Etikett: läkare

Pudelns kärna 🐩

Av , , 2 kommentarer 14

Blev uppringd från FK i förrgår. Dom saknade ett intyg, från min senaste sjukskrivning. Jag var på jobbet då hon ringde, och att försöka komma ihåg, i fri tanke, när, var och hur, allt gjordes, är absolut helt kört. Men jag uppfattade några datum, fast inte vilken ordning.

Jag säger att jag ska ringa vårdcentralen så får dom skicka ut ett intyg.Tycker man nu att papperskvarnarna (alternativt väderkvarnar eller om det var Guds kvarn), maler fruktansvärt långsamt, eftersom det var 1½ månad tillbaka, som intyget saknas ifrån. Fast dom efterlyser det, först nu. Så mal dom ännu långsammare då man ska ha kontakt med nån på vårdcentralen.

Kom på den briljanta idén att detta skulle jag väl ändå kunna göra via chatten. Ja vadå, det är väl bara att skriva att jag behöver intyg från det datumet till det andra. Mm, sen när, på den vedertagna världskartan, har jag någonsin, lyckats med ”det är bara”…

Chatten startade strax efter 13, jag skrev sista gången vid 16 tiden, att jag får väl ringa FK och fråga vad dom vill.


Blir lite tvärilsk, för jag fattar INTE, varför jag ska sitta i mitten. Varför kan inte dessa myndigheter, samarbeta? Näää, kontakta hon om inte vet, i huvudet, vilken dag och tidpunkt som hon föll eller vem hon besökte eller… Varför kan dom inte gå direkt till dom som har informationen?


Så satt jag igår kväll och ritade upp datum, tittade vilka intyg jag hade fått, och som jag misstänkte, så ställde det till det lite, eftersom han skrev ut ett 8 dagars intyg och vid förlängningen, skrev han inget nytt. Därför är det en glipa från 3 december till 8 december.

Dessutom, som finvispad, 40% vispgrädde uppe på värsta godaste semmelkladdkakan, så är läkaren som jag var till andra gången, inte tillgänglig längre.

Happ, så idag, ringde jag återigen till vårdcentralen. Nu vet jag ju vilket intyg som saknas. Nu ska jag först få vänta 12 dagar, innan en tredje läkare ska ringa till mig, och sedan utfärda ett intyg tillbaka i tiden. Och för detta ska JAG sedan betala 100 kronor.

Stopp där, sa jag, varför ska jag betala för nåt som dom skulle ha gjort från början. Ja, det kunde inte hon svara på, utan det är kutym att man gör så, men jag kunde ju ta det med läkaren som kommer att ringa.

Ok, nu undrar jag ju om jag måste ringa FK och tala om att det kommer att dröja. För annars kan man väl lita på, att lika säkert, som att vi VET att de finns en sol, ovan molnen, så kommer min ansökan om sjukpenning, att dras in för att det tagit för lång tid. Ska man skratta eller gråta.

Mja, jag skrattar väl, och tänker att jag knappast kan vara ensam om sånt här strul, och för vad. Finns det verkligen inte lättare sätt att hantera saker på.
Inte undra på att det är kötider, precis överallt. Jag lägger absolut ingenting på dom sköterskor eller kvinnan på FK som jag pratat med. Dom gör bara sitt jobb. Och många av dom som sitter och gör det, vet inte heller varför saker och ting är upplagda på det här sättet. Fast dom får då åtminstone betalt för det. Medan jag får betala… jösses.

Ha en underbar onsdag, allihop!

Postnord levererade INTE 😡🤬

Av , , Bli först att kommentera 15

Nej, jag fick ingen paketleverans från Postnord igår. Bara en avisering om att jag skulle göra ett leveransval 🤐 Gissa om jag gick i taket. Jag ringde dit och sa att jag vägrar göra ett nytt val av leverans, för nu vill jag ha mitt paket,och jag tyckte att dom skulle lösa det. Jag var gode less att bollas mellan än den ena och än den andre.

Hon ville ha sändningsnumret, haha, ja sa jag, det ni gav till är..282282894. Ok, det hittar jag inte, kan du ge mig det andra numret. Jag skrattar ännu mer, jaha, sa jag det långa numret är 46273627627265756756275 men det hittar du inte heller så varför försöker du inte med mobilnumret, för där hittade ni paketet sist.


Hon försvann ett tag, kom sedan tillbaka och sa att jag, skulle ringa FedEx och säga att Postnord har tystnadsplikt för att dom har ett avtal med FedEx som gör att dom inte får säga något om mitt paket… ja ni hör ju.

Vid det här laget övar jag på självbehärskning deluxe. Intalar mig själv att jag INTE ska ge mig på hon i luren, det är knappast hon som dikterat reglerna. Jag biter ihop, och ringer FedEx.

Där ska jag då berätta att dom har ett avtal med Postnord som nu inte får berätta något om mitt paket, och jag säger i ilskan, att vad fan är det med mitt paket, har ni eldat upp det eller vad är det frågan om.


Först föreslår han att jag ska göra nytt leveransval, men nä, säger jag, det gör jag inte. För det har jag nu gjort 12 gånger för att Postnord begär det, och varje gång får jag välja 2 dagar bort och sedan kommer det lik förbannat inte. Ni får lösa det här…nu.

Mja, om du inte gör valet så skickas paketet tillbaka den 7 december…lalala, och plötsligt säger han att han ska fixa det. Gör inga val, utan jag skriver här att dom ska köra ut det imorgon, och det ska då vara löst.

Vad tror ni nu, får jag mitt paket idag… Jag fick ett sms på morgonen, och jag får hämta det på Norra Obbolavägen. Postnord dög inte till att köra ut paketet.

Skamligt, är vad det är. Och jo, jag ska mejla dom och fråga varför jag ska betala bensin och av min tid för att hämta ett paket som jag skulle ha utkört, gratis.
Jag tänker också mejla företaget jag beställt ifrån och säga sorry. Jag hade nämligen tänk lägga in en beställning till, men nu är jag högst osäker på om jag ens vill göra det. Inte om FedEx är deras enda leverans alternativ.

Nu raskt över till nåt annat. Jag fick en tid hos läkaren, hon hade med sig en elev också som fick utföra en del av undersökningen. Dom kom egentligen fram till att jag efter denna smäll, ett trauma, gjorde att bröstkorgen trycktes ihop. Jag kan fortfarande ha nån spricka men det är ju inget man gör nåt åt. Det går runt från baksidan och fram till hjärtat. Känns som om musklerna krampar.

Har känslobortfall på hela vänstra ryggsidan, och det är nån skadad nervgren som sitter ytligt därbak. Det kommer att gå över även om hela alltet är smärtsamt. Jag skulle träna på djupandning, jag som inte gäspat på 1 vecka, för att undvika lunginflammation. Blir hemma så länge jag känner att jag inte kommer att fixa mitt jobb, men jag är i alla fall hoppfull.

Får äta mer morfin för att se om det hjälper. Hon höll med mig, då jag sa att jag inte tyckte att dom fungerade, men att jag inte visste hur det skulle ha känts utan dom. Nä, sa hon, utan den så hade du förmodigen haft det ännu mer eländigt. Går det, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Hahaa…nja, men det känns ändå bättre även om det är smärtsamt fortfarande. Hopp om livet återkommer så sakteliga.


Idag är det den Internationella funktionshinderdagen. Ska man vara allmänt krass, så ska inte ens den dagen behöva finnas. För om vi alla är lika med samma rättigheter och skyldigheter, så ska alla dagar om året, vara människans dag, eller livets dagar.

Har jag rätt eller har jag rätt? 🤔

Men det är förmodligen något som aldrig kommer att ske. Jag tror att det är först då man arbetar med funktionshindrade eller har en väldigt nära inpå, som man inser hur inskränkt deras vardag kan bli.

Det är en kamp att bara att ta sig fram, obehindrat.

Att inte kunna vara spontan, utan det mesta ska planeras in i detalj. Den minsta resan från A-B, ska in i almanackan minst en vecka innan. För att man ska vara, åtminstone 95% säker på att det blir av, men det är fortfarande inget som säger att det kommer att gå vägen.

Tänk er vad värdefullt det är, att det idag finns personliga assistenter som kan hjälpa till med vardagen och styra upp det som behövs. Men det har inte alltid varit så. Och det är en ständig kamp, för att få behålla sina beslut. Beslut som handlar om den tid, en funktionshindrad får ha hjälp.

Att sitta med då ett sånt beslut ska gås igenom, och det ska räknas ut i minuter, hur lång tid det ena med det andra tar. Det är verkligen sorgligt. För man undrar vem det är som har bråttom? För några år sedan var det ju prat om att sminkning eller att raka en person, inte ingår i assistansen. Jag vet inte ens hur jag med ord ska kunna framföra hur idiotiskt något sånt låter.

Hur var det med allas lika värden? Innebär inte det att vi alla ska ha möjligheten att göra precis vad alla andra kan göra, med eller utan assistenter eller annan hjälp.

Jag skulle kunna skriva en lunta med saker som går över mitt huvud, sånt där som är så självklara saker men man hamnar i moment 22, och blir hjälplös. Men jag tänkte inte skriva detta för att lyfta fram problemen, utan syftet för dagen är att öka förståelsen för frågor om funktionshinder och att uppmärksamma personer med funktionsnedsättnings rättigheter.

Är glad att jag jobbar åt God Assistans – vårt löfte, som verkligen finns där, för funktionshindrade och för oss assistenter. ❤️🧡💛

Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!

Noll, zero, cero, 零, нуль

Av , , 6 kommentarer 12

Med facit i hand skulle jag ALDRIG ha klivit upp igår. Men hur stora hade oddsen varit på det… noll, zero, cero, 零, нуль.

Tar sopen i ena handen, kopplet i den andra och sopar mig nerför brotrappen. Längst ner har vi stenplattor och gissa vad som låg under all snö, is förstås. Och is är förrädisk, ibland går det hur bra som helst, och andra gånger, inte. Igår blev det en, inte gång.

Mina fötter for upp i luften, sopen flög iväg, hunden sprang bort till staketet och jag landade med övre ryggen mot nedersta trappstegs kanten. Tror idag, då jag går igenom hur jag kan ha landat att jag förmodligen hade vänster armen ovanför skallen och därför tog det även på sidan.

Jag låg där och ojades och trodde faktiskt att jag inte kunde röra mig. Förbannade mig själv för att jag inte hade mobilen i fickan, för hur skulle jag kunna få Åkes uppmärksamhet. Jag hade inte ens luft att ropa. Jag ser en kille komma gåendes på gång och cykelbanan, och jag ber i huvudet att han inte ska se att jag ligger där. Enbart för att jag tror att Winstone, kanske skulle attackera om han kliver in på gården. Winstone är väldigt vaktig då det gäller mig.


Killen såg mig inte, där Winstone satt i snön var han än mer osynlig Men jag fick i alla fall kraften att ta mig runt och upp, för där kunde jag ju inte ligga. När jag stod upp, var nästa tanke att jaja, jag provar väl gå med hunden, men näää, 2 steg sen fick jag vända om. Fanns inte en chans i humhum att jag skulle fixa det.

Satt och grinade i över en timme, jag fattar inte ens hur eller varför.

Benen skakade, armen, vibrerade, och smärtan på det. Nå, det var nog en kombination av allt som gjorde det. Chocken och sedan luften som tog slut…typ. Och kanske kanske, för att nu skulle min journal utökas med ännu mer onödigheter, jösses, när ska det ta slut.


Fick komma på akuttid på vårdcentralen. Där gjordes en undersökning där han både klämde, tryckte och gick igenom ryggen. Detta gjorde han för att kolla så inget satt löst. Och det gjorde det inte. Så det får jag ju vara glad över. Skulle jag känna av svanskotan idag skulle han skicka upp mig på röntgen av bäckenet, men det trodde jag inte skulle bli aktuellt. Hade jag skadat det så hade det nog känts ännu mer.

Han skrev ut morfin och Alvedon 1g, men ska jag vara krass, så tror jag inte att det hjälpte ett dugg. Eller, så får jag lov att tänka att utan dom, hade det varit ännu värre. Jag har legat på rygg hela natten, inte kunnat röra vänster arm, inte ens kunnat räta till kudden, och nu har jag nackspärr på det. Tack Televerket, verkligen…TACK!!


Träffen på Ullas gick jag av naturliga själ, inte på. Fultomtarnas framfart är nu utom kontroll, ni vet, jag kan inte fota, finns inte en chans att jag tar mig ner på golvnivå. Så det får uppdateras vid senare tillfälle.

Tur i oturen att Åke är hemma. Jag kan inte ens mata hunden. Får inte ner kulorna i skålen, så igår då jag provade släppa dom från stående höjd, så tyckte Åke att jag skulle överlåta matningen till honom. Han ville inte ha dubbelarbete med att nu plocka upp allt som låg på köksgolvet.

Det kom lite snö igår, minsann.

Skulle fota den vackra himlen genom fönstret, vilket jag gjorde nu på morgonen.

Så testade jag att fota från mitten av rummet med 10 förstoring, haha, det funkar det med, fast inte lika bra skärpa.

Nu hoppas jag på en bra dag, för er alla. Min kommer förmodligen att bestå av smärta och snigelgång, men men…det kommer att bli bra.

Ogulligt…

Av , , Bli först att kommentera 15

Nicco ska ut på äventyr till helgen. Eller ja, kanske inte äventyr i den bemärkelsen, det är jobbrelaterat. Hon ska till Schweiz och arbeta i omgångar. Och det kräver ju nån typ av reseförsäkring.

Vi googlade och läste om det och jag ringde Folksam och surrade lite. Nu är det fixat och klart. När hon stod här igår så kom allt på sms och mejl. Var tvungen att skratta åt dessa ord… accidental injury or acute illness. Kolla in ordet acute, tänk om man dela ordet lite, haha, a cute illness. Vad är det för gulligt med nån sjukdom?

Jag såg för flera år sedan på en serie om sjukhuslivet, Och det var faktiskt först då, jag reagerade på när dom sa, ICU care. Vilket är intensiv vård, men ICU uttalas I see you, och det känns ju korrekt, att dom ser en, på intensiven 👁👀

Hann nu bara skriva detta, så ringer min mobil. Numret 090785000 vet nog alla vad det är och jag hann undra vad tusan lasarettet kan vilja mig. Usch, och det vet jag nu. Egentligen skulle jag ha gjort en gastroskopi i juni, men den läkaren som gjort detta på mig, är inte schemalagd att jobba här i Umeå, fast nu råkade han vara här på torsdag, och han hade fått ett återbud. Jag stod på tur, så vad kan jag göra… annat än att tacka ja, bita ihop, åtminstone i mitt huvud, åka dit och göra bort det.


Sköterskan som ringde, frågade hur det var, om jag brukade vilja ha lugnade innan. Nä sa jag, helst vill jag sövas… haha, men jag brukar strunta i det ändå, tjopp tjopp så ska det vara gjort. Och den där läkaren är suveränt duktig på vad han gör. Så jag hoppas att hans skills håller i sig. Tvi tvi tvi!!

Gjorde något annat igår också, ringde och fick en tid hos veterinären åt Winstone. Han blir 9 år i januari och en rejäl hälsoundersökning tycker jag att han ska få. Sen får dom kolla tandhälsan, då han har problem med tandsten, samt en extra check på 2 knölar han fått. Jag gissar på fettknöl eller cysta, men gissa eller tro är inte att veta.

Såg en underbart cool bild på fejjan, eller vad tycker ni.


Härligt med lite sol idag, det kan vi behöva, allihop. Det absolut värsta är att man ser hur skiten på fönstren inte blir mindre, utan snarare tvärtom. Dom här tvättade jag samma dag jag trillade från pallen, så man kan ju börja fundera på värdet av att tvätta dom alls. Hur många timmar är dom ren som i ren?


Och det kan man fortsätta undra över, ja tänker inte lägga ner en sekund till på det ämnet, utan göra något annat. Så jag önskar er alla en fin tisdag!

Inkomster och utgifter 🤑

Av , , 2 kommentarer 12

Träffade en person som jag velat tacka under 6 års tid, igår. Så nu fick jag framför detta tack.

Den 10 oktober 2015, skrev jag följande.

”Jag går ju varje dag och lägger om min mage, och jag har inte hört annat än att dom snittat upp ungefär 10 centimeter, ja, det är väl som ingenting, har jag tänkt. Däremot har jag fått se reaktionerna på alla som ska titta till det där, och jag sa till Nicco igår att egentligen skulle jag ha fått filma allas ansikten, där jag ligger på britsen och dom plockar bort omlägget.

Alla har sett något konfunderade ut, och i onsdags frågade sköterska mig, om jag visste vad dom gjort. Nä, sa jag, inte annat än ett snitt. Men hur ser det ut då, frågade jag. Hon måttade med händerna och visade ett hål, ungefär stort som ett äpple, och det går ner till bukhinnan.

Nå, igår hade jag ju tid på kirurgen och där stod han och kliade sig i huvudet och visste faktiskt inte heller hur tusan dom tänkt sig detta. Ja, sa han, det kan visst läka ihop, men…det kommer att ta evigheter och vem vill gå runt med ett hål på magen.

Han ropade in en annan kirurg, med speciella skills då det gäller buken, och dom båda ifrågasatte varför man inte kunde sätta in en vac-pac, eller vad det nu heter. Och detta ska dom nu beställa hem, så eventuellt får jag en sån på måndag.” slutcitat

Denna måndag var 3 dagar senare och min väska som jag sedan fick ha inkopplad dygnet runt i över 2½ månad, men utan den här, vet man inte hur lång tid läkningen hade kunnat ta. Så jag är evigt tacksam att Johan, dök in och kom på den utmärkt goda idén att fråga om väskan var ett alternativ.


Denna Johan var då läkaren som tog emot mig igår. Han började säga innan vi ens kommit in i hans rum, att dig, har jag tagit hand om förut, då jag la om din mage. Jojo, jag hade haft mina aningar om att det kunde vara just han, då jag hörde namnet, men jag var inte hundra säker.

Tackade honom, berättade att varför jag hade detta färskt i minnet var för att FB påminner mig nu under dessa dagar, att det var 6 år sedan jag fick genomgå allt detta. Och att jag faktiskt, trots allt jag skrev och skämtade om, trodde att detta skulle bli min död. Dagen jag åkte in, var inte kul, alls. 330 i sänka kan nog sänka en och annan. Nå, det där är over and done with, och det slutade ju bra ändå.

Jag blev i alla fall, igår, fortsatt sjukskriven i 2 veckor till. Då ska detta reven, vara läkt, däremot kan man känna av skadan i flera månader. Men det blir säkert bra, det här med.

Någon som skött sig utomordentligt bra, är Theresé. Dottern som har tusen järn i elden, och på allt det, så är hon hockeytränare, ibland, för flera olika lag. Förra helgen vigdes åt denna cup F16.


Jag fick hem ett gäng med olika smaksatta kryddor och salsor. Åberg kan, han.

Jag kan rekommendera dom shyssta lökarna till er som gillar rostad lök med upphettad smak.


Tog en kaffedrink på kvällskvisten, inte alls så pjåkigt, minsann.


Nu har Åke tagit en papperspåse med grejer och knatat iväg till Nailheads för att vimla, sälja och ja… denna dag kommer vi att gå minus, han har redan shoppat nåt. Men, den handlingen kommer att innebära tävling för mig, nästa säsong, så, ok då..

Ett tillägg, dom säljer även hamburgare därnere, så ni som inte shoppar, kan ändå köpa en lunch, inte så dumt va. Fast om dom ser ut precis så här, tror jag inte, det var vår middag i förrgår 😁


Ha en fin lördag, regnet till trots.

Suveränt duktig illustratör.. 😉

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag ska ju få, eller få och få, jag får nog så lov att betala, en krona till min tand. Och igår var det äntligen dags för att städa ur den gamla tanden, sätta på provisorium och om 2 veckor ska jag ha den nya på plats.

En timme innan det var dags att bege sig så fick jag en migrän aura. Så irriterande, jisses. Man ser, eller åtminstone är det så för mig, fluoriserande färger, som sitter i kugghjul och andra formationer och dessa snurrar då runt runt. Dom syns även om man blundar och man kan inte fästa blicken på dom, men dom stör synfältet nå hemskt.


Visst är jag en suveränt bra illustratör va, hahaa….

Nå, jag sa till Åke att worst case scenario så somnar jag väl hos tandläkaren. Brukar nämligen bli fruktansvärt trött, efter en sån där uppvisning.

Fast somna där, var inte så lätt. En drar ner överkäken det som går och åt sidan, den andra puttar överkäken åt nåt annat håll, näsan dras ut till ett streck och det känns som om man inte får hundra procent syretillgång.

Det gick då hyggligt att sitta i stolen, jag trodde att det skulle kännas mer i ryggen. Men jag hade talat om för henne vad jag gjort, så hon var väldigt försiktig och gjorde alla höjningar och sänkningar med försiktighet.

Vi fick lov att skratta lite också, jag hann berätta om mitt grodhopp ner i frysdisken på Willys, då revbenet på framsidan fick sig en fraktur. Hon hade gjort EXAKT samma sak, och det var dessutom inne på Willys. Haha.. inte kul för henne men roligt att höra att det faktiskt finns fler än jag.


Hon hade nu problem med att sätta provisorium på den tanden så det fick bli en metallplatta. Hon sa att nu ser du ut som Hajen i Bondfilmen. Mja… vissa likheter är det allt.. 😆


Vilken tur att det inte är en framtand vi snackar om, utan längst in, så den syns inte annat än att den glimmar till ibland. Ser ut som om tanden är inlindad i folie.

Igår var det 3 år sedan detta las ut.

Fotograf Niccolina Lundmark Hällsten

Och igår, påminde jag mina FB vänner och andra, att min ståndpunkt idag, är precis densamma. Lägger ut den texten, även här. För det kan nog inte sägas tillräckligt ofta.

För 3 år sedan publicerades en artikel om mina åsikter vad gäller personliga assistenter. Jag jobbar nu åt #godassistans @godassistansinorr men är rätt tvärsäker på att jag har medhåll, även från dom. Jag tycker att människor som söker sig till detta yrke, ska ta sig en riktig funderare innan dom bestämmer sig.

Är du verkligen rätt person på rätt plats? Är du beredd på att låta en annan människa bestämma hur du ska göra i dennes hem? Visst vet du att det är din arbetsplats men, det är också någons hem. Hur hade du velat ha det om rollerna hade varit ombytta? Tänk efter innan, så långt det går.

Brukarna blottar sina själar för okända människor, som sedan kanske bara ger upp för detta var inte som man trott. Jättesvårt att säga innan, jag vet. Fast svårast är det för alla brukare som ser människor komma och gå…svängdörrarna borde bytas ut till vanliga dörrar. Man kan öppna dom men inte utan att trycka ner handtaget. Slutsaxat ✂️

Fick lite respons på inlägget, och visst är det så att detta inte enbart handlar om personliga assistenter. Jo i mitt fall, och i min text, eftersom det är ett yrke man utför i just någons hem. Men det där sociala jobbet, det du gör inom sjukvård och skola, är också ett yrke där man kommer människor nära.

Det faller oftast på brister av resurser. Man sätter in vikarier, det finns för lite folk, det blir mycket spring och tyvärr… det är våra barn, våra nära och kära, och även vi själva, som söker sjukvård, som riskerar att falla mellan stolar och bänkar. För det blir fel, då tiden inte räcker till och någon ska välja vem som ska få gå före och vilka som kan få vänta.

Dessa val, kan tyvärr, bli ödesdigra om man väljer fel. Eller man missar viktig information, för att det skett ett personalbyte mitt i ett ärende.

I skolan är det också jätteviktigt att få ha samma lärare, och med enbart några få vikarier, som återkommer. Barn behöver även dom, trygghet, att lära känna dom människor som ska föra dom vidare i livet.

Jag har egna erfarenheter, självupplevda. Vi hade nämligen 33 olika vikarier, under våra första 3 år i skolan. Och man kan ju undra om det är av den anledningen, åtminstone jag, tappade intresset för att sitta i nån skolbänk. Det är bara ett fåtal lärare vi haft under 9 år, som jag kan namnet på. Dom övriga fanns bara där i periferin, och satte inga avtryck hos mig, och det är jättesynd.

Nä, nu ska frukosten intas, kaffet är redan druckit i två omgångar. Hoppas på en fin fredag, för er alla, och jag påminner om morgondagen, för hugade, köpsugna vänner och andra personer. Gör ett besök där.

Vad kommer intyget att förtälja 🤔🤣

Av , , Bli först att kommentera 11

En trevlig, mindre trevlig och väldigt lååång dag, blev det igår. Jag och Elisabeths vadhållning slutade ju trevligt, sist. Vi kom överens om att jag vann, och hon kom då hit med fika.

Dessförinnan hade jag fått mig en tid på vårdcentralen för en bedömning av min dammsugartå. Där tyckte läkaren att jag kunde, om jag ville, åka upp och röntga om man nu ville vara säker på att det inte var nåt allvarligare.

Remissen räcker 24 timmar, så jag åkte ju hem och tog den där fikadejten. Elisabeth hade med en Budapestrulle och jordgubbar, det satt som en smäck. Jag har aldrig ätit en sån förut, och detta var då inte sista gången.

Med facit i hand, så här efteråt, så skulle jag nog ha ätit mer än en smörgås till lunch och en tugga banan. Vem är liksom hungrig i värmen. Fika går ju alltid bra
Men sen… jo man vet ju att saker kan ta tid. Och vår kväll, ursprungligen, var planerad till cruising med Theresé, Sally och Winstone som medpassagerare, fast den planen gick i stöpet.

Jag började på röntgen. Positivt inställd, det är nog inget ändå…ish.


Elisabeth hade sagt att om man fick en grön lapp i näven, så hade dom nog hittat nåt. Jag fick en orange och med order om att gå ned på akuten.

Jag fick till och med frågan om jag hittade ner dit och jag svarade helt ärligt…nopp, så jag fick ledsagning dit…haha, underbart.

Även här, positiv, det gick liksom så snabbt.


Där fick jag ett blått armband och sedan fick jag sitta där i timme efter timme.


Det jag såg, som fanns att tillgå, var en godis automat, och den användes flitigt av dom andra i väntrummet. Jag tittade inte ens dit, var mer orolig över att om jag hade ätit nåt, som innehöll socker, så skulle jag väl åka på blodsocker fall och hamna i nåt annat rum.

Skrev på FB att jag var både trött och hungrig. Och då händer nåt. Helt oväntat kommer det in en sköterska, hon går direkt fram till mig och frågar hur det går, och om jag vill ha en näringsdryck och en macka… ehh, ja, säger jag, om det går att fixa. Tjopp tjopp så kommer hon med det, vilken pärla. Men hur kunde det komma sig, för ingen annan i väntrummet blev erbjuden det.


Nåja, då jag började misstänka trycksår efter allt sittande och mina ben höll på ge upp hoppet om att ens kunna ställa sig upp igen, och jag började ändra utseende, så blev det äntligen min tur.

Och jag fick börja med en Covid test. Ehhh alltså måste man testas även fast man är vaccinerad och frisk. Jajamen, vi testar alla.

Ok, jag har ju inte behövt ta nåt sånt så jag stoppade henne, typ hold on hold on, hur ska jag sitta och ska jag tänka på nåt speciellt. Alltså ska man andas genom mun eller näsa eller…nej, du kan andas som vanligt, genom näsan. Och tjopp så var även det gjort.

Äsch, inte var det sååå hemskt. Visst det pillade till i hjärnan, och man ville nysa efteråt, men jag borde egentligen, ha blivit erbjuden en leksak från den lilla lådan, för föredömligt beteende.

Sen kom läkaren. Jo men det är en fraktur, inte i tån, utan ovanför. Och en flisa har lossnat och sticker in i leden. Men det är inget dom kommer att göra nåt åt. Kan ju ta lång tid innan det känns normalt igen, fast ärligt, så är jag glad att slippa operation. Utan detta ska lösas med hjälp av träskor eller skor jag tycker känns bekvämast att gå i. Men jag fattar, det ska vara hårt under foten. Mina tår ska tejpas ihop under dessa 3 veckor, och jag kan äta Alvedon. Sjukskriven i 3 veckor också.Undrar vad dom skriver på intyget…misshandlade tån med dammsugare. Och vad står på mitt intyg från förra akutbesöket…bräckte revbenet då hon hoppade ner i frysdisken på Willys…ja, det är ju ingen lögn…tyvärr 🤣

Theresé hämtade mig och eftersom Sally var lovad en cruising, så gjorde vi en lokal sådan. Hon älskar det, och tycker att detta är livet, haha. Theresé lånade min mobil och fotade.


Och vet ni vad som dök upp i dagens minne på FB, jo detta.


Hon älskade gaggabilar och cruising, och det gör hon ju än.


Hoppas på en fin dag, för er alla

Det omskrivna Helvetet

Av , , 2 kommentarer 17

Skulle handla igår och tog med skräp till återvinningen. Kör in på vägen förbi Circle K och ser en kvinna, stå ute på vägen med kaschar i händerna. Hon står vid infarten till återvinningen och ser lätt uppgiven ut.

Det finns inte en chans i det där omskrivna helvetet, att hon ska ta sig in där. Inte utan en lift upp och sedan skidor.

Gjorde en snabb koppling till dom gånger, om än få, då man plockat med sig alla tomburkar och flaskor man har. Går med 3 påsar på vardera hand. Fast hakade på fingertopparna, kommer in på affären och då är pantapparaten helt pantad och väck.

Man vill INTE gå hem igen med alla påsar. Men man har inget val, för hur skulle man ens rymma en påse med mat, tillsammans med alla andra påsar med opantade burkar.
Kul att gå hem med skräpet igen…not 🥴

Vad snö kan ställa till det, och vad beroende vi är av alla som tar hand om samhället, överlag. Alla behövs på ett eller annat sätt. Theresé var ju snabb på att erbjuda farmor Elsie hjälp, back in the days, då vi hade en snörik vinter. -Jag skottar, jag, gå in och koka kaffe du, farmor!

Förr sa man alltid, att utan städerskor/städare, skulle Sverige stanna. Ja det är ju klart, tänk hur det skulle se ut på golven, inne på lasarettet…omoppat Vad gjorde man utan sköterskor och läkare Mja man fick ställa egna diagnoser och chansa på att det finns botemedel.

Konstigt är det dock, att nu, under pandemin, så är det färre besökare på Vårdcentraler. Kan det bero på att det är många som söker vård i onödan Eller för att folk är rädda för att utsätta sig för onödig smitta Åkomman dom har, kanske man kan häva med lugn och ro. Eller tar man sig helt enkelt inte dit, för det ligger snö i vägen

Mest synd är det om alla djur som nu inte tar sig över plogkanter utan måste vistas på vägarna. Med överhängande risk att dom blir påkörda. En vän på FB, la ut en bild på rådjur, inne på deras villaområde uppe på Berghem igår.

Det hör ju knappast till vanligheterna!

Nej, stör mig på, då folk säger att snö har vi haft förut. Ja, det är ju klart, vem har liksom missat det Men hur ofta, på en skala, har det kommit så här mycket, på så kort tid…you tell me⁉️ Och hur kort tid vi nu faktiskt haft vinter, så är man redan less på den. Vad passar väl bättre här än Niccos gamla bild,  på Åke och Lennart 😂

Men nu är faktiskt snart januari passerad, och för mig vet jag, att det kommer att rassla till så är vi inne i april och takdropp. Så det snurrar på, oavsett väder och vind, det kommer varmare och grönare tider 😎🏝

Ha en underbar tisdag, allihop!

Ursäkta mina tecken 👌🤘🤟👍🖕

Av , , Bli först att kommentera 8

Ni vet ju att man kan göra en massa tecken med sina fingrar. Ja inte teckenspråk i den riktiga meningen, utan dom där små, korta tecknen. Som till exempel:

Ursäkta men…

Och nu tänkte jag att jag har hittat på ett alldeles eget tecken. Nämligen detta:

Fast jag har inte kommit på än, vad det ska betyda, hm… 5 dagar kvar med en klämdag i mitten, jag är inte helt hundra säker, eller, haha, din impotenta rackare…hahaa…

Jag kan tala om vad som föranledde detta tecken. Ni som hänger med i min blogg, kanske kommer ihåg att jag fick operera min tumme, förra sommaren. Triggerfinger, sa dom att det var. Fast jag hade nåt sånt, med modifikation.

Nu är det mitt långfinger, som vill fastna så där. Mest på morgonen, om jag knyter näven. *suck*

Men men, det gör inte ont, inte än i alla fall. Och det kan ju hända att det inte blir värre än så där. Triggerfinger kan man dock få i alla fingrar och det var så här det började med tummen. Och efter 2-3 månader, fastnade den på riktigt, och då gjorde det ont, minsann.

Idag för 5 år sedan, låg jag på operationsbordet. Då skulle dom prova att sy igen mitt hål på magen. Fast det gick inte. Och sedan fick jag höra av AT läkaren, att han som sydde, hade varit en hommelkuse och lagt stygnen åt fel håll…jisses 😳

Jag överhörde nåt på teven igår, och då var det en kirurg som råkat plocka bort fel organ på en patient. Han tog mjälten istället för en njure. Oh my… hur kan man ens fela så grovt 😟

Man vill ju, och man måste nog lita på att läkarna vet vad dom gör. Men ändå händer sånt här, säkerligen varje dag. Om jag i framtiden måste operera mitt långfinger, kanske jag tejpar ihop dom andra först, så dom tar rätt. Fast till många läkares försvar, så är nog dom som gör fel, ändå ett fåtal.

Ser ut att bli en fin dag idag.

Jag gjorde ju inte som jag skrev igår, värsta ”tvärsemotarn”. Jag dammsög, torkade golven, fixade middag och svor på att jag ALDRIG i hela mitt liv, kommer att förstå hur man kan jobba som fönsterputsare. Jag tvärtvättade nämligen teverumfönstret, och det såg bra ut. I rätt vinkel…

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Grundkurs i städer och öar och sånt

Av , , Bli först att kommentera 11

Theresé, Anders och Sally, har varit till Visby i sommar. Det blev prat om det på messenger igår, och hon skickade lite bilder:


Sen, mina vänner, så fick vi återigen, konstaterat att mina skills, vad gäller orter, städer, och länder, inte har blivit bättre, sen sist. Följande konversation, utspelades och jag printar den, rakt av. Den blå markerade texten är, som ni förstår, jag (vem annars 😀 ):


Hahaa…ja Maria, så där kan det gå om man inte är intresserad av hur landet ligger. Men till mitt försvar, jag har ALDRIG i hela mitt liv, tyckt att det varit av vikt, att kunna. Huvudsaken är väl att jag vet vart jag är, just nu, i alla fall.

Och jag lovar, jag kommer inte att ge mig ut på nån typ av orientering, det kan jag fetglömma. Fast det är ok, jag vet ju vad jag kan och vad jag är sämre på 😀


Dock undrar jag om andra, verkligen vet en del av det jag faktiskt kan. Är med i nåt som heter Linkdin. Där gick jag med för en herrans massa år sedan, och har aldrig använt mig av den. Så mina uppdateringar är få.

Det är en typ av samlingsplats för arbetssökande eller för företag att söka rätt på potentiella framtida arbetare i företaget.

Man har en profil, där man skriver in vart man arbetat, vad man har för utbildningar etc. Så jag undrar, egentligen, vad dom har för sökmotor, då det såg ut så här, för ett tag sedan:


Hahaa, jojo Vad som var, än mer spännande, i början på denna pandemi, så fick jag plötsligt en del besök på sidan. Man får mejl om att någon sökt på profilen. Och då var det landstinget, som var ute efter personal.

Tror väl tusan det, lätt panik, över vad som eventuellt komma skulle. Men steget är lite väl långt, i alla fall för mig. Från personlig assistent till sköterska och läkare.

Ska fixa nån efterrätt till i eftermiddag, tror det får bli äppelkladdkakan, men den här gången ska jag komma ihåg att låsa sidorna på formen, så jag slipper mista, halva kakan. Och jag tänker att jag börjar göra sånt jag kan, innan det blir alltför varmt härinne.

Ha en fin lördag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten