Etikett: lakan

Fler behöver samarbeta, inte bara sängklädes tillverkarna

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 april 2024 kl 09:08, 2 kommentarer

Kan det möjligtvis finnas fler än jag som ren bäddar sängen, måttar det stora lakanet som täcker bägge våra sängar. Slänger iväg det så långt jag kan och inser att det ligger på tvärsan. Gör om, och tror att jag nu lagt det rätt, men det har jag inte alls. Jag *suckar* precis som vanligt och gör om proceduren en tredje gång och BAAM så blev det rätt. 99 gånger av 100, är detta min vardag då jag ren bäddar.

En förmodad tanke om varför det händer, är att lakanet inte skiljer så mycket i storlek på längd och bredd. Och det är av den anledningen jag inte ser med blotta ögat, vilken sida som är mindre (den som ska upp i huvudänden). Dessutom är det ju rätt så brett och svårare att överskåda måtten på. Men snälla, kan man inte märka ut kortsidorna då, redan i tillverkningen då? NEJ, jag kommer inte att göra det själv, jag vill att dom gör det.

Hur många gånger har man inte fått in täcket på sniskan i påslakanet och står där och vevar på med täcket för att försöka få det på rätt ledd. Inte har dom gjort det lättare då många påslakan saknar hålen i överkant. Och vid nåt tillfälle har jag till och med fått tag i ett täcke som snudd på, var fyrkantigt och passade inte alls i påslakanet. WHY??

Slutligen behöver jag inte ens skriva om dessa formsydda lakan och kasta mina åsikter på er, om det. Det fanns redan nån som hunnit före, hahaa…

Fotnot: Jag håller absolut med om det!

Apropå att samarbeta, så kan man undra varför inte fler gör det. Läkare, terapeuter, sköterskor och annan sjukvård. Den ena vet inget om det andra utan hänvisar patienten till att söka vård på den enheten. Där får du veta att dom inte är utbildad på det där området man tog upp i förbifarten och dom vet inte heller om det kan ha att göra med det där första du sökte för. Du hänvisas vidare…

Vart är samarbetet över gränserna och vart är nyfikenheten att vilja komma fram till vart problemet ligger? Varför lämnar man det till patienten att ta reda på, för guess what, patienten är redan sjuk och trött, och har inte energin att hålla reda på vem och vart man vänder sig. Man ger upp och låter det vara som det är.

Nej, det gäller inte mig, inte idag. Men jag har garanterat varit i den svängen förut. Kan vara av den anledningen jag inte heller bryr mig om att söka hjälp för sånt jag dömer ut själv, innan. Med ord som: ”Dom kommer ändå inte att hitta nåt fel, så vad är det lönt!”

Fast jag har tidigare erfarenheter via jobb, mina vänner, släkt och min man Åke. Ibland är det så sjuka historier så man har slutat fundera på vems händer du lägger ditt liv i. Du ska lita på att dom vet vad som är bäst, fast… nånstans vill du inte, men du har egentligen inte så många options. Känns halvdrygt att skriva det , men man ska precis som man brukar säga, vara frisk för att orka vara sjuk.

Jag ska tillägga att detta absolut inte gäller alla inom sjukvården, det finns undantag. Och dom ska vi höja till skyarna för deras engagemang och vilja, att göra rätt, informera och ta sig tid. En dänga kan man istället ge till politiker som inte gemensamt kan gå ihop för att lösa dom största, akuta problemen. Vi kan inte förlora det lilla vi har kvar.

Ingen ska heller behöva gå till ett jobb där man otrivs för att man inte får ge dom 100% som man egentligen skulle vilja ge, men det finns inte tid eller pengar till det. Detta för att dom personerna behövs ute i periferin för att hjälpa till på andra ställen.

Nu ska jag sluta gnälla, haha, jag åkte rätt ner i en negativ spiral och ALLT detta, på grund av våra lakans utformning, oh my…

Solen skiner ute, inte jättekallt även om jag hade på mig finmössan på morgonpromenaden. Mer beroende på mitt skruvade fladder hår som stod på kant. Undrar om det var på grund av det lilla jag kommer ihåg från min dröm.

Åke skulle köpa en stor mjukis känguru som man kunde använda som sacco säck. Han påstod att det var till 2 barn vi tydligen var stödfamilj till. Men då jag anade att det var han själv som ville ha den, och jag sa att köper du den så får den ligga i källaren när dom inte är här, så fick jag att NEJ, från Åke. Han var avslöjad, det var han som skulle ha den egentligen. Sen vaknade jag… 😅

Ha en fin måndag, allihop!

Hellvetans…lät bättre än…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 september 2021 kl 08:37, Bli först att kommentera

Ja det var inte många som gissade vikten på strykjärnet, hahaa… här har ni en bild på mitt strykjärn samt järnklumpen, för att ni ska få en uppfattning om storleken.

Och låt mig säga att jag vet inte ens om man kan använda järnet som potentiellt mordvapen, det krävs lite armmuskler för det 💪

Vikten är nämligen, modiga…tadaaa…

Fattar ni vilket gympass man måste ha gått igenom för att stryka lakan med det där? Helt obegripligt. Ligger ens tyget still? Jag tycker att tyngden borde göra att man bara knölar ihop det som ska strykas. Eller punktströk man bara, typ, la ner det och lyfte igen… hellvetans också (hellvetans lät bättre än det andra ordet, haha) vilket jobb.

Då kan man relatera till, att ALLT, var faktiskt inte bättre förr. Och nej nej, glöm det ni tänker säga, jag ska inte testa, jag fortsätter gissa hur dom gjorde istället, och besparar mina armar. Åkes farmor Tyra, använde det som motvikt i hennes vävstol, haha, finurligt, tycker jag.

Jag var upp till mamma en sväng efter jobbet igår. Vattentornet är verkligen coolt med belysningen som skiftar.

På nåt konstigt sätt, har ju vattentornet blivit ett riktmärke för hem. Inte konstigt, då man vuxit upp där. Och tornet syns vida omkring. Alla gånger då vi var barn, som vi åkte till stugan, vinter som sommar, då man äntligen skymtade vattentornet, så sa man säkert högt ibland, och andra gånger tyst i huvudet…nu är vi hemma.

Men hem på riktigt, är där man bor, och där man känner att man vill vara. Där hela atmosfären andas trygghet, trivsel och är ett ställe man längtar hem till. Sen är det absolut inte alla förunnat, att ha ett sånt ställe. Men det behöver inte heller betyda, att man inte kan få det.

Jag är då absolut på den plats jag vill vara, både vad det gäller boende, arbete och livet. Och jag är också glad, att vi inte vet ett skvatt om morgondagen. Vi får leva precis här, och nu.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kycklingfilé visst, men pannan på en kyckling, hm?

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 juli 2019 kl 08:45, Bli först att kommentera

Fick ett påslakanset i percale, av Theresé, som försenad födelsedagspresent. Hade intentionen att få lägga det i sängen i söndags då vi kom hem, men jag hann inte få dom torr efter tvätten, så det fick bli en kväll senare…så sköna och mjuka.

Här en bild av setet, lånat från Hemtex hemsida, eftersom jag tyckte att bilden jag tog på vår säng inte såg så tilltalande ut eftersom jag inte har nån mangel…det vart som lite tilltufsad bild, fast jag vet inte om Hemtex bild var mindre skrövlig 😀

Fick även med ett sånt där dra – på lakan, i samma material, har aldrig haft ett sånt förut, men tänker att hädanefter, och nästa gång det ska införskaffas, så få det bli i den modellen, perfekt och enkelt.

Såg en annons på FB, och det var ett recept, titta här:

Jag började skratta då jag såg bilden, Theresé undrade vad det var som var så roligt, ja sa jag, alltså, kycklingpanna, undrar just hur många stackars kycklingar det gått åt i den grytan. Pannan på en kyckling, kan ju inte ge mer kött än hälsenan på en sparv, jussepass! 😀

Ska åka och ta bort stygnen i tumbasen, efter frukost och promenad med Winstone. Och efter det ska jag tydligen vara omplåstrad 1-2 veckor till…nalta less nu, men ska bli skönt att slippa trådarna, tror att dom hjälper till att dra i skinnet så det känns lätt obehagligt.

Och ikväll hade vi tänkt dra till minigolfen i Hedlunda dungen och spela lite med Sally, får se om jag kan hålla i en klubba, hm, tänkte jag inte ens på. Nå, kanske jag får testa att använda vänstern, kan ju bli roligt. Varnar härmed andra som kan tänkas befinna sig i närheten, skottvidden kan bli rätt så stor 😀

Hoppas solen börjar skina, inte bara här på slätten utan även på er alla andra med, nu behöver vi ljus, tycker jag, ha en fin dag, allihop!

Har allt en förklaring?

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 september 2016 kl 07:50, Bli först att kommentera

4 timmar, höll han på med våra fönster, han var noga och jag är jättenöjd. Men då ska ni också veta att fönstret i vårat sovrum, hade jag förträngt, glömt bort…då jag beställde fönsterputsningen, men det spelar ingen roll, jag kan ta in och utsida på det.

Sedan var det 2 balkongdörrar och 2 större fönster som jag bara beställt ut och insida på, så egentligen var det inte övermäktigt arbete, kan tyckas, men vill man göra ett bra jobb, så gnussar man på så där länge 😀 Rentrivsel, heter företaget, dom anlitade jag även ifjol och kommer förmodligen fortsätta att göra det också.

Nicco tycker att vi, det vill säga jag och Åke, alltid tror att det sker övernaturliga saker här hemma, fast hon anser att det är helt naturliga grejer som kan förklaras, om man bara tänker efter. Jojo, visst visst, många saker har en lösning eller förklaring, det fattar jag med, men den här går jag bet på.

Tvättade sängkläder, och efter torktumling, så kom det ut en stor tung påse, så hårt ihopsatt att vi inte fick upp den, igår. Åke provade länge och väl innan han ens fick in fingrarna i det ihop virade hålet. Och nu är alla tyger ute, fast inte utan frågetecken.

Påslakanet har en dragkedja, den var stängd, nu har jag äntligen kunnat reda ut den. Inuti, hade den snurrat upp sig som en lian, och där fanns även 1 lakan och ett annat påslakan. Med andra ord, lakanet och det andra påslakanet, hoppade in i det röda påslakanet, sedan stängde dom dragkedjan och levde loppan därinne. Då den kom ut från torktumlaren, trodde Åke att jag hade en tvättpåse. En stor säck, så hårt ihop vriden, att den såg ut som en pengapung, som inte gick att vrida upp. Ja, så här såg det ut nu, då jag kunde lösa knuten, som Åke påbörjade igår, vi gav upp efter en kvart.

Mm, att det försvinner sockar i tvätten, det vet man ju, men att grejerna kan göra såna där cirkuskonster, det tycker jag är häftigt och snudd på, oförklarligt 😀

Jag får kaffebesök på förmiddagen, så nu ska jag se om jag ska börja packa lite lätt och ta ut lite grejer till bussen, den ska förhoppningsvis vara lastad och klar, då Nicco och Åke kommer hem från deras jobb. Och Winstone förstås…ska ju ut en sväng.

För några dagar sedan såg vyn vid ån, lite annorlunda ut, jag trodde att det var någon ny granne vi fått:

Ett lektält, förmodligen på rymmen!

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Roligt och oroligt

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 februari 2016 kl 09:30, Bli först att kommentera

Roligaste fåglarna ever, jag såg ett klipp på FB, en typ av kråka, som hoppar upp i en handduk som hänger ute på ett klädstreck, och där hänger den, upp och ner medan den andra står och undrar vad fasen den håller på med.

Theresé skrev att den måste ha lite fladdermus blod i sig, och verkligen, man skulle då kunna tro det. Jag sökte på klippet och YES, jag hittade det, kolla in det här alltså 😀

Mindre roligt, med andra ord, oroligt, var det då vi skulle ta lunch igår. Jag skulle steka en hamburgare till Åke och själv ville jag värma på en bit, hembakad pizza. Efter en minut slocknade ugnen, och återigen…väldigt konstigt, plattan funkade, även fast den inte lyste rött, så Åke fick sin lunch.

Ugnen däremot bjöd inte på tillräckligt med värme så jag fick käka kallskuret, det blev yoghurt och en hårdbröd macka, inte vad jag förväntat mig 🙁 Och sedan, efter en check nere i källaren så konstaterades det, att bägge frysarna, också slocknat.

Åke ringde upp dom som bytt ut jordfelsbrytaren och en kille kom hit på någon halvtimme. Han tyckte att vi skulle säkra upp huset, men jag undrar av vilken anledning…vi har inte fler saker inkopplade än vad vi hade för 5 år sedan, då vi flyttade hit? En huvudsäkring hade i alla fall gått sönder, och han satte luftvärmepumpen på en annan säkring, så får vi se om detta håller.

Så det blev att laga mat x 3, entrecote gryta, korv stroganoff och skinksås. Rädda det som räddas kan. Jag tänkte att korven, köttet och skinkan, redan varit utsatt sedan tidigare, för lite varmare klimat, då vi var utan ström i torsdags, så det kändes som om jag inte skulle spara på det där så mycket längre.

Jag har varit och kört ett träningspass nu på morgonen, riktigt härligt, faktiskt, och nu är frukosten intagen och Winstone längtar ut, så det är vara att klä på sig. Ha en fin måndag, alla vänner!

Som en smäck sitter på skallen…

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 oktober 2013 kl 06:06, 4 kommentarer

Jag är ingen pillertrillare… inte för att jag har nåt emot mediciner eller vitaminer, men jag kommer ju inte ihåg att ta dom, men nu… kanske, efter ett hett tips från Tina. Jag gör i ordning ett shotglas, i detta fall ett snapsglas, med tabletterna, och ställer fram på synligt ställe, så är det klart, och när det är taget så fylls det på, igen, ja, det kan faktiskt funka 🙂

Winstone vann inte kopplet och halsbandet, men hey, nu är Eloise nominerad som en av tio som kan vinna månadens bild, haha…kul! http://hemmetsjournal.se/katt/Manadens-bild/

Inget koppel dock, men väl mat, och lite godis.

Nu står Buicken i tältgaraget, men det såg tight ut ett tag… Buicken stack ut ½ meter, ja jag fattar inte vad vi tänkte då vi köpte bilen, den är ju fööör lång, men Åke har trasslat in den i alla fall så det är stängt.

Ännu tightare såg det ut igår, då vi med gemensamma krafter drog upp presseningen över ställningen och det plötsligt saknades ½ meter på bägge sidorna, ner till backen. Nä, sa jag, det där går inte, det ser du väl att det är fel. Mm, han ville inte riktigt ge med sig, tyckte att det skulle bli för galet att sno på hela alltet, men till slut så, och jag hade rätt, då gled hela saken på plats och den täckte alltihop.

Vet du hur jag kunde veta det, frågade jag Åke. Nej, svarade han och såg konfunderad ut. Jo, så där är det varje gång jag byter lakan i vår säng, hur jag än ögonmåttar innan jag slänger på lakanet så får jag kortsidan där långsidan är, och jag kan inte för mitt liv begripa hur stackarn det ska kunna täcka sängen om jag vänder på det… men samma sak varje gång, jag slänger om lakanet och tjopp så ligger det som en smäck sitter på skallen 🙂

Idag ska vi fira min chef, hon fyller år och det ska bjudas på smörgåstårta och annat gott, blir säkert en trevlig arbetsdag. Önskar er alla en trevlig fredag!

Småkusligt om än fascinerande

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 oktober 2012 kl 06:39, Bli först att kommentera

Wow vilken sovmorgon man fick, gluttade på klockan och såg att den var 01.26… men något stämde inte, den blinkade. Och då var man ju tvungen att titta på mobilen och då var klockan mer än så, den var 25 minuter i 6 och i och med denna lilla start av tankeverksamheten så var sömnen störd och det var bara att kliva upp.

Jag har kvar två fönster att tömma innan fönsterputsaren kommer så det var väl detsamma, då får jag väl göra bort det nu då. Inte blev det världens bästa väder att tvätta fönstren i heller, men å andra sidan, det hade kunnat vara bra idag men regn eller snö imorgon så vad spelar det för roll, huvudsaken är väl att det blir gjort.

Det blev så mycket att göra igår så jag hann inte ens med bastun, jag kom hem vid åtta och fortsatte med att städa undan däruppe. Jag har även hunnit testa torktumlaren, jojomensan och nu begriper jag inte hur vi hade kunnat vara utan en sån, så länge.

Men så undrar man också hur stackarn svärmora klarade sig utan… hon hängde ju mycket tvätt utomhus, på somrarna, men som det sett ut här under tiden vi varit boendes i huset, så har det yrt damm och smuts runt knutarna i och med alla byggen, så någon tvätt har man inte velat ha utomhus.

I stugan hänger man det utomhus… fråga morsan hur kul det var att plocka in dom vita lakanen, en halvskum julikväll och hon blev anfallen av en uggla (förövrigt andra gången i hennes liv som en uggla anfallit henne).

Tydligen kan ugglor anfalla det som är vitt och fladdrande, och den tyckte väl att det fladdrade väl mycket av dom där lakanen hon skulle plocka in, så den gjord en störtdykning mot henne, men tyckte nog att bytet kändes för stort.

Så när man var yngre och hade lite att göra däruppe i stugan så föreslog alltid mamma och pappa och man skulle ta ett vitt lakan och springa runt lite därute för att locka fram ugglorna, men jag tordes aldrig riktigt göra det, ugglor inger lite respekt… och upplevs även som lite småkusliga, om än fascinerande.

Nähä, ojdå, det var ju Enya, inte en uggla 🙂

Näpp, nu ska jag sluta surra och göra något istället, hoppas ni får en bra dag!

Kortet på Enya är taget av Theresé Hällsten och kortet på berguven, lånad från google.

Tunn och skör som finaste silke

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 september 2010 kl 07:35, 2 kommentarer

Ni vet när man har påslakan och lakan som är tvättade så många gånger och dom har blivit så mjuka så att det känns som om man låg på den allra mjukaste bomull, sen vänder man sig och utan ett ljud har lakanet spruckit sönder, eller man har tänkt använda foten till att rätta till täcket och *tjopp* så åkte foten igenom påslakanet, för att det blivit så tunt. Såna jeans och en sån jeansväst har jag.

Jag sa vid något tillfälle att min väst är så tunn och nött att den kommer att falla sönder om någon stirrar för mycket på den. Här om dagen stod Nicco och tittade konstigt på min väst, jag kollade ner och undrade vad som var fel. -Du mamma, sa hon, skulle verkligen västen gå sönder om man stirrade på den! Haha, hon gjorde ett allvarligt försök men det gick inte.

Varför är det alltid så? Precis när grejerna är så skön, mjuk och följsam, ja då ska dom gå sönder och att laga dom är inte värt det. Det är bara att jaga nytt. Men nu är snart väst vädret över så jag lär väl inte behöva någon ny…på ett tag…kanske.

Nicco har fått en ny kompis:

Åke blev tillfrågad igår om han ville ha ett skellett, så han ringde och frågade vad jag tyckte, jag skrattade och sa att alltid kan vi väl hitta någon plats till den, man kanske skulle ha hakat på den, i fronten på bussen….jag sa att vi skulle slänga in den under bussen, kanske sätta på den Åkes boots och sedan knäppa kort på eländet, lägga ut den på bloggen och skriva att nu är Åke less på att ligga där under och skruva.

Nu är det inget riktigt skellett, utan den är i lite tjockare plast, så om ni tycker att det är makabert att ha en döing i rummet så kan ni ta ett djupt andetag och pusta ut. Ja, makabert kan man ju tycka ändå, själv anser jag bara att det är en kul grej. Sen får vi se om den blir en sån där dammsamlare, då kanske den åker ut.

I eftermiddag ska jag, Kerstin, Ingegerd och Birgitta göra en liten repris på Expo och sedan fika Nybro café. Eventuellt kanske vi åker en sväng på myrorna, det beror väl på vad dom andra tycker, vi får se. Ni får ha en bra dag, precis som igår har då i alla fall jag tänkt ha det!

2 olika stugor

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 september 2010 kl 07:19, Bli först att kommentera

Ja Kerstin fick inte njuta av att ha rätt om den blå tallriken som nu faktiskt inte heller var en blå stekpanna utan en vanlig, hederlig svart, stekpanna. Haha, ja jag säger då bara det. Hon var och klippte sig igår så det var bara jag och Janne som var ute och gick, han undrade hur fasiken man kunde tvätta ett påslakan och få in ett lakan inuti det.

Jag känner igen det där, det är massor med saker som kan gömma sig inuti ett påslakan, men visst kan man fundera hur det kan sno sig som det gör ibland. Han hade i alla fall trott att det var Kerstin som hade lagt in lakanet inuti påslakanet, bara för att, men se, det hade hon minsann inte. Eller som hon själv sa då han berättade det här ute på gården: -Tror du jag är så jäkla dum i skallen, va?

Klockan tolv hade vi samling härute på gården för vidare färd upp till Hamptjärns stugan, (stugan nummer 1) vi hade nog, garanterat, det finaste vädret däruppe, ingen blåst, klarblå himmel och en varm sol i ansiktet. En eld tändes upp och vi grillade korv och drack kaffe, samt satt och surrade om ditt och datt. Mycket trevligt!

Den här, sista bilden har Jan A tagit

På vägen ner för backen så hittade jag ett lingon, meh…så otroligt…ynkligt, kan man säga.

Jag förstår dom som säger att det är ont om bär i år. Jaja, förutom Kerstin och Janne då som hittat av ett lingonställe där lingonen var lika stora som golfbollar, alldeles knallröda och dom hoppade ner i hinken, alldeles av sig själv. Nå, lite lätt överdrivet, men.

När vi sedan kom hem igen så satt vi ute på gården någon timme innan vi gav upp utelivet och gick in för att göra lite nytta.

Själv hade jag tvätt stugan igår kväll, (stugan nummer 2)apropå detta med att tvätta, någon som hade tiden innan mig hade lämnat kvar tre par jeans i torkskåpet men det gjorde väl inget. Man får ju använda det en halvtimme in på nästa tid. Då har dom också tid att städa upp därnere, tänkte jag, eftersom personen ifråga hade lämnat en del söl på maskinerna.

Kom ner efter en timme, i torkskåpet hängde fortfarande byxorna, jag släpper ner dom i en korg och skjuter iväg den över golvet, sedan får jag rensa torkskåpet från allt ludd, som jag faktiskt var VÄLDIGT sugen på att stoppa ner i fickorna på jeansen, men jag besinnade mig. Alla kan ju glömma, och jag lät allting bero.

Tredje gången jag var ner så kom en kille in, han bor i ingången bredvid, han såg skamsen ut och ursäktade att han hade glömt bort tvätten, själv var jag på väg upp så jag sa att det var lugnt, och sedan tog jag faktiskt för givet att han skulle torka upp sitt spill, nu när han var där. Men ack vad jag bedrog mig. Så här fint hade han lämnat det:

Inte är det underligt att mycket bråk börjar nere i tvättstugorna. Men nu har jag fått min lilla hämnd, sedan är det ju bara han och jag som vet vem han är, så lite snäll är jag ju allt, men ingen kan gå säker, nästa gång kanske jag hänger ut namnet här också 🙂

Önskar er alla en fin fredag, själv är vi bortbjudna på middag, jo man tackar, det blir säkert trevligt, det med.

Etikett: lakan

Fler behöver samarbeta, inte bara sängklädes tillverkarna

Hellvetans…lät bättre än…

Kycklingfilé visst, men pannan på en kyckling, hm?

Har allt en förklaring?

Roligt och oroligt

Som en smäck sitter på skallen…

Småkusligt om än fascinerande

Tunn och skör som finaste silke

2 olika stugor

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten