Etikett: lärare

Inga hyresgäster dök upp, snopet :O

Av , , Bli först att kommentera 13

Det blir inga hyresgäster…den här veckan, utan jag borde nog ha semester istället, jag som har så fullt upp med att göra iordning lägenheten att jag har noll koll på att det är nästa vecka dom kommer :O

Och det ser jag då först 21.30 igår kväll, då jag börjar bläddra i konversationen jag haft mellan läraren på den skolan dom kommer ifrån och mig själv då, förstås.
Jaja, det gör ju ingenting, då har jag en vecka till på mig, att hitta på nya projekt och sen kommer förmodligen veckoslutet att se likadant ut, som detta veckoslut, och det känns som om jag gör saker i sista minuten…(människan lär sig aldrig).

70460194_10157402024661585_2351808767122735104_nTalade om för Nicco att det kommit ett endaste blåbär på den andra busken, och det är bauta stort. Skulle fota det, härom dagen och här är bollen:

69865047_10157404129931585_5920279836743434240_n

Det godaste blåbäret hittills, och yeah, jag fann flera, dom hade gömt sig, fast det blir inte alls lika många som på den andra, nåja, då finns det då hopp om att det kan bli fler till nästa år, kanske.

70330365_10157404130336585_3224279112143077376_n

Sally ringde mig igår och undrade när vi skulle komma ner till dom igen…eller när hon skulle komma upp hit, hon saknade mig, sa hon. Fast sa jag, jag tror ju inte att vi åker ner nåt mer nu utan det blir kanske du som kommer hit, men det måste du ta med dina föräldrar. Jo, hon skulle göra det.

Hon berättade att dom höll på med stenåldern på skolan och idag tar hon med ett kort på en kniv, som min farfar Johan Lundström, hittade i Lainejaur då han hjälpte till att göra vägen, kniven är uppskattningsvis, 25000 år gammal. Och, sa jag till Sally, den kan man se här på Gammlia friluftsmuseum, den ligger där i tryggt förvar.

Men, sa jag till henne, hur vet dom att det är en kniv, på riktigt? Jag tror nämligen att det kan vara en tandpetare för mammutar, och det kan du berätta på skolan. Fast hon fnissade bara åt mig och sa att det tänkte hon nog inte alls berätta…(då kan ju nån tro att hon har en något knäpp mormor, tro och tro, tänker jag, det kanske hon har, på riktigt).

69523116_837091446706639_7827465304392335360_n

Idag blir det besök hos mamma, hon ville ut på nåt ärende och ikväll ska jag kaffedejta en väninnan till Tina, jo, fast vi har träffats en gång förut, tillsammans med Tina, men hon är själv, lite väl långt bort för att kunna haka på ikväll.

Hoppas ni har lika mycket sol som vi har här på slätten och att eran dag blir så bra den bara kan. See yaa!

69671307_10157402022346585_7963045945774440448_n

Gjorde nåt jag aldrig trott!

Av , , Bli först att kommentera 16

Gjorde nåt jag inte trodde att jag skulle göra för cirka 1½  vecka sedan. Det var i samband med den lilla kaffedejten jag hade med min gamla klasskompis Annica och hennes föräldrar, som tanken väcktes.

Det var ju givetvis prat om gamla tider och minnen. Jag hade bland annat med mig bilder från den där klassresan vi gjorde i 6:an, och med på en av dom bilderna, var vår dåvarande lärare.

Vi spånade lite om hur gammal han kunde vara idag, hur vi hade varit som elever, och åtminstone jag, tyckte nog att jag inte tillhörde den där snälla, fogliga skaran av barn. Jag var säkert uppstudsig och gjorde som jag själv ville…stackars lärare!

f476f14615372f80ef07d34ec917246e--minions--minions-quotesMåste vara ett rätt så otacksamt yrke, till stor del, men även givande på andra sätt, att få lära ut det man själv kan, och kanske få följa en elev många år, innan dom går vidare i sina liv, och sedan veta att man varit en del av den resan.

Så jag tog helt sonika, och satte mig ner och skrev ett brev till den läraren. Inte för att be om ursäkt, vi var ju ändå barn, men mer för att säga att alla lärare, sätter sina avtryck, även han, och att jag ville att han skulle veta det. Han gjorde garanterat vad han kunde med dom medel han hade, för att vi skulle ha bra dagar. Och jag skickade även med ett kort på honom.

I måndags ringde min mobil, ett annat mobilnummer, hade först tänkt strunta i att svara, är ju oftast säljare på andra sidan luren, men så gjorde jag det ändå. Och det var då läraren som ringde.

54515057_10156989656596585_184302355250937856_nVad förvånad jag blir, sa jag till honom, att du ringer! Förvånad, sa han, då ska du veta vem som blev förvånad, då jag gick igenom brevlådan och hittar ett brev…ett riktigt brev, med porto och handskriven adress, det händer ju aldrig, numer.

Och vi pratade bort en stund, hur livet ser ut idag, vad vi gör, vart vi bor, lite kul faktiskt att vi bor nästan på samma område, han på Rödäng och vi här, på Västerslätt. Hade jag ingen aning om. Han har bott där sedan 70 talet, och vi här på slätten sedan början av 90, och vi har aldrig stött på varandra. Eller ja, det beror sig lite på, vet ju inte om jag skulle känna igen honom, förstås :D

Han sa att jag skrivit att han förmodligen inte skulle veta vem jag var, men du, sa han, jag vet alldeles bestämt, vem du är. Och då tog han upp det där skidminnet från Ammarnäs, jag med längdskidorna utför slalombacken. Du föll och du reste dig och du föll igen, sa han. Till slut trodde han att han skulle måsta ta mig på ryggen ner, men nej, sa han, du klev upp efter varje fall och skrattade, och fortsatte. Ner kom du och såg ut som en snöboll, hahaa…ja, det kommer ju till och med jag ihåg :D

201539842402451107646wx1015hy569Bild från pinterrest.se

Er klass sa han, var ju helt uppåt väggarna. Och ja, tänk, det kommer jag också ihåg. Många av oss som säkert skulle ha behövt säras på, och kanske haft tid att gå iväg med nån annan lärare. Men det var säkert precis som nu, dåligt med resurser och vart man ska lägga pengarna. Nå, jag avslutade brevet med att jag haft ett bra liv, så här långt och att jag hoppades att han haft detsamma.

Och nu avslutar jag detta inlägg på nåt jag gillar, Läkerol, salty caramel… och vad, en likör, Råstoff, även den, med samma smak, hm, oprövad men säkert god, och den lille krigaren, söt som en karamell, stark som en krigare men osaltad.

53615502_10156989560616585_1275996502598090752_nHa en fin dag, allihop!

2 borta…8 kvar!

Av , , Bli först att kommentera 12

Hade bestämt rubriken till typ, 1 borta 9 kvar, men nu hann det ändra sig till 2 borta, 8 kvar. *suck*

Det är speglar jag köpt till rummet därnere, som inte vill fästa ordentligt. Måste fixa fler lim kuddar, tänker jag. Tyvärr gick en spegel sönder:

50407304_10156871274806585_5452894284342624256_nMen som tur var, även fast den landade på dom rosa champagneglasen, så höll dom:

49788108_10156871275271585_4347609593455575040_nHar tagit bort det som stod under och nu väntar jag bara så får vi se vilka som stannar kvar och vilka som ger upp!

Nu är det bara garderobsdörrarna kvar att tapetsera, därnere i källaren, sedan är det nog klart. Jag var en sväng på Ikea igår och köpte bland annat, gardiner:

50451986_10156871276036585_5672114921278537728_n 51026339_10156871274546585_185806976784007168_oSå lite söndagspyssel var det!

Nicco kom hem och vi snackade om hur vi är som personer, hur vi funkar och så där. Sen plockade hon fram en test som jag utsattes för och svaret är att jag är kinestetisk. Jodå!

Och som sådan står det att man är, och jag citerar:

”Vi människor är olika på många sätt. Ett av dem är hur vi lär oss bäst. Generellt brukar människor delas in i tre olika inlärningstyper: den auditiva, som lär sig bäst genom hörselsinnet; den visuella, som lär sig bäst genom synen; och den kinestetiska, som lär sig bäst genom känselintryck.

En kinestetisk inlärare kan kännas igen på att han eller hon gillar fysisk kontakt och ofta står nära personen de talar med. De är känslomänniskor som minns saker tack vare att de kopplas till starka känslor och upplevelser.

Vår traditionella skolundervisning kan vara svår för en kinestetisk inlärare. För de 15 % av befolkningen som är kinestetiska inlärare kan inlärningsprocessen vara långsammare än för visuella och auditiva inlärare, vilket gör att de kan halka efter i skolan. De kan uppfattas som slappa och ointresserade eftersom de ofta har en lös och avslappnad kroppshållning när de lyssnar; hopsjunken, med huvudet vilande i handen, och blicken riktad nedåt. De är rastlösa och byter ofta ställning. De tröttnar fort om de inte upplever det de lär sig som intressant eller värt deras tid – de vill ofta veta varför de ska lära sig något. De kan också uppfattas som ”störiga” eftersom de gärna försöker dra åt sig lärarens uppmärksamhet och ta över ledarrollen i klassrummet. Det kan helt enkelt bero på att de är uttråkade och inte får någon stimulans av traditionell undervisning.” Slutciterat och här hittade jag INFON

När jag läser det sista stycket nickar jag igenkännande, detta är ju jag under skoltiden, rakt av. Ifrågasätta, störig och lite ta över…sorry, det var inte min mening att sabba för andra men, jag visste nog inte bättre.

Det bästa minnet ever, var då jag skolkade från Kemin, och min lärare kommer till rökrutan där jag satt och hängde. Hon ville ha med mig upp och frågade vad hon kunde göra för att jag skulle följa med på lektionen.

Jag svarade, jag följer med om jag får röka i klassrummet. Guess what? Jag fick det…hon gjorde det till ett experiment, jag fick som jag ville, hon fick som hon ville, fast det hade ALDRIG i hela nånting, gjorts idag. Vilket ramaskri det hade blivit om det kommit ut till föräldrarna :D

Men här är också ett exempel på hur jag tyckte att det plötsligt hände nåt, vi gjorde någonting fysiskt, om än, ohälsosamt :D

Nu tycker ju jag att denna test borde göras på alla elever, dom är värda att få lära sig på det sätt som gynnar dom bäst. Om nu alla ska ha samma rättigheter som alla andra, så måste man nog börja där.

Avslutar med blodmånen, fotad i morse…snygg va…hahaaa…Ha en fin måndag, allihop!
50272041_10156872428386585_909122925909508096_n

Vems jävla ansvarsområde är det?

Av , , Bli först att kommentera 14

I Umeå tipsgrupp, diskuteras bland annat åldersgränser på energidryck just nu och många tycker att det ska finnas en gräns, även om det inte är lag på det.
Ica Maxi, här i Umeå, hade ingen gräns fram till november ifjol, men så skrev en kompis till mig, ett inlägg på hennes FB sida om just detta. Hon gick vidare och skrev på Maxis FB sida, och vi var fler som kommenterade detta inlägg och tjopp, så hade Maxi efter vissa diskussioner, kommit på att en 15 års gräns, var bra, och skyltade upp om detta. Snyggt!

Nu skrev en tjej i tipsgruppen, att hon var in där förra veckan, köpte en Monster och självscannade, då ska det tydligen lysa rött, och någon ska komma och kolla åldern, men det lyste inte alls, glimmade inte ens till:

Monster_energy_drink_featureOch detta är en Monsterdryck, bild lånad från Wikipedia

Så nu har jag varit in där och skrivit igen, och jag citerar: ”En fråga, så här i efterhand, en kund var in till er förra veckan och köpte Monster, tydligen ska det lysa rött då man självscannar sånt med åldersgräns, men det hände inte, betyder det att ni tagit bort ålders gränsen, eller? Tycker inte att man säger en sak, och gör något annat. Just detta med åldersgräns på energidryck är precis nu uppe till diskussion i Umeå tipsgrupp, och själv skröt jag över er då ni la in gräns för detta i november, jag gillar inte att backa på den, men jag gör det om det inte stämmer längre.” slutcitat

Och nu inväntas svar på detta.

Vidare finns det dom som tycker att detta är föräldrarnas jävla ansvarsområde, att hålla koll på vad ens barn gör eller inte. Mjo, man kan hålla med om det, till viss del. Men dom som skriver så, kanske inte har barn själv, eller så har dom glömt bort hur det var att vara i tonåren.

trotsHär hittade jag den bilden

Många är väldigt lättpåverkade av vad deras polare gör. Dom tror oftast att dom är odödliga, kan göra precis vad som helst och komma undan med det.
Jag går nu till mig själv, jag som började röka då jag var 12 år, det fanns inga åldersgränser  på cigaretter, på den tiden. Och visst, det var inte så att mina föräldrar inte sa nåt om detta, men tror ni att jag brydde mig…nopp!

Däremot kan jag säga att OM, det hade varit en åldersgräns, så hade det, om inte stoppat mig från att röka, gjort det betydligt mer omständligt, så vem vet, då hade man kanske gett upp. Dessutom finns det även rötägg till föräldrar som faktiskt inte bryr sig ett skvatt, om vad deras barn gör, tyvärr!

Man vill alltid lägga skulden eller ansvaret på andra. Är det inte föräldrarna så är det lärarna och skolan, är det inte affärerna så är det cheferna eller för all del, politikernas fel…right :D

Jag avrundar med ett klipp på Olof Palme, apropå politiker, det var mannen det…glöm inte ljudet :D

Ha en fin dag, allihop!

Strömförande…

Av , , 2 kommentarer 16

Mammas särbo, Bosse, är ju elektriker, så även, Niccos Adam. Så dök denna lilla roliga sak upp på FB, och kan man annat än skratta, barn, dom kan, dom :D
Nu skriver jag ut den och ska ge den till Bosse, så kan han hänga upp den på kylskåpet :D

16299212_10154921911099362_1880229633358674314_nMen visst ligger det en viss sanning i dessa ord, det man är van att göra, och har lärt sig från början är ju inget man tycker är svårt. Fast en som aldrig gjort det förut, kan vara lätt avis, på dennes kunskaper, och tänka att dom måtte ha kämpat hårt, för att komma sig dit.

Å andra sidan, många har nog kämpat hårt också, vi lär oss på olika sätt, en har lättare än andra, att ta till sig dom skrivna orden, andra lär sig bäst by doing (som jag). Andra grejer sitter i ryggraden och det har du lärt dig som liten, medan andra fått annat med sig hemifrån, som kanske inte är relevant i just deras arbete.

Ett är väl säkert, utan intresset för just det där du vill hålla på med, så lär man sig knappast nåt, då går det in, ena vägen och ut, den andra. Tror det var jag och Tina som pratade om elever och hur man var i skolan.

Hon gissade rätt på mig, jag gick mina egna vägar, ingen skulle minsann sätta mig på plats. Kommer ihåg historia, geografi och sånt där tjafs. Jag var totalt ointresserad, kunde för mitt liv, inte begripa, varför just jag, skulle slösa bort min tid på något som jag aldrig i hela livet, skulle arbeta med.

Och som jag visste, enbart skulle läsas in, göras prov på, och sedan skulle det vara borta och glömt, för min del. Så, istället för det dom höll på med, så gjorde jag en uppsats om hur man deklarerar. Och jag gjorde det med bravur, dock utan betygsättning eftersom det inte ingick i läroplanen…ojoj. Kommer ihåg känslan över att jag tyckte jag var så duktig, och vilket jobb jag la ner  det där :D Min lärare i SO, var stolt, men ändå med en viss uppgivenhet, hahaa…ja, jag förstår honom. Fast det var aldrig lönt att försöka resonera med en tjurskalle :D

16299310_10154938021436585_9166401567020736234_nOch jag förstår alla andra som håller på med det lärande yrket, som måste vara otacksamt många gånger. Elever som inte vill, som mopsar sig och som förmodligen inte ens begriper, att ni är där, för deras skull, och ingen annans.

Jaja, nu är det i alla fall fredag, jag mår gott, och hoppas att även ni gör det.

16422953_10154938021701585_4637953790741188761_o

Alla blir inte hjärnkirurger

Av , , 2 kommentarer 11

Det kan inte ha undgått dom som läser min blogg, att jag jobbar som personlig assistent…vill inte ha nåt annat jobb heller, utan detta är precis vad jag haft en önskan om att jobba med, ända sedan jag var i 15 års åldern.

Många barn vill ju bli vad pappa eller mamma arbetar med, hm…ja min pappa var ju egen företagare med skogstraktorer, och allt vad det innebar. Inget som lockade mig, jag var ju för tusan lite rädd för dom där stora skogsmaskinerna, då man var och snubblade på trädrötterna mitt ute i villande skogen, och plötsligt stod där en jättemaskin.

041-1024x1024Och här poserar Nicco på en av maskinerna…

Och mamma, hon var hemmafru, som det så vackert hette. Kanske kommer det därifrån då, mitt yrkesval. Jag har många år inom handel och kontor, men att jobba i någons hem, och med enkla medel, kunna göra någons dag, så bra man bara kan, det är som balsam för själen.

Och det är väl vad mamma gjort i hela hennes liv, tagit hand om oss, haft maten på bordet, fixat kläder, tvätt och städat upp. Hon har mig veterligen. aldrig önskat något annat heller.

Sen tänker jag också att detta stämmer ju aldrig in på alla, utan vissa saker kanske man föds till. Det är inte alla som blir lärare, fröknar, läkare, officierar, statsministrar eller statschef heller, för den delen :D Då har man nog en viss hållning till saker eller ett visst sätt att framföra sig själv. Lite disciplinerad, så där, att veta vart skåpet ska stå, och att inte låta andra, tala om det för dom, vart det skulle ha stått.

Jaja, man behöver inte ha något av dom yrkena för att veta vad man vill, men jag tror att ni förstår hur jag tänker.

Och nu tänker jag att jag tänkt och filurat klar för idag, åtminstone då vi snackar bloggen. Jag har lite att göra, och ikväll är det bastuträff, den sista för den här säsongen, och inte nog med det, jag ska klämma in en arbetstimme också, så det blir en snabbis med gänget och sedan iväg. Måste ta reda på vart vi ska hålla hus, och försöka lösa det på nåt sätt.

Ha en fin torsdag, alla mina vänner!
Och ett ps, om ni känner för lite skräck, hehee…

scare-bible-sign

Om ledordet är rättvisa, så…

Livet är ju aldrig rättvist, det vet vi ju, allihop, men då man står och pratar om, och låter rättvisa vara ett ledord och något man tycks stå för, men inte håller, då är det inte juste.


Rektorn för Liljaskolan, vill att alla ska gå på skolan med samma förutsättningar, det ska vara lika, för alla, och dom ska ha tillgång till likvärdiga saker, men…så är det uppenbarligen inte, där Nicco går, på fordons mek.

Dom får sämre grejer, av den anledningen att det är mer smuts därnere, mm, kanske inte så konstigt, om man håller på med bilar och motorer på dagarna. Då kanske man inte ska välja att ställa dit en soffa i vit klädsel, till exempel, den är inte vit, speciellt länge. Dessutom kan man påpeka, att soffan, redan var begagnad.
Igår  hämtade dom en annan soffa, den enda dom har, för att slänga bort den. Dom som nu satt på soffan, ifrågasatte, vad dom nu skulle få ha att sitta på, då hämtades det in en träbänk.

Det har funnits kaffebrygg och andra saker som försvunnit, men aldrig ersatts, varför? Och framförallt, varför ska dom ”bättre” sakerna finnas på ”storskolan”, som Nicco sa, Liljaskolan, kommer väl för evigt att förknippas med just fordon, och visst, det finns andra linjer att välja på, idag, men vad hände med ”lika för alla” tänket.

Vill man ha in fler elever, så vill man väl också kunna visa upp fräscha lokaler, bra och uppdaterade möbler och annat, detta är ju också en arbetsplats, för lärare, och för eleverna som ska vara där hela dagar, är det jätteviktigt att ha trivsamt runt omkring sig. Vem jobbar i sunkig miljö och känner stor entusiasm över att gå till jobbet, om det bara är gammalt och slitet. Då skulle nog jag söka mig någon annanstans.

2016-02-29 16.16.09Så, nog om detta och över till något annat. Kolla här vad man kan tycka olika, om en specifik dag:

10394841_1539712109661266_6963160458479425630_n 12803162_750201828444478_3391876059886995074_nHaha…så är det, och så kommer det att förbli, så länge vi har skottdagar :D

Idag ska jag och Nicco, testa IKEA, ryktena säger dock att det är mycket folk där, svårt att hitta parkering, och man kan få köa i 45 minuter för att få sig en lunch, där. Nåja, jag tänker inte äta på IKEA, det är överskattat, men en plats att ställa bilen på, vore inte så dumt.
Nu iväg och träna, så var det bortgjort, och sedan kommer nog dagen att rulla på. Ha det gott, allihop!

Lååång start sträcka

Av , , Bli först att kommentera 13

Detta står att läsa skolverket
”PRESSMEDDELANDE 2016-02-12
För barn mellan ett och tre år är riktmärket för barngruppers storlek sex till tolv barn. För barn mellan fyra och fem år är riktmärket nio till 15 barn. Skolverkets nya riktmärken för barngrupper ska tillsammans med nytt stödmaterial bidra till att kommuner och fristående förskolor kan skapa en bra förskola för barnen.” Slutcitat
Precis som om dom idag, kommit på att det är obra med för stora barngrupper, och nu, tänker dom gör nåt åt saken.
2004, gick jag med i något som hette föräldraföreningen, vi hade kontinuerliga möten med skolpolitikerna om att få igenom, mindre barngrupper. Men det var knappt, dom lyssnade, lovade men det var inte så mycket som hände.
Oktober 2009 fick jag ett mejl, här är lite ur det:
”Vi som varit engagerade i föreningen känner oss nöjda med det arbete som vi har gjort under dessa år, vi har varit pådrivande i frågor som gäller att förbättra våra barns vistelse på förskolan och fått gensvar från För- och grundskolenämnden. Det har inte alltid varit lätt och vissa frågor har vi fått kämpa hårt för, som bland annat målet om 15 barn/ avdelning. Detta mål är inte ännu nått men att målet finns känner vi ändå är en vinst.

På årsmötet i våras beslutades det slutgiltigt att föreningen lägger ner eftersom det inte finns tillräckligt många som är villiga att fortsätta arbetet. De flesta av oss som drivit och varit engagerade känner att det finns mer att jobba för men vi känner att vi gjort vårt eftersom våra barn har slutat i förskolan eller bara har något år kvar och därmed har det inte funnits några som varit beredd att driva föreningen vidare.

Vi säger därmed tack för oss och hoppas att föräldrar oberoende om det finns en förening eller inte ska fortsätta att bevaka och engagera sig i förskolans verksamhet.”

 

Och det var slutet på den föreningen och det arbetet. Nu säger jag inte att vi lade grunden för detta, nya beslut, men att tankarna fanns redan då, och varför skulle det måsta dröja så här länge innan något gjordes åt saken.
Precis lika snopen blir jag då dom igår, talade om en skola i Sverige, där det är förbjudet med mobiltelefon i klassrummet, och att dom flesta tycker det är bra. Men jisses, är det någon överhuvudtaget, som kan säga motsatsen???
Snacka om dravel, visst kan eleverna vara utan mobil, under lektionerna, vart är annars koncentrationen, och vad lär dom sig.
På nåt sätt tänker jag, att om saker som bestäms, tar så här lång tid att driva igenom, så är det stora fel och brister, överallt, och det måste också vara en stor bidragande del, till varför det ser ut som det gör, idag, tyvärr. Och här menar jag skolorna, ungdomarna, och vart allting barkar.
Hade det varit mindre grupper, från början, så hade lärare sett alla barn, dom hade haft det mer lätt arbetat, och alla hade tjänat på det i längden. Dessa dröjsmål har ju blivit på bekostnad av våra barn. Men visst, bra att det då nu, händer något, tack för det…televerket!!!
Hoppas på en bra dag, för er alla!

ps. Kul att man kan sära på styckena i texten…(ironi), nåt är fel på denna sida, jag kan redigera, men det sparas inte som jag vill, sorry, men jag kan inte göra nåt åt det. Bara så ni vet ds.

Det går framåt…

Av , , 4 kommentarer 11

Mitt första möte eller handhavande med en dator, hade jag då jag var 15 år och gjorde min pryo på Rune Johanssons marknad, på Haga. Där blev jag snabbt insatt i hur man lade in kunder som hyrde filmer och hur man sedan tog bort filmerna som återlämnades. Min SO lärare (minns inte namnet just nu) kom förbi och imponerades av mitt hanterande av datorn, som om jag aldrig gjort något annat.

Men…det var nog inte så jädrans svårt som man kunde tro. Och hur snabbt har inte tekniken gått framåt. Internet skulle dröja x antal år till, innan jag ens hörde talas. Jag gjorde också en praktik på gamla Lantmännen (numer Granngården), och dom hade hela sitt lagersaldo inne på datorn. Där fick man också kika in, om det var något man sökte. Till exempel priser, eller om varor fanns på andra ställen, att kunna ta hem.

Sen fick vi då internet, hemma, och Theresé fick sin första dator och kunde surfa ut på nätet. Helt otroligt, jag var lite rädd för det där. Trodde att datorn, typ kunde explodera eller ställa till med ett elände värre än döden. Fast sakta men säkert vande man sig med än det ena och än det andra. Nu sitter man här och knappar, söker info, anmäler sig till saker, betalar räkningar och allt vad det kan vara, helt otroligt.

Men man är ändå bara och rör i ytan på allt man säkert skulle kunna göra. Så världsvan är man ju inte…än. Detta hände sig för bara 3 veckor sedan.

Jag skrev ju in Pinterest.com, en kul hemsida med tips på roliga och annorlunda saker man kan göra. Så fick jag ett mejl från Theresé, i ämnesraden stod det, gå med mig i pinterest. Jag svarade henne snabbt, och precis då jag klickar på skicka, ser jag att det är Pinterest som avsändare, inte Theresé.

Men det hade redan gått iväg, trots att jag försökte klicka på alla knappar jag hann med. 2 nanosekunder senare, får jag ett mejl från Pinterest, i ämnesraden: Behöver du hjälp?  Haha, ja se där, vad trodde jag nu skulle hända, egentligen, varför försökte jag stoppa mejlet, skulle datorn ha fått eget liv och jag skulle hädanefter vara styrd av alla kommandon den skulle ge mig…njaeee, skulle inte tro det va. Hoppas på en fin lördag, för er alla!

019 021

Usch vilken bilförare…jag är :)

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Jag läste att dom har på förslag att man skulle få betala en högre försäkringspremie på bilen om man var en hetsig chaufför, hm…undrar om jag skulle åka dit på det då? Jag kan ju lätt reta mig på vissa saker, som till exempel i förrgår.
Jag kommer upp på Mariehem där mina föräldrar bor, min pappa har två p-platser, en under tak och den andra stolpen är ute bland dom andra platserna på den större parkeringen. Där brukar vi nu ställa oss om inte han har någon bil där.
Min plan var då att göra just det, men se, då jag kom dit hade någon annan…okänd typ, tagit platsen. Nu hade jag, om det inte varit så olyckligt att det finns en p-ruta bakom den platsen, ställt mig precis bakom bilen, i ren trots, alltså parkerat in den där. Detta är nämligen inte första gången det händer att någon ”knycker” hans plats, som han ju betalar för.
Men jag besinnade mig och tog istället och fotade regnumret med min mobil och tänkte att jag kunde ju ta reda på vems bilen är. Kommer upp till mamma och hoppsan, där sitter ju typen som stulit platsen, min lillasyster, hahaa…hon hade lånat sin sambos bil och inte kommer jag ju ihåg regnumret på den.
Nu till nästa händelse som inträffade igår. Jag kommer och kör Vännäsvägen från lasarettshållet, ligger i höger körfält och retar mig lätt på alla som viker ut i vänstra…enbart för att klämma sig in, längre fram, som vanligt.
En bil snett framför mig slår plötsligt på blinkersen för att komma in framför mig, jag saktar in…ännu mer, och ännu mer och sticker ut hela armen genom rutan och vinkar allt jag har att den ska svänga in, vilket den gör i snigelfart, så när vi är framme vid trafikljuset vid Ö.K,  ska den svänga in där, och bromsar helt *SUCK*.
Och då börjar lyset slå om till rött och Marias tålamod är slut, så hon trycker ner gasen och passerar skuffen med några cm, uppenbart irriterad, men njuter i stillhet av vrålet som Buicken ju kan ge ifrån sig och hoppas i sitt stilla sinne att gubben i bilen studsade till på sätet, och slog huvudet i taket…typ.
Sedan kom Niccos kille Rickard, hit igår kväll och berättade att han hade tutat på mig, utanför KFUM, men att jag förmodligen inte sett eller hört honom. Hahaa…njae, sa jag, jag var nog lite uppretad just då. Ja sa han, jag satt i en lastbil med min lärare (han går alltså på lilja) och när du kom så tutade jag och sa att det där är min flickväns mamma, men läraren hörde bara flickvän så han hade snopet sagt: Va…i raggarbilen, hur gammal är din flickvän då? Moahaha…nä, svarade Rickard, flickvännens mamma, och då fattade han, men historien förtäljer inte vad han tyckte om min körning :)
Önskar er alla en fin torsdag!