I lördags, då Åke satt och tittade på Doobodioo, och själv, tittade jag med ett halvt öga. Så tyckte jag plötsligt, att en av dom tävlande, påminde om en känd svensk, som jag inte kunde komma på namnet på.

Svårt att få Åke att begripa vem jag fick upp i skallen, då det enda jag kunde säga var att det var en lång man, bredaxlad, hållit på med nån typ av humor, fast långt tillbaka.

Igår morse, stod teven på i bakgrunden, där nämndes namnet Hällberg. Häll…hall. JAAA, där satt den, Jonas Hallberg, var mannen jag kom att tänka på i lördags. MEN, då jag sedan skulle påminna Åke om vad vi pratat om i lördags, så var jag inte ens säker på vilket program vi sett på.

Eller ens, vem människan var som jag tyckte var lik Jonas. Åke kom i alla fall ihåg att det var Doobidoo, ok…men vilka tävlande var det då, frågade jag. För jag kan av naturliga skäl, inte komma ihåg hur den killen såg ut, haha.

Nå, även om Åke inte visste namnet så kunde jag ju googla och fick fram svaret. Här, killen som var med i lördags.

Och här, Jonas, mannen jag tyckte han var lik.

Vad tycker ni Själv tycker jag att det är himla lustigt, att jag INTE kan beskriva en människa, utifrån ansiktet, men jag kan ändå se, i mitt inre, likheterna. Kan hända att det var hans sätt också, kroppsspråket, som jag mindes. Vem vet hjärnan funkar på olika sätt. Hos vissa, inte alls, hos mig, lite random och upp och ner, men den funkar

Titta på den här bilden…

Skum va, att hjärnan ser böjda linjer, men dom är rak- Det är i bakgrunden, mönstret går i vågor. Här må man ha hjärnkoll för att kunna se det.

Kolla då in denna kvinna, och fundera på hur hennes hjärna är uppbyggd eller vilka funktioner, människan kanske besitter fast vi vet inte om hur man ska ta sig dit. Vi använder ju knappast, all kapacitet vi har.

Det gick fint att ta stygnen på Winstone igår. Även om han själv, är otroligt nervös, innanför deras dörrar. Med deras luktsinne så kanske det inte är konstigt heller. Hon som skulle ta stygnen ville ha en second opinion av en kollega, så hon hämtade in en. Det var en som varit med under operationen.

Då fick jag ju tillfälle att fråga om rakningen på andra sidan av Winstone. Hon slog upp händerna som en gest och dumförklarade sig själv lite. Jodå, hon kände hans knöl där fram, och trodde att det var den som skulle bort, så hon var lite för snabb

Nåja, nu är det gjort, Winstone är sitt gamla vanliga igen och vi behöver inte bekymra oss över honom, på ett tag.

Ha en fin onsdag, regn och rusk till trots!