Etikett: livet

Upp och ner, hit och dit…

Av , , Bli först att kommentera 16

Tänkte på det här med, hur man påverkas av andras känslor. Rätt så tydligt blir det, då man är på en begravning, nånstans tror man att det kommer inte att bli så ledsamt, hon eller han, kanske levt ett långt liv, och då gör det som mindre, det är tidens gång, och inget man kan göra något åt.

Men nej, det spelar ingen roll, då andra gråter, eller talar med bruten röst, då är det svårt, man känner deras sorg och saknad. Och plötsligt påminns man, om andra gånger man suttit där, och hur man kände då.

Samma sak, fast tvärtom, då människor som skrattar och mår gott, och kanske till och med,  fäller en tår av ren glädje, då känner man deras lycka, och man gläds tillsammans med dom. Och här är det ju lite lustigt, det har ingen betydelse om man känner dom eller inte, kanske nåt man ser på tv, och ändå rycks man med :D
Mja, empati, är väl ordet jag söker, vad eller hur, vore livet utan det? Att kunna känna för andra, glädje, sorg, saknad, eufori, nedstämdhet, hoppfullhet, drömmar och fantasier. Det är väl livet, om inte annat! :D

Och alla går vi igenom allt detta, plus lite till, under våra år på jorden, det är väl också därför, vi ibland refererar livet, till en berg och dalbana. Vissa har en bana med fruktansvärda höjder och dalar:

2737274333Här, hittade den bilden

Medan andra klarar sig med banor, avsedda för barn, inte så skräckinjagande, fast ändå roliga.

4527364035_a009a8874d_bOch HÄR finns den bilden

Jag var ju på begravning i lördags så det är väl därifrån mina tankar kommer. Prästen följde med på samlingen efteråt, han hade lite bråttom, eftersom han skulle vidare till ett barndop, och där har vi ännu ett av livets ytterligheter, från begravning då en människas liv tagit slut, till ett dop, för ett barn i livets början.

Önskar er alla en fin måndag!
roliga-bilder-antligen-mandagBild...HÄR

Inget är för evigt!

Av , , 2 kommentarer 12

Kom hem efter en arbetsdag igår, fixade middag, grejade på med diverse saker och ting, slog igång datorn, fär att mötas av följande text: Hi! Din dator har blivit uppdaterad. NÄHÄ, som om jag inte visste det, eftersom den höll på 2 timmar igår, typ. Och sedan står det, var snäll och stäng inte av din dator…NÄMEN!!! Och varför skulle jag stänga av den, då jag precis satt igång den?

Lite som när man åker dom här hissarna som pratar, bakre dörren stängs! Fast det är dörren framför som gör det. Och ibland, då man åker längst ner, så säger den. Hissen går uppåt! Jaja, jag fattar att den inte kan känna av från vilket håll du kommer, och att hissen ska upp, kanske bara är naturligt, eftersom den är längst ner, fast jag har inte tänkt mig uppåt :D

Vid en av våra resor i bussen i somras så pratade vi om GPS:en, tänk om den plötsligt fick eget liv. Började diskutera och säga att man kör som en idiot…nänänä, lilla vännen, nu är du ute och cyklar!!! Jag sa att du skulle svänga vänster, men envis som du är…:D

Mja, det är nog bara att acceptera att det är som det är. Tekniken går framåt, men vissa saker är inte lösta än, och man kan undra vart den månde sluta. Fast förmodligen kommer den aldrig att göra det. Vi är skapta att hela tiden förbättra och komma på nya sätt att lösa problem på, vissa nytto grejer och andra mindre viktiga saker. Det är nog bara att hänga på och se vart man hamnar.

Fick ett tråkigt besked igår kväll, min ingifte morbror Sam, gick bort, och man påminns återigen om hur man tror att allt ska vara som det alltid varit. Men så händer nåt sånt här och det skakar till i grundvalarna. Någon är borta, som alltid brukar göra si eller så, som underhöll oss med sina historier och som dessutom hade många sådana.

Med hans berättelser så höll han liv i det som en gång hänt, liksom vi håller hans minne i liv, då vi kommer ihåg allt han sagt och gjort. Och man kan le och skratta, minnas och berätta vidare, om hans tokigheter och hans sätt att tackla livet. Och till oss, en påminnelse om att livet är oförutsägbart, vi vet aldrig vad som väntar, och det får vi vara glada över, och vikten av att leva här och nu, att göra våra dagar så bra som vi kan av det vi har, blir mer påtagligt, då något sånt här händer. Ha det gott, allihop!
IMG_20161015_232117_632

Säng, säng, säng…sova, sova, sova!!!

Av , , 6 kommentarer 13

Det blev precis som jag trodde, tjopptjopp så var den ”vanliga” helgen över och nu gör jag helg, detta får bli min lördag :D Och ”min” helg till trots, så steg jag upp nån minut över 6…men varför? Vad less man kan bli på sig själv, ibland.

Ändå vet jag, om jag vaknar, så är det nästan alltid omöjligt att somna om, så vad gör det då, men i huvudet tänker jag, det är inte alltid man kan sova hur länge man vill, och då trodde man ju i sin enfald, att detta skulle kunna bli en sån där morgon, då man bara sov, tills man vaknade så där oförskämt pigg, så man studsar upp från sängen, och rusar runt medan man känner all energi som laddats upp, bara fräser i sin iver att få göra nåt.

Jojo…ofta det händer då, tillåt mig småle :D

I sommar överhörde jag nåt på radion, folk fick ringa in och tala om hur många timmar dom sov/natt. Det är ju så individuellt, hur mycket sömn man behöver för att fungera. Så ringer ”Hulda Maräng”, hela 93 år, in, och berättar att hon aldrig sover mer än 4 timmar/natt och har gjort så, ända sedan skoltiden.

Men jösses, tänkte jag, och sedan, men vilken orättvisa det kan vara. En människa som inte behöver mer än 4 timmars sömn, får ju leva vaket liv, dubbelt så länge, som en som sover 8, eller tänker jag fel nu? Hon förlänger sina dygn, med otalet timmar…

Ojoj, men så var det någon som sa, säkert Tina Andersson Florin, min vän, att väldigt många, tar såna där power naps, faller ner med huvudet mot bordet medan dom löser sitt korsord, slumrar till vid radion, då dom sitter bekvämt i sin fåtölj, eller vilar ögonlocken till ljudet från teven. Ja, förmodligen så gör nog ”Hulda Maräng”, det också :D Men man kan ändå vara lätt avis, att det finns dom som inte behöver sova så mycket och ändå kunna fungera som alla andra.

2015-11-12 21.50.56 2015-11-19 20.25.12 2015-11-21 22.00.36 2016-01-30 22.59.25 2016-02-01 08.44.47 2016-02-14 16.42.21 eloiseOch vad skulle man då göra, om man gick i säng klockan tio på kvällen, och steg upp 2 på natten? Hm…inte så många andra vakna, kan jag tänka. Ingen man kan ringa till och surra bort en stund. Teve, ja, så länge man inte stör någon annan med ljudet från den. Eller så gör man en Theresé, sitter och pysslar till ögonen blöder.

Såg nu att hon lagt ut på FB, sina senaste alster. Hon utökar sina kunskaper och har nu börjat stämpla och göra små börsar, jojo, inte illa, må jag säga:

13996159_10153803606942060_2693092144768245901_o 14124452_10153803607072060_6728045562518362308_oDet, kan man göra, 2 på natten…eller annat pyssel :D

Önskar er alla en trevlig måndag!

Ingen vet, vad som komma skall

Av , , Bli först att kommentera 15

Vi, en bekanting och jag, pratade om liv och död, igår. Vad som kommer efter livet på jorden, OM, det finns något efter detta, är man rädd för vad som ska bli, eller kommer det att vara ett äventyr.

Ingen vet, sa jag, det enda vi vet med säkerhet, är att vi alla kommer till den dagen då det är färdigt, dags att lämna in, men ingen vet exakt, då det blir. Man kan ju fantisera, jag tänker i alla fall, att det inte bara kan vara färdigt, svart, inget mer, det finns nåt annat som väntar.

Jag var rädd att dö, då Theresé var liten, men enbart för att jag inte skulle få se henne växa upp, det var som inte för mitt eget liv. Och då jag gick med Nicco, så hade jag en mardröm om att någon skulle skjuta mig i magen, och hon skulle dö, därinne. Inte att jag skulle göra det.

Ja, vi har väl alla små fix idéer ibland, och det är ju tur att många fantasier eller drömmar, inte slår in :D

Och ännu mer tur att vi aldrig vet, vad som väntar bakom nästa hörn, sa jag. Fort har en olycka varit framme, man snubblar i trappan, halkar då man är ute, ja, olyckor kan det bli av nästan allt.

Ja, sa bekantingen, men det har ju också alltid varit så. Jodå, men…svarade jag, det har sett annorlunda ut. Gå tillbaka 300 år, ingen blev då dödad i en bilolycka, inga flygplans krascher, för dom fanns ju inte :D

Däremot var det annat som inte fanns, och medellivslängden då, var cirka 30 år. Idag finns det mediciner, operationer, och akuthjälp att få, och vi lever därför betydligt längre.

Citerat från scb.se
”Om över­levnaden i stället fortsätter att utvecklas som under de senaste decennierna för­väntas hälften av de flickor som föddes 2011 uppnå 93 års ålder. För pojkarna kan hälften leva vid 91 års ålder.

Med fortsatt över­levnads­ökning blir medel­livs­längden nästan 91 år för kvinnor och knappt 89 år för män. Sex procent av pojkarna och elva procent av flickorna som föds år 2011 lever till 100 år. Det finns forskare som menar att hälften av de som föds idag blir 100 år. Den bedöm­ningen gör varken SCB eller Eurostat i sina prog­noser.
Det kan ses som kontroversiellt att anta ständiga ökningar av medel­livs­längden i fram­tiden. Minskad död­lig­het bland äldre japanska kvinnor under senare år tyder på att vi inte nått någon övre gräns för livs­längden ännu. Hur riktiga olika beräk­ningar om fram­tidens över­levnad är vet vi dock först i början av nästa sekel.” slutcitat

Ja det ska vara spännande, alltjämt :D Hoppas på en bra dag, för er alla!

Filmad och fotad

Av , , Bli först att kommentera 7

När vi i onsdags, hade varit uppe på Gamlia så blev det den sedvanliga cruisingen på stan. Vi fick rött på gamla E4:an, vid Kungsgatan, och hamnar bredvid en annan orange bil. Ett gäng med killar går vid sidan om och plötsligt springer en av dom fram, med kameran i högsta hugg och fotar oss framifrån, precis innan det slår om till grönt. Han vill leva lite farligt, sa jag till Åke och log :D

Sen passerar vi bilarna och beger oss hemåt, men det slutar inte här, utan Paul Redstig, ligger i högerfältet och han filmar lite :D

Och vi fastnade också på bild då vi var däruppe på Gamlia, det är Mats Alfredsson som varit i farten med kameran:

11885108_10206240619233429_2701148954979881017_n 11885259_10206240615593338_9128370573445689135_n

Och se, han lyckades också få en bil i bilen, fast här, i rutan :D

11873376_10206240620433459_4007893053307886354_n

Inte var det någon värme igår, vad lurad man blev, gick ut på gården med en kaffe och förhoppningar om lite värme, men man fick ge upp och gå in, efter kaffet var uppdrucket, det blåste inte lite, och det blev faktiskt långbyxor på…snopet. Och just nu känns det som om alla väderrapporter dom lämnat, är bara skitsnack, för jag ser ingen STOR FET sol idag heller, men jag VET, att den finns däruppe någonstans :D

Åke är och besiktar bussen nu på morgonen, och man får hoppas att den går igenom, så behövs det inte grejas nåt mer med den. Jag väntar på uppdatering i ämnet.

Theresé hittade en skylt, over there, och den hade lätt platsat här hemma :D

11880576_10153042662977060_2866014254717196806_n

Önskar er alla en fin fredag!

 

Hamnar ofrivilligt i träsket….

Idag står det jobb på schemat…och därmed förklarar jag mig själv frisk, som en nötkärna, och hoppas att jag får fortsätta vara det också.

Vaknade till en ny larmsignal i morse…jajamensan, och det utan att jag själv bytt den, men det är preeecis som vanligt, mina elektriska saker har faktiskt eget liv och gör exakt som dom själv vill. Lite som katter, med andra ord, och nåja, den ringde då i alla fall och det får man vara tacksam för.

048 064

Very important att Nicco kommer i tid till skolan idag, hon har 2 nationella prover att göra, ett som hon missade under sin körtelfeber och ett annat som görs enligt planerna, vilken jädrans röta att hon klarat sig från magsjukan…håller min tumme för att det fortsätter så.

Hörde på nyheterna igår kväll, om skolan här i Umeå som förbjuder mobilerna under lektionerna, och en del som opponerar sig mot detta. Mm, kan man visserligen förstå, dom elever eller barn som vuxit upp med en mobil klistrad i handen, men för fasen, dom är väl i skolan för att ha fokus på läraren och vad som sägs, inte vad som händer i cyberspace.

Detta skulle ha tagits itu med redan för flera år sedan, och ingen skulle ha fått haft mobil under lektion, nu har dom kommit undan med det och sedan ska det ryckas bort, klart att dom protesterar, skulle säkert jag med ha gjort.

Lite skrämmande kan jag också tycka att det är, att man blivit så där beroende av den lilla grejen, jag har ju hela mitt liv i mobilen, säger en tjej…och det om något, är ju helt galet, om dom känner det så. Ja…Tina, jag vet, det finns vuxna också som har svårt att låta bli :) Men ändå! Man undrar lite över vart det ska sluta.

Det händer saker här, som jag inte kan eller får gå in på, men en av dom innebär att jag måste köpa en ny mobil…och hör här nu, jag kan inte välja själv, vilken jag vill ha, utan tvingas att ta en som jag absolut inte vill ha, men utvecklingen har gjort att en sån krävs…fint, och säkert med viss risk att jag lär mig den, in och ut och sedan är det jag som sitter fast i mobilträsket, ja jag säger då bara det *suck*.

Kan inte låta bli att lägga ut en till bild från FB, som påminnelse kanske om kommande säsong :)

BfY-QwyIIAAPAGW

Önskar er alla en toppen tisdag!

Född att leva… livet

Av , , 6 kommentarer 9

Vi brukar spela musik på jobbet, är det inte youtube så sätter jag oftast på Radio Umeå, där det spelas musik och pratas litegrann. Igår spelade dom låten: Born to be alive. Och den väcker ju otroligt många minnen.

Chefen sa: Men vi är ju alla födda att leva, så hon tyckte att texten var lite missvisande, och då kunde jag ju inte låta bli att ge en annan tolkning av texten. Alla som andas lever, men att enbart leva, att finnas men bara ha näsan över vattenytan, det är ju egentligen inget liv. Man kan leva på många olika sätt.

Vi har nog allihop, någon gång i livet valt bort en människa som inte gett så mycket tillbaka, och dom som bara kräver, dom suger också livet ur dig, och kan i värsta fall, göra ditt liv, så mycket sämre.

Jag tror att låten handlar om att vi alla ska leva och ha ett roligt liv, fyllt av gemenskap, att möta nya människor, knyta kontakter, lära känna andras traditioner och kulturer, att leva ett innehållsrikt och spännande liv, utan att för den skull, strunta i saker som vi väljer att göra men som vi kanske hade struntat i, om vi hade kunnat :) Det var min tolkning, skulle vara kul att höra om någon annan, tolkar den på annat sätt…jag lämnar frågan eller svaren öppna!

Vi käkade spaghetti och köttfärssås i förrgår och Nicco frågade vilket kött, färsen var gjord av. Om det var nöt, eller. Ja, det är inte älg, vilket hade gått under vilt, men det finns ju älgkor, kan inte dom då gå under nöt, och vad blir det om du har en tam-älg som är uppfödd på nötter…hm???

Och det där spanns det vidare på. Jag menar julskinka, ja grisrumpa, men en ren, älg eller vilket djur som helst, har ju en rumpa, men du säger ju inte älgskinka om bakdelen på en älg, inte heller på en ren eller annat, förutom på oss, människor då, där finns det skinkor :)

Jaja, det kan man ju klura vidare på, om man har lite att göra.

Jag åkte en sväng ner på strömpilen efter jobbet och sedan fortsatte jag ut till Tina… det låg ju som (nästan) på hemvägen…nåja, lätt överdrivet, men ändå.

Sen blev det inte så mycket mer, laga middag… såg på Farmen och så där. Idag, jobb igen och Winstone far med Åke. Hoppas på en toppen fredag, för er alla.

I got the power

Av , , 4 kommentarer 15

 

Efter att nu ha läst om gurkmeja och alla dess goda egenskaper så köpte jag hem en burk och har nu tänkt börja använda den dagligen dags. Men jag kan ändå inte riktigt förstå hur den kan vara så nyttig och bra, då det står på burken att den bara är en färgsättare, kan någon förklara?
Och finns ingen förklaring, och jag helt plötsligt får onaturliga superkrafter så kan det inte bero på något annat än gurkmejan.  Att jag sedan har förmågan att kunna uträtta saker utan att faktiskt ens peta på dom, det vet jag redan och det beror inte, på gurkmejan.
Ska ta ett litet exempel (hehe), Nicco skulle visa en låt på youtube, I got the power. Hon plockar in vår dator på köksbordet (vi, hon och jag, sitter där och äter frukost) hon fipplar igång låten, och i exakt samma sekund som första låtraden ska spelas upp, vilken nu är just ”I got the power” så vänder jag mig mot datorn och sveper med handen mot dataskärmen, och datorn säger bye bye och slocknar.
Jag skrattar högt och upprepar: I got the power, och då… startar datorn om igen. Förklaring på detta tack :)
 
Lite kraft och styrka kanske vi behöver extra av idag, då vi ska urnsätta pappa. Som jag har förstått det så brukar dom inte göra det under vintern, om man nu inte, som mamma, ringde dit och bad om att få göra bort det nu. Hon tycker, precis som vi, att det skulle vara skönt med ett avslut, och inte behöva vänta till i maj och då, riva upp allt igen.
Pappa, som så grymt rycktes ifrån oss och inte nog med olyckan i sig, utan allt som blev efteråt, allt hopp och all förtvivlan. Det är jobbigt då man tänker på honom och just det där att man vet, att man aldrig kommer att se honom komma och gå därute igen, men genom oss, vi som kände honom så kommer han ju att leva kvar i minnena och på så sätt kommer vi ju alla en dag att vara odödliga.
Vi sätter våra spår på jorden och i dom människor vi möter under en livstid, vissa av dessa människor kan vara en del av den man blir, något man hör eller säger blir en del av en själv och så bygger vi upp oss från det vi är små till vi blir äldre…visare… och förhoppningsvis klokare, inte alla gånger det stämmer men i dom flesta fall. Och att lära sig att uppskatta livet är nog det svåraste av allt, men när man kommit dit så behöver man inget mer, då kan man njuta av livets goda.
Fotograf: Theresé Hällsten
Önskar er alla en fin dag!
 

Vi väljer våra vägar, men…

Av , , 2 kommentarer 16

 

Nu har jag hämtat bingolotton, som ”bingo-Micke” skickade med Tina, som hon sedan skulle vidarebefordra till mig… vilken kille! Tack så mycket Micke, och det värmer att veta att dom man inte ens känner, sänder en för dom okänd människa, en tanke.
Och tack till dig, Tina, för ditt engagemang, din energi och dina tips (och fikat du bjöd på, förstås)… nu har Maria införskaffat lite ”nytt” mjöl i skafferiet :)
För pappa har dom nu tagit bort all medicinskvård och nu återstår bara palliativ vård, vilket betyder lindringsvård, där han inte ska behöva ha ont. Hans kropp har nu fått tagit så många smällar att den inte orkar mer, och själv är jag övertygad om att han är mer behövd på annan plats och någon eller något annat, har andra planer för honom.
Jag tillhör gruppen av människor som vägrar tro, att vi bara lever här och nu, och den dagen vi inte finns mer, så är det inget annat. Nej, det går inte ihop i min mattetabell. Vi har inte knogat på här för att allt sedan bara ska vara svart, så på det sättet är döden inget jag räds för, däremot kan man ju alltid tycka att många av oss, fick alldeles för liten tid, just här. Och av precis den anledningen, ska vi ju leva varje dag som om det vore den sista.
Jag blev uppringd igår, av en person jag pratat med en gång tidigare, men lustigt ändå att det känns som om vi kände varandra. Pratade en stund om livet och hur det kan te sig, och om hur lite vi egentligen har att säga till om.
Och ändå, har vi alla val… så vi styr åt det håll vi väljer, men saker som, händer på vägen kan man aldrig väja för, däremot, kan vi i efterhand, välja hur vi hanterar alltihop. Låter kanske snurrigt, men det är också vad jag tror på. Vi är inte hjälplösa, däremot kan man aldrig förutse vad som komma skall, och även om det vore så, så är det inte alla gånger vi kan göra något åt det.
Annars har det inte varit något speciellt, idag ska jag med Nicco på ett litet möte, sen blir det lasarettet och efter det ska vi kika lite på några papper som behöver åtgärdas. Jag önskar er alla en fin tisdag!
 

Ingen lever för evigt…tror jag

Av , , 20 kommentarer 5

 

Livet för vår del kommer nog att te sig lite annorlunda, här framöver. Åkes pappa, tillika min svärfar, dog, natten till igår. Det var ingen överraskning eller något som kom som en chock, han har varit dålig, länge, och egentligen haft turen att få en hel del bonus år. Men visst, när det ändå händer så kommer det som en…ja, jag vet inte hur man ska förklara det, det blir många tankar. Han blev 83 år, ingen dålig ålder, och det är absolut inte alla förunnat att få uppleva 10 årtionden.
 
Han bodde i en villa här på västerslätt och eftersom Åke var enda barnet, så ärver han nu det. Och tanken är, och har nog alltid varit, att vi ska flytta dit. Gruvsamt, oja, vad man ska göra av alla saker, både där och här hemma, hur man löser grejer, rent praktiskt, hur lägger man upp alltihop, hur ska vi göra oss av med sånt som man inte vill ha kvar längre? Frågorna blir många och det tog ett tag innan jag somnade igår kväll, jag sa till Åke, när klockan närmade sig halv tolv, nä, man ska nog inte grubbla så mycket, men det var ändå svårt att släppa.
 
Jag vet och alla andra vet, som har varit i den här situationen, att allt löser sig bara man tar en dag i taget, visst kan man ha framförhållning, men man kan också försöka dela upp allt som ska göras så känns det inte för övermäktigt. Huset står kvar där det står, våran lägenhet finns kvar så länge vi inte säljer den, och livet fortsätter för all oss andra, precis som det gjort varje dag, månad och år, tidigare. Det enda vi vet helt säkert är att vi alla en dag ska vandra den vägen, men nog så skönt är det också, att inte behöva veta när.
 
Och nu tror jag, att med dom orden avslutar jag morgonens bloggande, jag ska iväg och jobba om en dryg halvtimme, Åke blir av förstående skäl, hemma idag. Jag önskar er alla ( i vanlig ordning) en bra, äventyrsfylld dag.