Etikett: liten

Minimala chanser!

Av , , Bli först att kommentera 12

Theresé var på antikmässan i Stockholm, förra helgen, och hon hittade en plastkopp som jag ville ha. Hade en sen förut, och 2 andra i samma stuk, så nu kan vi åtminstone vara 4 stycken som sörplar kaffe på Gamlia till sommaren :D

IMG_3209 IMG_3211Theresé och Sally kommer förövrigt hit nästa helg, och hälsar på. Detta besök innebär bland annat att fyra generationer kommer att gå och se en liten teaterföreställning om och med Plupp, jojo!

pluppHär hittade jag bilden

Åke har bytt körtur på jobbet och numer håller han sig i stan med omnejd. Detta betyder också att han ibland har tid att komma hem för att käka lunch, till Winstones stora lycka. Han blir ju glad när man kommer in efter att ha varit ut och slängt soporna, typ :D

Nå, detta har nu gjort, att han så fort han hör en lastbil, hoppar upp i fönstret och spanar för att se om det är Åke som kommer. Ibland passerar han bara men tutar glatt, då ser Winstone lätt förvånad ut.

IMG_3204 IMG_3205Jag gjorde en IQ test…just for fun, och resultatet, blev ju, just for fun, eller, 112 poäng, och då står det ändå att 78% har mindre än 112, då tyckte jag att jag var rätt så duktig, men ändå är chansen väääldigt liten, för att inte säga minimal, att jag skulle kunna bli medlem i mensa, hm…jaja :D

Skärmklipp 2017-02-20 15.34.35

Hoppas på en en bra fredag, för er alla!

16797949_10154992944221585_8893522311556089777_o

Vi åkte dit…

Av , , 2 kommentarer 11

Vi åkte iväg till Rödåsel igår och som vanligt har dom en hel del att kika på. Vi sa det, då vi stod där och pratade, att vi inte åker ut för att leta efter saker, utan snarare för att det är kul att göra det ibland, och rätt vad det är, kanske man ramlar över den där koppen man ville ha…eller kanske en sån där brödrost, som jag önskar mig.

Jag har just för tillfället, högsta budet på den här, den vill jag ha:

233094655_07dbd7cf-0dfb-4c06-be93-86a779caaa85Men jag tänker inte höja budet om någon nu bjuder över, jag har lagt, vad jag tycker den kan vara värd, för mig.

Det här skåpet, som dom hade där borta, skulle ju ha kunnat passa alldeles ypperligt som barskåp hemma hos oss, eller vad tycker ni?

2016-09-10 12.13.15Fast aningens för mycket pengar, tyckte jag att det blev, och inte riktigt rätt färg, den här var lite mer åt det grå hållet.

Den här kaffekvarnen är ju cool:

2016-09-10 12.20.31Åke berättade att dom hade en sån där på HP:s, då han var liten. fast den var röd. Synd att den inte kunde göra kaffe också, då hade den kunnat vara intressant. Annars tar den för mycket plats, för att bara få nymalet kaffe, då duger det med en alldeles vanlig, handvevad, kaffekvarn :D

Sedan tittade jag runt efter ett lämpligt fat att använda som salladsskål…jag har hört att det ska vara inne just nu. Ja, nu tittar jag inte åt mig själv, vi har såna fat, men mamma, är ute efter ett, och det kunde ju hända att man ramlade över ett sånt, men inte den här gången.

Apropå att ramla och porslin samt glas saker. För längesedan, på den tiden då vi firade julafton hemma hos farmor och farfar, så var även min storebror där och firade. Det kan ha varit första gången Åke följde med dit, så låt oss säga att det var 31 år sedan.

Sivert hade lagt klapparna från dom, på övervåningen, och då det sedan begav sig, tomten var på ingående, så sprang han upp för att hämta det paket jag skulle få…och vad gör han…jo, han tappar det utför trappen, det dunsar rejält och han ojar sig. Sedan är det med spänd förväntan, han ser på då jag öppnar det, han tänker ju att klappen gått sönder, men se…den lever än idag och den höll även om den gjorde en ordentlig resa utför.

2016-03-23 07.50.13Jag har en jobbardag idag, har bytt, så jag är helledig nästa helg, så nu är det dags att ta en frukost innan avresa. Önskar er alla en trevlig söndag!

2016-09-10 12.08.29 2016-09-10 12.18.02 2016-09-10 12.18.51 2016-09-10 12.23.04 2016-09-10 12.24.48 2016-09-10 12.27.40 2016-09-10 12.29.31 2016-09-10 14.10.46

Slurp sa det bara…

Av , , 4 kommentarer 12

Jag som var så glad att jag fått i ordning en symaskin, efter flera år av att hand sy, tyg lim, och så vidare. Jo, det funkar, det med, men är ändå lite mer pyssel. Krånglet med symaskinen är väl att den ska dras fram, men sedan går det undan.
Så var det dags att sy in några byxor igen, och en favorit tröja, jag haft i många, många år. Då jag höll på med tröjan, som värst, så upptäckte jag ett litet hål, på baksidan, nå, det syr man väl lätt igen, tänkte jag.

Och testade, slurp, sa det så satt tröjan fast, nere i matar saken. Den var som gjuten, där. Fick ta i lite och när den släppte så slapp även en bit av tröjan. Nu började man känna sig lätt frustrerad. Men man ger ju inte upp, utan jag tänkte att jag tar en liten bit av tyget jag klippt bort, och lagar det större hålet, med. Borde ju funka, och det sitter ju där bak, så det syns nog inte.

Trodde hon ja…ett ännu större slurp och nu satt tröjan som nerkörd i maskinen och då jag drog så blev hålet, typ, som två femkronor, och där var det bara att slänga bort, favvo tröjan, svära åt maskinen som nu åker på återvinningen, och jag lämnar in en annan maskin för service, jag vill inte vara utan, heller.

Jag har i min viktnedgång och om modellering av kroppsdelar, hamnat mellan två storlekar, det är också irriterande, byxorna jag har och tjaschar runt i, är för stor i baken, men jag gissar att en storlek mindre, så är dom för tight, vad gör man då? Är less på att springa och dra upp byxorna, hela tiden. Hängslen, ja, fast det är som med vissa andra saker, det skulle aldrig falla mig in, sådeså.

Roligt att höra kommentarer numer, som: Vad smal du blivit! Vad du är mager! Vad liten du är! Haha…jo tjena, jag har nog kvar att ta av, så speciellt mager är jag inte, Men ser ut att ha blivit 10 år äldre, då jag inte längre har nåt att fylla ut mina rynkor i ansiktet, med.

Fast rynkor är inget som skrämt mig, jag tyckte min farmor såg tuff ut med sina, så jag får väl hoppas  att jag kommer att fortsätta tänka så, om mina, också :D
Här är en bild, tagen 1 månad innan operation:

2015-08-31 18.39.59Och så här gammal är jag idag…5 månader äldre, eller hur var det nu? :D

2016-02-23 15.02.09Ha det gott, allihop!

Fienden nummer ett…

Theresé skrev följande på Facebook igår, och jag citerar: Vi hör glassbilen, och jag frågar Sally om hon vet vad ljudet kommer ifrån… Efter lite funderande svarar hon: …-”Ambulansen!”… slutcitat.

Ja tänker jag, Sally verkar i alla fall obrydd, glassbilen var nämligen Niccos fiende nummer ett, då hon var liten. Hon var livrädd för den bilen, och då han satte igång med sitt spelande så blev det gråt om hon blev överrumplad, och gömma sig hos mamma med vitt uppspärrade ögon, om man hann säga att den var på gång.

Min teori om denna rädsla, var att bilen var schemalagd att komma till vår gård, just under den tiden då Nicco hade eftermiddagsluren, och med ett rum som vette ner mot vägen där den kom in och stannade, så var det ohjälpligt ett abrupt uppvaknande hon fick, varenda gång den kom…

Ända upp till 5 årsåldern, var glassbilen inget att leka med, det började sakta men säkert gå över, då jag peppat henne och vi skulle gå fram till den och köpa glass. Vi stod i dörren och väntade då den kom, och mamma fick hålla handen, då den spelade, lite nervöst var det allt… för henne då, men det gick vägen och sedan vet jag inte om det någonsin var några problem längre, jag tror inte det.

Numer hänger hon dessutom ihop med killen Andy, som kör…tadaaa, glassbil, dock inte den som låter :)

Hon skrev ett sms till mig igår…Nicco, angående hennes mående, där hon beskrev hur körtlarna på halsen, nu bildar ett mönster av knölar, ringaren från Notre dam, fick vara med i hennes text, även att hon upplevde lite dödsångest över att det nu pep eller levde om då hon andades samt alla andra symtom hon har… lät inte roligt, fast texten var underhållande :D

Jag åkte på apoteket efter jobbet, och införskaffade något som skulle kunna lindra det onda i hennes hals, och sedan hade hon lagt in en beställning på mat, mja, det var ju bra, lite i magen gör ju att man tillfrisknar fortare.

I bastun blev det 2 trissvinster… bägge två på hela 30 spänn, x1, wow…vilka pengar vi drar in. Men som man så vackert brukar säga, utan lott, vinner man då minsann aldrig. Nu frukost…sedan jobb, och efter det… ingenting planerat. Ha en fin dag, allihop!

Och hey… passa er för denna dörr, och vad som månde dölja sig bakom den:

Foto1358

Kan vara återvinningen av cykelpumpar som förvaras bakom stängda och låsta dörrar, eller så kan det vara något annat, klura på den!

Kopparkiosken

Av , , 4 kommentarer 12

 

Jag blev så nyfiken på detta om kopparkiosken, efter Sonjas kommentar igår, så jag satt och googlade en hel del igår, för att se vad jag kunde hitta om den. En bild fanns det och fotografen är Bertil Ekholz, året är 1960:
Jag har aldrig sett den där kopparkiosken, men det var inte så konstigt, det heller, för följande text gick att läsa ovanför bilden, och jag citerar:
Den legendariska kopparkiosken i Umeå var belägen vid Rådhustorget vid kanten mot trottoaren framför Utterströms välkända järnaffär. Det var en liten elegant åttakantig kiosk helt kopparklädd, som sattes upp 1928 och som sedan under drygt 30 år var det ställe framför alla andra där umeborna köpte tidningar, cigaretter, kola och tuggummi. Kiosken var en och halv meter bred och rymde nätt och jämt en sittande försäljare i mitten. Försäljningen skedde genom en glasruta i entrédörren.
 Sörjd av många måste kopparkiosken försvinna i början av 1960-talet när Utterströms järnaffär flyttade till Västerslätt och ersattes av varuhuset Domus som tog hela hörntomten i anspråk. Slutcitat
Jag tycker den såg liten ut, den där kiosken, men det är ju garanterat för att man idag, går in i dom flesta kioskerna, och kan själv plocka för sig det man vill ha. Nä, det var nog roligare förut, man fick grunna lite innan man bestämde sig, det blev nog heller inte så många impulsköp.
Winstone och Nicco var på valpkurs igår… det gick väl så där. Han var yngst i skaran och skällde på allihop, lite lätt okoncentrerad så där. Nu är det på samma ställe som Nicco gör praktik, så hon får ju dubbelkurs egentligen, och sedan beror det ju på hur mycket hon håller på att drilla Winstone, och hur fort han då kan lära sig saker.
Han vet ordet stanna, och han är suveränt duktig då man måste lämna honom ensam en stund, inget skäll eller gnäll, igår testade jag att ta med honom i bilen, jag skulle upp på Kvantum, jag ville nämligen se och höra vad han gjorde om jag lämnade honom där. Han satt i sin bur han, och sa inte ett smack, han lyfte på huvudet då jag kom tillbaka, han hörde mina steg då jag lämnat rutan en bit nere, men sa fortfarande ingenting, varken då jag kom eller klev in, det är ju hur bra som helst.
Idag ska jag träffa Helena, ska bli trevligt, det var ett tag sedan, så vi har nog en del att prata om, sen jobbar jag 14-21, vilket innebär att min dag är fylld redan. Önskar er alla en trevlig fredag!

Jag ändrade utgången

Av , , 6 kommentarer 7

 

När jag var liten, 7-8 år, så hade jag en ständigt återkommande mardröm. Idag, då jag tänker på vad den handlade om, så var den rätt så löjlig, eller rättare sagt, personerna som ”medverkade” i drömmen, var löjliga figurer. Men det spelade ju ingen roll, mardrömen var inte rolig.
Jag minns att jag tyckte det var jobbigt att gå och lägga sig, då man trodde att drömmen skulle dyka upp, varje natt, det gjorde den inte men däremot rätt så ofta.
Nu vet inte jag vart jag fick detta ifrån, men jag löste problemet med drömmen, alldeles själv. En kväll då jag gick och lade mig, lika orolig som vanligt, så blundade jag och gick igenom drömmen från början ända till just innan det bittra slutet, då ändrade jag i tanken, det som hände som jag var så rädd för.
Istället för att bli offret i drömmen så vände jag på det och jag var den som räddade allihop från det hemska. Och vet ni vad… sedan dess har den drömmen aldrig mer poppat upp.
Jag vet inte riktigt vad jag vill berätta med detta, kanske det här att saker och ting kan hända om man verkligen vill, det vet vi ju sedan tidigare upplevelser (i alla fall mina) att tron kan försätta berg. Och om man tänker på framtiden och vad man vill ska hända så kan man styra det åt det hållet.
Visst, det funkar nog inte på allting, jag skulle inte ha något emot att vinna en miljon, men bara min tanke på det, kommer förmodligen inte att fixa fram dom pengarna, däremot kan jag inte gå runt och säga att jag aldrig vinner, om jag nu inte faktiskt köper en lott, för utan den vinner jag garanterat inte.
Fast vem vet… jag kollade nyss min mejl och i skräpposten låg ett med följande rubrik: Du har inte bekräftat din resa till Gran Canaria än… Hm, ska jag tro på det eller ska jag svara dom att ta den om rödluvan istället? Jag tror dom får ta den lilla historian, för jag har då inte beställt någon resa och jag tvivlar skarpt på att någon ger mig en sån, bara så där :)
Jag önskar er alla en toppen torsdag, det kommer förmodligen jag att ha, börjar vid tolv, med kaffe hos Helena blogg.vk.se/e-lack :-) Seee yaaa!

Kommer ihåg…

Av , , 4 kommentarer 4

Tänk när man var liten…jag och min kusin badade i diket efter ett varmt sommarregn, för det var så varmt och skönt där (huvva säger jag idag), jag hoppade bland isflaken då sjön höll på riva uppe i stugan i Malå, ville förmodligen vara årets första badare, och när man åkte bob uppifrån vattentornet längst med cykelbanan och när man kom ner till grinden så stod någon där och höll upp den för att man skulle kunna fortsätta åka över vägen, inga eftertankar där inte.
Kom ihåg den där sommaren då farsan köpte en back med dricka, det gjorde våra föräldrar bara på sommarlovet och då skulle det dessutom snålas så drickan skulle räcka länge. Just den här gången hade "smartskaftet" (ursäkta uttrycket pappa), köpt en hel back med enbart grapetonic. Jag vet idag av vilken anledning, han skulle givtevis ha det som groggvirke, och grapetonic är nog inga barns favorit dryck. Men vad gjorde väl det, jag och kusinen öppnade varsin dricka, tog en stor klunk, blundade och låtsades att det smakade pepparkakor, och se…då var det precis det det gjorde, vilken fantasi.
 
En stormdag/natt, gjorde så att plåtar från vattentornet lossnade och flög iväg, vi hittade en sån och åkte pulka med den i skogen. Inti fasen tänkte vi på att kanterna var vass och att det egentligen var förenat med livsfara. Nä, livet lekte!
 
Det gör det nu också, livet alltså, att det leker. Ibland katt och råtta, andra gånger kurragömma och en tredje gång den retfulla leken som man får tåla för att man gett sig in i den. Men för det mesta flyter det på även fast dagarna hemma hos oss, aldrig är sig lika. Och vi kan aldrig ta för givet att nästkommande dag kommer att vara smärtfri. Och egentligen, om man vill träna upp sin kreativitet så ska man göra saker annorlunda. Tror att jag skrivit det förut, men so what. Prova att stiga upp ur sängen med det andra benet imorgon, eller ta lunch en halvtimme tidigare, håll i koppen med vänstra handen istället för den högra eller varför inte heja på en människa du aldrig sett förut. Genom att förändra, invanda saker så kan du också förändra utloppet av dagen, du kanske råkar säga hej, till en väldigt ensam människa, som i sin tur inser att mänskligheten inte är så grym så att personen ifråga donerar hela sitt livs arv till ett behövande barn som när den växer upp kommer att bidra med en lösning till världsfreden. Jojomensan! Och bara för det så ska jag inte gå min promenad åt samma håll som jag gjorde igår :D

 Ha en bra fredag!