Etikett: lasarettet

Gashäng är inte att leka med!

Av , , Bli först att kommentera 14

Det finns tydligen eldrivna barnvagnar på marknaden och har funnits i ett år.

NXT90e-01

Jag som under flera år, funderat på varför det inte finns hjälpmotorer på till exempel rullstolar.

Då jag var upp på lasarettet för ett tag sedan, och skulle ut genom huvudentrén, så möter jag en kvinna som kämpar för brinnande livet med att ta sig upp för golvet, till centralhallen, hon satt i en manuell rullstol, och hade förmodligen aldrig gjort det förut, och jo, det lutar en hel del.

Jag hade inte hjärta att bara passera, utan erbjöd min hjälp att rulla henne uppför, vilket jag gjorde och hon tackade så väldans mycket. Och tänk där, vad en liten hjälpmotor hade suttit fint.

Sen förstår jag absolut att det är en kostnadsfråga, men å andra sidan, varför kan man inte lägga en extra slant på sånt som kan skänka glädje och större frihet åt alla som redan är begränsade, så det räcker till och blir över.

Det var Jan A som gjorde mig uppmärksam på att det finns såna barnvagnar och jag kommenterade länken han la ut om den, och skrev då att en sån motor på rullstolar hade varit nice.

Han tyckte att det även skulle finnas på rullatorerna, och där poppade det upp en bild i mitt huvud och en liten varning: Har man motor på såna saker så måste man också hänga med i takten/farten OCH tänk er om det blir gashäng…jisses :D

64754266_2260177807399957_3790790096072873497_nNå, det kan säkert lösas med dödmansgrepp, finns förövrigt att införskaffa på bland annat Biltema:

25-764_xl_1Idag blir det nog inte så mycket gjort, inte utomhus i alla fall. Regnar rejält och jag tycker det är synd om dom som anordnat Vännäs motormuseums dag, visst kan man vara där ändå, finns saker under tak, men betydligt mer nice om solen hade synts till.

68885803_2184479514994532_5024151398812483584_n
Hoppas på en bra dag, för er alla, blötan till trots!

Reality teater…

Av , , 2 kommentarer 13

Jag har återigen grävt i bloggarkivet, och i sökandet efter en sak, så ramlade jag över en annan. Detta skrevs för 6 år och 2 dagar sedan. Och pappa låg på lasarettet och vi var där och sprang, varje dag.

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man går ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa…vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Ja vilka roliga situationer som kan uppstå och man själv är åskådare, fast ingen annan kanske uppfattar vad det var som hände.

Jag blev intervjuad igår, angående min Lystra tatuering, klart som tusan att det finns dom som ifrågasätter varför jag gjorde den, och så vidare, för mig får den symbolisera vad jag älskar att jobba med. Loggan är fin…mitt anställningsnummer kan ingen ta ifrån mig, och hey…jag blev ju sponsrad också :D

42221068_10156600699136585_3300490811434598400_nDet blev några timmars jobb igår eftermiddag, så när jag kom hem tyckte jag att jag gjort mig välförtjänt av en kaffe Karlsson:

42354919_10156601665921585_6982043787228872704_nDet tyckte hunden också att han hade, men den gubben gick inte. Däremot fick han en hundgodis, eller två.

Inget vidare väder idag, men ibland är det lite mysfaktor med regn, smatter mot rutan, och kanske man kan hitta på lite inne arbete. Som pappersjobb kanske, eller ta fram symaskinen, rätt var det är, så gör jag inget av det utan bara chillar. Ha en fin lördag, allihop!
42257261_10156603046076585_6293670240324681728_n

Höger, vänster, runt eller rätt fram?

Av , , Bli först att kommentera 15

Huvudlöst på min ära:

30629583_10156211186886585_5107348140856442880_nSnögubben har tappat skallen, eller så är det nån från antisnögubbsklubben som varit framme och kapat av det. Fast det är väl positivt, för det innebär att snösmältningen är på gång.

Svårt att tänka sig, dock, att vi är i mitten av april och det ser ut så här:

30624292_10156211187271585_7962503319606263808_nOch lite roligt då dom skriver i ViiVilla tidningen att det är dags att klippa ner sina perenner…öh, ok, då måste man nog skotta fram dom först.

Om nu första maj, alltid ser ganska likt ut, snömängdsmässigt, så måste det speedas upp lite, tänker jag. men det brukar väl också vara så, att då det väl har börjat, då går det undan.

Man pratar ju ofta i metaforer (tror jag att det heter), typ, man har kommit till ett vägskäl. Det har man hört i urminnes tider, och idag, med tanke på alla rondeller vi har, så kan man ju byta ut vägskälen till rondeller.

Här gäller det att välja rätt fil för att ta sig ut där man önskar och på ett smidigt sätt, om det går. Många missar ju fatalt att tala om för andra vart dom är på väg, inga blinkers som används, eller så tar man yttervarvet för att känna sig safe.

Vissa är obotliga genare, som tar närmaste vägen rätt genom och rakt fram, fast inte med en tanke på bakomvarande trafik eller dom som faktiskt ligger i innerfilen och som många gånger tvingas tvärnita för att klara sin egen bil från defekter.

Är man för velig och rädd, så finns en viss risk att man fastnar i innerfilen, och det är obra, eller okul. För komma vidare, vill vi väl allihop.

Varför skriver jag nu allt detta, jo…jag såg denna bild på FB igår och kan man annat än skratta åt den:

554923_10151512456474695_206793016_nFotografens namn står på bilden

Herrej-vlar, här var det inte trevliga val, det går käpprätt, vilken väg man än väljer :D

Det blir att starta upp snabeldraken idag också, fatta att Winstone egentligen borde ha betalt, för all sand han bär hem under mage och tassar. Det blir ju mindre att sopa upp upp, tänker jag, då dom bestämmer sig för att ta rätt på alla dyngstenar och grus, som ligger efter gång och cykelbanorna.

Var uppe vid lasarettet igår och jag lovar, jag trodde det var en grusgång jag gick på, flera centimeter grus som ligger på asfalten och plattorna. Nåja, jag hoppas att dom snart startar upp sina sopmaskiner så vi blir av med eländet.

Jag får kaffebesök i eftermiddag, så jag vet då vad jag ska göra, och ikväll är det bastuträff hemma hos Birgitta. Jo, vad bra att jag skrev det, måste ju fixa en trisslott också :D

Ha det gott, allihop!
30689246_10156211217806585_7994772873484959744_n

Peppar peppar, ta i trä!

Av , , Bli först att kommentera 16

Nu har väl potatisen fått vad den behöver, i fråga om regn…tänker jag. Värsta skuren igår, då jag var på väg till lasarettet. Lämnade paraplyet hemma, optimist. som man är, tankar bilen, passerar järnvägstorget och kommer på att jag glömt mobilen hemma…stor *SUCK*.

Det innebar att jag var tvungen att vända tillbaka, i mobilen fanns smset som beskrev vart jag skulle, naturligtvis. Passade på att greppa paraplyet på utvägen, bar runt på det, men behövde det inte, solen lyste då…jädrans aprilväder i juni.

19424011_10155392578326585_9000316315626753361_nTina kom hit, och vi hängde på gården en liten stund. Tina är den enda, nu levande människan som Winstone inte skäller på, det är så otroligt att man kan undra vad tusan dom har gemensamt, som ingen annan har? Han sa inte ett pip, när husbilen parkerade ute på gatan och hon klev ur, han tog benet och ville lattja lite med henne då hon klev in på gården…alltså, jaja, tänk vilken lycka om han hade varit så mot alla :D

19420716_10155395683646585_8814482778801032947_nSen hade jag turen, att bli bjuden på Ullas, Tina stod för fiolerna och jag fick en räkmacka till lunch, jättegod, tack för den Tina!

Turen höll i sig, då jag även fått en akut tid till, tadaa…tandläkaren. Jag har känt under en kortare tid, viss irritation, då mat fastnat mellan två specifika tänder, och nu höll jag på bli galen, så jag förstod ju att nåt inte var som det skulle (ehh, snacka om självskryt, hehe…). Tandläkaren skulle gå på semester i juli, och mitt högkostnadsskydd (om det nu heter så då det gäller tandvård) skulle gå ut i augusti, så jag trodde aldrig att jag skulle hinna dit, men..dom hade fått in ett återbud så det var bara att larva iväg och få det åtgärdat, skönt, då ska det väl inte bli nåt mer nu, hoppas jag…peppar peppar!!!

19452791_10155392235086585_1531219827162251893_oVi har tänkt rodda lite i garage och på gården, så nu säljer vi dom två EU mopparna vi har, här en som vi tänkte ta 7000:- för, det är en årsmodell -04, heter nåt så speciellt som: Jincheng Corporation Jc, och har gått 460 mil. Sparsamt använd sedan vi köpte den 2011, vi har haft den som dragfordon på tävlingarna. Lättstartad och ser väl rätt så frän ut, eller hur? :D

19420545_10155393326611585_3280233288619977151_n 19417461_10155393327991585_5591856037215955551_o 19417403_10155393329541585_6097076573193554788_oOch den här, som NIcco snurrat runt på, en Panda Eu2, även den en -04, nu törs jag inte säga vad Åke tänkt sig för den, men nåt i 3000 kronors klassen…har jag för mig…

19417479_10155393924381585_650506261745266283_o 19417596_10155393924631585_6086996712860228490_o 19442130_10155393923861585_2322956041819982313_oNi kan mejla om ni är intresserade, m_hallsten@hotmail.com

Idag blir det mer Tina…härliga dagar :D Men först ska Winstone få all min uppmärksamhet, önskar er alla en toppen dag!

Det man hittar det får man…eller hur?

Av , , 4 kommentarer 17

Jag har hittat en å…eller kanske det heter bäck, jag är inte säker. Finders…keepers, visst heter det väl så, det man hittar det får man :D Jag hade inte en aning om att det skulle finnas en, precis, just där, eller här:

19396936_10155386177571585_5406209795273200947_nSkulle man fortsätta en bit efter vattnet här så kommer man fram till svingen vid NUS, och tittar man upp mot höger, så ligger Östermalm, där, och till vänster, Blå vägen och tågbanan.

Man är ju nästan aldrig där och går, sitter man i bilen och passerar, så ser man den inte, man måste nästan vara till fots och tillräckligt nära, för att notera den. Åke tror att det är samma vatten som rinner ut i älven, nere vid Östra station.

Apropå Åke, så kom Tina hit och firade lite med oss, så där på eftermiddagen, tårta blev det, som jag inte tyckte var så där jätte fantastisk, kan vara för att jag inte hade tillräckligt med fyllning hemma…jag tog ju vad jag hade, så därför kallade Tina den för en pytt i panna…typ :D

19424217_10155391299381585_8896025547146396934_nHon passade på att fota jag och Åke:

19424373_10154863269283666_1104150499917076523_nOch vi hann med en andra sittning då mamma och Bosse kom över på kvällen. Dom hade med sig en älgstek och älgfärs…underbart, jag har saknat älgkött ända sedan pappa dog, han var ju den som jagade och levererade kött till oss. Bosse jagar, så han har ju ett litet lager.

Jag ska upp en sväng på lasarettet idag, tänkte hälsa på någon som ligger där, och sedan kommer Tina förbi där efter lunch, så vi ska hänga med varandra ett tag, idag med, kul!

Hoppas på en bra dag, för er alla!
19510376_10155392234676585_4091007015528672384_n

Vad var det jag sa!!!

Av , , Bli först att kommentera 13

Fick en kommentar på FB igår, om mitt blogginlägg, som delvis handlade om telefonförsäljare. Och jag svarade: Vad kul det hade varit om Ica handlarna började ringa runt och prata om ost…mjölk kanske, och nu, en ny yoghurt, den har man ju bara inte råd att missa, innehåller en massa bra saker, du vet, förebygger sjukdomar och annat elände…KÖP, eller bli sjuk!…eller…

Och sedan står dom där vid din sjukhusbädd…för du fick åka in och operera ett nageltrång, och dom säger lite spydigt…Ja, vad var det jag sa!!!

Med dom orden kommer jag ihåg min dröm, jag hade och som jag skrev om, för några år sedan. Ipren, hade kommit med en ny värktablett, den hjälpte till och med mot träskmyrflugan. Nu finns det inga såna flugor, bara i min dröm, men så skrev jag också, det finns ju Ipren, och inga träskmyrflugor, vad är det då som säger, att dom faktiskt inte hjälper, mot just dom :D

Så här är det med väldigt mycket och många saker. Hudkrämer, salvor, vitaminer, mediciner, tandkräm, schampo, balsam, som ska förebygga eller göra gott åt din själ. Men, hur ska du veta om det hjälper dig, om du inte har nåt att jämföra med? Använd den där i 5 år, och du ser ditt resultat eller vart du landat då, men du får aldrig veta vart du hade varit om du hade låtit bli, eller hur? :D

Jaja, jag tänker att man får gå på magkänsla, köp och använd det du tror på, huvudsaken är ju att du är nöjd med det du använder och har.

Resan till och från Lycksele gick bra. Vi gjorde Golden bar (lunch), Dollarstore (lite shopping), lasarettet (med ett års utvärdering efter operation, såg bra ut, och han diskuterade mest mitt före detta hål i buken, som läkt ihop fint, och som ska utvärderas igen, om 1 år till). Vi avslutade med en go´fika på Lilla bageriet, där man förövrigt kunde fynda bröd, skorpor och annat gott:

2016-10-13 21.11.03 2016-10-13 21.11.21Jag och Tina kan lätt kalla oss för svamp nördar, inte såna man äter, utan såna man använder i köket till disk och annat. Och vi utbyter nya sorter då vi hittar såna, och på Dollarstore, fanns såna jag aldrig sett förut, Tina ska få ett paket:

2016-10-13 21.11.50Om dom sedan är så där bra och riviga som dom spanska, det tvivlar jag på…starkt, men dom var snygga :D

Sedan blev jag, till min häpnad, uppringd av den äldre herren jag hjälpte i förrgår, han som behövde lite hjälp av ambulans personal. Han ville tacka mig för att jag hjälpt honom, det var ju schangtilt, och att han hade sinnesnärvaro att faktiskt snappa upp mitt namn, och sedan leta reda på mitt nummer, otroligt! :D

Och vad säger man en sån gång…jag tror och hoppas, sa jag, att alla skulle göra likadant (fast jag vet, att det inte alltid är så), man vill ju själv bli hjälpt om det skulle hända nåt där du blir ställd och behöver en hjälpande hand. Och då tycker jag att man gör likadant som man själv skulle velat haft det. Simple as that!

Kvällen avslutades med bastugänget hemma hos Marianne…9 lotter, 0 vinster…snopet!

Och nu, en önskan till er alla om en trevlig fredag, på återstörande! Ps. vi låg efter sandbilen igår, på Lycksele vägen, så nog är det dags för vinterdäck, om ni ska inåt och uppåt i landet, vi har våra på…ds.
2016-10-12 10.03.42

Ett minne som aldrig försvinner

Av , , 2 kommentarer 9

Delar ut detta skrev jag för tre år sedan, och tänk, jag visste att det skulle bli exakt så här, den här dagen, i år också. Hur kunde jag veta att det skulle bli så här? Vi har en årsdag idag… ingen rolig sådan, och jag kan egentligen inte begripa varför man ska måsta komma ihåg den heller, hade varit så mycket skönare att bara få vara i nuet, men vad gör man.

Nu har jag upplevt den dagen vi hade för 4 år sedan, flera gånger i mitt huvud, vad vi gjorde, hur det trasslade till sig i början, att jag ringde 2 gånger till mamma, för att fråga efter pappa (något jag inte vet att jag gjort speciellt många gånger förut), hur det skulle strula för att sedan lösa sig och sen… det stora dråpslaget då min bror ringer och säger att pappa råkat ut för en olycka och dom vet inte om han kommer att klara sig.

Niccolina ringer i samma veva som jag försöker greppa situationen, få på mig kläder och åka upp på akuten, förklarar snabbt för henne vad som hänt och hon säger med hög röst: DU KÖR INTE BILEN VA? Det får pappa göra.

När jag kommer upp på akuten vet inte ens hon som sitter där, vad som hänt, ingen har kommit in. Jag blir hämtad till ett annat rum, får lämna pappas personuppgifter och sedan frågar en av dom som jobbar där om jag vill sitta själv eller om jag vill ha sällskap. Jag klarar mig själv, säger jag, och sitter där och fattar absolut ingenting. Jag vet att jag tänker att det här är ett skämt.

Ja jag vet, hade det varit ett skämt hade det varit ett av dom grymmare slagen, men just det här att jag är först på plats, och inte ens dom som jobbar vet att det ska komma in en skadad person. Sen dröjer det nog inte så länge innan det plötsligt rasar in folk genom dörren.

Mamma, mina syskon och syskonbarn och sambos, sedan sitter vi där och bara gråter, försöker reda ut saker, vad som hänt och varför. Sen kommer en ambulanskille in och förklarar vad som hände där borta i Norum, och vilka skador han ådragit sig.

Han börjar med att säga att pappa fick ett hjärtstillestånd då dom lyfte upp honom och det varade i 17 minuter… men säger han och sedan andra, han fick det på rätt ställe och med dom rätta grejerna på plats. Han har inga benbrott, fortsätter han med, men en punkterad lunga och alla revben på ena sidan är av och nu får tiden utvisa vad som blir.

Sedan kommer det om en läkare som säger att han fått ännu ett hjärtstillestånd så dom får avvakta ett tag och se om han klarar av det, sedan ska vi få gå upp och träffa honom lite tvärt. Dom 3 första dagarna är mest kritiska, säger hon.

Sen får vi veta skadornas omfattning…han har brutit ryggen på 3 ställen, han har ett öppet benbrott vid armbågen och ett brott längre upp, han har en spricka i levern, han har brutit bröstbenet och alla revben, bägge lungorna punkterades varav en, blev blodfylld, han har en skallskada och en shunt sitter inopererad i huvudet, det ser plötsligt inte så ljust ut, längre. Och man börjar undra på hur hans liv ska bli, om han klarar sig.

Dom följande 6 veckorna flöt ihop, jag vet inte vad vi gjorde på dagarna annat än att vi satt däruppe hos pappa, 2 gånger om dagen, någon gång 3 gånger. Det var papper som skulle skötas, instanser som skulle ringas upp, andra saker som skulle ordnas.

Vi levde varje dag mellan hopp och förtvivlan, det såg bättre ut, ett litet tag och sedan vände alltihop. När dom sedan berättade för oss att det fanns inget mer att göra, utan nu skulle allting stängas ner, så fick vi ju lita på att dom visste vad som var det bästa.

Pappa levde 13 dagar efter allt tagits bort, och det var nog det värsta under hela resan, att se en människa förtvina och bli till någon man inte kände igen.

Såna gånger förstår man ju inte varför detta inte kunde skötas på något annat sätt, om utgången ändå är given.

Så här i efterhand, fyra år senare, så är ju givetvis saknaden fortfarande stor, men den är hanterbar, och man kan styra sina tankar lite åt det håll man vill, man behöver inte fördjupa sig i detaljer, det är då det blir jobbigt. Att sedan få skriva om det, är en terapi som heter duga. Man får det ur sitt system, och man kan se på det som hände, ur andra synvinklar.

Om jag går tillbaka i mitt bloggarkiv, till dagarna innan, så var man ju bara lyckligt ovetandes, och det är också tufft att läsa, men ännu värre efteråt, det är som om man blev förflyttad tillbaka till det som var, då. Jag brukar låta bli just den där tiden, i arkivet, man blir för mycket påmind om allt som var.

Man kan också se på alltihop med lite ironi och humor, det är nog vårat sätt att överleva och gå vidare. Som när dom kom upp, 3 veckor efter olyckan och berättade att pappa hade brutit näsan också…som om det inte räckte med allting annat.

Eller när dom sätter igång att renovera rummen som låg precis ovanför pappa, och det levde om flera timmar varje dag, hela avdelningen dånade och man hörde inte vad man sa, och pappa fick ligga där med hörselproppar i öronen och läkarna sa, jomen även om han inte ger tecken ifrån sig, så tror dom sig veta att han vet, att vi är där, så det är jättebra att ni sitter där och pratar med honom…ehhh ok, och det får man höra då man inte själv hör vad man säger och han dessutom har dom där hörselpropparna i stoppade, jojo.

Mamma sätter ett lagerblad i halsen, då vi sitter där i matrummet och det blir värsta uppståndelsen, med flera sköterskor, och läkare som står och diskuterar över hennes huvud, vad dom kan tänkas ska göra, för att få bort det som fastnat. Efteråt sitter jag, mamma och Emma och skrattar åt fadäsen, som kunde ha slutat illa, men det gjorde den ju inte, utan för oss blev det lite av en lyckostund, då vi skrattar och har roligt, mitt i allt elände.

Med facit i hand, nej, det här är ingen årsdag man vill komma ihåg, men pappa finns ju alltid kvar i våra hjärtan och tankar, där kan ingen komma åt honom, och där finns han 24-7, alla dagar, året om, saknad och älskad. //Maria

10408638_10152628338147060_5854742157855383060_n pappa1

Se detta framför er…vilket lyft!

Av , , 2 kommentarer 12

Har ni tänkt på hur fult vårat NUS är…fruktansvärt tråkigt, grått, miserabelt. Vilket lyft det skulle vara om dom kunde måla om det. Picture this! Falurött, med vitt runt alla fönster, ditmålad snickarglädje.

Runt hela lasaretts byggnaden, målas det rabatter, träd, och människor i olika skepnader och i olika stadium i livet. Det skulle ta dagar att gå runt och se på alla olika detaljer. Och pricken över i:et, helikoptern skulle målas som en drake…och vid speciellt utvalda tillfällen, kunde den till och med åstadkomma ett rökmoln :D

Ja, det är bara fantasin som sätter stopp, och förmodligen, i just detta fall, även ekonomin, Men håll med om att man kanske skulle tillfriskna fortare om man hade nåt roligt att se på.

I parkerna runt lasarettet finns det ju utsmyckningar, vissa finare än andra. En papegoja, ja varför inte:

2016-08-03 15.13.01Men detta, jag ska inte tala om vad jag tänkte på, då jag först såg högarna..låt höra, vad var er första tanke?

2016-08-03 15.11.20Sista officiella bilträffen på Gamlia ikväll…och jag jobbar, fast om vädret tillåter kanske vi tar ett varv på stan, efter åtta, bara för att vi kan :D Jag blir inte klok på hur man stavar Gamlia, på vissa platser stavas det med två M och på andra med ett…jaja, ni fattar vad jag menar.

Hoppas på en fin onsdag för er alla!
2016-08-30 15.01.55

Musik, minnen, dofter, platser…

Av , , Bli först att kommentera 12

Så var Black Sabbath, bortgjort, och Nicco skrev på Insta, att nu kunde hon dö lycklig, nånå…Åke tyckte att det var helt ok, mycket folk och hög volym.

Själv älskar jag musik, men bara då jag själv vill. Inte att se på tv, eller på konsert, det ska vara högt som tusan, i bilen, bästa upplevelsen ever, är då man kört ett race, kommer i mål och har retursträckan kvar. Av med handskar bälte och hjälm, och sedan järnet på spelaren, med typ, Hurricanes eller nåt sån där. Det är grejhojta, det :D

Det är också ett bevis på hur man påverkas av musiken. Hur den kan väcka minnen, dofter och platser. Hur man kan få en kick av viss musik, och känna lugnet, av annan. Jag hade E.L.O i Jeepen, då pappa låg på lasarettet, efter olyckan, tyvärr så är det väl idag, rätt så känslomässigt, då jag hör den skivan, jag vet exakt vart på vägen upp dit, jag var, då en viss låt spelades, eller hur vi såg på framtiden, då just den där andra låten, gick på.

Jag läste god natt saga för Sally, strax efter åtta och själv gick jag i säng två timmar senare. Inte ska man tro att man sover hur länge man vill bara för att man har semester. Vi har 3 djur i bussen. Katterna är inte alls roliga att ha där. Dom ska kliva upp i sängen och helst ligga så nära örat dom bara kan, och slå igång spinnmaskinen.

Nu är dom förbjudna där, men tror ni att dom lyssnar? Icket…dom provar en gång i timmen, att hoppa upp på loftet, till Nicco, dom gräver in klorna i madrassen och tror att dom ska få ligga kvar där. Dessutom passerar dom mig, varje gång, det är värsta autobahn där.

Enya hoppade upp i vår säng och satt längst ner i hörnet, med lätt böjd nacke…blixtstilla. Jag tittade dit och frågade vad hon höll på med? Inte ett ljud eller rörelse, trodde hon att jag inte skulle se henne,eller vad?

Och sen går dom på lådan, och det är ju helt ok, precis vad dom ska göra då dom är nödiga, men våra katter har ju i alla år, då dom är klar, lekt med den förbenade luckan. Dom slår på den under någon minut och det lever om, kan jag säga.

sommar2010 100Det kanske inte är så konstigt då, att man nu ser fram emot hemresan, den egna sängen 3 nätter och utan katter i samma rum där man ska sova :D

Winstone vill ju också lägga sig i, och varje gång en katt hoppar upp, så kommer han och lägger sin tass på min arm, why? Han vill som klämma sig emellan katten och mig. Jag tror han är lätt svartis, så där gör han hemma också, då nån katt vill att man ska gosa med dom. Snabbt kommer han springandes och hoppar nästan upp i knäet på en.

Jaja, det är som sagt världsliga ting, nu är det då ny dag och nya äventyr. Gårdagens granna väder, övergick till ordentligt åskväder, med både blixtar och dunder. Jag och Sally trotsade regnet och kritade lagårdsväggen:

13592266_10154303866191585_1400795313227243907_nSen hade vi picknick under buss markisen. Läste saga, spelade spel och gjorde kort trix. jodå.

13592743_10154303867111585_6932256060823350000_nIdag är det inget regn, inte än i alla fall, och solen kikar fram mellan halvtjocka moln, kan bli bra, tror jag. Eller rättare sagt, kan bli lite vad som helst, vi får se. Ha det fint, allihopa!
13480141_1082868015135386_1670392626_nNicco är fotograf

Sämmerdagar

Det blev mera cirkus under dagen, igår. Jag skulle hem och hämta saker hos mamma, hon ligger inlagd på lasarettet, efter en operation, hon gjort. Väl där, så kan jag inte vrida om nyckeln i dörren det är tvärstopp. Jag testar den andra dörren också, men det funkar inte. Jo hon har två dörrar in till sig, en går till ett potentiellt, uthyrningsrum :D

Jag ringer till Karin, en granne, som jag vet har en extranyckel, dom var nere på stan, men hennes man var på väg hem, så jag kunde vänta på honom. Under tiden åkte jag och handlade. Tillbaka på ruta ett, och visst funkade min nyckel, den håller väl  vara gammal och nött, så man måste lirka lite.

In och hämta sakerna, iväg till NUS, och att jag ens hittade avdelningen där hon ligger, var ett under. Kanske inte så förunderligt då, att dom, inte hittade igen vart mamma låg. Det tog tjugo minuter och krävdes en rundvandring däruppe innan dom hittade henne. Haha…jaja, förklaringen låg väl i att hon blivit flyttad men inte avprickad, och efter rundvandringen, hör och häpna, så var jag tillbaka på ruta ett…igen. Hon låg inne på en sal, som var alldeles där jag började :D

Hann bara vara där tjugo minuter, sen var jag tvungen att åka hem, få mig lunch och sedan väntade jobbet. Nå, det gick ju bra trots allt, men lite flängande blev det, och inte så gott om tid.

Nu en sak som jag retar mig på…trafikhinder…dom som tror att dom äger vägarna och som inte har en enda tanke på annan trafik och andra bilar. Snubben som ligger framför mig här:

2016-06-08 11.59.25Han har minst 3 meter kvar till framförvarande bil, tänker han inte då på, att han blir en bromskloss, då det ligger bilar bakom mig, som även dom, vill komma in i vänstra fältet för att svänga, men dom tar sig inte in, och hindrar därmed, alla andra som ligger i vänsterkörfält på den tvåfiliga vägen.

Detta är ju bara en i mängden, men man ser det så ofta, det är väl en av sakerna man fick lära sig, då man tog körkortet. Var så lite i vägen, (på vägen dock) som du kan, håll in så nära kanten, som möjligt, då du ska svänga…många missar det och lägger sig mitt i alltihop, och hindrar återigen andra att svänga, eller att passera. Oj…jo, jag vet, man ska inte reta upp sig, utan man ska skina som en sol och tänka att dom kanske har en sämmerdag…typ :D

Önskar er alla en bra dag…nu drar jag iväg på dagens äventyr, ska faktiskt avsluta den med middag, ute med bastugänget, då vi ska göra oss av med den ofantliga vinstsumman vi skrapat ihop på trisslotterna…ha det!!!

2016-06-07 18.23.36