Etikett: ljudet

Stridsberedd på en nanosekund

Av , , 2 kommentarer 13

Jag vet ju att jag skrivit och berättat förut, att Winstone är ju så jäkla vaktig av sig. Och smäller nån igen en bildörr, på parkeringen mitt emot vårt hus, så sätter han igång.

När Åke sitter på bron (ja, det är ju rökförbud härinne), och nån går förbi och dom hejar, så är det precis som på en boxningsmatch. Hej = Första ronden går igång, gong-gongen ljuder och i Winstones öron är det läge att leta upp förövaren och ge denne någon en omgång.

Det lustiga nu är att hans höga skall, skär i öronen, ger hjärtat ett dubbelslag och man blir tvärt elak. Det beror ju förstås på att ljudet gör ont, men man blir så rädd, och i samma veva så vet ju vi, att det inte är nåt, ibland är det rena spöken han går igång på.

36027108_10156381098666585_1417180547293118464_nVaktig…vem…jag???

Och då tänkte jag igår, att det där är precis som man behandlar andra människor. Är man en vänlig själ, tar det lugnt, pratar i dämpad ton, så får du vänlighet tillbaka. Skrik och svär åt nån, så får du mest troligt, samma bemötande tillbaka…man går igång, exakt som Winstone får oss att gå igång. Man blir stridsberedd!!!

Nu kan jag tillägga att då det gäller Winstones beteende, så låter han och ser, mer elak ut, än han faktiskt är. Visst, det finns dom som kommer lindrigare undan än andra, men vad jag sett, som är rätt så genomgående, är att dom högröstade männen eller killarna, som kommer och besöker oss, dom gillas betydligt mindre, än dom som är lågmälda.

Det blev ett väldans lugnt midsommarfirande för oss. Precis som vilken regnig och grå fredag, som helst.

35970860_10156382852301585_4651052060869918720_oJag blev tvärt sugen på att åka iväg nånstans igår, typ, ta en fika på Avion som tydligen hade öppet en stund, eller dra iväg till Blå Eld i Tavelsjö, men så kom latmasken över mig.

Jag kände mig plötsligt lite halvdålig, blev jättetrött och ville egentligen gå och lägga mig. Men jag skärpte till mig och tog ut Winstone en sväng. Vi drack kaffe och åt go fika och se…plötsligt kändes det som läge att kolla blodsockret och visst var det på väg att bli lågt, 3,5 och jag fick servera mig själv ett stort glas mjölk.

Senare på kvällen, då vi festat loss på lite godis, en likör till kaffet och andra saker så kom nästa lilla fall. Jag provade och detta visade mätaren:

35849204_10156382852036585_4755845363062013952_nVad less man blir! Och det jag har svårt att förstå är varför det blir under tiden jag faktiskt äter, och dessutom är det ju sötsaker??? Lustigt, jaja jag vet ju vad jag heter, kan vara en bidragande orsak :D

Idag jobbar jag, så jag laddar för det och sedan ser jag fram emot morgondagen då det utlovats sol, heeela dagen! Ha det gott, allihop!
35796765_10156378538906585_6740577560456855552_n

Handuppräckning!!!

Kan ju vara läge att sätta ut den bilden igen:

8de7764306b921d1e59275c595919decOch svar: JAAA! Handuppräckning! Jag var ute på gården 6.30 i morse och plockade upp locket från dynlådan som knäckts i vinden, samt tog rätt på 2 dynor på rymmen.
Sen har jag varit en sväng med Winstone, som fick följa med Åke i lastbilen idag. Och Oooja, det stormar hej vilt, några snedsteg på vägen, håret helt galet och bara ljudet från vinden, ujuj.

Blir förmodligen inget kaffe ute idag, om det inte lugnar ner sig, förstås:

34307662_10156337108171585_3934094304020004864_nJag får hit fönsterputsare idag, och det är av den anledningen, Winstone får vara ute på vift. Så slipper man hålla koll på honom, den lilla vaktisen.

Han fick duscha igår, och döm om min förvåning då han snällt och lydigt travade in i duschen, såg något skamsen eller ledsen ut, men han gick dit själv :D

Och jag har bokat in en pälsklippning/trimning av en kompis, så det ska bli lite ordning på hans päls. Den är inte rolig, tänk er att reda ut svinto, ungefär så, ser det ut i baken, och under hans framben. Får se då hon har tid att komma och göra det, på honom, ska bli så skönt att få börja om från början.

Vi tvärgjorde oss en sväng till Byggmax innan stängning igår och införskaffade brädor till trappen, olja till altan och vit färg som ska målas på runt bron. Och vi kom oss en bra bit på väg igår.

34278641_10156336313361585_2307714412363907072_n34446795_10156336313736585_7901007363681812480_n34278594_10156336312951585_8415799652699340800_n34418519_10156337077501585_3031846065973231616_nJag gjorde altanen, ståendes på skallen…hade alltså ingen förlängning till penseln, men det gick hyfsat, känner dock av det i handleden idag, samt lite i magmusklerna, jojo, att man hade såna också :D

Åke målade den övre delen på bron och gjorde 2 trappsteg, kvar är nu vitmålan, och resterande trappa, samt ett broräcke på högersidan, tror jag…

Nu längtar jag bara tills fönstren är klara, så härligt med utsikt igen! Ha en fin måndag, allihop!

Ett bil dilemma…

Av , , Bli först att kommentera 13

Vi funderar lite…har ett typ av dilemma. Ni vet, bilen vi sålde, Amazonen. Den såldes ju lika fort som JAS planen flyger, och pengarna sattes in, samma dag, men…

Bilen står fortfarande kvar på vår gård. Hm…vi har inte hört en bokstav från köparen, som antydde att han skulle komma och hämta den, på nån vecka, och den veckan har passerat med råge. Det var i alla fall 6 veckor sedan…jojo.

Undrar om man kan sälja den vidare nu, och skriva: ”på grund av oseriös köpare, säljer vi nu bilen vidare.” Hahaa…

Alternativet kan ju vara att skicka nån typ av faktura på hyresplatsen som nu utnyttjas på vår gård, inget är väl gratis. Blir lite tufft också då snön kommer. Vi skottar över den!

Jag hälsade på en kollega igår, och hon undrade vad eller vem, Linus på Linjen är, nu var jag tvungen att återuppliva gamla minnen och kollade lite på youtube, här får ni också se och minnas…ljudet är ju också en viktig del i det hela :D

I övrigt hände inte så mycket igår, jag sålde en till tröja igår, via FB, men idag åker det mesta ut på bås loppisen. Jag och Nicco satt och prismärkte saker igår kväll. Sen får man väl fylla på vartefter prylarna försvinner.

Jag önskar er alla en trevlig lördag!

17555335_1342103972545121_1958534195_n

Det ville sig inte!

Av , , 4 kommentarer 8

 

För några dagar sedan då jag satte igång datorn för andra gången så blev den knäpp (ovanligt). Jag kom inte ut på något nät och datorn ”trodde” att den inte hade något nätverkskort. Det spelade ingen roll vad jag klickade på, hur mycket jag än tjatade på datorn och talade om för den att den faktiskt har ett kort i sig, eller vilka inställningar jag nu än valde…den vägrade i sten.
Jag lyckades fippla bort alla nätverk som fanns tillgängliga, jag plockade ut batteriet, jag ringde till Theresé, jag slet ut alla tänkbara kablar och sladdar till alla dosor som finns och jag drämde igen locket, skulle starta upp den igen och då höll inte ens det på gå. Till slut valde jag att återställa datorn. Ingenting… då smällde Maria igen locket igen och gick ut från rummet.
Åke kommer in, sätter sig i soffan, slår igång datorn och allt funkar som förut, say no more! Nu hade det förmodligen med återställningen att göra, jag visste inte att man skulle starta om datorn efter ett sånt val, men så var det väl förmodligen.
Nå, detta var väl i samband med den efterlängtade starten av serien Dallas. Jag hade förberett att spela in första avsnittet eftersom jag hade annat för mig. Stiger upp på tisdagsmorgonen, sätter igång videon och håller på få krupp, jag har spelat in tre timmar, av tv24, tack för den du… televerket.
Så sätter jag mig vid datorn och letar upp tv4 play, och sätter mig tillrätta i soffan och ska kolla in första avsnittet (skam den som ger sig, tänker jag), efter 3 minuter laggar datorn fast, bilden är frusen, jag startar om, får börja se avsnittet från början, samma visa, men denna gången hörs ljudet men bilden är svart. Ja, så blev det med den serien, nu skiter jag högaktningsfullt i den och går vidare med mitt…sådeså.
Önskar er alla en fin torsdag!

Kunde ha gått illa…

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jag var en sväng till mamma igår, vi satt ute på deras gård och drack kaffe, kolla in jättetulpanerna som växer där:
Mitt i alltihop kommer Karin, mamman till min bästa kompis då vi gick i skolan, Annica, som blev mamma själv, för första gången ifjol, och det räckte inte med ett barn utan det blev två pojkar. Så hon har det hon gör på dagarna. Nå, Karin visade bilder på pojkarna och vi pratade om ditt och datt.
Hon var nyss hemkommen från Stockholm, där hon hälsat på sina barnbarn och dom hade varit ut och gungat osv. Och givetvis, apropå att gunga, så dök det upp ett litet minne hos mig som har med en gunga att göra.
Det var dessutom jag och Annica som var inblandade i den lilla happeningen på Mariehem, jag gissar att vi var runt 9-10 år, och vi hade förmodligen lite att göra, så vi parkerade oss i babygungan, ni vet dom där med dubbla däck, sedan pressade vi upp farten allt vad vi kunde och då det svängde som bäst, gick ena kedjan av, mitt ben fastnade i gungan så jag hängde kvar och Annica flög som en projektil och hamnade under en stock dom hade satt framför gungställningen.
Det hade ju kunnat sluta illa, men vi klarade oss fint och skrattade hela vägen till vaktmästaren, men där blev vi nog mer nervös, då vi skulle tala om vad vi lyckats göra. Nu var det ingen elaking till vaktmästare, men han muttrade någoting om att gungan var för småbarn och inte till oss… bara så vi skulle veta det.
När jag kom hem från M-hem så startade jag upp gräsklipparen och tog några varv med den, tur att vi inte har så mycket gräsmatta här. Däremot har vi många många bilar, så där vid fyratiden, då är det snudd på tjätt, ute på Vännäs vägen och i dom båda rondellerna. Det tog fem minuter för en bil att ta sig från vår infart och ut på Vännäs vägen… 200 meter bort (fågelvägen).
Sen håller kön i sig i ungefär 30-40 minuter och sedan blir det som vanligt igen. Vi har ju tur att dom flesta ändå fattar då man kommer körandes och stannar vid infarten att vi ska in här, så dom lämnar en lucka, så det värsta är ju när det då kommer folk som hittar på att dom ska gå över där, då blir det problem, ska man stå kvar och blockera trafiken eller ska man köra emot dom tills dom fattar att dom ska flytta på sig? Mjoå, jag vet då vad jag brukar göra, och det funkar i dom flesta fallen :)
Efter middagen rensade jag runt smultronbuskarna och tog rabatten runt hörnet också… Maria som inte vet vad som är ogräs eller inte, men jag rev upp lite saker så det kommer ner lite ljus där. Lena var lite förvånad då hon fick höra att jag satt silverek, ifjol, och den sitter där i år också, samma plantor, hon trodde nämligen att dom var ettåriga, och ska jag vara ärlig så trodde inte jag något annat heller, men dom lever och frodas i alla fall. Har man grön fingertopp eller har man :)
Och Åke kunde man hitta här:
Han tömde och plockade ner tanken (synd att jag precis fyllt tanken för 1200kr), och där upptäckte han i alla fall att någon strypt ett av returrören och nu var det återstående röret snudd på tätt. Han ska göra klart det ikväll. Han höll på ända till efter halvtolv igår kväll. Men nu ska det väl ändå bli bra då han får sakerna på plats igen.
Idag ska jag ta och ombesikta Camaron och hoppas att dom nöjer sig med vad Åke gjort med den, det svåraste är väl att få till ljudet så det duger i deras öron samt CO halten. Jaja, vi får se vad dom säger. Önskar er alla en fin torsdag!

Vi hittade hem

Av , , 4 kommentarer 7

 

Vi köpte oss en GPS, när vi var i Uppsala, dels för att, förhoppningsvis, få en mer korrekt hastighetsmätning och lite för att alla surrar om deras gps:ars vara och inte vara.
Ett förbehåll från min sida var att den inte, skulle köras med ljud….finns väl inget mer irriterande än nåt som ska låta i tid och otid, för låg volym och du får sitta och grunna på vad som sas, för hög volym och du hör inget annat.
Vi hann en kilometer så kom det ett konstigt läte från ett obestämt håll i bussen. Sedan återkom detta ljud (tutande) med jämna mellanrum. Åke gav mig GPS:en för att jag skulle skriva in destinationen, jamen om jag gör det, sa jag, så kommer den garanterat att börja surra. När jag tar i apparaten så tutar den igen och nu ser jag anledningen till detta ljud, det var ju en varningssignal för hastighetskameror *suck*. Fattas bara sa, jag, att den nu skulle ha sagt: jaha ja, och där kom ni nu med på bild!
Ljudet gick givetvis att stänga av och det gjorde jag också, för så fort jag skrivit in vår adress så satte tjattret igång. Lite intressant var det väl att veta att längst upp på skule, så var vi 201 meter ovanför havet, och på höga kusten bron kom vi oss 50 meter ovanför ytan. Den visade även på den totala tiden hem, och vad av den tiden som var faktisk körtid, och en medelhastighet. Nå, hem hade vi förmodligen tagit oss utan apparatur, det har vi ju fixat förut, men nu blev det med lite fakta i bagaget också.
Här kommer lite kort på busungen, Sally:
Här har hon fått syn på katten Diesel, som krupit in under bussen:
Och slutligen, en bild på den sista och enda entusiasten, som fortfarande, en vecka efter att tävlingen är avslutad i Piteå, har kvar bandet runt handleden som visar att hon är förare/mekaniker:
Och med dom önskar jag er en fin dag!
 
4 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,