Etikett: låret

Jag ställer ingen diagnos…inte än…

Av , , 2 kommentarer 17

Jag pratade med Sally igår, hon längtade hit, hon sa att hon kunde säga till  skolan att hon vill vara ledig i 2 veckor så skulle hon kunna sätta sig på planet och komma. Hon sa att hon längtade efter oss…och Nicco, och att det var så roligt här.

Men, frågade jag, vad är det som är så roligt här då? Ni har ju så många roliga saker, svarade hon. Roliga saker? Hm, vad då för saker, undrade jag. Ja, ni har ju Winstone…och katterna. Jaha ok, det var ju roliga saker :D

2015-12-24 16.42.11 2016-01-13 15.20.39 2016-03-25 12.59.04Mindre roligt är att jag får vara hemma idag, fick så ont i axeln, armbåge och underarm igår…ja och nacken. Tänkte på morgonen, att jag säkert legat konstigt och att det skulle ge med sig under dagen, men inte.

Har en jätte öm punkt i nacken, och det sprakar och knakar runt hela axelpartiet, då jag rör mig. Jamen rör dig inte, säger min käre make…jojo, lätt att låta bli, då! :D Det får bli Voltaren och värktabletter, sen får vi se om jag kan få en tid hos en naprapat, kanske nästa vecka. Dom kan man ju gå till även om smärtan har avtagit, vi får väl se vart det lutar.

Har ju även problem med höger ben, jag fattar det inte. Detta är benet som jäklats ända sedan min infektion i magen. Nu sa min kusin Anna, att det kan ha varit varhärden som tryckte mot nerver som går ner i benet, och därför gjorde det ont, och det kan också vara därför, jag tappade känseln i benet efter operationen, då hade dom liksom lättat på trycket.

Nå, då borde det ju vara bra, nu då…fast nä. Nu spökar det ordentligt. Det drar och krampar i benhinnan, fotknölen och under foten med jämna mellanrum. Fatta då du är på jobbet och plötsligt drar foten ihop så man bara vill skrika. Jag tar av mig sandalen jag har på mig och sen får jag inte på mig den, under 30 minuter. Så fort jag lyfter foten från golvet så drar hela fotsulan ihop så tårna pekar åt alla håll och kanter.

Jag pratade med min vårdcentral för 2½ vecka sedan, ville ha en tid, men fick rådet att använda voltaren i 7-14 dagar först. Mm, nu tror inte jag att det hjälper, sa jag, jag har haft detta i snart 1 år. Ja, men serru, det spelar ingen roll, det är kutym att använda voltaren först, innan det blir tal om läkarbesök får jag till svar. Jaja, ok, nu har jag gjort det, och problemet kvarstår, fast nu med en tvist, eftersom nacken också blir medräknad i detta, tänker jag.

Och sen, ett fenomen till, sitter i soffan på lördag kväll och plötsligt är det som jag blev huggen av en haj i sidan av låret. Jag smäller till och skriker lite lätt, alltså hallå…Åke tittar på mig och undrar säkert vad jag håller på med. Jaja, ok, ett hajbett var lite överdrivet, men låt oss säga att det var 3 stycken hästbroms som satt sig där och börjat tugga i sig av mitt lår. Det går en minut och sedan samma känsla igen, och jag får kolla så att det faktiskt inte sitter ett djur där och gnager, fast det gör det inte…konstisch! Nej, det där får dom kolla upp, jag ställer ingen diagnos, inte än, i alla fall.

minions_010_56bf77ca9606ee6a790031ba

a56f084b1a7872c36a99b48d9cdffbd9Här finns den bilden

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Jag gjorde en liten eld show, med…

Av , , 2 kommentarer 14

Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

15589928_10154797122411585_1223192778798275943_n 15665787_10154797121886585_1918859661895362610_nÄn idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild :D

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom :D

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta :D

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

images lon

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!

Men äntligen…

Av , , 2 kommentarer 4

Fick in en liten liten sticka under hälen igår då vi var ute och gick. Och hur något sååå litet, kan göra så ont, är helt obegripligt.

Annat var det då Theresé hade lekt med blyertspennor i soffan och missat att plocka bort en av dom, och givetvis satt den fast mellan dynorna och jag kastade mig ner i soffan och pennan borrade sig fast i låret. Det gjorde fruktansvärt ont, men den gick då att få bort, om än lite trögt. Ja jag vet, Theresé, det var inte avsiktligt. Ska väl också tilläggas att händelsen med pennan inträffade för ca tjugo år sedan.

Nåväl, nu fick jag då äntligen bort den lilla sk-t stickan men man ska var vig som en jag vet inte vad, och sen ska man ha syn som en hök för att kunna hitta något så litet.

Over and out!!!

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,