Etikett: larver

Toppstyrda zombier

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag har prenumererat på tidningen National Geographic, en intressant tidning, med många spännande och otroliga reportage, fina bilder är det också. Nu sa jag upp den prenumerationen och det enbart, för att jag inte känns ha tid att läsa allt, dom blir liggandes, jag ströläser, tar upp en ny och så där fortsätter det.

Nå, den sista tidningen jag nu håller på med har jag också fastnat i:

001 002 003

Så otrolig vår natur kan vara, eller rättare sagt, insekternas värld. Nog visste jag att det finns djur som lever på andra djur, drar nytta av dom och betalningen för deras uppoffrande blir döden, dom äts upp av utnyttjarens små liv…typ.

Men här står nu att läsa ännu mer fascinerande saker. Kusliga scener som tagna ur värsta skräckfilmerna. Ta nyckelpigan till exempel, som övertagits av en stekel. Nyckelpigan fortsätter att leva så länge stekeln behöver den, den till och med kan sparka och försvara sin inkräktare mot andra insekter.

Vissa insekter tar över hjärnan och kan få den intagna kroppen att göra saker som den i normala fall, aldrig skulle utsätta sig själv för, och detta enbart för inkräktarens fortlevnad. Den kan få insekter att ta livet av sig, rent bokstavligt talat. Och hur kan detta vara möjligt???

En stekel som får en kackerlacka att följa med som en hund i ett koppel, en groda som inte utvecklar sina ben enbart för att den enkelt ska kunna bli föda till en fågel som sedan sprider viruset vidare, larver som plötsligt blir galna, käkar konstant och virrar sig upp i träd och gör sig synliga för sina fiender, enbart för att själva bli föda, ja, man häpnar.

Och nu tycks dom vara ett annat virus på spåret, det kan faktiskt vara så att den skräckinjagade stekeln, själv är styrd av en tredje organism…jodå. Jag är lite glad att jag är människa i alla fall 😀 Även om vi också, kan vara styrda, dock inte på samma sätt som här, men av andra orsaker, jobb, familj, ekonomi, arv…ja det finns mycket att välja på.

Nu mina vänner, ska jag ta mig in på tv4 och se om jag får kika på första avsnittet av Farmen, för det missade jag igår. Hoppas på en bra dag, för er alla!

Den fick en ond, bråd död

Av , , 2 kommentarer 7

 

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så 🙂
Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.
Bild lånad från google.se
Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.
Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.
Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.
Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.
Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.
Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.
Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.
Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.
Önskar er alla en fin onsdag!
Maria Lundmark Hällsten