Etikett: lera

Man ville utmana, lite så där…

Så fick man tillfälle att inviga altanen igår, för första gången i år, i alla fall för min del, Åke har nog suttit där, lite till och från. Winstone njöt också av det fina vädret:

2016-03-26 10.14.26 2016-03-26 10.20.00Vi gjorde sedan en utflykt till Rödåsel, som vanligt fullt med saker att kika på:

2016-03-26 14.12.24 2016-03-26 14.07.51 2016-03-26 14.07.23 2016-03-26 14.06.11 2016-03-26 14.05.28Jag hittade salladsbestick, jag gillar den mindre modellen:

2016-03-26 15.09.55Och sedan hade vi turen att bli bjudna på middag, av mamma, det blev entrecote på Bowlinghallen. Jo, det finns ju kuponger i restauranghäftet 😀 Ljudet av klot som träffar käglorna, är något som för alltid kommer att sitta i mitt huvud.

Jag vet inte hur många gånger jag suttit vid banan, ute på Teg, då pappa var med i Tegs käglorna, jag tyckte nog att det var som roligt att följa med, men bowlingen i sig, är aldrig något som lockat. Konstigt egentligen, då jag alltid haft en förkärlek till allt som varit runt.

Basket, swingboll, tennis…och jag har, dessutom varit en liten jäkel på dom spelen 😀 En gång i tiden, idag vet jag inte om man skulle platsa.

Vi pratade gamla minnen, vi bodde ju en gång i tiden uppe på Mariehem, då Theresé var liten. Och då Emma (lillasyster föddes, lite drygt ett år efter Theresé) så var dom väldigt mycket med varandra.

Det var sleepovers, kojbyggen, maskerad och bio, utelekar, skridskoåkning och pulka, you name it!

En vinter med mycket snö, och Theresé skulle följa Emma hem, en bit på vägen. Vi bodde ju bara 2 gårdar från varandra. Det går en liten stund så plingar det på dörren, det är Emma som med andan i halsen, säger att jag måste komma…Theresé sitter fast.

Ja, det var bara att klä på sig och he sig ut i snön, där i en snöhög, sitter hon som gjuten i backen, skorna har sugits fast i snön…jaja, så farligt var det nog inte, och jag kommer nog ihåg det där från min egen barndom, det var ju som skoj, att försöka fastna lite överallt.

Var det inte lera man kunde försöka köra ner stövlarna i så var det väl snö. Man ville utmana lite, så där 😀

Med synen man möter då man kikar ut, så skulle jag vilja säga att vi kommer att placera oss på altanen, idag med, så nu ska jag göra mig i ordning för en ny dag, och tänk, jag som trodde jag sovit länge i morse, ända till 8.30, men kom snabbt ihåg att vi ställde fram eländet igår, så egentligen blev det ingen sovmorgon, utan en rätt så vanlig tid, 7.30. Ha en fin, dag, allihop!

Vi äter inte lera

Av , , 6 kommentarer 9

 

Nä, det blev som jag gissade, inget race igår, det plaskade på och strilade om vart annat. Så mesta tiden tillbringades under markisen. Nicco anslöt dit ut efter middagen och vi började prata om tidigare bussresor och allt vi varit med om. Nu kommer en liten händelse som utspelades i Uppsala på en camping nära fyrisån.
Vi kommer fram dit och campingen ser tämligen obebodd ut så vi kör ett varv då killen i receptionen sagt att vi får välja själv, vart vi vill ställa oss. Ser ut ett bra ställe i närheten av in och utfarten och lägger beslag på den.
Allt är lugnt och stillsamt då det plötsligt och från ingenstans kommer infarandes en drös med husvagnar och bilar och *tjopptjopp* så är vi omringade av vad jag blivit upplärd att kalla, zigenare, men idag heter det ju romer. Inget ont sagt om dom men dessa hade en tendens att inte bara vara rätt så högljudda utan även dom var även lite lata av sig och gick inte mellan husvagnarna då dom skulle till varandra, antingen skrek dom eller så satt dom och åkte bil, fram och tillbaka 50 meter.
Två meter framför nosen på vår buss hade, vad jag gissade på, ”hövdingen” sin husvagn. En tämligen storvuxen kille, han gick inte in i husvagnen framåt utan sidledes. Nå det må ju nu så vara, vi satt ju där vi satt och mådde inte illa över det.
Niccolina hittade genast två kompisar, ur detta gäng. Hon var ju inte mer än några år gammal och var väl inte så svår att lura. En av tjejerna tog en sked och körde ner den i geggamojan, som var där utanför vår buss, på vägen. Sedan låtsades hon stoppa den i sin egen mun och smackade högljutt och talade om hur gott det var. Sedan skopar hon upp ännu mer lera i skeden och sträcker fram den till Nicco och säger att hon ska smaka på den goda leran.
Det hade hon nu gjort om inte mamma Maria råkade sitta därute, jag reste mig nu upp, och kom gående emot dom, lite lätt hotfullt och hade sagt med hög stämma, –NÄ, STOPP, VI ÄTER INTE SÅNT DÄR! Detta kommer Nicco ihåg, och just det minns inte jag, däremot att jag sedan sa att stoppar du den där dyngan i munnen så får vi lov att åka upp på lasarettet och det har vi inte tid med.
Hahaa..ja vi garvade rätt så länge åt det där, igår. När jag dessutom sa att vi, inte äter sånt där, så kan det ju lätt tolkas som om dom äter det, men inte vi.
Sen hände det en massa andra saker som jag inte tänker gå in på just nu, annat än att då campingen äntligen blev tyst och alla låg och sov, förutom jag och Åke, så satt vi där i vår ensamhet och spelade lite musik och surrade, Åke lutade sig bakåt och slängde upp fötterna på ratten, det skulle han ju inte ha gjort för han kom åt tuten, i nattens mörker lät det rätt så högt och jag dök ner mot golvet och skrattade hysteriskt, vi trodde ju att vi nu hade väckt upp chiefen, framför oss och väntade bara på att lyset skulle tändas i husvagnen…men det förblev lugnt därinne, åtminstone någon kvart till, innan dom brutalt väcktes upp. Men den historien kommer sen.
Nu får ni hålla alla tummar ni har på att banan, här i Kubbe ska torka upp så vi får tävla lite idag, annars känns ju den här helgen lite knepig. Det är fortfarande blött på marken och har väl regnat i natt. Tyvärr så är det ju inte heller någon speciell värme vilket gör det mer svårtorkat än normalt, samt att röten gör sitt till. Ni får i alla fall ha en bra dag och vi får göra det bästa vi kan, av den.

En dag i skitens tecken…eller nåt

 

Det blev full huggning igår så vi hann inte åka till Släppträsk, det tar vi på vägen hem, idag, och ser om vi hittar igen bageriet och om dom är på plats.
 
Vi började på Dungers, där h(järngänget) satt vid det runda bordet. Det var Konradsson, Wallström och Åberg. Det blev av naturliga skäl en hel del skit snack…kan det bero på vårat syfte med resan hit? Jo, jag tror det. Dom tyckte bland annat att vi skulle låta dasset stå kvar på släpet, inte skulle väl det göra någonting.
 
Ja, svarade jag, då kunde vi köra med ambulerande bajamaja. Jo, sa Konradsson, typ, Ring så kommer vi!
 
Sen blev vi stående på vägen ett tag, min kusin Andre dök upp och stod och pratade, han råkade tala om att hans pappa, en Sam, fyllde år, så då ändrades våra planer lite mer. Nu upptäckte jag en skylt som hängde utanför en av affärerna, provade ta ett kort på den men den satt för långt bort, nå, texten kan ni ju få och då ni läser den så fattar ni varför jag hajade till: Mini fis prutt lera och annat roligt, välkommen!
 
Sa det till Nicco som genast tyckte att det istället för annat roligt, skulle ha stått: Mini fis prutt lera och annat skit. Hahaa…vi skrattade och utvecklade texten till värsta reklam skylten, men till slut tyckte Nicco att vi egentligen hade skitdålig humor, så vi lade ner tanken på att starta en reklambyrå 🙂
 
Åkte iväg och tankade, ringde till morsan som hade glömt, hör och häpna, att Sam fyllde år, däremot kom hon ihåg att hennes svägerska fyllde år igår och hade gett oss uppdraget att köpa blommor till henne, nu utökades ordern till två blommor.
 
Landade på blomaffären, klev ur bilen, då kom ägaren och skulle låsa dörren. Va…stänger ni nu? Frågade jag, ja sa hon, men vi har öppet imorgon, nää, sa jag, det är ju idag dom fyller år. Då var hon bussig och öppnade åt oss så vi fick välja oss några blommor. Det var ju tur.
 
Åkte hem och fixade lunch samt, lossade dasset och det var riktigt spännande, då den höll på tippa av klabbarna vid tre tillfällen. Vi använde oss inte av någon traktor, utan Åke använde en hävstång och jag fick springa runt och plocka bort klabbarna och träbitarna, varje gång han släppte stången, ville dasset vrida sig och hamna på sniskan, då stod man där och försökte hålla fast det så dasset inte skulle glida av. Ja, sa jag, hade mamma varit här hade hon skrikit flera gånger, var så säker.
 
Det kom då ner till slut, nu får vi väl ställa till det sedan, då vi har en traktor på plats. Käkade en sen lunch och klockan sex var vi bjuden på tårta hos min moster och Sam. Min ingifta moster Ingmarie, som också fyllde år, var inte hemma då vi skulle lämna blommorna till henne, så vi ställde dom bara på trappen. Det orsakade en del tankeverksamhet, då vi inte hade skrivit ett kort och lämnat där, men efter ett stort detektiv arbete av henne och min morbror, så hittade hon rätt givare, hon hade ringt till mamma och hon talade om att det var vi som varit där. Själv hade dom varit i Arvidsjaur, eftersom hennes mamma också passade på att ha födelsedag.
 
Efter tårtan, åkte vi ner på pizzerian och beställde våran middag, sen gasade vi hem. Fullt upp, som sagt var. Idag är det inte mycket i agendan, sätta lås på dasset, städa undan, och gasa hem. Nicco har uppvisning ikväll, på Hedlundakyrkan. Dom ska dansa streetdance till en gospelkör, det ska bli roligt att se. Klockan sju är det, så om ni känner er hugade kan ni komma dit. Ni får ha en bra dag, det ska vi ha!
Maria Lundmark Hällsten