Etikett: lillebror

En mycket komplex fråga

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag tänkte få slippa sitta i luren och vänta på att Försäkringskassan skulle svara så jag knåpade ihop ett litet mejl, så där i all hast, kort och koncist…tyckte jag, här är några få rader från det:

Fick förklarat att man tar årsinkomsten och delar upp den på kalenderdagar. Men hur kan man göra det då jag inte har ett arbete måndag till fredag?

Nu har jag fått höra att ni har olika sätt att räkna ut detta på. Jag jobbar som sagt var ojämna dagar och tider på en 4 veckors schemarad, ska man skicka in ett schema till er eller hur anmäler man detta?

Med vänliga hälsningar

Maria Lundmark Hällsten

Jag tycker inte att frågan kräver någon större kompetens…seriöst, men får då detta till svar:

Hej

Då din fråga är för komplex så ber vi dig att ringa in till våran kundtjänst då vi inte kan gå in i enskilda fall per mejl. Slutcitat

Vadå enskilda fall, menar dom då att det är väldigt få, som inte jobbar heltid, var frågan verkligen så komplex, hur anmäler man detta…ska jag skicka in ett schema. Jaja, jag skakar på huvudet i min ensamhet och tänker att det är väl bara att ringa dit då…igen, och se om dom har nåt uppslagsverk att kika i eller kanske dom kan googla på nätet för att se om dom hittar svar på frågan.

Jag var upp till mamma för några dagar sedan och fick med mig pappas kamera hem, han hade en likadan som jag ägde tidigare, och han hade aldrig tömt den på bilder, han visste inte hur man skulle göra. Fanns drygt 320 stycken i kameran, så jag laddade upp den och laddade sedan över bilderna till vår dator.

Så roligt att se 😀 Det var ända från 2009, en filmsnutt där kameran inte fokuserar på något alls, utan snurras upp och ner, fram och tillbaka medan pappa har en konversation med lillebror om han kanske spelar in nu. Nä, säger Lars, och mamma surrar i bakgrunden och säger att han kan väl inte fråga henne, hon vet inte hur den där fungerar.

Sedan fortsätter hon fråga min svägerska, Svetlana, vad hon kan tänkas vilja fika. Jamen det lyser röda lampor här, säger pappa…jag filmar säkert, nej säger Lars, det där är blixten…tystnad, eller nä, du filmar, jaha…ja du har ju på videoläge…jaså, viloläge…nää videoläge…sedan klick och filmen är slut 😀

Att höra hans röst, var som att han satt här, och så typiskt honom, hahaa…jag skrattade gott, det lyfte min dag. Avslutar med en bild som fanns med där, och jag gissar att fotografen är lillebror Lars Hällsten:

057

Önskar er alla en trivsam tisdag!

 

Jag kör ”oldstyle”

Av , , 3 kommentarer 8

Ja jag är tjurig och har kvar allt julpynt, tänkte köra ”oldstyle” och plocka bort det imorgon… tjugonde Knut, då ska julen ut. Men det är också för att jag har bjudit hem mina arbetskollegor samt chefen på en fika på eftermiddagen imorgon, och hade lovat att julen skulle vara kvar till dess, fast jag är lite less… faktiskt.

Så då vet jag vad jag har att göra imorgon kväll, med andra ord… usch!

Såg på FB igår att kusin Gunnar, tänkte försöka sig på ett paltkoma hemma hos sina föräldrar, jag kom då osökt att tänka på farmors paltar, som hon gjorde, inte bara stora i storleken utan även med stor omsorg, och dom uppskattades av alla.

Även av min kusin Johan, som klämde i sig 5 stycken rakt upp och ner. Nu ska jag säga att jag har för mig att det var 8 stycken, men jag hejdar mig där och säger 5 istället, låter mer överkomligt men jag ska inte sätta en slant på att det ”bara” var 5. Nå, jag vet att han fick jätteont i magen efteråt och hade lite svårt att röra sig, men ändå hade han en förnöjsam min över ansiktet, ja, han gillade farmors paltar, han med 🙂

Själv vet jag aldrig att jag ätit fler än 2, det är alldeles tillräckligt. Roligt också att paltarna äts på olika sätt. Min lillebror hade sirap till (fråga mig inte vart det kom ifrån), jag vill ha lingonsylt och fläsk vid sidan om, smör går också hem, Åke äter utan sylt, och pappa skulle alltid doppa paltbitarna i flottet efter det stekta fläsket. Finns säkert fler sätt dom äts på… som inte framkommer här.

Någon palt blir det dock inte här ikväll, utan det blir en riktig söndagsmiddag, entrecote och hasselbackspotatis står det på matsedeln, och bearnaisesås till, förstås. Nu en fråga, bara så där, apropå mat och att dom faktiskt letar deltagare här i Umeå, till programmet halv åtta hos mig, vad skulle ni bjuda på, om ni skulle vara med där?

Jag har frågat Åke flera gånger och han har hittills inte klämt fram ett enda svar, inte en förrätt, inte ett huvudmål och inte heller någon efterrätt, hm…

Fast det är inte tvärenkelt heller, att komma på något som skulle gå hem. Grytor är ju lättast att göra, men oftast inget man bjuder ”finfolke” på, det ska väl helst vara något grillat, med perfektion, och där stöp ju jag med en gång. Men jag kanske skulle kunna bjuda på små vårrullar, alá Maria, till förrätt, se, där fick jag då till en sak på menyn 😀

Jaja, jag tänker inte söka om att få vara med där, men man kan ju tänka tanken, bara för att det är kul. Önskar er alla en fin vit söndag (vit=snö).

007 032

Halv sex i morse…

Av , , Bli först att kommentera 12

”Halv sex i morse, vaknade mamma och tänkte väcka upp pappa och säga att han skulle måsta stiga upp, klockan är ju halv sex, och han hade försovit sig, sedan insåg hon att hon drömt. 45 minuter senare ringer dom från lasarettet och talade om att pappa tog ett sista andetag halv sex och sedan somnade han in.

Kanhända var det en sista hälsning från honom eller så var det en sista hälsning till honom, från mamma”.

Så skrev jag mitt andra stycke i bloggen för ett år sedan… idag är det ett år som gått, sedan pappa dog.

Medan han låg på lasarettet och efter hans död, var det ju mycket prat om honom, vad vi gjort tillsammans, vad han hade sagt om han suttit med oss, och det var först då, som man förstod hur olika vi upplevde honom.

Min storebror, jobbade ju åt honom och därför hade han både en son/pappa relation samt att vara arbetskollega, och det kan aldrig vara lätt, man måste hela tiden skilja på arbete och familj, det kan bli hårfint.

Min lillebror flyttade tidigt till Stockholm, och hade absolut inte samma kontakt med honom som vi andra. Det blev mycket per telefon, samtidigt som dom hade mer kvalitets tid dom gånger han och hans familj kom upp.

Lillasyster Emma fick uppleva honom mer som en pappa i en familj eftersom han då hon föddes, började vara mer hemma (ja mera, inte mycket ändå), så jag vet att dom ofta gjorde utflykter och såna saker.

Själv är mitt första minne med honom, alldeles för oss själva, 1976, då mamma ligger på lasarettet efter deras bilolycka och jag och pappa går ner på Nydala och hyr en sån där trampbåt, och sedan åker vi upp och hälsar på mamma där hon ligger.

Han var ju en arbetsmyra ut i fingerspetsarna, och hade nästan aldrig tid att sitta still. Och som egenföretagare jobbar man alltid mer än heltid. Nu nöjde han sig ju aldrig med bara att ha ett arbete, han donade på med andra saker vid sidan om, så han hade verkligen fullt upp, heeela tiden.

Han drog också ett tungt lass, som ensam inkomsttagare, men han fixade även det och vi var aldrig utan mat på bordet och saker i våra rum, även om man så vackert brukar säga att saker aldrig kan ersätta en förälder.

Om man som barn får välja en förälder kontra sak, så väljer nog dom flesta tid med en mamma eller pappa. Nu hade vi ju vår mamma, så vi led aldrig över det, inte vad jag då kan minnas, han gjorde ju det han kunde för att vi skulle ha det bra, och det hade vi också.

Jag letade nu efter en bild på honom, men fann ingen i mina album, däremot ett på Nicco, där hon sitter i barnvagnen och sover under Theresé konfirmation, och med texten under: Jag somnade i vagnen och även min morfar sover! Ja, så var det faktiskt, då han blev tvungen att stanna av och sitta still då somnade han 🙂

Ja, som sagt, ett år försvinner i en hast och ska man summera det så undrar man alltid vart tiden tog vägen, vad har man gjort, och hur kunde det gå så snabbt. Jag *suckar* jag, har ingen aning om vad vi gjort, fast året har gått och kanske det är lika så bra, man ska inte titta bakåt så mycket utan istället blicka framåt. Önskar er alla en fin onsdag.

Bilderna är tagen av Theresé Hällsten

DSC_7057_JPG DSC_7058_JPG DSC_7059_JPG

Den fick en ond, bråd död

Av , , 2 kommentarer 7

 

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så 🙂
Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.
Bild lånad från google.se
Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.
Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.
Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.
Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.
Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.
Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.
Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.
Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.
Önskar er alla en fin onsdag!

Han bodde på toaletten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Då har den kommit då… sista dagen på semestern, kan inte säga att den är efterlängtad men jag vet också att efter en eller två dagar känns det skönt att komma in i dom gamla rutinerna igen. Att ha semester alltjämt är nog ingen hit heller.
Jag brände iväg på Maxi igår och införskaffade två sitt/ligg påsar, eller vad man nu ska kalla dom, vi har dom uppe på busstaket. Det fanns bara tre kvar och dom var på halva priset, kan det vara för att dom bara fanns i rosa? Så när man kommer dit upp ser det ut som om det ligger två Barbapappor däruppe.
Åke rev sedan ner vindskyddet däruppe och håller nu på att dra om det, så det ska sitta bättre då vi kör. Staketet fäller man ju ner, men vindskyddet har suttit på fel sida.
Sen kapade han till staketstolparna som nu står och drar i olja eller nåt sånt. Mycket på gång nu… innan jobbet startar igen. Det blir till att fixa på kvällarna också annars går det inte.
Satt sedan och kollade kalendern och det är en helg vi är lediga i augusti, eller lediga, jag jobbar till 21 den fredagen, så ska vi boka in något så blir det den helgen från lördag till söndag. Jag vet också att det är av den anledningen det kan kännas skönt då vi äntligen ställer bort bussen, då vet man att vi har rest färdigt.
Lillbrorsan med familj kom förbi på en liten husvisning innan dom fortsatte hem till Stockholm, dom har ju varit uppe i Malå, någon vecka eller två. Morsan och farsan kom också hit så vi drack en kaffe. Svetlana undrade hur det kändes att få bo i hus, när vi bott i en liten lägenhet så länge.
Mja, liten och liten, det var ju en trea och inte hade våra föräldrar en större lägenhet och vi var ju tre barn som bodde hemma samtidigt. Jag och storebror delade rum och Lars fick en loftsäng inne i våra föräldrars sovrum. Mamma berättade att Lars ledsnade en dag på att inte få ha eget rum så han flyttade in på toaletten… men det blev väldigt kortvarigt 🙂 Tyckte förmodligen att det blev trångbott.
Nog klarar man sig på en mindre yta, om man verkligen vill, och när man var liten så var man ju alltid ute, tills man var tvungen att gå in efter ihärdigt ropande och visslande i fönsterluckan. Det var alltid högst motvilligt man gick in. Men det ser nog annorlunda ut idag, tyvärr.
Nä, nu ska jag få något gjort, hoppas ni får en bra dag och jag ska försöka göra min dag så bra som möjligt.

Min… vår farmor

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Läste Marjas kommentar, att hon tyckte historien om bordet och min farmor, var så underbar.  Och givetvis tänker man då på farmor och vilken kvinna hon var, egentligen. Hon fanns nog där, för alla som behövde henne.
Var det något man ville veta… innan internets tid, så ringde man till farmor, hon visste ALLT, och det hon inte kunde i huvudet, gick hon och slog upp i en av hennes alla böcker, det var sällan hon gick bet, på något.
När min pappa var ung, eller rent ut sagt rätt så liten, så hade han ju även en lillebror, förutom tre äldre syskon. Jag tror nog att det var lillebror och pappa som var vildast av hela högen. Och farmor har nog berättat att när julen var i faggorna och dom inte kunde varva ner, så hade hon ett knep för det med.
Hon satte tomtemasken på en käpp, travade runt huset i mörkret och riggade masken, varje gång dom nu blev lite väl uppspelta, så påpekade hon att tomten nog såg och hörde alltihop, dom gläntade på gardinen och fick se tomten där utanför och det gick hem… dom blev lugna som filbunkar, ett tag i alla fall.
När man var liten själv, så var farmor och farfars vind, en riktig skattgömma. Där kunde man gå in på kallvindan och rota i alla saker, alltid hittade man något intressant, tog med det ned och frågade vad det var för något och fick alltid frågan: Vill du ha den där… då får du den.
Och nere i källaren kastades det pil och smakades på diverse godsaker som hon förvarade därnere. Inne i kammaren, rummet före deras sovrum, där, på det höga skåpet, låg det alltid i december, chokladkartonger med knäck i, jojomensan, det fanns nog inga gömmor som vi inte hittade av, men vi blev alltid bjudna i alla fall, så att vi visste var det fanns, hade egentligen ingen betydelse. Hon var snäll, min… vår farmor, och visst saknar man henne, men då är det ju tur att man har många minnen av dom som fanns i våra liv, tidigare. Vi får leva på dom.
Önskar er alla en fin torsdag!
 
 

Börjar dagen med Ipren

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det blev en trevlig kväll igår (hade väl inte trott annat heller), god mat och trevligt sällskap, en hel del dricka och…hm, det kan väl aldrig vara därför jag fick starta dagen med en Ipren???
Det pratades om fiskerullar, rökgranater, poliser, husvagnstrappsteg och ormbunkar, jo minsann…ni skulle bara veta 🙂
Min pappa fick en ambassadörsrulle till ett fiskespö, då han fyllde 50 år. Tydligen en dyr sak som till och med innehåller guld. Och den skulle givetvis testas, även min lillebror fick prova på, men det gick inte riktigt som planerat, han råkade hiva iväg hela spöet rätt ut i vattnet, dessutom satt dom ute i en båt så det blev lite djup.
Dom provade att dyka efter den men lyckades inte lokalisera spöet. Då tog pappa ett fiskenät som dom satte tyngder på och drog efter sjöbotten och se, det funkade. Han fick igen spö och rulle, och rullen ligger numer i den medföljande asken.
Vi fick också höra att barn, förr i tiden, som hade föräldrar som hade egna företag, och inte nödvändigtvis mycket pengar, inte fick äta på skolan, dom fick cykla hem och äta. Inte fick dom heller åka på kollo, hur gärna dom än ville.
Åkes storebror, hade en dröm om att få åka på kollo. Han fixade ansöknings papper, fyllde i och skrev under med förfalskad namnteckning och skickade iväg brevet. När sedan svaret kom råkade svärmora få tag i det brevet och då fick han höra ord och inga visor. Han var förmodligen inte ens berättigad till att få åka.
På väg hem noterade Åke det där mystiska ljusskenet dom skrev om igår, jag såg ingenting jag, annat än några ljusa moln. Förmodligen var det som folk har kommenterat, någon restaurang eller festplats som hade ljusspel igång.
Idag händer det nog inte så mycket…tror jag, vi får se. Ha en fin söndag!
 

Året var 1977

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Picture this! Året är 1977, våra föräldrar åker ner till Norrköping eller om det är Nyköping, då pappa bowlar med Tegskäglorna och dom har en turnering därnere.
 
Jag och lillebror får stanna hos farmor och farfar i Malå och storebror är på träningsläger i Venedig.
 
På hemvägen så är dom inblandade i en bilolycka som jag, hör och häpna, har vetat om sedan dagen dom lämnade oss i Malå. Jag hade bett till högre makter att mamma bara skulle få bryta ett ben, det var det värsta som skulle kunna hända utan att hon skulle dö, i mina ögon.
 
På olycksmorgonen sitter jag på kökssoffan nere i köket och farmor står vid diskbänken då dom säger på radion att det inträffat en stor bilolycka i Tierp, med 2 döda och fyra skadade. Jag säger genast till farmor att det är dom. Tok dig, säger hon, inte är det det.
 
Sedan kommer tidningen och på första sidan är dom med på bild, jag kommer så väl ihåg farmor där hon står och ska tala om vad som hänt. Hon säger att hon måste tala om att det hänt en olycka, ja säger jag, mm, det är dina föräldrar, dom har krockat. JA säger jag, det var ju det jag sa., jag visste ju det.  Det var absolut ingen världsnyhet, utan direkt jag hörde talas om smällen så föll en stor sten från mitt hjärta, då var liksom väntan över.
 
Mamma skadade benet, lårbenet krossades och det var inte riktigt så jag hade velat, det hade varit bättre om det bara hade brutits, men dom överlevde och det var huvudsaken. Fråga mig inte hur jag visste vad som skulle hända, det var bara så, och innan dess så hade jag varit ett sånt barn som hängde morsan i kjolarna och inte släppte henne långt, men det försvann efter denna olycka. Precis som om väntan var över, dom klarade av pärsen och nu skulle aldrig något mer hända.
 
Vår farmor berättade vad jag hade sagt, många många år senare, hon hade inte velat tala om det för våra föräldrar av den anledningen att hon tyckte det var så kusligt, hur jag hade kunnat veta. Men efter 15-16 år så berättade hon det.
 
Vi fick ha hemhjälp, och inte bara en utan två eller tre, jag kommer inte riktigt ihåg, i alla fall så tyckte jag att en av dessa hemhjälpare såg ut som en filmstjärna, det var på den tiden man samlade på dom populära filmstjärnorna och jag hade en hel drös. Hon såg så lycklig ut då jag sa det men jag kunde inte riktigt komma ihåg namnet på stjärnan. Vänta sa jag och skuttade iväg för att hämta kortet. Nu måste jag säga, till mitt försvar, att jag inte menade att vara elak eller dum, jag var bara nio år och var väl som alla barn, ärlig, och om hon nu skulle råka läsa vad jag skriver här så ber jag om ursäkt för mitt påstående men gjort är gjort. På bordet kastade jag fram ett kort på Fleksnes. Ni vet, den där norske snubben som hade en liten serie som gick på tv:n. Inte så fager att se på, men jag tyckte att han var otroligt rolig, så det var kanske av den anledningen jag tyckte att dom liknade varandra. Hemhjälpen såg då måttligt road ut när hon fick syn på kortet.
 
Ha en bra dag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten