Etikett: liv

Agent 007, för en dag!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag var på Apoteket för några dagar sedan. Diskuterade och frågade, fick svar och valde det jag skulle ha. Plötsligt säger kvinnan i kassan…du är 007 va? Ehh, what, jag fattade ingenting. Ja, 007, hade du 007 på din kölapp?

Jo, sa jag, det hade jag. Så dök hon ner i muggen med kölappar, halade upp min lapp och la ner den i min påse, med orden: Jamen det var ju det jag tyckte, och därmed är du ju vår agent för idag.

17309376_10155057792436585_3296299970297743326_nAgent 007, så det kan hända att någon ringer för att få svar på frågor…bara så du vet, men du behöver inte svara, du kan säga att du, i egenskap av agent, redan är strängt upptagen.

Japp…ok, jag är med…eller, hm? Hahaa…ja, det måste ju var nån grej dom kör med, däruppe, det är ändå kul med överraskningar, eller då folk i gemen, bara är fantasifulla och roliga :D

BRENhJICMAAkkcoHär fann jag minion agenten

Det blev en trevlig kaffe och smoothie dejt hemma hos Helena igår. Känns aldrig som om vi inte har saker att säga eller diskutera. Hur våra liv kan vara så olika, erfarenheter som inte är den andre lik, men ändå med samma tankar, och samma känsla för saker, det är rätt så intressant, att det kan vara så.

Nu kan det ju vara så, kanske för dom flesta människor. Jag menar, en fläta eller en väv, kan man väl nästan göra av hur många trådar som helst, men man får ändå ihop den, i slutändan, till ett och samma.

originalHÄR finns den…annorlunda bilden

Efter en andra promenad med hunden så följde jag med Nicco och Adam till Avion. Jag har länge tänkt att jag skulle ha hittat mig en ny väska. Den jag har, håller faktiskt på att torka ihop…ve och fasa. Den tappar nån frans, då och då, har blivit jätteblekt på ovansidan och känns bara tråkig.

När vi sedan avslutat en lunch på Finas, skiljs våra vägar en stund och jag försvinner in på Modigt, en liten butik på övre plan. Och gissa vad mina ögon faller på, precis innan jag ska gå ut, på andra sidan. Jo, en väska, precis i min smak, och gissa vad, den är nedsatt med nästan 400:-…som att vinna på lotteri :D

Sen förberedde jag dagens middag, bakade inför ikväll och nu är det smågrejs kvar att göra. Vi ska nämligen fortsätta fira Nicco (man kan ju nästan tro att hon bara fyller år en gång vart fjärde år, typ :D ) och ikväll kommer då ett gäng med släktingar hit, och ska dricka kaffe, äta nåt gott till det och den som vill, kan få nåt starkare också. Här finns det resurser!

Önskar er alla en trevlig fredag!

Ingen är perfekt!!!

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag träffade en kvinna, när, var, och hur, är oväsentligt. Hon berättade att hon är 61 år, har en dotter som fyllt 40. En fin tjej med mycket att kunna se fram emot, men…

Hon börjar ta droger, och varför en människa gör just det, är nog väldigt individuellt, kanske för att man har för mycket, helt enkelt, och det blir ett sätt att koppla ifrån.

Man kanske söker efter något, men man vet inte riktigt vad, och droger hjälper en, även om det egentligen är tvärtom. Ja, i alla fall så tog hon en överdos, vilket sedan resulterade i ett hjärtstillestånd som gett henne bestående hjärnskador.

Idag är hon i behov av hjälp, dygnets alla timmar. Kvinnan berättar lite om resan dit dom kommit idag, allt hände för snart, 1 år sedan. Hur hon fått kriga med myndigheter, att vilja ha svar på frågor, som ingen kan ge henne.

Och mitt i allt detta, leva med en sorg över hur det blivit, och hur det hade kunnat vara. Såna där svåra saker, och frågor som man aldrig får svar på, men man skulle så gärna vilja veta.

Jag sa till henne, att man får hoppas, för hennes dotters skull, att hon själv inte vet, vilka skador hon har, hon kan ju vara lyckligt ovetandes, för det måste ändå vara värre att veta, att något är galet, och inte kunna göra något åt det.

Samtidigt kämpar dom på med rehabilitering, och hon måste lära sig allt från början. Och på mamman lät det som att det går väldigt långsamt. Jag sa att det förmodligen är jättesvårt att se, om man själv träffar den här personen, varje dag eller varannan, det är först då man stannar upp och tänker tillbaka på hur det var från början, som man kan se framstegen, och det höll hon med om, hon har ju haft fullt upp med att fixa vardagen, att hon inte har pausat från det och tänkt efter.

Ja usch vad en drog kan ställa till med, och inte bara drabba en själv, utan många runt omkring. Man undrar om det alltid varit så här, eller är det mer idag, än förut? Handlar det bara om att man är mer upplyst och alla pratar om det, öppet, eller är det för att det är så mycket lättare att få tag i drogen idag, än det har varit?

Har vi ett för högt tempo idag och ställer för stora krav, jag är nästan böjd att tro det. Inget duger som det är, utan man ska hela tiden söka efter något nytt, annorlunda, man ska kunna en massa saker, det krävs utbildning och erfarenhet, samtidigt som man helst ska vara ung och okysst. Den ekvationen går inte ihop, man får inte heller se ut hur man vill, andra bestämmer hur det ska vara och uppfyller du inte dom kraven, så får du klara dig själv. Och hur ska man göra för att bryta detta mönster? SVÅRT!!!

Jag hoppas i alla fall att det så småningom löser sig för kvinnans dotter och att hon får ett lyckligt liv oavsett hur mycket hon kommer att komma tillbaka. Ingen behöver ju vara perfekt, för att kunna leva ett bra liv.

Önskar er alla en toppen måndag, med en ny låt av AC/DC, varsågoda!

Aktiv dödshjälp

Av , , 6 kommentarer 3

Nu är det återigen en människa som vädjar om hjälp till att få avsluta sitt liv. Jag hoppas att dom får sina önskningar uppfyllda, men jag förstår också att det är eller blir problem med vart man ska dra gränserna.

Jag skulle till och med vilja gå så långt att jag tycker att dom som är frisk utåt men som ändå bestämt sig för att ta sitt liv, även dom skulle få ansöka om hjälp till detta. För det första skulle dom först gå igenom en del utredningar, och i och med dessa kanske man skulle kunna hjälpa dom till att faktiskt vilja ge livet en andra chans. För det andra så skulle själva lämnandet av detta liv ske under ordnade former och därför skulle inte någon oskyldig kunna drabbas, vilket det gör då människor i ren desperation, kör in i andra bilar, i hopp om att få dö.
 
Jag tror inte att det är många som vill ligga som kollin, år ut och år in, utan att kunna göra sig förstådd eller ha något som helst utbyte av vardagen.
 
Vi få alla lära oss om att vi själva ansvarar för våra liv, handlingar och gärningar, men att själv få bestämma hur vi vill lämna livet, det får vi inte, även om det redan är förutbestämt, att sluta på ett enda sätt, och det dessutom kommer att bli plågsamt.
 
Jag vet vad jag tycker men jag tror jag lämnar detta ämne nu innan man trasslar in sig för mycket, det är trots allt en del att tänka på, livet och döden är ju inte heller enbart svart och vitt. Det finns så mycket där emellan. Men jag tycker också att det är bra att detta nu kommer upp och någonstans ska nu vi ta ställning om hur det kommer att bli framöver.
 
Önskar er en fin dag i solen, själv ska jag (efter promenaden) ta Niccolina till tandläkaren och sedan ska jag åka och hälsa på ”gammbossen”, som åker till Ryssland imorgon. Seee Yaaa!!!