inköp, så ändrade han sig kanske då han fick veta att det var han jag tänkte på… hehee.

Fast jag började egentligen med att säga, att jag hade köpt en soffa, ni vet, det är ju också ett knep. För då blir ju en sån här sak, inte så märkvärdigt. Sen fortsatte jag med att även han, kunde ju få 300 i rabatt om han blir medlem. Och då, sa jag, kan ju du, köpa en ny soffa åt oss.

Jag handlade på Kvantum i början av veckan, och hittade nåt nytt, nämligen denna.


Jättegod, enligt mig, men jag vet ju att det är svårt att ge bra betyg utifrån ens egna smak. Nån annan kan ju tycka absolut tvärsemot. Men men… här går den an.

Åt en hårdmacka med dillkaviar på, igår. Plötsligt kände jag att kaviar är ju för fasen inte gott. Utan jag sa till Åke, inte är det konstigt att människor från andra länder, får kräkkänsla då dom testar kaviar… isch då, och jag som ätit det ända sedan barnsben. Där ser man, man kan ändra sig, bara så där.

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Vi hade inget facit i hand…då det begav sig!

Av , , Bli först att kommentera 10

Med facit i hand skulle vi ha döpt Winstone till shadow/skuggan, eller, möjligtvis till, Lucky Luke, ni vet han som är snabbare än sin egna skugga, som Sally fick träffa:

72085907_10156827360827060_7774677802682417152_n

Winstone följer mig i mina fotspår, hela tiden. Vart jag än vänder mig, så ser jag honom, ligger han i soffan och jag går in i sovrummet, så dröjer det 23 sekunder, så kommer han efter.

Enda stället han vägrar gå till, är ner i källaren. Men går jag dit, så står han i dörröppningen, eller så lägger han sig där, och väntar.

78335217_10157643971896585_1567165731596926976_oDet är trappen han inte tycker om, samma steg som när man går upp, men ner, är trappen smalare.

Och sitter jag i soffan, och han går ut i hallen, så ligger han och har full koll på mig ändå, han syns i alla hörn, överallt.

Senaste fotot från igår kväll och jag skulle föreviga fikabordet, visst ser ni vovven?

79087655_10157643977336585_7143109046558523392_o 78133130_10157642102066585_1384230228213104640_oGulligast är han då jag går ut genom ytterdörren. Det är som om han vet då jag ska ta bilen, då ids han inte skälla då jag går ut, men han står i fönstret, ända tills jag inte ser honom längre, han sätter huvudet mot fönstret så han ska se så långt han bara kan.

Om jag däremot ska in på lill Ica, då står han och skäller tills jag försvinner in på affären, och då jag kommer ut står han där och gluttar. För nån vecka sedan gick jag direkt från Ica til brevlådan, på andra sidan kyrkområdet, och då försvinner jag ur hans synfält under 2-3 minuter, och jag kommer fram från andra hållet, gissa vem som fortfarande står i fönstret, jomen hunden.

Nu händer det faktiskt, att jag blir less ibland, speciellt då han sätter en tass under min fot, för att han vill vara nära också…då suckar jag och säger åt honom, please, GÅ OCH LÄGG DIG!!! Och jo, jag kan få honom till det men inte utan att det ska gå långsamt, så det gäller att vara ihärdig.

Jag gjorde i alla fall en pepparkakskräm igår, till fika besöket, bestående av 200 gram Philadelphia ost och ½ dl rårörda lingon, en säker smaksättare, och nu funderar jag på att göra en liten rulltårtsbotten kryddad med pepparkakskrydda, och sedan använda ost och lingonblandningen till fyllning, why not!

Har redan varit ut med skuggan, och nä, jag gillar inte att det är plusgrader nu, så tråkigt med slask och halka. Men som vanligt, vad göra, annat än köpa att det är som det är, eller så får man flytta till nåt land där det aldrig snöar.

Är i alla fall glad att vintrarna då man var barn, såg aldrig ut så här, då var det snö, punkt slut, och kom inte och säg att man klippte gräset, en gång på 70 talet, så det har sett ut så här förr…JA EN GÅNG, och en gång, är ingen gång. Men nu snackar vi om alla vintrar dom sista 10-15 åren, så visst fasen är jorden ur led, och lika säkert som  Winstone är där jag är, så är det vi, det beror på, och ingen annan.

Här är en bild från just 70 talet, och detta är Lainejaurudden, 1:a maj, och jag står med gul overall och vit mössa, tror att jag lutar mig mot min mormor Sadura. Kontra den bilden med hur 1:a maj sett ut sedan dess…jojo!

Skanning_20191204Önskar er alla en fin onsdag, slasket till trots och ger er en bild med en liten…twist 😀 Kusin Jenny, förstås 😀 För fler bilder och filmer kan ni följa henne på Instagram:
78753767_10157643976956585_7489686776764694528_n

Tjopp så var det gjort

Av , , Bli först att kommentera 9

Då var den arbetshelgen över, den kom lika snabbt som den försvann, konstigt det där, helgen har som alltid varit helig, på något sätt. Vi har i familjen, aldrig haft helgarbete, så det är ju dom två dagarna man har att spendera tillsammans, så det är säkert därför man tycker det känns avigt, att plötsligt inte kunna vara med dom andra.

Man gruvar lite då det närmar sig, men tjopp så var det gjort, när man väl är på plats så rullar det bara på, och sen är man glad att dels kunna göra något för en annan, samt att familjen i övrigt, får lära sig att klara en del saker själv också…jodå!

Idag ska jag gratulera lillsyrran som fyller hela 28 år, henne firade dom igår, men då var ju inte jag ledig, sååå…Grattis Emma, hoppas du får en lika bra dag idag, som igår, och här kommer en bild jag lånat från FB, visste inte om Emma ville vara med på en närbild så jag tog den här fina istället, det är Theresé Hällsten som fotat och det är Emma och Johan som sitter nere vid deras stuga på Lainejaur udden och myser:

1240390_10152213742082060_452711549609880293_n

Vi har sett reklamen på Sveriges värsta bilförare, och jag har som tyckt att det är så löjligt, vadå pajaser, klart dom gör till sig, ingen kan ju ha fått körkort, med den körstilen, och att dom kör så där dåligt…på riktigt! Med chans att vinna fina priser ställer dom upp på att göra och köra bort sig utan skrupler.

Nå, så kände jag mig tvungen att gå in och läsa lite om reglerna och hej bara, vad förvånad jag blev då jag läste följande, och jag citerar: Vi ser impulsiva, rädda, övermodiga och dumdristiga förare som på något sätt lyckats få körkort. Här ska åtta av de allra sämsta få sina körkort indragna. De utsätts för utmaningar bakom ratten och för tävlingar som sätter kunskaperna på prov. Slutcitat

Men det innebär ju då, precis som jag tyckt hela tiden, om man inte kör bättre än så där, så ska man banne mig inte ha ett körkort heller, och tydligen så förlorar dom åtta sämsta sitt också 😀 Lite tvetydigt dock, hur kan man bli Sveriges sämsta bilförare, alltså vinna det spektaklet, om dom som var värst, redan åkt ut och förlorat sona körkort? Hm…

Jaja, jag ska inte grubbla mer på det, nu ska jag istället fundera ut vad som ska hända idag, släppa upp katterna och strax, gå ut med vovven…i regnet, mysväder…hundväder. Ha det gott, allihop! Kolla, vem som tagit sig från bilen och nu sitter och chillar på bron….ojoj, stackaren!!!

Foto1174

 

 

 

Maria Lundmark Hällsten